Vivian Maier

Läste som hastigast en artikel idag om en kvinna, Vivian Maier, som fotograferade vardagliga möten och händelser i USA under 50-,60- och 70-talet. Hon levde som hemlös under många år och hade aldrig råd att framkalla fotona hon tog. Det gjorde dock John Maloof, efter att han köpt alla hennes negativ under en auktion, eller en exekutiv försäljning (det är inte helt klart). Det viktiga är i alla fall att han framkallade dem. Och att de är otroligt vackra. Man kan se dem här.

Kristallnatten

Det är viktigt att minnas dagar som dessa för att de inte ska upprepas. Det får inte ske fler kristallnätter. Främlingsfientlighet och rasism är aldrig acceptabelt. Och det var just under dessa paroller och med banderollen "Inga fler kristallnätter" som vi manifesterade igår mot den ökade rasismen och framför allt islamofobin i vårt samhälle. Alla talare berörde samma punkter; islamofobin, sverigedemokraterna och vikten av att minnas vår historia. Att minnas att andra grupper tidigare pekats ut, som hot. Och att andra grupper i slutändan få minsta sitt liv för det hatet fattigdom och elände fött fram. Och framför allt att minnas att det aldrig får ske igen. Och att det är ännu viktigare att arbeta emot framtida kristallnätter, eftersom vi står med facit i hand. Det är frustrerande att se utveckligen i vårt samhälle, frustrerande. Framför allt för att lösningen är så mycket mer komplex än att stå och peka ut en grupp människor som ansvariga (fast de inte är det).

Min att-göra lista blir allt längre

och tiden jag har för att förverkliga den.. allt kortare. Jag förstår inte hur jag ska lösa det. Alls. Jag saknar dessutom all form av inspiration för att göra klart den.

SSU vann frågan om Västsahara.

Vi vann! Min motion gick igenom. Och det socialdemokratiska partiet ska nu verka för att Sverige erkänner Västsahara. Glädjen är total. Jag grät av lycka. Det är ett stort steg i rätt riktning. För partiet, men även för västsaharierna. Palme ler mot oss. Det är jag helt säker på. Nästa steg är det faktiska erkännandet, men först måste vi vinna valet 2010.Och en dag, förhoppningsvis väldigt snart, står vi i ett fritt Västsahara och firar deras självständighet.

Partikongressens beslut är som ett brinnande ljus av hopp i ett hopplöst mörker. Och SSU var de som tände ljuset (och hällde tändvätska över det för att markera att vi står vid Västsahariernas sida fram till självständigheten).

Upp till kamp för Västsaharierna!

Om jag hade haft rösträtt på den socialdemokratiska partikongressen 2009, hade jag gått upp och talat för de som inte får möjligheten att tala själva. Jag hade talat för och om Västsaharierna, ett folk som tagit flykt från ockupation i Saharaöknen. Jag hade talat om hur Marocko förtrycker ett folk och förvägrar dem deras rätt till självständighet. Jag hade berättat om tortyren, våldtäkterna, förföljelsen och förödmjukelsen som marockanerna utsätter Västsaharierna. Jag hade talat om tomheten och uppgivenheten majoriteten av västsahariska ungdomarna och det västsahariska folket i flyktinglägren känner. Jag hade talat för ett erkännande av Västsahara.

Jag hade talat om det som förstärkte min övertygelse som socialdemokrat är mina möten med det västsahariska folket. Jag hade berättat om sorgen i ögonen på ett folk som tror världen har glömt dem. Jag hade berättat om vanmakten jag känner när jag ser hur det västsahariska folket sjunker allt djupare ner i en förtvivlad spiral som bara leder fram till en utväg: krig. Jag hade berättat för ombuden att de har makten att inge hopp och framtidstro, till ett folk som förlorat allt, eller som aldrig fått uppleva självständighet.

Partistyrelsen som vill se fortsatta diplomatiska påtryckningar på Marocko för att nå målet om ett självständigt Västsahara. Men dessa påtryckningar har inte lett någonvart i över 15 år, men ett erkännande hade varit en signal till övriga världen och till Västsaharierna. En signal om att vi som socialdemokrater tror på deras självständighet och är villiga att gå till handling på den tron. En vän beskrev det bäst när han skrev att ”Kongressdebatten kommer att handla om hur svensk socialdemokrati ska stötta ett folk som snart inte förmår att stå emot mer.”

Det Västsahariska folket förtjänar sin rätt till självbestämmande. De förtjänar frihet. De förtjänar att kunna leva ett drägligt liv. Det är folkrättsligt riktigt. Man talar om att de inte uppfyller alla de folkrättsliga kriterierna. Det beror på hur man ser det. Och det ska egentligen inte spela någon roll. För att de uppfyller kriteriet om att ha varit en koloni, och de är fortfarande inte avkoloniserade. De uppfyller kriteriet över att vara ockuperade. Och det är lika illa om än värre. Socialdemokraterna har under vår långvariga historia valt att stötta folk mot tyranner. Detta är inte ett undantag.

Jag föddes samma år som Olof Palme mördades. Men jag är säker på att hans arv lever kvar. Den lever vidare i oss och vår vilja att förändra och förbättra världen. Han sa sitt hjärtas mening, istället för det som var passande. Och det är på något sätt kärnan i varför han, enligt mig, nådde en sådan framgång. Och nu har ombuden på partikongressen samma val att göra; ett passande val eller ett historiskt (men opassande) val.

Men jag kan varken tala eller rösta på partikongressen. Det är inte jag som har möjlighet att skapa historia och det är inte jag som har möjlighet att inge hopp. Utan det är ni, som är ombud. Västsaharierna väntar på sin frihet. Så tala och rösta för de som inte får möjligheten att tala själva. Upp till kamp för Västsaharierna!

”Tala, du som ännu har läppar!
Ord, kan bli solar, ord kan bli floder.
Ord kan öppna portar och bygga broar.
Ord kan störta tyranner, om tillräckligt många av oss beväpnar sig med ord.
Tala, tala!
Det är vår skyldighet mot de som talade medan de ännu hade läppar.”
Helga Henschen

Jag ska inte

skicka ett enda litet vykort, brev eller dylikt per post efter den 13 maj 2010 tills vansinnet är över. Detta är dock mer i linje med vad jag anser om monarkin. I detta sammanhanget kan jag också med stolthet säga att jag är republikan (och då menar jag definitivt inte Sarah-Palin republikan). Funderar starkt på att gå med i republikanska föreningen. När ska vansinnet ta slut?

Klokt.

"SD:s låtsassiffror om invandringens kostnader ska inte mötas med fluffiga retoriska krumbukter om att så kallade “invandrare” (vilka de nu är) är nyttiga för Sverige. Då befinner sig debatten nämligen på den nationalistiska planhalvan i stället för att bli ett politiskt och i allra högsta grad moraliskt samtal om ett kosmopolitiskt projekt bortom nationalstatens kvävande bakgårdar. /.../ Lyft debatten från siffror och staplar, bort från etiketterande och religionskrig till att handla om ett djupare samtal om mänskligt värde. Berätta historien om demokratins uppkomst, om socialdemokratins roll i att bygga en unik välfärdsmodell och varför det kosmopolitiska projektet är den naturliga fortsättningen." Läs hela inlägget här.

Mediauppståndelsen kring SD

Man brukar säga att all publicitet är bra publicitet. Och detta gäller även Sverigedemokraterna. Eller snarare, detta gäller i synnerhet Sverigedemokraterna då de haft svårt för att får den mediala uppmärksamhet de behöver för att ta sig till riksdagen (vilket de så klart eftersträvar)...Läs mer om det hos Alexandras och hennes inlägg kring den frågan..

Den senaste veckans uppståndelse kring Sverigedemokraternas debattartikel, trots att de blivit emotsagda av en rad experter, gör att människor som vill hitta en orsak (som inte är kopplade till dem själva) till alla deras livsproblem nu blivit presenterade med en lösning. Det är lättare att ge någon annan skulden för alla problem man råkar ut för. Och det är lättare att peka ut en grupp människor, än ett ekonomiskt system eller en finansiell kris, som ett problem. Samma situation var det när en viss Adolf presenterade sin lösning på de ekonomiska och politiska problemen som Tyskland upplevde strax innan andra världskriget; dvs. anledningen till att du inte har ett jobb lilla vän, det beror inte på den ekonomiska/politiska situationen utan på att andra människor stjäl det som rättmätigt är ditt. Den här åsikten om att "det inte finns tillräckligt med tillgångar för alla så vi måste göra oss av med vissa". Kanske lite förenklat men det är just det som hela "invandrare-är-ett-hot"argumentet är. Verkligheten är inte så svart och vit som man vill göra den till. Och invandringen är inte orsaken till alla problem, men det är en lätt anledning att peka ut. Alldeles för lätt. Och de har nu fått det andrummet de behöver för att göra just det.

Nu väljer man att peka ut en grupp människor "muslimer" och göra den gruppen homogen och ställa den emot en annan grupp "svenskar" som man också nu gjort till en homogen grupp. Men varken muslimer eller svenskar är en homogen grupp. Så bara där faller hela argumentet enligt mig. Man kan inte bunta ihop människor och tillskriva dem åsikter/egenskaper som man gör i debatten. Man hävdar att svenskheten är hotad av islam (av muslimer). Det är ett resonemang jag inte förstår fortfarande, skulle någon av er sverigdemokrater som läser den här bloggen (och jag vet att ni finns) upplysa mig kring ert resonemang? Vad exakt med muslimer (är det bara muslimer eller alla oliktänkande?) är det som är ett hot mot svenskheten? Jag ser det verkligen inte.