Uppdateringar fran 27e

Jag har nu varit i 27e februari i tva dagar. Det ar mer an overkligt att vara tillbaka. Dels for att saker har forandrats och dels for att allt ar som det alltid har varit. Det kanns som om jag aldrig varit harifran, och anda har det gatt ett och ett halvt ar sedan jag var har.

Kongressen i Auserd var som sagt hur bra som helst, och Moussa vann ordforandevalet. jag blev sjuk i Auserd. Klimatforandringen ar oerhord har. Oerhord. Och det gor att det blir svinkallt under kvallarna. Sa naturligtvis har forkyldningen drabbat alla, och da menar jag alla. Det finns nog inte ett enda hushall dar manniskor inte lider av feber, otack hosta eller trotthet. Men jag ar pa battringsvagen. Tack vare medicinen jag tog med mig hit. Tyvarr kan den inte hjalpa alla dem som behover det.

Idag deltog vi i en manifestation for Aminetou Haidar i Rabuni. Jag hoppas ni foljer utvecklingen, hon har hungerstrejkat i 4 veckor nu for att hon inte tillats atervanda hem. Tyvarr kan jag inte ladda upp nagra bilder men de far komma i efterhand. Imorgon ar det fredag sa det blir en vilodag for oss alla. Men sen ar det dags for jobb..jag njuter av varje sekund och tanker pa er alla. Ni finns har med. Sidati och hans familj halsar till er alla!

SAHARA LIBRE!

halsningar fran oknen

kara vanner, bekanta och forhoppningsvis familj. jag har nu efter tre dagar fatt tillgang till internet. internetsalen bestar av 10 datorer fran 1990 sa detta meddelandet kommer bli kort. kongressen var underbar; och jag ar fortfarande i en by som heter auserd. for er som kanner till sidati; halsar han till alla. det ar kallare an normalt, som under en bra svensk sommar. jag och setareh bor hos en undrbar familj, som verkligen behandlar oss som en del av familjen. vi bor tillsammans med den sydafrikanska delegationen och imorgon bitti aker vi till 27e. forhoppningsvis ar internetanslutningen battre dar. jag saknar er alla och njuter av varje minut. sahara libre...

På återseende my loves!

10 solidariska julklappar.

Jag hörde någonstans att årets julklapp är spikmattan. Jag vet inte om jag tycker det ligger i julens riktiga anda, nämligen solidaritet. Så jag tänkte ge förslag på 10 solidariska julklappar.

1. Prenumeration på tidskriften Västsahara (priset är för 4 nr alltså ett år) och man kan bli medlem över nätet och det gör du här. Man kan även bli vän på facebook med tidskriften Västsahara (joina).
en stödprenumeration kostar 145 kr
en vanlig prenumeration kostar 125 kr
en prenumeration för föreningar/företag kostar 150 kr
och en utländsk prenumeration kostar 200 kr.

Om man inte har så mycket pengar kan man köpa:
2. 28 doser poliovaccin för 40 kr för Unicef.

3. Ett myggnät (också Unicef) för 50 kr eller donera 10 kg gröt för samma pris. Det finns andra julklappar i olika prisklasser på Unicefs hemsida. Det är ett konkret sätt att stödja det humanitära arbetet som utförs.

Man kan stödja organisationer och dess arbete:
4. Skänk pengar till självhjälp genom att bidra till Kooperation utan gränser. Och se förslag på vad pengarna räcker till på hemsidan.

5. Donera pengarna till Röda Korset och få ett julklappsgåvobevis.

6. Om du vill stödja arbetet för mänskliga rättigheter tycker jag du ska stödja amnesty, de har också gåvobevis du kan skänka till dina närmaste.

7. Om ditt hjärta slår för arbetarrörelsen och dess internationella arbete tycker jag du ska donera pengarna till Olof Palmecentret. Jag kan försäkra er om att de pengarna går till underbar saker och förverkligande av drömmar för många.

8. Om du är socialdemokrat (eller den du ska ge julklappen till är det) kan det vara vackert att ge bort maktskiftet och donera pengar till partiet.

Eller ge pengar till praktiska saker:
9. Om du vill ge bort en stor gåva (och har en massa pengar du vill bli av med) kan hjälpa Ship to Gazas resa ner till Gaza för 100 euro.

10. Slutligen, om du inte har pengar och ändå vill göra något gott för samhället. Skänk kläder till Emmaus Björkå som stödjer internationella rörelser så som den Västsahariska befrielserörelsen.

Morgondagen

kommer börja med en hederlig att-göra lista. Utan tvekan. När man lider av tidsbrist får man ta till alla medel man kan. Och jag kan att-göra listor. Jag har levt halva mitt liv med dem. Men det är okej, jag arbetar bäst under press.

Intressant krönika från en diktatur.

Jag är som bekant smått besatt av Västsaharafrågan. Och därmed nordafrikansk politik. Jag tycker det är så fascinerande,att jag ofta läser internationella bloggar av människor som kan mer än mig om området. Och idag läste jag en översättning av en krönika, från Marocko (där monarkin regerar och förtrycker folk). Och krönikan är ett uppdiktat brev som då ska vara skrivet från en Västsaharisk vän till en marockan.

Det intressanta här (och det måste läsas utifrån att yttrandefriheten är svag i Marocko) är hur brevet är skrivet och vilka saker det för upp. Brevets författare säger att han tidigare inte varit övertygad om att självständighet är den enda vägen till frihet för det västsahariska folket, men nu börjar bli övertygad om just det.

"In contrast to some of my Sahrawi friends, I’m not convinced that independence is the only possible way for me and my own to flourish. They think that independence is the only possible way to guarantee our collective and individual rights. Bottom line, they haven’t convinced me. At the same time, I won’t deny that, as of late, I’ve begun reflecting on this idea of independence more seriously, and on what it would mean for us. But before I tell you what I think today, I’d like to tell you how my opinions have developed."

Tonen i brevet är egentligen en kritik mot det Marockanska styret och att deras åsiktsförtryck föder det de referar till som "separatiströrelser" och det vi refererar till som befrielserörelser. Det hade nog varit med korrekt om det stått "In contrast to the vast majority of my Sahrawi friends" men utifrån att han skrivet det från Marocko så förstår jag att han måste gå varsamt framåt även med ordvalen. Han vill ju inte uppröra kungen alltför mycket. I krönikan framgår också att det senaste som hänt med Aminetou Haidar har påverkat och intensifierat befrielserörelsen.

"Actually a whole new pro-independence generation has emerged. A generation which is more seductive, more democratic. This Haidar, for example. She’s really cool. You’ve seen how some people call her the ‘Sahrawi Gandhi’? Yeah, think about it! To know she was beaten and mistreated by the police, that really got to me.

She’s not a terrorist, after all. And even terrorists have rights. Still, I didn’t always agree with her at first – but seeing what they’d done to her and her friends, I started asking questions."

Det är en väldigt progressiv krönika för att vara skrivet i ett land där allt som ifrågasätter (eller förolämpar) kungen är olagligt. Mycket progressiv. Och det är med största sannolikhet en Marockan som skrivit det. Den västsahariska befrielseorganisationen i det ockuperade västsahara vill ha självständighet. Det är kristallklart (annars hade man inte haft en befrielserörelse). Men krönikan visar ändå att det kanske börjat väckas en medvetenhet i den marockanska befolkningen om att det som Västsaharierna utsätts för inte är acceptabelt. Och kanske, bara kanske, kommer detta i sig leda till en förändring. För i slutändan är situationen inte bra, varken för Västsaharier eller Marockaner.

Fattar inte att vi är inne i December månad.

Det är helt otroligt. December-månad. Det känns som om det precis varit nyår. Och vädret är som det var i oktober. Jag ligger efter rent tidsmässigt. Känns som om jag inte hinner ikapp kalendern. Var har det här året tagit vägen? Chocken kom när jag insåg att vi hade vårt styrelsemöte på första advent (och jag missat att det ens var första advent). Den oerhört glittrande julgranen utanför folkets hus påminde mig om vilken månad det var oerhört snabbt. Det känns nästan som om jag behöver solglasögon för att passera den. Den blinkar. I tre olika färger. Angelina (Yasse's treåriga sötnos) såg julgranen från fönstret i SSU-lokalen när jag höll i henne. Hennes recension var i alla fall tydlig: Natttaasssaa, titta på juuuulgranen. Den är såååå fiiin. Jag får väl helt enkelt acceptera att det är december.

Det börjar slå mig att jag ska spendera fyra månader..

i ett land och en stad, jag i princip inte kan något om. Men läste precis att Guayaquils flygplats i Ecuador blev Sydamerikas bästa flygplats. Det är i alla fall något. Första intrycket är ju väldigt viktigt.

Spanjorer kidnappade i Sahara

Jag måste medge att rubriken gjorde mig lite nervös med tanke på min kommande resa till just Sahara. Men det är ju väldigt lyckligt att Sahara är ett stort område även om historien är väldigt olycklig i sig. Det är inte första gången som kidnappningar skett i Mauretanien, utan det har varit relativt vanligt förekommande de senaste tre, fyra åren. Det har gått så långt att man påbörjat en gemensam Sahara-insats mot al-Qaida. Ibland känns det som om den politiska situationen i nordafrika är som en tickande bomb. Problemet är att man inte vet var det smäller först, och att det in princip kan bli i vilket av de nordafrikanska länderna som helst (kanske inte Tunisien).
Jag tror det är relativt riktigt att dra analysen att det är en enorm spänning som råder i regionen när man tänker på att det var minuter från att bli ett fotbollskrig mellan Algeriet och Egypten när VM-kvalet skulle spelas i år. Egypten till och med kallade hem sin ambassadör från Algeriet. Algeriet vann fotbollsmatchen som avgjordes på neutral mark (i Sudan av alla ställen) och fick alltså VM-platsen. Och det gjorde ju inte saken bättre, utan situationen förvärrades i Egypten då den Algeriska ambassaden attackerades. Men detta bråk mellan länderna började redan 1989, då situationen var omvänd och Egypten vann VM-kvalet 1-0. Det resulterade i att landslagsläkaren förlorade ett öga i bråket som uppstod och att en algeriska landslagsspelare blev internationellt efterlyst. Det visade sig dock förra året att det var fel landslagsspelare som efterlysts i alla dessa år. Nå, historien blev ännu märkligare när man kallade in Khadaffi (Lybiens president) som medlare. Men den som tror att detta egentligen handlar om fotboll har totalt missat poängen... Som Wolfgang Hansson skrev i aftonbladets artikel:

"Fotbollen är ett av få glädjeämnen i människors liv. Därmed också ett perfekt verktyg för regimerna att skifta folks fokus från sin eländiga vardag till fanatisk stolthet över nationens fotbollslag. Ett opium för folket i bokstavlig mening."

Detta hindrar dock inte Sydafrika som är värdar för VM nästa år från att ta preventiva åtgärder: de inrättare VM-domstolar för att snabba på processerna som kommer uppstå under VM. De kommer ju inte kunna lösa nordafrikas problem innan VM, så de får se till att kunna lösa konsekvenserna istället. Det är som man säger; better safe than sorry. Men man får hoppas på att Egypten och Algeriet inte tänker följa principen öga för öga...risken är att de alla återvänder hem blinda.