SSU vann frågan om Västsahara.

Vi vann! Min motion gick igenom. Och det socialdemokratiska partiet ska nu verka för att Sverige erkänner Västsahara. Glädjen är total. Jag grät av lycka. Det är ett stort steg i rätt riktning. För partiet, men även för västsaharierna. Palme ler mot oss. Det är jag helt säker på. Nästa steg är det faktiska erkännandet, men först måste vi vinna valet 2010.Och en dag, förhoppningsvis väldigt snart, står vi i ett fritt Västsahara och firar deras självständighet.

Partikongressens beslut är som ett brinnande ljus av hopp i ett hopplöst mörker. Och SSU var de som tände ljuset (och hällde tändvätska över det för att markera att vi står vid Västsahariernas sida fram till självständigheten).

Upp till kamp för Västsaharierna!

Om jag hade haft rösträtt på den socialdemokratiska partikongressen 2009, hade jag gått upp och talat för de som inte får möjligheten att tala själva. Jag hade talat för och om Västsaharierna, ett folk som tagit flykt från ockupation i Saharaöknen. Jag hade talat om hur Marocko förtrycker ett folk och förvägrar dem deras rätt till självständighet. Jag hade berättat om tortyren, våldtäkterna, förföljelsen och förödmjukelsen som marockanerna utsätter Västsaharierna. Jag hade talat om tomheten och uppgivenheten majoriteten av västsahariska ungdomarna och det västsahariska folket i flyktinglägren känner. Jag hade talat för ett erkännande av Västsahara.

Jag hade talat om det som förstärkte min övertygelse som socialdemokrat är mina möten med det västsahariska folket. Jag hade berättat om sorgen i ögonen på ett folk som tror världen har glömt dem. Jag hade berättat om vanmakten jag känner när jag ser hur det västsahariska folket sjunker allt djupare ner i en förtvivlad spiral som bara leder fram till en utväg: krig. Jag hade berättat för ombuden att de har makten att inge hopp och framtidstro, till ett folk som förlorat allt, eller som aldrig fått uppleva självständighet.

Partistyrelsen som vill se fortsatta diplomatiska påtryckningar på Marocko för att nå målet om ett självständigt Västsahara. Men dessa påtryckningar har inte lett någonvart i över 15 år, men ett erkännande hade varit en signal till övriga världen och till Västsaharierna. En signal om att vi som socialdemokrater tror på deras självständighet och är villiga att gå till handling på den tron. En vän beskrev det bäst när han skrev att ”Kongressdebatten kommer att handla om hur svensk socialdemokrati ska stötta ett folk som snart inte förmår att stå emot mer.”

Det Västsahariska folket förtjänar sin rätt till självbestämmande. De förtjänar frihet. De förtjänar att kunna leva ett drägligt liv. Det är folkrättsligt riktigt. Man talar om att de inte uppfyller alla de folkrättsliga kriterierna. Det beror på hur man ser det. Och det ska egentligen inte spela någon roll. För att de uppfyller kriteriet om att ha varit en koloni, och de är fortfarande inte avkoloniserade. De uppfyller kriteriet över att vara ockuperade. Och det är lika illa om än värre. Socialdemokraterna har under vår långvariga historia valt att stötta folk mot tyranner. Detta är inte ett undantag.

Jag föddes samma år som Olof Palme mördades. Men jag är säker på att hans arv lever kvar. Den lever vidare i oss och vår vilja att förändra och förbättra världen. Han sa sitt hjärtas mening, istället för det som var passande. Och det är på något sätt kärnan i varför han, enligt mig, nådde en sådan framgång. Och nu har ombuden på partikongressen samma val att göra; ett passande val eller ett historiskt (men opassande) val.

Men jag kan varken tala eller rösta på partikongressen. Det är inte jag som har möjlighet att skapa historia och det är inte jag som har möjlighet att inge hopp. Utan det är ni, som är ombud. Västsaharierna väntar på sin frihet. Så tala och rösta för de som inte får möjligheten att tala själva. Upp till kamp för Västsaharierna!

”Tala, du som ännu har läppar!
Ord, kan bli solar, ord kan bli floder.
Ord kan öppna portar och bygga broar.
Ord kan störta tyranner, om tillräckligt många av oss beväpnar sig med ord.
Tala, tala!
Det är vår skyldighet mot de som talade medan de ännu hade läppar.”
Helga Henschen

Jag ska inte

skicka ett enda litet vykort, brev eller dylikt per post efter den 13 maj 2010 tills vansinnet är över. Detta är dock mer i linje med vad jag anser om monarkin. I detta sammanhanget kan jag också med stolthet säga att jag är republikan (och då menar jag definitivt inte Sarah-Palin republikan). Funderar starkt på att gå med i republikanska föreningen. När ska vansinnet ta slut?

Klokt.

"SD:s låtsassiffror om invandringens kostnader ska inte mötas med fluffiga retoriska krumbukter om att så kallade “invandrare” (vilka de nu är) är nyttiga för Sverige. Då befinner sig debatten nämligen på den nationalistiska planhalvan i stället för att bli ett politiskt och i allra högsta grad moraliskt samtal om ett kosmopolitiskt projekt bortom nationalstatens kvävande bakgårdar. /.../ Lyft debatten från siffror och staplar, bort från etiketterande och religionskrig till att handla om ett djupare samtal om mänskligt värde. Berätta historien om demokratins uppkomst, om socialdemokratins roll i att bygga en unik välfärdsmodell och varför det kosmopolitiska projektet är den naturliga fortsättningen." Läs hela inlägget här.

Mediauppståndelsen kring SD

Man brukar säga att all publicitet är bra publicitet. Och detta gäller även Sverigedemokraterna. Eller snarare, detta gäller i synnerhet Sverigedemokraterna då de haft svårt för att får den mediala uppmärksamhet de behöver för att ta sig till riksdagen (vilket de så klart eftersträvar)...Läs mer om det hos Alexandras och hennes inlägg kring den frågan..

Den senaste veckans uppståndelse kring Sverigedemokraternas debattartikel, trots att de blivit emotsagda av en rad experter, gör att människor som vill hitta en orsak (som inte är kopplade till dem själva) till alla deras livsproblem nu blivit presenterade med en lösning. Det är lättare att ge någon annan skulden för alla problem man råkar ut för. Och det är lättare att peka ut en grupp människor, än ett ekonomiskt system eller en finansiell kris, som ett problem. Samma situation var det när en viss Adolf presenterade sin lösning på de ekonomiska och politiska problemen som Tyskland upplevde strax innan andra världskriget; dvs. anledningen till att du inte har ett jobb lilla vän, det beror inte på den ekonomiska/politiska situationen utan på att andra människor stjäl det som rättmätigt är ditt. Den här åsikten om att "det inte finns tillräckligt med tillgångar för alla så vi måste göra oss av med vissa". Kanske lite förenklat men det är just det som hela "invandrare-är-ett-hot"argumentet är. Verkligheten är inte så svart och vit som man vill göra den till. Och invandringen är inte orsaken till alla problem, men det är en lätt anledning att peka ut. Alldeles för lätt. Och de har nu fått det andrummet de behöver för att göra just det.

Nu väljer man att peka ut en grupp människor "muslimer" och göra den gruppen homogen och ställa den emot en annan grupp "svenskar" som man också nu gjort till en homogen grupp. Men varken muslimer eller svenskar är en homogen grupp. Så bara där faller hela argumentet enligt mig. Man kan inte bunta ihop människor och tillskriva dem åsikter/egenskaper som man gör i debatten. Man hävdar att svenskheten är hotad av islam (av muslimer). Det är ett resonemang jag inte förstår fortfarande, skulle någon av er sverigdemokrater som läser den här bloggen (och jag vet att ni finns) upplysa mig kring ert resonemang? Vad exakt med muslimer (är det bara muslimer eller alla oliktänkande?) är det som är ett hot mot svenskheten? Jag ser det verkligen inte.

Stockholm har vaknat!

Jag vet inte om någon annan upplevt detta. Men jag (vi) har i år tjatat om hotet från Sverigedemokraterna och deras skeva verklighetsuppfattning. Att de sprider sin "verklighetsbeskrivning" och intalar sina anhängare att övriga Sverige försöker mörklägga fakta kring invandringen (vilket är en stor fet jävla lögn). De pratar en massa om kostnader kring invandring, men aldrig om hur mycket det gynnat Sverige. Min mormor kom till Sverige i slutet av 60-talet och började arbeta direkt, för att det fanns jobb. Hon har inte kostat den här staten en endaste krona. Däremot har hon bidragit men en hel del pengar. Och dessutom är det irrelevant att prata om minus och plus, när vi diskuterar människor. Men jag tänker återkomma till temat kring kostnader vid ett senare tillfälle. Ska bara gräva upp en Sverigedemokratisk motion innan dess.

Jag har pratat mig hes, under vissa omständigheter, kring hotet från Sverigedemokraterna. Och ibland har vissa säkert trott att jag överdriver kring Sverigedemokraternas tillvägagångssätt och åsikter. Och nu, efter en debattartikel verkar Stockholm ha vaknat (och övriga Sverige med undantag från Skåne och Blekinge som levt med detta "parti" väldigt länge). Men jag vänder mig mot uttryck som "de har äntligen visat sitt rätta ansikte".. De har visat sitt rätta ansikte för länge sedan. Och deklararerat sin rasistiska politik vid fler än ett tillfälle. Men, det är först nu som vissa inser att det inte är en skröna. Utan verklighet. Så tack Jimmie Åkesson för att du väckte Stockholm.. jag (och min röst) uppskattar det.

Osvenska jävlar!

För ett tag sedan läste jag ett inlägg på DN Opinion med rubriken "Sverige har världens mest avvikande folk". Jag måste erkänna att jag höjde lite på ögonbrynen av förvåning. Jantelagen är ju svensk, tänkte jag. Men det var inte det artikeln handlade om. Utan artikeln konstaterade att svenskars åsikter ligger längst bort från de genomsnittliga värderingarna i världens länder. Vi skiljer oss från alla, inklusive andra "västerländska värderingar".

Och det viktigaste, och den störtsta avvikelsen från omvärlden är just att regligionen inte spelar någon roll här. Vi lever i ett sekulariserat land. Där staten är separerad från kyrkan och på senare år även från vårt utbildningssystem (och nej vi behöver inte ha avslutningar i kyrkan då vi bor i ett sekulariserat land). Sen drog artikeln paralleller med situationen i Danmark där debatten "under lång tid handlat om värderingar hos invandrare" tvärtemot vår toleransvärdering. Sverige var det landet som hade mest avvikande åsikter från medelvärdet när det kom till en rad frågor. Bland annat så hade vi den "mest positiva synen på öppenhet och tolerans, tillit och respekt för andra människor, och ett aktivt civilsamhälle".

Och märk då min förvåning över att det finns ett rasistiskt parti som utgör sig för att förespråka "svenskhet" och verkar vara totalt okunninga kring vad "svenskhet" faktiskt är. De representerar inte öppenhet och tolerans, och det är svenskt. De uppvisar tvärtemot en oerhörd intolerans gentemot andra kulturer och religioner. I ett land där religion inte spelar någon roll håller "Sverigedemokraterna" på och utmålar islam till "vårt största utländska hot sedan andra världskriget". Människor har rätt att tro på vad de vill. Precis vad de vill, det är en av våra viktigaste rättigheter; religionsfriheten. Oroväckande är det att de nämner andra världskriget i sin artikel när det var en annan grupp av människor som under andra världskriget utmålades som det största hotet gentemot den tidens samhälle, precis på samma sätt som de pekar ut muslimer nu, utan att reflektera kring det.

Sverigedemokraterna påstår sig representera svenskheten. Men allt pekar åt att de representerar precis motsatsen. De påstår sig värna om det västerländska samhället, som är allt annat än homogent och vars värderingar vi på många punkter avviker ifrån. Deras "romantiska" syn på Sverige, som de tror sig representera, är förlegad i en globaliserad värld. Vi kan inte stänga gränserna (och vända ryggen) gentemot allt som inte passar in i deras lilla inskränkta definition på svenskhet, för då hade vi behövt stänga ute majoriteten av Sveriges befolkning. Deras är under all kritik att de ens vågar säga att de slåss för svenskheten. För svenskar tror på öppenhet och tolerans och religionsfrihet och det gör inte dem, de osvenska jävlarna!

Läs gärna Alexandra Pascalidou's inlägg kring frågan.

Blir så jävla förbannad över omvärldens passivitet i Västsaharafrågan. FY SKÄMS! (inlägg på väg)

Som om jag inte hade tillräckligt med saker att göra..

så har jag även startat en blogg på engelska. yes, för alla mina vänner som inte förstår ett dyft svenska. Jag funderar fortfarande på att slå ihop dem, eller att bara ha en blogg på ett språk. Men än så länge har jag nu två.

Spanska (inbördes)kriget

Eftersom det var ett tag sedan jag skrev tänkte jag uppdatera er kring vad jag sysslar med. Jag har tagit examen (både kandidat och mastern) och pluggar nu spanska under höstterminen medan jag rannsakar mig själv för att ta reda på vad exakt jag vill göra. Det är en alltför filosofisk uppgift att syssla med medan man jobbar, i synnerhet om man ska åka utomlands till våren.

Nå, spanskan har visat sig vara mycket svårare än vad jag trodde (eller så har jag lagt ner mindre tid på det än jag borde). Och just nu läser jag en bok som heter "soldados de salamina" och som jag tycker är bra. Problemet är bara att det tar en sådan tid att läsa det eftersom jag tvingas slå upp ord hela tiden (det tar en evighet). Och sen ligger jag efter (som vanligt) men håller på att ta igen allt. När man slagit upp det tusende ordet börjar man undra om man inte tagit sig vatten över huvudet.

Men därför har jag inte kunnat skriva på ett tag och det ser ut som om mina blogginlägg kommer att fortsätta vara sporadiska ett tag framöver. Faktum är att den enda anledningen till att jag har tid (ja, tid, viljan finns alltid) till att skriva är att min online-ordbok ligger nere och jag är fast i den förbannade boken. Igen. Så det är passande att jag läser om spanska inbördeskriget eftersom jag själv ligger i krig med spanskan. Hasta lluego (förhoppningvis)

Helheten.

På kort tid kan mycket förändras. Ibland mer än jag vill erkänna. Ibland mer än jag vill. Ibland precis som jag vill. Under tiden jag inte har bloggat har alla tre alternativ inträffat. Jag har tagit examen. Och börjat plugga spanska. Jag har börjat lyssna på min egen magkänsla... och slutat lyssna rigoröst på alla andra. Men jag har saknat bloggen. Något så fruktansvärt. Saknat möjligheten att diskutera och fundera. Bloggen är mer till för min egen skull än någon annans. Just för att det tvingar mig att reflektera. Imorgon ska min examen firas! Efter fem års studier klarade jag det slutligen. Det är stort. För stort för att förstå, så det har inte riktigt sjunkit in än. Men med tiden kommer nog även jag att förstå att jag är en jurist. Men jag är inte riktigt där än.