Raaamlösa

Igår var det dags för det första kommunfullmäktigemötet efter sommaruppehållet. Personligen trodde jag att det skulle bli ett kort möte; men det blev det tyvärr inte. Interpellationer och motioner drygade ut mötet ordentligt.

Under mötet skickades det runt en inramad placering av kommunfullmäktigeledamöterna från 1972 som hittats i en låda av den nuvarande kommunfullmäktigeordföranden. Två av dem som satt med 1972 sitter med idag (Arne Larsson och Roland Nilsson). SSU:s förra ordförande Kurt Ward fanns också med på listan.

Jag räknade snabbt ut att de var 81 ledamöter på den tiden och att endast 9 stycken av dem var kvinnor. En av dessa 9 kvinnor var ogift och titulerades "fröken" men resten var "fru" någon. När jag sen ställde frågan till Rolands Nilsson (sossen som satt med 1972) om varför de var så många och varför det fanns så få kvinnor fick jag svaret att antalet berodde på kommunsammanslagningarna. Alla skulle ha en representant med och därför blev det så många ledamöter till slut. När det gällde antalet kvinnor som satt med så sa han att man valde att sätta in alla ordföranden i de olika arbetarkommunerna i kommunfullmäktige för att det skulle bli rättvist. Det "råkade" vara så att de flesta ordföranden var män. Mhm. Tack och lov för varannan damernas, annars tror jag att det hade "råkat" vara samma könsfördelning idag.



Det skickades också runt en bok som en f.d. kommunfullmäktigeledamot skrivit (hon heter Anette Jernström). Hon arbetar idag som flygvärdinna och boken heter "En flygvärdinnas betraktelser". Jag kollade givetvis upp vem det var när jag kom hem och efter att ha läst hennes insändare på hennes hemsida kan jag bara konstatera att vi inte har samma analys av samhället och att jag inte håller med henne i mycket. Men det fanns en sak jag hann se i hennes bok som jag tyckte var roligt eftersom jag själv tar samma diskussion med alla som uttalar det fel.

Raaamlösa

"Passagerare med härstamning från norr om Hallandsåsen säger:

- Kan jag få en Raaamlösa?
- Nej, svarar jag skämtsamt. Kan du inte uttala det, kan du inte få det.

Det heter Ramlösa, med kort a, inte Raaamlösa. Likväl som det heter samlag och inte saaamlag som Sten Broman uttryckte det. Raaamlösa, det är en damcykel, det!"

Så sant som det var sagt. Det heter Ramlösa.

/ Natasa

SSU kongressen

SSU:s 34:e kongress inleddes ståtligt den 6/8 - 07 och vi var på plats ;) 5 SSU Helsingborgare i en deligation av 26 Skåningar och bland 249 ombud. Det var helt otroligt att vara ombud året då SSU fyller 90 år. Helt underbart var det!


På väg till kongressen spekulerade vi kring vilka väskor vi skulle få. Om det skulle vara en tygpåse som vi fick två kongresser sedan i Karlstad eller om det skulle vara en ordentlig axelväska som vi fick i Linköping. Well, alla hade vi fel för ingen av oss trodde vi skulle få en bowlingväska. Men där ser ni, man kan aldrig riktigt förutse vad våra kära ombudsmän hittar på..

Så här såg det ut, till höger satt SSU Skåne :) Och sen i mittensektionen ser vi först och främst lenet.. Philip och Helena följer väldigt intensivt en omröstning som höll på att genomföras. Till vänster och höger om scenen fanns nämligen två stora skärmar där man fick se resultatet på.. Man röstade med svarta dosor som den som Philip håller i sin hand. Oftast tryckte man 1 för att stödja förbundsstyrelsen, 2 för att stödja motförslaget och 3 för att rösta blankt.

Här sitter Sara (ordförande i Malmö) och vår kära Yasmine Lundin från Helsingborg i min vackra Palestinasjal och går igenom utbildningskapitlet som de hade ansvar för. Vi fick igenom det mesta av det vi ville :) Så det är vi extremt stolta över..

Mitt personliga mål med SSU Kongressen var att väcka uppmärksamhet kring Västsaharierinas situation. Tillsammans med de andra volontärerna på plats satte vi upp en monter med bilder jag tagit under vår resa, kopierade upp foldrar med information och flyers som uppmanade alla att gå med det nystartade nätverket för ett fritt västsahara (som vi delade ut till alla ombud). Sen pratade vi alla om våra uppleverlse i flyktinglägren och situationen där nere. Vi samlade dessutom ihop underskrifter för ett fritt Västsahara från alla 249 ombud som sedan Jytte överlämnade till Mona Sahlin i sitt tal till henne.

Både Mona och Jytte pratade om Västsahara i sina tal och Mona höll t.o.m. sin del om Västsahara på engelska så att de västsahariska gästerna skulle förstå. Det var helt underbart och över all förväntan. Sen fick de Västsahariska gästerna även samtala med Wanja Lundby-Wedin och LSU:s ordförande. Slutligen så antog en enig SSU kongress ett uttalande för ett fritt Västsahara. Jag var helt slut när veckan var över; och jag tror att alla volontärer även var det. Vi jobbade stenhårt för att uppmärksamma konflikten och vi lyckades verkligen. Jag glömde förresten nämna att vi hade ett lotteri där pengarna som vi samlade in kommer att gå till att stödja den västsahariska kampen. Vi lyckades med det vi ville uppnå, jag tror inte att ett enda ombud lämnade kongressen utan att veta om att det finns en konflikt kring Västsahara. På bilden sitter Jytte och Mona med västsahariska sjalar.

Vi avtackade en gammal förbundsstyrelse och välkomnade en ny. När Anna Sjödin höll sitt avskedstal där hon peppade oss till att fortsätta göra motstånd mot alliansens hjärtlösa politik kunde jag inte göra något annat än att gråta. Jag försökte svälja tårarna men hon är så jädrans duktig som talare att det blev för mycket. Jag vill passa på att tacka henne för den tid hon var ordförande och hon kommer alltid att vara min ordförande tillsammans med Micke, Ardalan och nu Jytte :) Lycka till med allt Anna!

På Jubilemsmiddagen och festen efter hade vi väldigt roligt. Förutom när Peter Wahlbeck pratade... SSU Helsingborgs tjejer var några av många som lämnade salen under hans "uppträdande" och jag är extremt stolt över det. På bilden från vänster står jag, Jytte och Yasmine :) Vi står och lyssnar på Outlandish (fy fan va bra de är).

Här är de två västsahariska tjejerna och sen så är 4 av 8 volontärer med på bilden. Sandra, jag, Alex och Mohamed står är med och dansar till Outlandish. Det var en underbar kväll men jag saknade resten av gänget. Hade varit roligare om alla varit med :) men man kan inte få allt.. Våra västsahariska gäster fullkomligt älskade Outlandish och det gör vi med!

För er som missade det så valde SSU Kongressen Jytte Guteland till förbundsordförande och Mattias Vepsä till förbundssekreterare. De var både glada och trötta mot slutet av kongressfesten.. Jag vill passa på och önska dem lycka till med deras svåra arbete; att leda en motståndsrörelse..

Västsahara - Afrikas sista koloni

Västsahara. Ordet smakar bittert, sött och milt precis som västsahariernas traditionella te. Jag svårt för att prata om resan jag fått uppleva den här sommaren. Det är nästan för svårt ibland trots att resan var en av de absolut bästa som jag gjort i mitt liv. Jag reste till ett flyktingläger som heter den 27 februari ( den 27 februari 1976 deklarerade Västsahara självständighet efter den spanska kolonalväldets slut) i västra Algeriet. Jag var där med sju andra volontärer som SSU valt ut. Nu när jag är hemma igen är det förvånansvärt många som inte vet att Västsahara är ett land, som är ockuperat av Marocko. Så jag tänkte skriva några blogginlägg om läget i Västsahara, och börja med det historiska, så att alla vet vad jag pratar om när jag skriver att Västsahara är Afrikas sista koloni.

Västsahara var koloniserat av Spanien från 1884 och när Spanien var på väg att ge upp sitt anspråk på området 1975 invaderade både Marocko och Mauretanien Västsahara. Invånarna i Västsahara flydde då ut i öknen där många ha bott kvar sedan dess. När Mauretanien området det ockuperade 1979 tog Marocko över hela landet. Landet har stått på FN:s lista över länder som ska avkoloniseras sedan 1966, och fortfarande har inget hänt. Sedan 1991 är den västsahariska kampen för självständighet fredlig men innan dess fördes ett gerillakrig. Det skulle i anslutning till eldupphör (1991) hållas en folkomröstning där det västsahariska folket skulle få välja mellan självständighet eller integration med Marocko; istället har Marocko fört in tiotusentals bosättare i Västsahara i strid med FN:s fredsplan, brutit mot mänskliga rättigheter och folkomröstning har fortfarande inte genomförts.

Efter över 30 år i öknen börjar läget bli desperat. År 2003 la USA:s dåvarande utrikesminister James Baker en fredsplan som innebar att fem års självstyre skulle följas av en folkomröstning. Denna s.k. Bakerplan accepterades av Polisario (som är Västsaharas befrielserörelse) men avvisades av Marocko. I juni i år inleddes förhandlingarna igen mellan Polisario och Marocko men inget mer uppnåddes än att man sammanförde de två parterna. Enligt UNHCR:s högsta ansvariga representant på plats i Västsahara så kommer förmodligen samtalen inte leda några förändringar inom snar framtid eftersom det enda som Västsaharierna inte kan tänkas kompromissa om är deras rätt till självständighet och det enda som Marocko inte kan tänka sig ge till Västsaharierna är just deras rätt till självständighet. Problemet är att ungdomarna som bor i flyktingläger i Algeriet och som saknar sysselsättning, börjar bli desperata efter någon form av förbättring av deras situation. Under de 16 år som kampen för ett fritt Västsahara förts fredligt har nästan inga framsteg gjorts. Om samtalen som kommer återupptas i augusti månad inte ger några resultat är jag rädd för att ungdomarna kommer att vilja gå ut i krig igen för att försöka ta tillbaka sitt land genom våld. Och om inga framgångar görs militärt har de enligt dem i alla fall lyckats få sin konflikt uppmärksammad av omvärlden. Kampen för ett fritt Västsahara är en bortglömd konflikt, kanske just för att den förs fredligt. Många ungdomar som vi mötte under vår resa sa att de hellre gick ut i krig och dog för rätten till sitt land än levde under de svåra förhållanden som de gör i öknen. För dem finns det endast två utgångar på konflikten kvar; seger eller död.

Helsingborgsfestivalen

I vanliga fall hade jag sett fram emot Helsingborgsfestivalen, men i år kändes det verkligen dystert. Fann ingen festivalstämning alls. Vädret var dåligt och festivalen kändes mycket mindre än normalt. Sen kan det bero på att det är första festivalen efter maktskiftet, allt känns sämre med en borgerlig regering. Men lite roligt lyckades jag hinna med efter jag kampanjat med socialdemokraterna vid Mäster Palms plats.

Jytte som vackert visar upp maten hon ska äta på Mäster Palms Café.

Jytte Guteland (ordförandekandidat i SSU) dök upp för att prata lite med Helsingborgs ombud inför kongressen. Hon delade med sig av vad hon tyckter är viktiga politiska framtidsfrågor och vi delade med oss av vad vi tyckter var viktiga politiska framtidsfrågor. Det visade sig att vi hade väldigt lika prioriteringar framför allt när det känner kampen mot rasism, kampen för ett fritt västsahara och Palestina samt jämställdhetsfrågor. Andra frågor som diskuterades var borglighetens pågående försämringar av välfärden, skolpolitiken och narkotika.

Alla som känner mig vet att mina hjärtefrågor är internationella frågor. Så givetvis passade jag på och prata om mina upplevelser i Västsahara* och en del andra internationella ställningstaganden jag tycker att SSU ska ta i framtiden. De två viktigaste internationella frågorna för mig är kampen för ett fritt Västsahara och en tvåstatslösning i Palestina/Israel konflikten. Sen finns det många andra konflikter där jag tycker det är oerhört viktigt att SSU har ett aktivt ställningstagande. Det socialdemokratiska partiet har alldeles för länge varit för konservativt och okontroversiellt när det gäller internationella frågor. Det är upp till SSU att driva en progressiv utrikespolitik och pressa vårt eget parti att göra detsamma. Det är dags att vi tar ställning och tar striden och börjar visa internationell solidaritet i praktiken. Om vi i SSU Skåne inte lyckas få in ställningstaganden om enskilda internationella frågor i SSU:s handlingsprogram under kongressen så hoppas jag att Jyttes idé om ett internationellt rådslag blir av (det var ett av de förslagen hon hade för att förstärka vår internationella politik). Efter vi hade ätit på Mäster Palms Café var det dags för Jytte att ge sig av (men först efter att ha varit inne på Helsingborgs egna Tasty House och köpt arabiska kakor).

Under festivalen har jag också lyssnat på mitt favorit Helsingborgsband S.T.I.C.S som är ett hiphop/rapp/soul/spoken word band. Det är svårt att definiera dem som artister men jag skulle vilja säga "The Roots" blandat med "Natalie Gardiner". Så om ni inte vet vem de artisterna är så föreslår jag att ni tar reda på det. Hur som helst så var de jättebra och tältet var fullproppat med folk. Jag hoppas de får kontrakt och släpper en skiva snart så att alla andra utanför Skåne kan få lyssna på deras musik. De är helt underbara.

S.T.I.C.S

Igår (sista dagen på festivalen) hann jag med ganska mycket. Jag var nere en kort stund på Skånes deligationsträff utanför Sjöbo, kampanjade med sossarna och åt det sista festivalkäket (vilket tar tid). Men när solen började gå ner var jag, Isabell och Woddy på väg mot Gröningen (är inte utsikten helt fantastisk?)

Det var nämligen dags för festivalens höjdpunkt - Svenska Akademin. Som ni ser på bilden stod vi längst bak i det massiva cirkustältet och njöt av musiken. Tänkte avsluta med att dela med mig en del av en låt som framfördes i ett gungande tält.

Svenska Akademien

"Du vill så du kan" - Svenska Akademien
Dom som styr vår värld är inkompetenta
Varför be om tillstånd varför lyda vänta
Varför slösa tid vi har väl velat klart
Uppenbart något måste hända snart
I en rasande fart har dom tärt på vårt klot
Dom har gjort drömmar till aska och sot
Å den som lyder idioten är själv idiot
Fäster boja runt sin egen fot
Så käfta emot och finn kraft i ditt inre
Dårarnas drivhus gör människorna mindre
Så rädda, blåsta missledda
Styrda bevakade men aldrig sedda
Påtvingat oss inget verkligt vi
Styrd av någon annan inte verklig fri
Hög tid sluta vänta, gör gjort av det tänkta
Tanken håller dörrarna stängda.

Jag sa du kan om du vill, du vill så du kan
Jag sa du kan om du vill, du vill så du kan
Våga vilja våga fråga, känn din egen förmåga

ps. Det är extremt irriterande att Palestinasjalen blivit mode när man själv haft en Palestinasjal långt innan det blev "inne" att bära den. Jag bär den för att visa solidaritet med det Palestinska folkets kamp och inte för att matcha ett par nya gucci skor. Ta tillbaka Palestinasjalen...

Puss och kram!

Jag och Isabell på väg till Svenska Akademien

* Jag var inte i det ockuperade Västsahara (ockuperas av Marocko) utan i flyktingläger i Algeriet där majoriteten av västsahariska flyktingar idag bor.

Balen

Jag var på väg till mitt nämndmöte igår (sitter i stadsbyggnadsnämnden). Det var nästintill omöjligt att ta sig fram på Knutpunkten i Helsingborg. Det var nämligen dags för den årliga balen. Och precis som tidigare år svämmade Knutpunkten över med uppklädda ungdomar som förmodligen sett fram emot balen under hela deras studietid. Men jag kan inte hjälpa att tänka på alla dem som vill men inte kan gå på balen.

Själva biljetten dit ligger på ca 1000 kr. Sen tillkommer givetvis kostnader för kläderna (om du är tjej och ska ha på dig en klänning kan du lugnt räkna med några tusen kronor till). Det är inte alla som har dem pengarna, speciellt inte när det är två veckor kvar till studenten. Man tvingas prioritera. Det gjorde jag i alla fall. Prioriterade bort balen. Och sen hade jag andra personliga anledningar utöver det som gjorde valet mycket lättare, och som hade gjort att jag i alla fall inte kunnat gå. Jag ångrar det inte alls, men jag kan inte låta bli att tänka på dem som verkligen vill men inte kan.

Jag träffade dock en och annan uppklädd SSU:are och jag måste helt enkelt säga att min ”lillebrosha” Saleh hade det snyggaste afrot på plats (säkert det enda också).Yes, han var snyggast på plats (that's it).