Vardagens återkomst

Den smyger sig fram. Vardagen. Överrumplar när min minst anar det. Och så plötsligt är sommaren över och allt tillbaka till hur det var innan sommaren börjande. Minnet av en annan tid bleknar och snart kommer man inte ihåg hur det var att vara "ledig". Min nya kalender är snart fullbokad (med någon enstaka öppning kvar för oförutsedda händelser). Ledig tid är nu formellt sett en lyxvara; något så exklusivt att man utan att blinka hade betalat astronomiska priser för det. Allt som är kvar är bilderna, som bekräftar att man en gång i tiden hade tid att sitta och se på när elden släcktes långsamt. Och önskan av att få vara där igen.

Bryt tystnaden kring Västsaharakonflikten nu!

Man brukar säga att Västsaharakonflikten är en bortglömd konflikt men man glömmer att det även innebär att Västsaharierna är ett bortglömt folk. Deras nuvarande sköra fredliga väg till frihet har också inneburit att den hamnat i skuggan av konflikter där man använder våld för att nå sin frihet. Frustrationen över att leva i skuggan av våldsamma konflikter håller för närvarande på att växa sig allt starkare hos det Västsahariska folket och de står nu i ett vägval över hur de ska agera hädanefter.

Vissa hävdar att ett krig är det enda sättet att fortgå, medan andra förespråkar att man ska invänta vad det nya FN sändebudet Chrisopher Ross kan åstadkomma. En sak är i alla fall säker; om herr Ross inte lyckas åstadkomma någonting återstår enligt dem endast en utväg och det är att ta till vapen igen. Det innebär i praktiken, eftersom Marocko är den starkare vapenmakten, att de kommer ge sig ut i ett medvetet kollektivt självmord för att bryta medias och omvärldens tystnad. Surrealistikt med väldigt verkligt.

Jag arbetade i somras för Olof Palmecentret med en utbildning för västsahariska ungdomar från både ockuperat område och från flyktinglägren i Algeriet. Det är inte ofta de får möjligheten att mötas på grund av ockupationen och Olof Palmecentret har i år för andra året i rad möjliggjort möte bland ungdomar, som annars hade varit omöjligt. Det finns givetvis alltid en risk för att ungdomarna från det ockuperade Västsahara stoppas av Marockanska myndigheter och förvägras möjligheten till att lämna landet. Tack och lov, drabbades vi inte av detta i år. Men sex västsahariska ungdomar som var på väg till en liknande konferens i Storbrittanien stoppades på flygplatsen på väg dit.

Om ni är intresserade av att lyssna på ett reportag på P1 gjorde under utbildningen så finns det en länk dit. Det sändes 06.38. Om ni vill lyssna, klicka på länken nedan, och dra spelaren till slutet så att ni kommer in på "del två". På så vis kommer du snabbare till reportaget. Det är precis i början av del två av sju.

Expressen hade en ledare om Västsaharafrågan där en av deltagarna från årets utbildning finns nämnd. Och Aktuellt i Politiken hade också en artikel om att Västsaharafrågan kommer att bli en kongressfråga för det socialdemokratiska partiet i höst. Och det kommer antagligen bli en relativt kontroversiell fråga dessutom eftersom partiledningen har yrkat avslag till en motion som kräver ett erkännande av Västsahara. Personligen (eftersom jag skrev motionen) hoppas jag att kongressen väljer att följa SSU:s linje och arbeta för ett erkännande av Västsahara. Det är dags för ett erkännande nu. I vart fall kommer det att sända en tydlig signal över vad vi som parti tycker i Västsaharafrågan.

Nu på fredag skall ETC ha med en artikel om Västsaharakonflikten där två av västsaharierna som deltog på årets utbildning medverkar. Jag ser fram emot att läsa den och hoppas innerligt att det hjälper till med att skjuta upp frågan på samhällets dagordning. Det är dags för oss att bryta tystnaden, så att västsaharierna slipper göra det.

Stockholm

Just nu befinner jag mig i Stockholm. Två våningar under marken, i ett litet hotellrum utan fönster. Jag sitter och skriver på min examensuppsats. Den som aldrig verkar bli klar. Och jag kan utan tvekan säga att jag är oerhört trött på den. Så trött som jag kan bli. Kongressen är nu över, och jag har inte hunnit återhämta mig alls från den. Förhoppningsvis lyckas jag göra det i september månad. Just nu är det alldeles för mycket att göra. Imorgon beger jag mig ut i skogen (vilken betyder att jag inte har internet). Men jag ska förska uppdatera er så snart som möjligt. Hoppas ni har det underbart.. <3

No time to speak..

Kongressen so far.

Det är tredje dagen och jag är slutkörd. Verkligen. Just nu ber jag för starkare kaffe och snabbare fingrar. Jag måste klara den här förbannade uppsatsen. Men tröttheten tar över ibland. Alldeles för ofta.

Några av mina bästa tal

håller jag när jag sover. Och jag vaknade upp i morse efter att jag drömt att jag stod i talarstolen och pläderade för att höja skatten. Och jag var förbannad. Riktigt förbannad. Det var det jag vaknade av.

Idag tänker jag packa för glatta livet. Imorgon 06.36 bär det av till kongressen.