Klockan 21:00 svensk tid!

Befinner jag mig på väg till Salinas. Och förutom sol, innebär det inget internet fram till Söndag. Glad påsk på er!

Besökte Guayaquils stadsmuseum

Där kan man lära sig allt om Guayaquils historia. Och se historiska föremål. Om man befinner sig i Guayaquil ska man definitivt besöka det. Det är dessutom gratis. Och utöver den historiska delen finns även en utställning av nutida religiösa målningar, antika religiösa målningar och porträtt av alla ecuadorianska presidenter. Den historiska utställningen förklarar också hur ursprungsbefolkningens religioner blandades med den kristna tron. Jag har tänkt ladda upp bilderna under olika dagar eftersom internetuppkopplingen inte är den starkaste. Ha tålamod ;)

Myten om väljarna

är titeln på en ledare för Dagens Arena. Det handlar om politiska opinionsundersökningar. Här är ett smakprov för att få er att läsa hela ledaren.

"En bild av bräckligheten i den här sortens mätningar är att Socialdemokraterna fick starka förtroendesiffror för sin sysselsättningspolitik 2006, trots att det sannolikt var bristerna i den politiken som Göran Persson förlorade valet på. Och vad mäter egentligen opinionsinstituten när de frågar efter förtroende för de olika partiledarna? Är det Fredrik Reinfeldts slipsfärg, hans mått av trevlighet och vanlighet eller hans politiska åsikter? Ingen som vet."

Jag älskar när någon skriver om vad jag gått och tänkt på och inte kunnat formulera i hela meningar. Jag tänker bara säga att jag håller med fullständigt. Och därför litar jag inte på de där opinionsundersökningarna. Det enda jag litar på är svenska folkets röster, alltså valresultatet. Även om jag inte alltid förstår det.

IUSY erkänner Västsahariernas rättigheter

Och det var givetvis SSU:s delegation som drev frågan hårdast. Stolt.

Jesus staty

Guayaquil har sin alldeles egna Jesus-staty. Den är definitivt värd att besöka, i synnerhet eftersom utsikten från toppen är underbar. Man tar sig nästan hela vägen upp med bil/taxi och därefter är det en del trappor som ska bestigas. Men det är värt det.

LO - UNG

Det känns som en evighet sedan. Och det är nästan en evighet sedan. Men idag hittade jag den här bilden när jag efterforskade LO för en presentation om arbetarrörelsen som jag ska ge imorgon. Ser ni att det är jag?

Luis Fonsi, 18 mars, Guayaquil

I torsdags kväll var jag på Luis Fonsis konsert. Jag lyckades dessutom få biljetter gratis, vilket är helt otroligt. Vi kom dock fram till konserten på tok för sent för alla stolar var upptagna. Men tillslut lyckades vi övertala vakterna att ge oss ett par stolar. Och precis då insåg jag att vi skulle stå på stolarna och inte sitta ner, vilket jag inte hade räknat med.Jag är van vid att stå upp under konserter men detta var absolut första gången jag stod upp på en plaststol under en konsert. Och från början var det tydliga rader med stolar men så fort konserten började flyttade folk sina stolar längre fram och kaos utbröt.Och det fanns olika sektioner i salen, som jag hoppas syns på bilden. De som satt längst fram hade till och med bord.Hur som helst så var publiken helt galen. De sjöng genom alla låtar och överröstade i princip Luis Fonsi hela tiden. Och när den senaste låten dök upp (anledningen till att jag överhuvudtaget känner till honom) hördes det så här:

Ibland är det bara för många sammanträffanden. Jag fick en blandskiva med reggaeton, och fastnade för låten jag har lagt upp "no me doy por vencido". Och den har spelat på repeat sedan dess i min ipod. Och igår gick jag förbi en affish, men just det: Luis Fonsi. Och han spelar i Guayaquil ikväll. Gissa vem som ska gå?

Människor som tror att det inte finns

dåligt väder, bara dåliga kläder har uppenbarligen inte haft förmånen att befinna sig i Guayaquil när störtregnet inträffar. Det kan vara soligt och fem minuter senare kan det regna så mycket att man har vatten upp till knäna. Och det regnar från alla håll. Ett paraply hjälper inte alls. Häromdagen befann jag mig i en taxi när det började ösa ner. Och när vattnet steg upp till bilfönstret började jag att få panik. Kändes nästan som om jag skulle drunkna fastän föntret var stängt. Men blotta vetskapen av att vattnet hade strömmat in i taxin om jag hade öppnat dörren gav mig en mindre panikattack. Lyckligtvis åkte vi upp för en backe, så vattennivån sjönk. Men det var en intressant upplevelse.

Jag älskar bubblor.

och de finns överallt här. Överallt. Så retro. Så vackert. Så fint.

Juridiska fakulteten, Universidad de Cátolica de Guayaquil

working 9 to 9

Bygget ska tydligen resultera till det här...

Ockupationens ansikte

är inte deras eget. Det är de ansikten de ockuperar. Det är de ansiktena de förstör och har förstört. Det är ansikten på människor de dödat, torterat och misshandlat. Och ockupationen förgör, samhetslöst. Människor i det ockuperade området torteras för att de kräver sina rättigheter. För att de kräver sitt land. Och situationen blir allt värre. Motståndet är allt hårdare bekämpad. Västsaharierna lider. På sistone har media vaknat i Sverige. Studio ett gjorde ett reportage. Och Svt gjorde ett reportage om omega-3 tabletterna. Och Uppdrag Granskning har verkligen gjort ett sevärt reportage. Och jag kände en sekunds glädje och hopp om att förändringen är nära. Och sen kom de här bilderna. På misshandlade västsahariska människorättsaktivister. Och alla framsteg Västsaharafrågan haft i media känns som detaljer eftersom det inte förändrar något kortsiktigt. Och det skär, rakt in i roten av mitt hjärta av att se det. Av att förstå det. Av att känna det. Och det förtydligar det jag redan vet, och det jag hoppas att världens beslutande organ snart förstår. Västsaharierna är i behov av en förändring. Nu.

Kärlek.

javascript:void(0)

Nomeolvides

är namnet på denna förtjusande blomma på bilden. Och innebörden av ordet är glöm mig inte. Tycker det är ett gulligt namn på en blomma. Eller som blomman heter på svenska förgätmigej. Jag lär mig något nytt varje dag.

Statyer i Parque Lineal

Kärleksparken

Besökte parken som ligger mittemot universitetet häromdagen. Det visade sig vara en "kärleks"park. Små kärleksmeddelanden var skrivna överallt och bänkarna var fulla av par. En mindre trevlig överraskning var leguanerna som fanns överallt i buskarna. Låt mig bara säga att det nästan gav mig en hjärtattack när de rörde sig.

8 mars

Idag är det hundra år sedan man började fira 8 mars. Och det finns fortfarande enormt mycket arbete kvar att göra runt om i världen. Låt oss minnas alla de kvinnor som kämpat för sina rättigheter och med det våra rättigheter. Och deras kamp är nu vår kamp. Det finns orättvisor kvar att besegra.

Förstår INTE

att jag missade detta. Vilken otur jag har.

Katolsk kyrka i ceibos, Guayaquil

Var på katolsk mässa igår. I den här kyrkan. Det var en intressant upplevelse. För er som inte känner till det anser jag mig vara en odöpt ortodox kristen agnostiker. Puh. Min tro skiftar i styrka och jag är extremt sekulariserad, på gränsen till ateist. Jag tycker det är oerhört svårt att definiera ens tro. Eller sig själv för den delen. Låt mig bara säga att jag uppskattar religiösa platser generellt sett. Och andlighet. Nå, därav mässan. Det jag inte uppskattade var att de så tydligt menade att aborter och homosexualitet är något man skall skämmas för. Just för att jag inte håller med.

Men jag kom och tänka på min kyrka i Helsingborg, som jag inte besökt under tre år (låt mig bara säga att det var av ideologiska skäl det med). Så jag googlade ortodoxa kyrkan i Helsingborg och märkligt nog var min mormor med på första bilden jag såg (nr 2 från vänster). Tror ni det var ett tecken (eller bara slumpen)? Jag vet inte, men jag tänkte besöka kyrkan om i fall att det skulle vara ett tecken. Och eftersom ideologin nu har skiftat, tänker jag nog göra det. För sakens skull.

Dagens sanning

You have the whole world in your hands.

5 veckor

Idag är det fem veckor sedan jag var i Sverige sist. På ett sätt känns det som om jag kom hit igår, men samtidigt känns det som om jag varit borta i en evighet. Minnet av kylan är utsuddat. Min spanska är bättre (inte perfekt men bättre). Jag har haft tid för att "take out the demons in my range". Men jag måste medge. Det känns märkligt att min mobil inte ringer hela tiden och att jag har fritid. Att jag faktiskt inte vet vad jag ska göra från en dag till en annan. Det är så otroligt ovant. Och jag tror inte jag kommer hinna vänja mig vid det förrän jag står i Helsingborg igen. Då kommer nog detta kännas som en dröm. En avlägsen sådan.

I'm alive.

Mitt internet har strulat i några dagar. Men det ska snart vara fixat. Hoppas allt är bra med er!