Mitt besök till akuten

Bakgrund. Jag har under ungefär en veckas tid haft ont i min vänstra tumme. Trivialt tänker ni säker, för det tänkte jag med. Det går över. Jag närvarande på demonstrationer istället för att gå till akuten eftersom “det säkert inte var något”. Igår morse vaknade jag sex på morgonen av smärtan och hade min kära tumme blivit mycket värre. Men, jag var fortfarande skeptisk till om jag borde åka till akuten tills min tumme framåt tio på kvällen (efter en masssa smärta och smärtstillande) började bli röd.

Scenario.

Akutmottagningen i Helsingborg. Klockan är 22.00 när jag och min mamma kommer in på mottagningen. Nummer 64 visas på skärmen. Vi har nummer 70.  Detta går snabbt tänker jag. En timme senare tittar en läkare på min hand, konstaterar att det är för allvarligt för att skicka hem mig och skickade vidare mig till ortopedakuten (Till min stora förvåning. Jag förväntade mig att han skulle ge mig smärtstillande och skicka hem mig).

Ortopedakuten i Helsingborg.  För att anmäla mig till ortopedakuten fick jag sitta i den vanliga akuten och vänta tillsammans med en dansk förvirrad man, en hemlös alkoholist, en arabisktalande familj med en sjuk dotter (när jag säger familj menar jag mamma, pappa, barn och övrig släkt). Till slut blir jag hänvisad till ortopedakuten och till deras väntrum lagom till att Prison Break slutar. I rummet sitter en man och en kvinna. Efter att kvinnan lämnar (och  upprepar Gott Nytt År tre ganger av glädje till alla hon passerar) och mumlar att hennes parkeringstid gick ut klockan fem (alltså sex timmar tidigare) vänder sig mannen om och frågar “Så hur länge har ni varit här?”.

Karaktärer. Ola, som han hette, hade själv varit på akuten i åtta timmar.  Varför? Han är hovslagare och en häst hade stampat på hans högra hand (det finns en anledning till att detta nämns utöver faktumet att han är högerhänt). Han hade tagit sig till Ängelholms sjukhus (han bor någonstans utanför) men de hade hänvisat honom till Helsingborg. Så han fick köra med en manuell växellåda till Helsingborg (kom nu ihåg varför han skulle till akuten). Just det, så när vi träffar honom sitter han och stirrar rakt ut i luften samtidigt som han förklarar att han har ett brutet ben i handen och att hans högra hand är tre gånger så stor som den vänstra. När klockan närmade sig midnatt fick han slutligen bli gipsad, för att sen just det, köra hem.

Hjälp. Efter att ha sett två familjer sätta sig och vänta på hjälp och sen lämna utan att ha fått någon hjälp för att de insett att det kommer ta hela natten, roade jag mig med att läsa allt. Mina ögon fastnade slutligen på en skylt “Minska din väntetid” (halleluja tänkte jag fram tills att jag faktiskt läste skylten). “Hjälp oss att hålla ordning i väntrummet. Om du städar upp efter dig själv och ditt barn så kan vi lägga vår tid på att fortare ge dig och andra patienter den vård vi alla väntar på. Det vinner vi alla på.” Är det något som slår dig som onormalt? De prioriterar alltså väntrummet över MIG, som patient? Jag saknar ord.

Avslut. Fem timmar efter jag kommit till akuten lämnar jag den, tre på morgonen med vänstra handen gipsad och med smärtstillande (ja!). Detta inlägg är alltså skrivet med min högra hand, och har tagit för evigt att skriva.

I övrigt kom jag att tänka på en man som ringde in till p1 och sa att man borde utrota alla palestinier som bor på Gaza. Efter att ha fått höra protester från programledaren förklarade han sin ståndpunkt med att det vore mer humant gentemot invånarna än att svälta, tortera och döda dem stegvis. Jag undrar vad han hade sagt nu?

Gaza väcker ilska och förstärker hopplöshet

De senaste händelserna i Gaza väcker ilska och förstärker hopplösheten hos alla när det kommer till en fredlig lösning på konflikten. Jag läste i morse en personlig skildring av situationen där idag av författaren Stig Hansén, som varit i Gaza många gånger (du kan läsa den här). En intressant sak han tar upp i artikeln är att han för många år sen när han engagerade sig i Palestinakonflikten tillsammans med andra hade sagt  "Kolla Berlinmuren, kolla Sydafrika, någon gång måste också Palestinakonflikten få ett slut! Vi sa det med ett utropstecken, inte ett frågetecken."  Jag känner igen mig i tankesättet även när det kommer till andra konflikter som Västsaharakonflikten. Man klamrar sig fast vid hopp och goda exempel även om man innerst inne ser en försämring av situationen och inte en förbättring. Utropstecknen förvandlas med tiden till ett undrande frågetecken. Jag rekommenderar verkligen att man läser det här och det här inlägget av Rawia Morra. De skildrar bland annat reaktionerna i mellanöstern och situationen på plats i Gaza. 

USA har som bekant alltid varit en stor spelare när det kommer till Palestina-Israel konflikten. Vilket innebär att Obama kommer sättas på prov, just för att se om hans utrikespolitik är annorlunda än den tidigare (flygande-skor-omtyckta) presidenten. Utrikespolitiken är just ett område där hela världen iakttar USA's agerande på och där deras ageranden har massiva konsekvenser. En analys av hans uttalanden hitintills angående konflikten finns här. Det kommer krävas mycket för att få fram en förbättring av dagens situation, men det behövs en snabb förbättring. Det enda som har framsteg just nu är hatet; som växer sig allt starkare (om man nu kan kalla det framsteg). 

För övrigt så samlas vi i Helsingborg 17.30 på Gustav Adolfstorg idag för att visa vår solidaritet med invånarna på Gaza. Jag har dessutom stukat vänstra handen så det här inlägget är skrivet med en hand (frustrerande är det). Jag ber om ursäkt för den bristande analysen, men när min hand mår bättre lovar jag att skriva mer och länka mindre. 

Palestinademonstration

Igår skickades SMS runt med en uppmaning om att dyka upp på Gustav Adolfs torg i Helsingborg idag klockan 16.00. Runt kvar i fyra stod jag i SSU-lokalen runt en Palestinafana tillsammans med några SSU:are. Det hela kändes som en déjà vu, för vi har stått där så många gånger tidigare av samma anledning som idag, och kommer fortsätta stå där så länge det behövs. Och vi var långt ifrån ensamma. Det strömmade dit människor. Man kunde känna ilskan i luften när slagorden skreks fram och sorgen i tystnaden som uppstod mellan slagorden. Bland demonstranterna befann sig människor som mist släktingar, vänner och landsmän till den 60 år långa ockupationen. 

Desperationen var närvarande i allas ögon. Talarna avlöste varandra och sa det vi alla kände; ockupationen måste upphör och något måste hända snart. Och de sa det vi alla tänkte; att USA, EU och den svenska regeringen måste reagera. Och de sa det vi alla redan visste; att vi kan inte förlita oss på någon annan än oss själva och vår förmåga att påverka, förändringen måste komma underifrån. 

Alla var där för att visa sitt missnöje och många var där för att det är bland de få saker man kan göra för att få utlopp för din frustration; demonstrera. Känslan av ilska blandat med sorg, missnöje och maktlöshet spred sig bland deltagarna. Själv rördes jag mest av en SSU:ares storebrors tal, där han stod med megafonen i handen och kanaliserade all sin ilska i sin röst. Då och då bröts rösten och sorgen trädde fram. Ilskan över att bli kallad terrorist för att man försvarar sig själv eller sitt land, ilskan över att ockupationen fortsätter efter så många år och sorgen över de som dödats i kampen för ett fritt Palestina kanaliserades i hans tal. Imorgon samlas vi åter 17.30 på GA-torg i Helsingborg. 

Ett barn är begravet i Gaza

Det har börjat igen. Det finns inte mycket mer att säga. Attackerna i Gaza, har börjat igen. Det är bara början, vi är långt ifrån slutet. Denna ockupation, och konsekvenserna av den som är så horribla. Många civila har dött och kommer att dö. Det är bara en tidsfråga innan dödsantalet stiger och reduceras till nummer i trycksvärta, som någon enstaka person kommer låta ögonen vila på, innan den fortsätter och läser sportdelen i tidningen. För andra kommer det att vara början på en livslång sorg. Ockupationens fula ansikte har visat sig igen. 

Detta är en dagsvers som jag hade med i ett tidigare inlägg om Gaza men det kan gott användas igen. 

Mats Nörklints gamla dagsvers i DN.

Ett barn är begravet i Gaza.
En yttersta deportation.
Hans kropp ligger svept i en trasa.
Han avled av ockupation.

Med samma förlamande fasa
som barnen vid Auschwitz´station
han såg när de började gasa
och skjuta helt utan pardon

Så lätt kan ett livsprojekt rasa
Så krossas en världsillusion
Ett barn är begravet i Gaza
förgjort av en herrenation.

Betlehem är ett stort ghetto

Tusentals besökare åker årligen till Betlehem för att fira julen i Jesus födelsestad. Vägen dit är allt annat än lätt, eftersom besökarna måste ta sig igenom en rad olika checkpoint (något som för övrigt är dagligt förekommande för Palestiner runt om i Palestina). Betlehem har blivit, enligt en palestinsk riksdagsman, ett ghetto på grund av att det är omringat av den olagliga israeliska muren. Mer om det går att läsa här. 

Kristna Palestinier som bor i Betlehem riskerar dessutom att bli vräkta av israeliska myndigheter eftersom de bor precis bredvid israeliska bosättningar. Titta gärna på inslaget här: 

Påven bad för fred i Mellanönstern och ett stopp av hat och våld i sin Julmässa.  Även om jag just i den punkten håller med honom fullständigt så tycker jag det är en smula ironiskt med tanke på det hatfyllda uttalanden om homosexualitet som gjordes av just honom för någon dag sedan. 

För övrigt förstår jag inte varför man måste smälla fyrverkerier redan?! Vi har runt en vecka kvar av 2008, sen kan ni smälla hur j-kla mycket ni vill under nyårsafton. När fyrverkerier krashar gentemot ens fönster varannan minut och fönstret sedan lyser upp i rött, grönt, blått och klarvitt är det svårt att koncentrera sig på något annat, speciellt en feministisk analys av odokumenterade flyktingars rätt till arbetsrätt som ska vara inne efter nyår. 

Jul, påven och homosexualitet

Självklart är det väl så att man hör mer från påven under julhelgerna, även om jag önskar att han kunde hålla sina nedlåtande och homofobiska åsikter för sig själv. Om ni undrar vad exakt det är jag refererar till så kan ni läsa artikeln här. 

Han säger bland annat att han inte att homosexualitet är en synd med homosexuella handlingar. Ärligt talat, vad är skillnaden? Han tycker alltså att det är okej att vara homosexuell så länge du inte gör något åt det. Suck. Ibland önskar jag att jag inte läser tidningen och kan slippa läsa om sådana uttalanden. 

Nåja, man kan inte få allt här i världen. Nu när det så kallade jullovet dragit igång har man mer tid att ägna sig åt tidningen, i alla fall så länge man förnekar det massiva skolarbetet som man ska ta itu med. För det vet ni väl, att man får jullov under universitetsstudierna är en myt och det man gjort är att man lagt förklätt studieperioden inför tentorna i januari och presenterat det som ett jullov.. Nog om det.. God Jul på er alla!

För övrigt har Human Rights Watch precis släppt en rapport om mänskliga rättigheter i Västsahara och i de västsahariska flyktinglägren i Tindouf som är mycket läsvärd. Ni hittar den här. Se det som min julklapp ;) 

Blackwater - USA's speciella säkerhetsbolag

Blackwater. Jag har nämnt det privata säkerhetsbolaget som verkar ibland annat Irak tidigare här, men nu gör jag det igen. Sanningen är att nackhåren reser sig på mig när jag tänker på hur de verkar och hur lite man egentligen känner till om dem. Ett privat företag, anlitat av den amerikanska staten, men utan att den amerikanska staten är direkt ansvarig för dess handlingar.

Nu ställs tydligen en del av dem inför rätta för deras ”skjut först, fråga sen” metoder; det kan ni läsa om här. Men efter att ha sett den här videon har jag fått mina farhågor bekräftade om det här så kallade säkerhetsbolaget. Kolla gärna igenom den. Sjukt intressant. 

Intervju om rödgrönt samarbete

Jag håller på och skalar en morot (ja, just det för er som känner mig tentasnack) när telefonen ringer. Jag har en ovana att aldrig kolla på min mobil utan svarar direkt. Samtalet går ungefär som följer:

- Hej, det här är Natta. 

- Hej, det här är X från tidningen City Helsingborg (jag hör aldrig namnet på journalisten heller - en annan ovana jag har). Jag undrar vad du tycker om alliansen?

- tystnad (det var mitt svar till vad jag tycker om alliansen och jag kom inte på hur jag skulle formulera om skit på ett bättre sätt).

- Erh, den rödgröna alliansen menar jag, säger journalisten och inser hur jag uppfattat frågan. 

- Jo, då, jag tycker väl bra om den.

- Jasså. säger han (tydligen oförberedd på det svaret).. I vanliga fall brukar ungdomsförbundet vara mer radikalt (okej, här har han tappat mig om någon kan tolka det så let me know). 

- Jo, det är vi också. Men du frågade mig vad jag tyckte om samarbetet och jag tycker det är bättre med Vänsterpartiet i samarbetet.

- Hade du tyckt det var bättre utan en rödgrön allians?

- Självklart.. Självklart tycker jag att det hade varit bättre om Sverige styrts av Socialdemokrater och endast socialdemokrater. Det tror jag att alla partier tycker om sitt eget parti, inklusive moderaterna. Men jag tror vi alla kan enas om att en rödgrön allians är bättre än dagens allians. När som helst. 

-Kommer det inte bli svårt att samarbeta mellan partierna?

- Jag tror vi har en gemensam grund att stå på, sen kommer vi inte vara överens om alla frågor, men det är inte dagens allians heller. Det kommer krävas kompromissvilja, det tror jag att alla partier har. 

- Tror du att det kan ha effekt på lokal nivå? Kommer det bli ett lokalt rödgrönt samarbete? 

- Kanske, men inte nödvändigtvis. Jag vet ärligt talat inte. (I regionen regerar mp med alliansen och jag vet ärligt talat inte om jag hade velat samarbeta med dem med tanke på det...men det sa jag inte till honom, men jag tänkte). I alla fall vet JAG inte om det kommer bli en lokal allians än. 

- Tack för svaren, nu ska jag ringa MUF, jag har en aning om att de ser det på ett annat sätt. säger han och skrattar till.

- Ja, jag vet. Jag och MUF brukar tycka olika, det här är inte första gången. 

Jag lägger på luren och fortsätter med att skala mina morötter. Min tentaperiod är katastrofal, tur att det är en av de sista jag har. Men sen fortsätter jag fundera över vår nya rödgröna allians (som ja, jag fått alla email, sms och telefonsamtal om). Jag vet inte om det bär eller brister. Jag tror inte att någon vet. Jag tror att alla hoppas på att detta samarbetet leder fram till att vi kysser en viss allians adjö. Jag tar tillbaka det. Jag ber till alla Gudar som finns att det blir så. 

Men det kommer att kräva arbete. Alla som inte tror det kommer bli svårt, är ute och cyklar. Vi kommer behöva kämpa för att vinna nästa val, och då menar jag mer än förra valet. Jag säger inte att vi inte har den bästa politiken. Det har vi. Den bästa politiken. Men vi måste bli bättre på att kommunicera den till folk. Och kommunikationen måste vara trovärdig. Det var det vi förlorade på sist. Och jag tror att trovärdigheten är det som avgör om vi står eller faller nästa val. Men att veta vad som händer fram till nästa val är helt omöjligt. Hoppas är det jag gör. 

Detta är dock den sista av min tid idag som läggs åt att fundera över det rödgröna samarbetet, eller borde jag kalla det den rödgröna alliansen? Jag måste fundera mer på min tenta, som jag också hoppas ska bli bra...

Look into my eyes

Jag älskar den här låten. Älskar den. Den berör mitt hjärta och jag tänker både på situationen i Västsahara och i Palestina när jag hör den. Genial. Underbar. Berörande vacker. 

Min absoluta favoritdel är: 

"You blame me for defending myself
Against the ways of my enemies
I'm terrorized in my own land (what)
And I'm the terrorist?"

Västsahariska demonstrationer i Marocko

Måndagens dödsfall i det ockuperade området i Västsahara har startat en löpeld av västsahariska demonstrationer runt om i marockanska universitet. De västsahariska studenterna bojkottar sina tentor, hungerstrejkar och anordnar fredliga demonstrationer. Det har skrivits mer om det här. 

Igår startade dessutom en kulturell festival som tillägnades de två pojkarna som blev mördades i måndags samt alla martyrer som dött i kriget mellan Marocko och Västsahara. 

För övrigt så börjar jag efter 4,5 års tågpendlande till Lund att förakta Skånetrafiken. Kollektivtrafik är underbart när det fungerar. Men jag förstår verkligen inte varför pendlarna (som jag själv) som betalar troget varenda månad måste ge bort våra platser för de som bokat platser för en resa. Det borde vara tvärtom. Och ..fulla resenärer på väg till Köpenhamns flygplats är allt annat än charmigt, speciellt när tåget är överbelastat och jag inte kan fly från öllukten. 

Två västsahariska studenter mördade

För att använda orden av en kär vän till mig, när han läste om den här incidenten: Fy fan. Ja verkligen...fy fan.  

Den 1 december manifesterade en grupp västsahariska studenter i Agadir, Marocko mot faktumet att det inte fanns tillräckligt med platser för att ta sig till västsahariska städer inför den muslimska högtiden Aid. De demonstrerade på en busstation vid namn "Al masira". Marockansk polis tillät då en buss köra rakt in i den manifesterande skaran som fick som direkt följd att två västsahariska studenter dog, en västsaharisk student hamnade i koma och ett flertal västsahariska studenter skadades. Dessutom fängslades och misshandlades de överlevande av marockansk polis. Händelsen rapporterades in som en olyckshändelse och busschauffören försvann från brottsplatsen. 

De två studenterna som dog hette Baba Abdelaziz Khaya (22 år) och Lheussein Abdsadek Lakteif (20 år). Studenten som ligger i koma heter Belkadi Mbarek. Man höll idag, 12.00, en tyst minut för de döda i de västsahariska flyktinglägren. Mina tankar går till deras familjer och jag hoppas innerligt att Belkadi Mbarek klarar sig. 

Veronica Palm (s) KU-anmäler utvisning av Västsaharier?

Låt oss ta detta från början. Slutet ser ni redan i rubriken.

Så här ligger det till. Abderazzak Jabri sökte asyl i Sverige. Han hävdar själv att han är Västsaharier.  Han fruktade för tortyr om han skickades tillbaka till Marocko eftersom han associerades till Polisario, den västsahariska befrielserörelsen. Nå, han skickades tillbaka i alla fall. Varför? För att han associerades till terrorism. Han hade bott hemma hos en terrorist. 

Terrorism. Ett ord som tyvärr verkar vara väldigt nära till hands och användas en aningen för snabbt. Han kunde utgöra en risk mot rikets säkerhet, så det var lättare att skicka tillbaks honom. 

Vad hände när man skickade tillbaka honom? Just det, han fängslades och utsattes för tortyr. Chockerande? Knappast, eftersom det finns information om att tortyr är "vanligt förekommande" i Marocko. Men Veronica Palm (s) har nu anmält regeringen för att de skickade tillbaka honom (anmälan kan du läsa här) trots att de visste att det fanns risk för tortyr, något som strider mot internationell rätt. Jag väntar med spänning på resultatet. 

För övrigt så verkar det pågå ett mindre drama i Danmark som både berör den västsahariska representanten och den Marockanska ambassaden. Tydligen så har marockansk media försökt dölja en "sex skandal" på den Marockanska ambassaden i Köpenhamn genom att sprida ett falsk rykte om att Danmark stängt ner Polisarios kontor i Köpenhamn. Läs mer om det här.