Nytt kapitel i mitt liv.

Detta inlägg kommer bli lite jobbigt. Jag har nämligen bestämt mig för att ta en riktig paus från bloggen. Beslutet kommer nog ganska väntat från alla som känner mig personlighen och är resultatet på en väldigt lång berg-och dalbana till vår. Jag behöver ett break och framför allt behöver jag all energi jag kan få inför den stundande hösten. Både privat och professionellt. Jag åkerkommer säkert, men jag vet inte när eller hur. Just letting you know. Massa kärlek!

IUSY

Utöya i mitt hjärta.

Allt jag kan tänka på är hur många gånger jag själv befunnit mig på läger med SSU. Hur många gånger jag packat väskan och släpat med sovsäcken i sista stund. Hur många nätter jag suttit vid lägerelden eller i ett tält med 100-tals andra SSU:are och sjungit på arbetarrörelsens sånger. Hur många vänner jag funnit under den tiden som alla haft samma vilja att förändra världen. Och hur många gånger det som hänt i Utöya lika väl kunde ha hänt oss.

84 döda. Jag försöker förstå siffrans betydelse genom att omvandla den. Det är lika många människor som en tredjedel av SSU kongressen. Halva min universitetsklass. Hela skånedelegationen till Festivalet. Två och en halv högstadieklass. Halva min SSU-kommun. Tårarna bara rinner. För det kunde varit vi.

Facebook och Twitter har uppdaterats av likasinnade. Vi känner alla samma sak. Och jag kan inget annat än hålla med alla uppdateringar av vanmakt, rädsla, ilska och framför allt sorg. Det är en ofantlig tragedi. Det visade sig snabbt att kopplingarna mördaren har är till extremhögern. Trots SD-anhängares spekulationer kring islamister.

Jens Stoltenberg gick ut redan igår och sa att vi måste slå tillbaka med mer demokrati. Mer öppenhet men inte naivitet. Mördaren, satans mördare, ska inte få frånta oss den fundamentala tron på öppenhet. För den här rädslan som nu går igenom alla är precis det han vill åstadkomma. Han lyckades förvandla ett paradis till ett helvete. Rädslan för andra och misstron mot andra kommer bara leda till ett mer slutet samhälle och mer hat. Vi måste stå för solidaritet och hjälpa de som faktiskt blivit utsatta. Även om det är svårt.

Och slutligen vill jag citera Kalle Larsson (v): "hör om 80 döda på Utöya. Svårt att greppa, svårt att förstå. För våra stupade kamrater: Inte en minuts tystnad utan ett liv av kamp."

Så i natt packar jag mina väskor igen. Och förbereder mig för IUSY-festivalen. Med mig bär jag sorgen över de mördade kamraterna och vetskapen om att deras kamp för evigt är min. 

Ibland händer det.

Har ni ibland sådana dagar där ni går och tänker på namnet på något men inte kommer på det? Föreställ er då att gå i månader och inte komma ihåg en titel på en bok trots googlandets finesser. Och så idag på väg ner för trapporna på biblioteket så ser jag boken i ögonvrån. En sådan simpel titel som "jag låter mig inte skrämmas" har legat begravd i mitt undermedvetna. Men nu är det äntligen dags att läsa boken.

Boken är skriven av Lydia Cacho och handlar om hennes liv och vad som hände när hon avslöjade en pedofilnätverk med högt uppsatta människor i Mexiko. Ska bli roligt att äntligen få läsa boken. Den som väntar på något gott...

Snacka dig smart.

"Vill du bli smartare?
Då ska du lära dig ett nytt språk.
Tvåspråkighet är den bästa hjärngympan som finns- det menar den danska hjärnforskaren Henning Kirk."

Länge har jag söka efter den logiska länken till detta förslag. Nu förstår jag helt plötslig varför Sverigedemokraterna inte vill ha modersmålsundervisningen kvar. Deras politik kan ju knappast gynnas av att folk blir smartare.

Vidrigt beteende.

Bild tagen från Emmaus Björkå's facebooksida. Gilla dem!

Jag upphör aldrig över att förvånas över hur lite empati vissa människor har. Såg den här statusuppdateringen igår på min facebook. Mitt hjärta blöder fortfarande. Läs mer om det här.

"Gothia har fattat beslutet att inte låta västsaharierna gå in med sina flaggor idag efter påstötningar från Marocko. Flaggorna skulle kunna upplevas som provocerande och Gothia skulle då inte kunna garantera spelarnas säkerhet. Bra Gothia cup, gå militärdiktaturen som ockuperar Västshara till mötes. Vad är 17 förkrossade flyktingbarn att ta hänsyn till."

Motiveringen de gav var att de inte kunde garantera deras säkerhet. Det är allt västsaharier får höra, om och om igen i olika instanser i världen. Istället krossar man deras drömmar och lämnar dem utanför...Skamligt.

Språkavund.

Jag kan bli helt grön av avund när jag hör folk behärska ett främmande språk flytande. Men den sortens avund som innehåller beundran givetvis. För det är ett hästjobb att lära sig ett nytt språk och mycket svårt ska avklaras innan det blir väldigt roligt. Det finns nog få saker som mäter sig med att kunna uttrycka något helt felfritt på ett annat språk. Priceless.

Finaste lillebror.

Igår vinkade vi av min lillebror som beger till till Turkiet för att spela basket. Alltid lika känslosamt. Och vi är alla oerhört dåliga på att ta farväl av folk även om vi vet att vi ses snart igen. Och samtidigt avundas jag honom. Nytt land. Nya erfarenheter. Nya minnen.

Egen chaufför.

Ett ämne jag faktiskt inte direkt tänkt på att beröra här på bloggen är de sociala för- och nackdelar med att vara utlandsstationerad. Under min tid i Tindouf, Algeriet var jag ibland fullkomligt isolerad från övriga världen. Men det fanns alltid en kategori av människor som piggade upp mig när jag hade det som värst och det var mina chaufförer. Och jag säger mina eftersom jag betraktar många av dem som vänner för livet. Genom Elina hittade jag en text om just expat chaufförer som är humoristiskt skriven men som faktiskt är väldigt talande. Elina kallade sitt inlägg livräddare. Och det sammanfattar faktiskt vad de är.

När jag skulle åka hem så grät de 4 vuxna männen som räddat mig på daglig basis öppet och en vägrade till och med delta i att jag åkte och valde att inte köra mig till flygplatsen. Jag deltog på religiösa fester, bröllop, likvakor och vardagliga samtal med dem alla. Och det är därför de blev de första jag ringde till när jag återvände dit för några veckor sedan. Stöttepelarna, det är en fantastisk grupp människor.

Det är så svårt.

Att koncentrera sig på att få saker gjort när det är fint väder ute. Och jag är ändå fast inomhus i ett tappert försök att förminska min att-göra lista. Det är varken roligt eller speciellt givande. Råd någon?

Jag har..

den senaste tiden verkligen inte haft orken att skriva. Inte heller vill jag dela med mig av mina mörka tankar till er. Men det som vållat allt detta är ett hopkok av lägenhetsjakten i Stockholm, deadlines och min magkatarr som återvänt.

Bostadsmarknaden i Stockholm är ett skämt. På riktigt. Och jag bävar inför att flytta upp just av den anledningen. Och tidsbristen jag har att se till att få en bostad är verkligen stressande. Men tack o lov kan jag bo hemma hos en kompis tillfälligt (Elin, love you). Men den rådande bostadsmarknaden är en ohållbar situation. Tragiskt. 

Blast from the past.

Det är alltid roligt att hitta bilder från ens förlutna. Speciellt det man inte har så många minnen från själv. Jag ser lite ut som om jag muckar gräl med någon. Inte mycket har förändrats, inte ens min frisyr. Mammas kläder och frisyr (läs permanent) skvallrar lite om årtiondet. Annars en tidlös bild.

Snurrig.

Jag befinner mig i en upp-och-ner vänd värld. Mycket har hänt sen jag kom hem från öknen i söndags. Jag åkte till Stockholm, deltog i nämndmötet i Wallåkra och fick en notarie-tjänst i Stockholm. Inte direkt det jag väntat mig men ibland tar livet oväntade vändningar. Låt oss se vad detta leder till.

Sandstorm ledde till havsutsikt

Under lördagen hade jag packat allt och förberedde mig på att säga adjö till den västsahariska familjen jag bodde med. Det blev ett känslomässigt farväl och på väg till flygplatsen märkte vi hur sandstormen drog allt kraftigare fram. Det gick så långt att två timmar efter vi checkat in våra saker och satt oss för att vänta på flyget, annonserades det att flyget inte skulle komma överhuvudtaget. Fast var jag och Mohamed på flygplatsen utan chaufför. Givetvis flörtade jag in oss hos en spansk delegation och förklarade med händer och fötter till deras chaufför hur han skulle ta sig till vårt tält. Så halv tre på morgonen dyker vi upp i tältet igen.

Jag behöver kanske inte nämna att mamman i familjen såg ut som hon såg två spöken när vi tog oss in genom sandstormen till tältet. Jag kunde inte sova på grund av den varma vinden, sanden som klistrade sig fast till min hud och oron över hur jag skulle ta mig hem. Någon timme senare i sömnlöshetens stadie möttes min hud av iskallt regn. Vi sov nämligen utomhus i det stora tältet och jag sov vid en av ingångarna. Sandstorm blandat med kallt regn är inte en höjdare. När stormen lagt sig såg jag ut som och kände mig som sju svåra år. Och jag hann precis dusha (ackompagnerad av en kackerlacka som kunde angripit vilket chihuaua som helst) innan vi var tvugna att ta oss till flygplatsen igen.

Det var öde på flygplatsen när vi kom dit men tillslut dök flyget upp och vi tog oss till Alger. Sömnbristen gjorde att jag först gled in i ett apatiskt tillstånd och sen hysteriska skrattanfall. Och när vi slutligen kom fram till den internationella flygplatsen gick reklamationen smärtfritt. De konstaterade snabbt att vi behövde övernatta i Alger och ta flygen nästa morgon. Och efter en timmes väntan återvände de med ett hotellnamn som visade sig vara mycket bättre än väntat. Så bra att vi hade havsutsikt. Vi gick från sandstorm till havsutsikt på 24 timmar. Fantastiskt obegripligt.

Erkänn Västsahara

Jag kom hem igår, efter en veckas resa till de västsahariska flyktinglägren. Och under tiden jag var borta publicerades en artikel på DN Debatt där Jens Orback uppmanar partierna i riksdagen att Erkänna Västsahara. Det är ett väldigt bra initiativ från hans sida och jag är mer än glad över ett sådant ställningstagande. Under min vecka i öknen träffade jag organisationer från alla delar av samhället: ungdomskommittéer, tjejnätverk, studentorganisationen, kvinnoorganisationen, humanitära organisationer, scouterna och fler därtill. Det var ett fullspäckat schema och givetvis fick jag möjlighet att se några bekanta ansikten. Och gladast blev jag över att se Hassanna Abba från det ockuperade Västsahara som var på plats i flyktinglägren.

Det var en speciell känsla att se honom och andra människorättsaktivister från ockuperat område på plats i de Västsahariska flyktinglägren. Och det är just sådana moment som får en att fortsätta kämpa. För att jag vet att de behöver ett erkännande. De behöver det. Och de förtjänar det. En Sydafrikansk diplomat uttryckte det bäst på flygplatsen hem i förrigår när han sa "It is not of pity that I am fighting for their rights but of duty. Duty for the principles that onces freed my people, and mainly the principle of the right to selfdetermination". Och jag fortsätter kämpa för deras rättigheter, just för att jag ser det som min plikt. Och idag, under världsflyktingdagen, går mina tankar till dem och många därtill.

Åter till de västsahariska flyktinglägren.

Imorgon bär det av. Igen. Till de Västsahariska flyktinglägrena. Men den här gången blir det en blixtvisit på en vecka. Men jag är verkligen välsingnad. Jag får återse öknen igen, även om det är jobbrelaterat så känns inget som har med västsaharierna som ett jobb. Bara en välsignelse. Alhamdulilah. Finns inget bättre.

Träd i vi-skogen.

Jag fick en väldigt söt och orginell gåva förra veckan. Eller ja, inte bara jag. Jag delar det med mina syskon. Men min mamma köpte träd till oss. Och man kan följa hur de växer och vart de befinner sig.

Amina Arraf, 'A Gay Girl In Damascus'

Den Nordafrikanska demokratirevolutionen skapade en domino-effekt och de senaste månaderna har vi sett hur den Syriska revolutionen tagit plats och mött motstånd. Och för er som inte läst om Amina Arraf, en lesbisk tjej, som öppet trotsar de syriska lagarna och som slåss för alla människors lika värde kan ni läsa mer om henne här. Hon illustrerar just hur olika förtrycket kan prägla människor liv.

Enligt henne är den viktigaste delen i att bekämpa en regim att sluta vara rädd. "And all we ever had to do was to stop being afraid. And the moment that we stopped being afraid, the earth shook. The regime cannot long survive if the people no longer are scared,"

Ni kan även läsa hennes blogg men den är inte uppdaterad den senaste veckan eftersom hon blivit bortförd. Hennes familj söker desperat efter henne i Syrien men ännu vet man inte vem som fört bort henne. Varför är relativt uppenbart. Hon vågade tala om vem hon är. Hon blev en vagel i ögat på en förtryckande regim. Förhoppningsvis vinner hon kampen och inte dem.

Budgetmöte.

De senaste två dagarna har jag suttit på budgetmöte med kommunfullmäktige. I opposition är det inte så hemskt mycket man kan få igenom men vi lyckades med en stor sak. Att införa avgiftsfri skolmat. Det är något SSU stridit för i många år så det är helt klart en sak att fira.

Pulled back in.

Jag bestämde mig att utföra lite förändringar i mitt liv när jag kom hem. Strukturera. Omvärdera. Och givetvis hamnade jag tillbaka i gamla mönster. Jag kan inte hjälpa att tänka på Gudfadern citatet "Just When I Think I'm Out, They Pull Me Back In". Min värld består just nu av resebokningar, oändligt många deadlines och fler vägskäl än vanligtvis.

"Hej och tack för kaffet jag är glad att vara här,

älskar fan att åka, men hatar ett farväl,

från dom pytte små stegen till våra sju milar kliv,

Sverige din jävel jag älskar din stil, yeah!"   - Timbuktu

Om att vara en outsider.

Känner igen mig i Elinas förklaring kring de första timmarna i Sverige efter en lång utlandsresa. Allt känns overkligt och nästan lite för bra för att vara sannt. Oftast är det de små detaljerna som att man kan dricka vattnet som kommer direkt från kranen, att det är så rent och organiserat, att man har tillgång till nästan allt som förbluffar. Och sen kommer vardagsrutinen in. Och helt plötsligt försvinner oooohh-känslan lagom innan man åker bort igen. Och man känner sig lite som en outsider igen fast på ett annat sätt.

Spanska.

Jag förvånade mig själv när jag avslutade spanska-tentan på två timmar istället för de fyra angivna timmarna. Och lite så är det med min spanska. Jag förstår inte hur jag förstår. Men det är så himla skönt. Och jag märker hur jag utvecklats. Men språkkunskaper måste alltid utvecklas. Och jag har gett mig fan på att lyckas med alla mina språkprojekt.

Och för er som faktiskt kan spanska så måste jag rekommendera boken "La fundación" av Buero Vallejo.

Frustration i Västsahara över utebliven frihet

Foto taget av Natasa Mirosavic i det västsaharaiska flyktinglägret Smara.

Sveriges radio gjorde igår ett litet nyhetsinlag om Västsahara - konflikten och jag blev intervjuad där. Jag talade i princip om den nuvarande situationen för västsaharierna och hur det kändes för dem att veta att den nordafrikanske revolutionen startade hos dem. Men att de inte vunnit något på det.

"I Nordafrika känner många västsaharier en stor frustration över att den arabiska våren inte lett till frihet och rättigheter för dem. Sedan 30 år är Västsahara ockuperat av Marocko, och många västsaharier som finns i ett flyktingläger i grannlandet Algeriet vill ha ett befrielsekrig.

– Visst känner de en glädje för dem som har fått sin frihet, men känner kanske en sorg över att de inte fått sin. Så majoriteten av de unga i lägren kräver och vill ut i krig. De menar att man inte når frihet på en fredlig väg, säger Natasa Mirosavic, svensk jurist som nyligen jobbat för FN i Algeriet."

Du kan höra inslaget och läsa resten av artikeln här.

En av mina all-time ikoner

hade nyligen sitt sista avsnitt i tv. Oprah. Så jag gjorde DN:S "vad kan du om oprah"-test. Resultatet talar för sig själv.

För övrigt befinner jag mig i en jobbig arbetssituation. Jag blir nästintill besatt av alla arbeten jag haft (stora som små) och kan inte sova ordentligt innan jag löser arbetsuppgifter. Men it's on the way.

Balen.

Idag var det Bal i Helsingborg. Och jag var givetvis där för att titta på mina vackra tjejer.

Humor.

De flesta vet att jag har en ganska märklig humor. Jag tycker "hjärndöda" tv-serier så som Big Bang Theory och 2 1/2 men är fruktansvärt underhållande. Inte det minst politiskt korrekta och precis motsatsen till mitt liv. That's why I love them.

Oemotståndlig.

I natt drömde jag..

att jag var förföljd. Igen. Är det någon som kan tyda drömmar?

"Att drömma att man gömmer sig är ett tecken på skam, svikna förhoppningar och dåliga nyheter." Men flykten betyder svåra motgångar och att man är stressad och orolig, om man lyckas fly så kommer man klara motgångarna.

wunderbart.

Stadsbiblioteket i Helsingborg.

Finaste stadsbiblioteket ever. Jag sitter där så ofta att till och med personalen nickar igenkännande mot mig. Och jag trivs så himla bra här. För gissa var jag sitter just nu? ;)

Lärardemonstrationen.

På väg till kommunfullmäktige igår var man tvungen att passera ett demonstrationståg av lärare som krävde högre lön. De gick runt rådhuset och skrek slagord som "vi har fått nog - ge oss högre lön" och "håll vad ni lovat". Det var en mäktig känsla att se engagemanget hos lärarna och att faktiskt se gamla lärare bland demonstranterna. Jag och Yasmine Lundin har skrivit lite mer om det här på Kommunfullmäktigegruppens relativt nystartade blogg.

Skrivandet.

Jag älskar att skriva. Jag tror jag har fler anteckningböcker än någon jag känner. Just för att jag älskar tanken på att skriva lika mycket som skrivandet i sig. Det är ett sätt för mig att strukturera mina tankar. Så jag skriver ner tankar och skriver om för att strukturera om det bättre. Och sen igen. Och till slut har jag skrivit ner det så många gånger att essensen börjat kristallisera sig. Därför älskar jag när någon redan formulerat på papper det jag tänker i huvudet. Det är alltså lika magiskt för mig att läsa en bra bok eller artikel som att skriva det själv.

Och så tänker jag nästan jämt när Katrine Kielo har skrivit något. Fruktansvärt bra är hon på att formulera viktiga krönikor. Den jag just läste idag och ivrigt postade på facebook är en om IMF-skandalen och om det rådande idén att "Män som får sex, behöver inte våldta". Fel, fel och fel igen. Läs krönikan.

We don't need no education.

När jag gick grundskolan och senare gymansiet talades det mycket bland lärarna om de dåliga lönerna (det kanske är en av anledningarna till att ingen jag känner valde det yrket).

Så när jag hörde att lärare i stan' skulle samlas och protestera/demonstrera för högre löner så blev jag inte förvånad. Men när alliansen i Helsingborg kom fram till att de vill ha ett system där man premierar bra lärare undrar jag nu om det verkligen var ett genomtänkt förslag. För lite låter det som om man kommer jämföra betygsresultat för olika lärare för att komma fram till vilken lärare som är duktigast. Och då undrar jag hur man tänkt göra det. Och om detta kommer leda till att man konkurrensutsätter lärarnas arbete eller ännu värre reslutat?

För risken är att betyg som inte överenstämmer med verkligheten sätts eller att ingen vill ha den där klassen med de stökiga elevern eller med de elever som behöver extra stöd. För då är man längre ifrån en bonus. Är det rätt väg att gå? Jag tror att just eleverna kommer hamna i kläm.

Min personliga övertygelse är att man ska höja statusen på yrket generellt och lönen med för den delen. Och framför allt annat erbjuda lärare möjligheten att fortutbilda sig inom olika delar inom deras yrke för att på så sätt hitta nya ingångpunkter till lärandet. Det är oftast inte kunskaperna de brister i utan förmågan att förmedla den och hitta nya pedagogiska ifallsvinklar. I dagens kunskapssamhälle där Google blivit vår guru behöver lärandet anpassas också, både till individen och till tiden.

För övrigt så vet jag inte om ni ÄLSKADE den här låten när ni var yngre. Men det var en av mina absoluta favoriter! Låten för övrigt var en protest mot det dåtida skolsystemet. Och är tyvärr lika aktuell idag som då. Enjoy!

Äkta.

White girl got IT!

Alltså. Det är inte ofta jag dras med i youtube-stjärnor men den här gången är jag hooked. Tjejen är så himla bra. Hon gör covers på allt från Adele till Lil Wayne. Jag är mäkta imponerad.

Obama vs. Trump

Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad när Trump meddelade att han seriöst kan tänka sig kandidera mot Obama i presidentvalet. Men å andra sidan så är inget omöjligt, speciellt inte när det kommer till presidentkandidater (läs Palin). Jag tycker dock att Obama gav igen ganska ordentligt när det kommer till Trumps anklagelse om att Obama inte föddes som amerikansk medborgare. Skönt med en president som inte behöver vara överseriös hela tiden.

Spontant

Kan jag bara säga att jag faktiskt är oerhört trött på att lyssna på alla konspirationsteorier när det kommer till Osama. I synnerhet när det finns massor av andra saker som händer runt om i världen som faktiskt inte visas alls.

En lite komisk sak rörande samma ämne är artikeln om att en ultraortodox tidning klippte bort Hillary Clinton ur det kända fotot från Vita Husets krigsrum. Och motiverar det med att "tidningen anser att kvinnor bör uppskattas för ”vilka de är och vad de gör, inte för hur de ser ut”. Eh, hon är USA:s utrikesminister och står inte och poserar på bilden. Så hur löd det argumentet igen?

Shopping by night.

when will I see you again?

Spanska.

Jag har äntligen läst klart boken "Niebla" och inser hur fantastiskt det är att jag kan diskutera filosofi på spanska. Qué lindo! ;)

Spiderman skrik.

Nås av nyheten.

Att Usama Bin Ladin är död. Jag borde kanske jubla. Kanske sätter det stopp för Amerikas "counterterrorism" som pågått sedan 11 september 2001 och fungerar som ett avslut på alla de som drabbades av tragedin då. Men allt jag känner är en oro. Över vad som komma skall.

Min magkänsla säger mig att detta inte är slutet utan början på ett större cykel av hat. Och jag vägrar förenkla hela "terrorism"-diskussionen till att handla om en person. Det är större än så. I takt med att folk jublar i USA knyter fler missnöjda, utstötta och arga ungdomar nävarna och utlovar hämnd. Den enas bov är den andres hjälte. 

Det är dock viktigt att "Obama underströk att terrorhotet från al-Qaida inte är över med detta. Han tillade att detta inte är ett krig mot muslimer, tvärtom är det bin Ladin som har massmördat muslimer". Och som Juholt framhåller så hade jag nog också sett att han ställts till svars för sina handlingar. Men vi kan bara vänta och se vad konsekvenserna är av denna historiska händelse.

Sverigedemokraterna har fel. Igen.

Sverigedemokraterna har fel. Igen. På tal om kommunfullmäktige och SD:s märkliga argument (mot att utöka migrationsavtalet för att ta emot 2 till ensamkommandeflykingbarn) visade Helsingborgs Dagblad just att de hade framför fel fakta och statistik 7 gånger under debatten. Och som vanligt bidrar de med konspirationsidéer, den här gången om Migrationsverket.

På tal om Sverigedemokraterna och deras märkliga människo/samhällssyn så skriver Gunnar Bergdahl idag en krönika i Helsingborgs Dagblad från New York med den talande titeln "Europas skam och New Yorks mångfald".

"Jag befinner mig i New York – denna sverigedemokratiska mardröm, denna smältdegel av kulturer sida vid sida. Visst kan man föreställa sig Björn Söder stå och orera i en hörna av Central Park bland de andra och ropa ut sina förbannelser över invandringens fasor. Men det är svårt att tänka sig att någon här skulle stanna och ta hans teorier på allvar. Ty denna stad är så präglad av hur en alldeles verklig massinvandring skapar pulserande liv i mångkulturens tecken."

Didn't Cha Know

"Time to save the world,
Where in the world is all the time?
So many things I still don't know,
So many times I've changed my mind.
Guess I was born to make mistakes,
But I ain't scared to take the weight..
So when I stumble off the path,
I know my heart will guide me back"

- Erykah Badu ("Didn't Cha Know)

Väjning för åsna.

MINURSO

Klockren artikel om varför MINURSO bör ha skyddandet av mänskliga rättigheter i det ockuperade Västsahara under sitt mandat.

"Den fredsfrämjande insatsen, Minurso, är den enda av FN:s totalt 17 pågående insatser som inte har mandat att övervaka kränkningar av mänskliga rättigheter .... "

"En effektiv övervakning av de mänskliga rättigheternas efterlevnad är nödvändig för att inte låta straffrihet fortsätta råda och för att inte riskera att folkrätten vidare urholkas av stormakternas realpolitik. Men framför allt skulle övervakningen också bidra till mindre sårbarhet för de civila och människorättsförsvarare som dag för dag riskerar sina liv i kampen för de grundläggande fri- och rättigheterna." 

Det är under all kritik att vetorätten ens finns kvar och missbrukas mot själva syftet med FN. Vetorätten borde avskaffas eller åtminstone villkoras så att man inte kan använda det på sådant sätt att det strider mot syftet med FN. Och tills det händer fortsätter Marocko bryta mot mänskliga rättigheter och Västsaharierna får finna sig i att vänta ännu längre. Det är oerhört sorgligt.

Kommunfullmäktige

• Att staden tecknade avtal med migrationsverket om att ta emot fler ensamkommande flyktingbarn. Solidariskt. Och helt rätt. Vi borde ta emot fler! Och det borde alla kommuner i Sverige också göra. Alla måste vi ta vårt ansvar.

• Efter kommunfullmäktige igår skulle jag bestämma ett möte med en partist. Kunde knappt hålla mig för skratt när 40-talisten drar fram sin iphone och jag, 80-talisten, drar fram min kalender och en blyertspenna. Hänger inte riktigt med i utvecklingen trots min Mac. Det är dock på väg snart.

• Sverigedemokraterna. Gud, vad jag skäms över att de överhuvudtaget får kalla sig svenska. Totalt oempatiska. Igår när de försökte argumenta mot att staden skulle teckna avtal om att ta emot ensamkommande flyktingbarn med argumentet att VI uppmuntrade till människohandel, skämdes jag å deras vägnar. Fruktansvärt att de ens tar de orden i mun. Deras kopplingar och argument är så långsökta att det var väldigt obehagligt för mig att sitta och lyssna på deras argument efter att ha arbetat i ett flyktingläger i 6 månader. Så obehagligt att jag inte kunde gå upp i talarstolen av rädsla för att jag skulle explodera eller bli för känslosam. Hemskt. Nämnde jag att det handlar om 12 platser? Och att utreda om vi 2012 kan ta emot 20 barn?

• Att man röstade ner motionen om en mötesplats i Mörarp. Minoritetsstyret och SD argumenterade märkligt i frågan. Jag hoppas ändå att mörarpsborna så småningom får en mötesplats. Och är alldeles säker på att s-föreningen i mörarp inte kommer sluta kämpa för saken.

Kvinnliga fotbollsdomare

Bilden är tagen från förstasidan i City Helsingborg idag.

Har tydligen ökat markant på senare år. Och en av dem som intervjuats i dagens City Helsingborg är en gammal klasskompis till mig.  Jilan Taher, som hon heter, har alltid brunnit för fotbollen så det är egentligen inte konstigt att hon blev domare. Kände ändå en våg av stolthet när jag läste artikeln. Skönt att gamla stereotyper/könsroller gradvis slopas.

Spanska.

Idag har jag i princip ägnat mig åt att slå upp ord. Och när jag väl förstått meningen så har jag behövt tänka till igen för att förstå vad författaren menar. Ibland blir filosofiska skönlitterära verk överambitiösa oavsett vilket språk de skrivs på men när de skrivs på spanska (som har en oändligt många synonymer) önskar jag nästan att jag inte ens behövt läsa boken.

On writing.

"For a long time now I have tried simply to write the best I can. Sometimes I have good luck and write better than I can."
- Ernest Hemingway.

"There is nothing to writing. All you do is sit down at a typewriter and bleed."
- Ernest Hemingway.

Picasso

Jag gick på världens bästa grundskola. Gustav Adolfskolan (som nu inte finns längre). Och som barn fick jag och mina klasskamrater ägna åt oss att studera Picasso (och besöka utställningen på Louisiana 96/97). Vi fick måla Picassotavlor i pastellfärger och hålla i en egen utställning med våra verk. Sedan gick det över till Frida Kahlo. Och det där har alltid hängt med på något sätt. Intresset för Picasso och Frida. Så, när jag såg att Louisiana skulle ha en Picassoutställning på temat "Fred och Frihet" kunde jag inte hålla mig borta utan besökte den i förra veckan tillsammans med Isabell. Det jag gillade med just den här utställningen var att man fick en inblick i Picassos politiska sida. Och hur han gestaltade det genom sin konst. Sen ligger temat verkligen i tiden.

“Picasso som konstnär och Picasso som kämpar för fred är en och samma person"
 - Pablo Picasso

För övrigt så pågår utställningen tills den 29 maj. Har man tid, lust och möjlighet bör man besöka den. 

Överkörd.

Under SaharaMarathon dök den första löparen upp strax efter att halvmaran börjat (en algerisk löpare).

            Han hade nog lite väl bråttom skulle jag tro.

Har otippat drabbats av åldersnoja.

Människor skrattar när de hör det. Men jag drabbas av små panikattacker av allt jag vill göra. Oron över att behöva ge avkall på drömmar jag inte hunnit uppfylla. Är det galet?

Våren är här.

Och stundvis sommaren (23 grader var det idag). Och allt är bara så mycket bättre när det är varmt och skönt. Folk är trevligare. Man blir själv mindre kinkig. Hoppas det håller i sig. Påskhelgen har varit förvånansvärt trevlig och imorgon är det dags för den traditionella familjemiddagen.

För övrigt träffade jag Sören Sommelius på en fika i förra veckan och han skickade ett exemplar av sin bok Mot Kriget redan dagen därpå (Boken "belyser särskilt omvärldens ansvar för krigen på Balkan"). Det var verkligen en trevlig överraskning. Tack så mycket Sören! Lovar att berätta mer om den här senare.

Det blir bättre.

Vänsterpartiets gruppledare Hans Linde berättar öppenhjärtligt om hur det var att vara homosexuell och bo i en liten by i skåne. Och att livet för en homosexuell ungdom i en liten inskränkt by blir bättre med tiden (Läs gärna Åsa Petersens krönika på samma tema). Det är extremt viktigt att barn och ungdomar känner att det är okej att vara sig själva. Det har nu startats en svensk kampanj som just heter "Det blir bättre" i ett försök att stötta de ungdomar. Kampanjen startades i USA efter en självmordvåg bland hbt-ungdomar. Därför är sådana här budskap så oerhört viktiga. De räddar liv. Det blir bättre!

Håkan Juholt.

Under partidistriktets årskonferens höll Håkan Juholt tal. Det var första gången jag hörde honom live sedan han blivit vald till partiledare. Och det var ett väldigt bra tal. Som alla säger verkar självförtroendet vara på väg tillbaka till partiet. Även om jag nog är försiktigare än många med att ta ut segern i förskott. Han är nog underskattat av många, överskattat av andra men enormt kompetent. Och en skicklig retoriker.

Adele.

Musik som går rakt in i hjärtat.

Musikfreak.

Fullkomligt älskar musik men är musikaliskt obegåvad. Det hindrar mig givetvis inte från att sjunga jämt och ständigt. Har haft den här låtet på repeat ett tag.

/ˌwɛstərn səˈhɛrə/

UNHCR-basen där jag bodde

Idag håller jag mitt första föredrag om Västsahara sedan jag kommit hem. Det har bara gått två veckor men det känns så länge sedan jag stod i öknen. Visst saknar jag det. Länken mellan mig och det västsahariska folket är inget jag kan förklara. Jag bara känner det. Just nu när jag förbereder powerpointen och lägger upp bilderna sveper en sådan obeskrivlig vilja att återvända över mig.

Partidistriktets distriktsårskonferens

Yasmine och jag ;)

Sunrise in my favorite part of the world.

 

Kl. 12. 00

Och jag har slutfört 15 sidor av 32. Lord have mercy.

Översättning à la X2000

Jag fick texten skickad till mig extremt sent och deadlinen var närmare än vad jag trodde. Det är inte den ultimata kombinationen. Dessutom har jag ett nämndmöte ikväll med stadsbyggnadsnämnden där bara informationärendena verkar ta 2 timmar. Tiden räcker inte till. Så nu är det upp till bevis. 32 sidor. En dag. Med en blandning av flamenco, Erykah badu och Adele i lurarna ska det nog gå.

Gudrun Schyman om valfrihet.

Gillade Elinas inlägg om Gudrun Schymans syn på valfrihet så mycket att jag är tvungen att dela med mig av det här. Precis så känner jag. Och som jag kommenterade till Elinas inlägg så träffade jag Gudrun ett år inför 1 maj, hon var då partiledare för Vänsterpartiet. Jag var SSU:are men valde att lyssna på henne efter att vårt 1 maj-firande var över och vi var en grupp från SSU som satt längst fram. Hon var fruktansvärt karismatisk, rolig och extremt kunnig.

"Här som på många andra punkter skiljer vi oss från högern som säger att de folkvalda, politikerna inte ska bestämma. Högern säger att politiken inte ska lägga sig i. Att du själv kan och att du själv ska bestämma din väg genom livet. Som kund och konsument. Din uppgift är att välja. Och att välja rätt!

Det låter lockande: Du ska bestämma själv! Visst vill jag det, också, men inom rimliga gränser. Jag vill inte träffa val som utestänger andra människor från att göra sina val.

Jag vill inte kunna välja en "bra" skola till mina barn om jag vet att det för med sig att andras barn får gå i en sämre. Jag vill inte att min rätt till bostad ska föra med sig att andra saknar tak över huvudet. Det finns ett värde för mig, som människa, att veta att jag lever på ett sådant sätt att också andra har det bra. Det finns ett värde för mig att slippa kliva över lik på vägen till jobbet. Det finns ett värde för mig att slippa se människor som rotar i papperskorgar eller sover på parkbänkar. Det finns ett värde för mig att veta att människor, så långt jag kan överblicka, lever väl."

Dagens komiska moment.

Läste en intervju med mig från 2006.

"Här har hon bott hela sitt liv, vid GA-skolan på Söder. Och det är kanske här Natasa Mirosavics enda begränsning kommer in. Trots att hon vet att de jobb hon siktar på med all säkerhet kommer ligga utanför Helsingborgs gränser har hon svår att se sig flytta härifrån.
- Jag kan egentligen inte tänka mig att bo någon annanstans än i Helsingborg. Och bara på Söder. Högaborg är väl så långt jag kan tänka att sträcka mig, säger hon med ett skratt."

Jag bor nu på landet. Men till mitt försvar var det inte mitt beslut. Högaborg/Eneborg/Söder är fortfarande mina absoluta favoritområden i Helsingborg.
 

Berberapan

På tal om Berberapan, så är kanske intressant att veta att det en matriarkal stam och att hanarna har en stark ställning i barnuppfostrande. På bilderna jag har tagit ser ni dock bara honor med sina ungar.