Planteringsdagen

Idag har jag varit ute i ett bostadsområde (Planteringen) men mina SSU:are och kampanjat inför europavalet. Jag är helt slut men det är dags att fortsätta med det rent akademiska. Tänkte bara passa på och lägga upp en bild som jag tagit med SSU:s söndriga kamera på mig och lilla My under kampanjen. Det var ett tag sen jag hade med en bild i något inlägg. Ska se om jag kan vaska fram fler bilder från idag.

Korseld med Filippa Reinfeldt angående sjukvården

Korseld (aftonbladets debattprogram) med Filippa Reinfeldt kan du se här. Jag rekommenderar det. Framför allt för man får tillfälle att studera hennes argument.

Det som i synnerhet diskuteras är Filippas hjärtefråga: sjukvården. Och faktumet att den privata sjukvården har blomstrat under hennes tid. Hon duckar för frågan om det är rätt att göra skillnad mellan rika och fattiga barn i vården. Lyssna på hennes svar och fundera över om ni tycker hennes svar är övertygande eller ens kan klassas som svar.

Vi ska kampanja idag; för ett socialdemokratiskt Europa.

Fråga mig inte hur

men jag råkade läsa detta spanska talesätt idag:

Cree que es la última coca-cola en el desierto.
Translation: He/she thinks he/she is the last Coke in the desert.

Men innebörden är fortfarande oviss. Är det spanska för He/She thinks he/she is all that?

Ge mig fler timmar på dygnet.

Snälla. Snääällla. Jag behöver mer tid per dygn. Är det inte lite retro att bara ha 24 timmar i dagens samhälle. Give me more! Vi borde modernisera dygnet. Extra timmar till studenter och överarbetade människor. Och i valrörelser, seriöst, då kräver jag fler timmar. Det är ohållbart annars, ohållbart. Puh, tills dess får man sova mindre och arbeta mer. Glöm för Guds skull inte att rösta. Och vet du med dig att du glömmer saker lätt. Ta med dig röstkortet idag och förtidsrösta. Rösta!

Vardagskomik

Jag har aldrig riktigt känt mig hemma på juridicum. Det är något med vissa människor som går där som gör att jag inte ens vill känna mig hemma där. Men när jag besökte juridicum häromdagen för att hitta det sista materialet till mig uppsats (som Gud glömde) förvånades jag av hur uppenbart det var att jag inte hörde hemma.

Eftersom jag inte varit på juridicum på ett tag så hade jag glömt bort min kopieringskod och mitt datorkonto hade gått ut. Som alla andra som hamnat i den situationen begav jag mig till receptionen för att förnya det. När det äntligen var min tur granskar tjejen på andra sidan mig noggrannt och frågar på sin övertydliga stockholmska "kan jag hjälpa dig?" och tittade på mig som om jag behövde vägbeskrivning någonstans. Hon gav mig samma blick som man ger ett barn som gått vilse och behöver hjälp med att hitta rätt; något i blicken var medlidande. Självklart kunde hon hjälpa mig. Men när jag sa vad jag behövde hjälp med fortsatte hon granska mig sen kom frågan "är du inskriven på juridicum?". Den här gången hade blicken gått från medlidande till ifrågasättande. Och i mitt huvud hörde jag den uppenbara frågan "Om jag inte hade varit inskriven på juridicum, varför skulle jag hänga där?". Men jag fortsatte artigt.

"Ja, jag är inskriven på juridicum" sa jag och tittade tillbaka. Och nu kommer det absolut roligaste scenariot. Hon säger "kan jag få se på ditt legg? jag ska bara dubbelkolla det. Vi brukar göra så." Jag småfnittrade medan jag drog fram mitt pass. Ordet brukar indikerar att det alltid händer på juridicum men jag har studerat där i fem år och det är första gången det händer mig. Givetvis visade ju skärmen att jag var inskriven (och har varit den sedan 2004) så jag fick min kopieringskod och fortsatte med det jag skulle. Hon såg nästan lite besegrad ut när jag gick därifrån; som någon som precis förlorat ett vad. Men jag hoppas hon fick sig en tankeställare; en tjej i nikeskor, hiphop pumpandes ut ur sin ipod, tygpåse och chockrosa nagellack kan också höra hemma på juridicum. Jag tillhör inte den stereotypa juristtudenten och det är många andra som inte hör det. Faktum är att jag väljer att inte vara den stereotypa juriststudenten. Vi behöver bli fler.

En EU-del i tidningen

Är det inte precis det som fattas? Man kanske hade kunnat öka medvetenheten kring EU och dess beslut genom att ha en EU del i tidningarna, så informationen kring EU blir mer lättillgänglig. Det är på tok för många som vet på tok för lite, inte sant?

Försök till kärnfysik

Jag ska vara brutalt ärlig med er. Jag har inte läst hälften av böckerna jag har i min bokhylla och just nu verkar det inte som om jag kommer läsa en bok inom snar framtid. Utan min tid läggs på att läsa facklitteratur och statliga utredningar. Och annat sexigt material som slutbetänkanden. Men jag saknar litteraturen. Den skönlitterära litteraturen.

Och bland mina böcker i min överbelastade bokhylla ligger en bok som heter "ett öga rött". Jag fick boken; och har valt att inte läsa den eftersom man motiverade varför jag skulle läsa den boken med "den är skriven av en invandrarförfattare och du är invandrare, så du borde tycka den är bra". Ja, personen i fråga formulerade sig givetvis inte lika rakt men alla som kan läsa mellan raderna hade förstått vart personen i fråga ville komma. Jag var när jag fick den så oerhört trött på alla fack jag blev placerad i så jag har omedvetet bojkottat boken sedan dess. Men efter att jag idag läst samma författares novell Försök till kärnfysik på DN har jag tagit ett medvetet beslut. Jag ska läsa hans böcker. Novellen är så bra, så uttömmande, så vackert skriven. Detta är ett uttdrag av novellen.

Fortsätt leva ditt normalt inrutade liv. Fortsätt gå på parmiddagar och planera chartersemestrar. Fortsätt ha med dig lunchlåda till jobbet och använda uttryck som ”håhåjaja det är en dag i morgon också”. Ställ inga jobbiga frågor. Gå inte hem och samla på dig fakta om hjärtats alla funktioner. Glöm genast bort att ett normalt hjärta bara klarar av att slå två komma fem miljarder slag innan det ger upp. Låt dig inte påverkas av det sjuka i att vi alla har ett hjärta som en dag ska sluta slå. Tänk inte att insikten känns som en lavin. Tänk på annat i stället. Satsa på karriären. Le på släktmiddagar. Utbringa skålar på tolvslag. Skratta när alla hör. Gråt när ingen ser. Gör inte som jag. Ligg inte vaken om nätterna med handen på bröstkorgen. Lyssna inte när ditt hjärta börjar viska.

Elever på Konstfacks Masterutbildning Storytellingi Stockholm har fått i uppgift att gestalta hans novell i film. Detta är min favorit. Men gå gärna in och titta på de andra bidragen. Och anledningen till att jag gillar novellen är inte för att jag också har invandrarbakgrund (för det har jag så klart) utan för att den är bra. Mycket bra.

Dikter av tupac

När jag var yngre lyssnade jag ganska mycket på tupac. Och det finns några dikter av honom som jag älskar men som jag inte har läst på år. Och idag hittade jag dem. Jag avgudar dem. Jag tycker verkligen att de är bra. Det är i alla fall är det poesi för mig oavsett vad alla andra tycker om dem.

In the event of my Demise by Tupac

In the event of my Demise
when my heart can beat no more
I Hope I Die For A Principle
or A Belief that I had Lived 4
I will die Before My Time
Because I feel the shadow's Depth
so much I wanted 2 accomplish
before I reached my Death
I have come 2 grips with the possibility
and wiped the last tear from My eyes
I Loved All who were Positive
In the event of my Demise

Fallen Star by Tupac

They could never understand
what u set out 2 do
instead they chose 2
ridicule u
when u got weak
they loved the sight
of your dimming
and flickering starlight
How could they understand what was so intricate
2 be loved by so many, so intimate
they wanted 2 c your lifeless corpse
this way u could not alter the course
of ignorance that they have set
2 make my people forget
what they have done for much 2 long
2 just forget and carry on
I had loved u forever because of who u r
and now I mourn our fallen star

Din gata och S.T.I.C.S.

Ni som känner mig vet att jag älskar musik. Älskar. Och det är så att en av mina allra bästa vänners (tjejen som skriver från London och är deras biggest fan; Iyah) småbröder (broshorna Saleh och Rijal)är med i ett band som heter S.T.I.C.S Inte ens jag vet vad det står för, så jag kan tyvärr inte hjälpa er med det. Men de är på väg åt rätt håll, de ska nämligen vara förband åt Mos Def. De one and only. Och igår var de med i Din gata morgonshow. För er som inte pallade lyssna på Din gata 07.00 - 09.00 är det möjligt att lyssna på programet här. Temat var musik med buskap som verktyg och det har de verkligen. Ni har trettio dagar på er innan det försvinner.

OH! De pratade dessutom lite om sms-lån i början av programet som Ardalan Shekarabi, som kandiderar till EU-parlementet (nr 8 på socialdemokraternas lista) speciellt vill arbeta emot. Även om det är eget ansvar det handlar om (enligt DJ Juan) så kanske man inte har några val (det är den starkare parten som bör ha det större ansvaret). Och det är ert ansvar att rösta i EU-valet. Ta ert röstkort och gå och rösta. Det går att poströsta från och med nu till valet den 7 juni.

De dedikerade sin tredje låt "Necu slusati" till en viss KingSash som kämpar i USA (min älskade lillebror som jag saknar så mycket! Han spelar basket i USA om det är någon undrar). Sen vill jag också påpeka att Juans kollega kallas just.. DJ Angie Pangie (var har ni hört det innan?)

Sacrifice me

En av de absolut, utan tvekan, vackraste låtarna jag känner till.

Back from Stockholm

En dag i framtiden, när jag har mycket mer tid än nu ska jag göra min topp 10 lista över saker jag avskyr och älskar i Stockholm. Lämna gärna tips på vad ni tycker är bäst/sämst. Hursomhelst är jag hemma i vackra Helsingborg. Tänkte bara dela med mig av att jag inte kommer vara luspank i sommar utan ha så att klarar mig tack vare en månadslön :)

Sen vill jag passa på och ge en eloge för SSU förbundets kongresshandlingar som äntligen är inbundna. Man slipper alltså bära omkring på en alldeles för stor pärm under hela kongressen. yes! Min rygg är räddad

Termin tre - juristutbildningen

Och så var man tillbaka till square 1, eller rättare sagt square 3 (termin tre) på juristprogramet. Jag kollade upp vilken litteratur de har nu tre år senare; och märk väl.. det är samma litteratur nu som jag hade ht 2005. Är det inte märkligt? I vilket fall som helst var det en trevlig överraskning eftersom jag visste att stadsbiblioteket skulle ha boken. Jag släpade mig ner för backen i morse och lånade den. Är det inte märkligt att en bok som är publicerad 2007 fortfarande är aktuell?

Är på väg till Stockholm imorgon: ska tillbringa sammanlagt sex timmar i huvudstaden.. så bli inte upprörda om jag inte hört av mig. Jag lovar att ringa när jag har tid att umgås med mina väl utvalda 08-bor. Jag hör av mig när jag är hemma från 08-land

There is an appointed time for everything.

And there is a time for every event under heaven.
A time to give birth, and a time to die;
A time to plant, and a time to uproot what is planted.
A time to kill, and a time to heal;
A time to tear down, and a time to build up.
A time to weep, and a time to laugh;
A time to mourn, and a time to dance.
A time to throw stones, and a time to gather stones;
A time to embrace, and a time to shun embracing.
A time to search, and a time to give up as lost;
A time to keep, and a time to throw away.
A time to tear apart, and a time to sew together;
A time to be silent, and a time to speak.
A time to love, and a time to hate;
A time for war, and a time for peace.

Jag är där..

... i min tankar. Jag sitter precis där och ser på solnedgången. Jag kommer bort från stressen ett litet tag. Bara för en minut. När allt detta är över kanske jag har tid att förklara stressen jag genomlider nu. Alla har väl perioder i deras liv när de vill krypa ner under täcket och komma fram när allt är över. Allt. Men man kommer till en insikt för eller senare att den enda som kan ta igenom allt är en själv. Jag sänder positiv energi till alla som genomgår sina vardagliga krig (vi har alla våra strider).

Jag tar tillbaka mitt wtf-moment

Dagens wtf-moment är utan tvekan:

16 maj 2005. E18, norr om Stockholm. Ziba, en 16 år gammal är på väg med sin pappa till Enköping i en skakig Honda – som pappa har lånat av sin arbetsgivare. Tillsammans med sin pappa, mamma och storasyster flydde Ziba från Iran och sökte asyl i Sverige 2001. Våren 2004 fick de det andra avslaget. Familjen valde att stanna kvar och gömma sig. Efter några månader lämnade mamma dem och åkte tillbaka till Iran. Ziba berättar att hon inte längre orkade vara gömd. Storasyster försvann också spårlöst, till en annan stad.

Zibas pappa arbetade i en bilverkstad i en Stockholmsförort. Den där dagen är de på väg till en vän i Enköping. Mitt under resan får Zibas pappa smärtor i bröstet. Han har ett hjärtproblem. Hans mediciner är slut och eftersom han är gömd kan han inte få tag i nya. Han stannar bilen, kliver ur och lägger sig på marken. Ziba blir orolig och tar fram mobilen för att ringa efter hjälp. Hennes pappa hindrar henne: ”Om de kommer tar de dig”. Han dör någonstans mellan Stockholm och Enköping.

Jag tar en paus..

från allt och alla. Så känn er inte särskilt uteslutna. Min blogg kommer användas för att meddela er om hur mitt liv ser ut nu. Men bli inte sura om jag inte svarar när ni ringer eller sms:ar. It's not you. It's me.

Dagens "wtf-moment"

"Under år 2002 beslöt Migrationsverket att det inte skulle behövas
arbetstillstånd för att arbeta med plockning av vilda bär. För att
plocka odlade bär krävs dock alltjämt arbetstillstånd." SOU 2004:74 sida 92

Serbien gick inte vidare..

i Eurovision. Om jag ska vara helt ärligt, har jag inte sett en enda melodifestivalsavsnitt och definitivt inte eurovisiondeltävlingarna. Men detta bidrag åkte ut igår. Så Serbien tävlar INTE i Eurovision. Antagligen tyckte man inte om bidraget, men jag måste erkänna. Ju fler gånger jag hört bidraget, desto bättre tycker jag det är. Jag vet inte vad det är för fel på mig.

Ibland är man alldeles för otacksam

och tänker inte på hur mycket bättre man har det än många andra. Så tack till socialdemokratin som gjorde allt tillgängligt. Tack till familjen som lyssnar på när jag klagar om allt möjligt skit. Tack till alla vänner som stöttar mig. Tack till Erykah Badu för alla hennes låtar som jag lyssnar sönder. Tack till skype och andra internetfunktioner som gör det möjligt att hålla kontakt med vänner och familj på andra sidan jordklotet. Tack till internet. Ett alldeles speciellt tack till regeringens proposition 2007/08:95 "ett starkare skydd mot diskriminering" som gav mig hopp om att min uppsats kanske kommer bli bra. Tack gode gud att det ösregnade idag så att en pollenallergiker äntligen kan andas. Tack för "djungel vrål" som kommer tillförsäkra att jag håller mig uppe minst tre timmar till så jag kan skriva klart en massa. Tack, till er som läser detta.. om ni finns där ute. Tack.

Jag är sjuk...

och därför kommer det inte bli något politiskt inlägg. Jag är sjuk och sjukt trött. Verkligen; jag vet inte vad det är men pollenallergin blandat med oron för min uppsats har gjort mig fysiskt sjuk. Så idag stannar jag hemma. Och för er som känner mig är det enormt för mig att stanna hemma. Så utöver en massa medicin lyssnar jag på musik för att må bättre. Dagens låt: Anouk med Modern World. Vilken attityd den här tjejen har, älskar det.
För övrigt verkar SSU Helsingborg snart få ett internationallt projekt i Serbien, det ska bli kul att fortsätta någon som påbörjades tre år sen. Bättre sent än aldrig, eller hur?

Medina in my heart (and mind)

Jag kan inte få ut den här låten ur huvudet. Go away! Ah Medina, it's pointless. I love you.

Din gata 100,6

Din gata (Alla talar skånska) sprids nu ut från min MacBook (finally). Jag vet inte vad jag gjorde, eller hur jag lyckades men jag är oerhört nöjd. Jag har försökt få Sveriges Radio att fungera på min Mac i en oändlighet och jag kan nu äntligen lyssna på en av mina absoluta favoritradiostationer. Lättnaden är underbar.

Uppsatsen håller på att förbättras och drygas ut, I still hate it men Din gata gör det bättre

Anaa amali

Nå, för att ge er en liten uppdatering av mitt liv. Jag har insett en viktig sak, jag är pollenallergiker. Alla de vårar då jag trott att jag hållit på och förlorat min syn är long gone. Jag förstår äntligen vad det är för fel på mig. Och detta får mig att längta till platser utan pollen. Sen har min politiska ådra vuxit igen (för alla politiska aktiva människor vet vad jag pratar om) det är en som berg- och dalbana; ibland är man mer eller mindre politiskt aktiv (eller rättare sagt förbannad). Men det är på väg tillbaka, jag tror att min stress över min uppsats har dämpat den något, men så fort den är borta är det dags att kasta av silkeshandskarna.

När jag vaknar vet jag inte på vilket humör jag kommer vara under dagen; jag växlar mellan stressad, trött och likgiltig. Detta är mitt tenta/uppsats-stadie. När jag kommer in i likgiltighetsperioden arbetar jag som bäst. Men min hjärna försöker stänga av allt annat runt omkring mig, det fungerar sådär. Min hjärna tar igen det jag stänger av den från när jag sover och jag drömmer på sjukt många språk. Jag känner mig fysiskt utmattad av att sova nu förtiden (och kommer inte ihåg hälften). Som i morse när jag vaknade med orden anaa amali på huvudet (jag också på hasaniya). Vad var det jag instämde i? I will never know.

För övrigt A of Arabia är på väg till Beirut och jag till min uppsats, hoppas alla kan njuta av det fina vädret.

A som i Arabia

Jag hade inte tänkt blogga på ett tag men jag hittade detta. Klockrent.

"Verkligheten har gett en svensk homosexuell man ett uppdrag: att utforska Mellanösterns dolda och förbjudna gayvärld. Under kodnamnet A of Arabia och stationerad i Syriens huvudstad Damaskus tar sig den svenske mannen an uppdraget. Han vandrar upp och ner för 5000 år gamla gator, in i hemliga rum och bakom buskar i parkerna. Sedan rapporterar han tillbaka till hemmaredaktionen. Det är inte helt riskfritt: flera journalister sitter redan i fängelse här."

Jag har lyssnat på de inlägg som finns än så länge och jag tycker han sköter sig underbart. En av de sakerna som jag älskar mest med att åka till andra kulturer är att bryta ner de tabubelagda diskussionerna och se subkulturerna. Jag ska fortsätta följa honom och hoppas på att fler avsnitt kommer. Inshallah, som man säger.

För övrigt så fortsätter kampen mot klockan. Sidor = 37. Antal timmar kvar 10. Wish me luck.

Det är dags nu...

Min kandidat/mastersuppsats suger musten ur mig. Sakta men säkert driver den mig till vansinne. Så, nu ska jag ge mitt allt i några dagar och försaka allt annat. Jag drömmer mig dock bort till några av mina smultronställen. På bilderna är delar av min favoritpark i Belgrad som heter Kalimegdan. Mitt andra smultronställe vet folk redan vart det ligger. Där växer inga smultron (eller mycket annat för den delen). Nu har jag laddat med kamomillte och musik. Mina fingrar ska nu bevisa vad de går för; de ska försöka slå alla rekord i skrivande som de någonsin tagit. Don't try this at home, det är inget för amatörer (efter fem års juridikstudier är de rutinerade).

Beograd, snart möts vi igen

Det har snart gått tre år. Tre hela år sen jag såg mitt kära Beograd sist. Jag ska dit i sommar, på ett eller annat sätt.

SSU Helsingborg på UJSARIO's hemsida

Just det. Jag drog lite på mungiporna när jag läste följande inlägg på UJSARIO's (SSU's systerorganisation i Västsahara)hemsida. Fråga mig inte varför det finns ett enskilt foto på mig. Jag vet inte. Ytterst pinsamt. Men jag är stolt över att SSU Helsingborg finns med där. Kärlek åt både västsaharierna och SSU Helsingborg. Ni tar upp lika mycket plats i mitt hjärta.

För övrigt är SSU Helsingborg idag ute och kampanjar för Ardalan Shekarabi. Jag tänkte bara tacka alla de som lägger ner sin tid på att kampanja inför valet den 7 juni. Ni är guld värda.

Bild från första maj.

Jag tänker bara säga att jag alltid är lyckligast med en Västsaharaflagga i handen. Seriöst. Älskar det här kortet från första Maj. Tack till alla som var med och demonstrerade. Sahara libre!

1 maj i Helsingborg

Det ligger något i luften under 1 maj. Jag älskar den dagen av många olika anledningar, men främst för att jag får chansen att träffa likasinnade och förhoppninsgsvis nå ut till oliksinnade. Temat för SSU Helsingborg i år var "mot förtryck och ockupation". De två konflikter vi specifikt hade i åtanke var just ockupationen av Västsahara och ockupationen av Palestina. Kriget må ha upphört men ockupationen fortsätter fortfarande. Och mitt hjärta klämptar för båda konflikterna. Det är dags för det internationella samfundet att sätta ner foten och slå ett slag för mänskliga rättigheter och folkrätt.

Utöver vårt tåg, var SSU Helsingborg, även närvarande som motdemonstranter mot den nationalistiska demonstrationen som hölls i Helsingborgs centrum. Vi lämnade dock så fort demonstrationen upplöstes och saker och ting urartade. Jag tänker verkligen inte försvara beteendet vissa människor hade MEN har jag en hel del anmärkningar att göra på HUR polisen hanterade situationen. Jag tycker det är ytterst oroväckande att man väljer att spärra av kvarter för att nationalister ska kunna demonstrera ostört när det finns vänstermänniskor som hotats till livet som inte får skydd. Jag tycker inte att det polisiära pådraget igår med helikoptrar, gud vet hur många polisbilar samt ett 50-tal poliser närvarande igår var rättfärdigat för ett 50-tal motdemonstranter. Och istället för att möjliggöra för en fredlig motdemonstration öppnade man upp och delvis framkallade en hotfull situation genom att omöjliggöra en fredfull demonstration. Allt vi ville visa, på ett fredligt sätt, var att vi vägrar ha nazister på våra gator och att vi är mot odemokratiska rasistiska åsikter. Det är inte okej men att vara rasist. Punkt slut.

Jag lyssnade på Mona Sahlins tal idag för att höra vad hon sa under 1 maj och hennes beskrivning över vår ideologi var slående. Hon säger bland annat, klockrent, att vi föds inte i olika former; vi är alla människor, men vi föds med olika förutsättningar. Och socialdemokratin vill möjliggöra förverkligandet av den enskildes dröm genom att öppna upp dörrar för alla. "Det här är mitt land och jag vill att det ska drivas socialdemokratiskt". Under första maj visar vi alla det ställningstagandet och jag njuter av varenda sekund i demonstrationståget.

Så här lycklig var jag igår.. fler bilder kommer senare när jag fått dem skickade till mig.