Sverigedemokraterna har fel. Igen.

Sverigedemokraterna har fel. Igen. På tal om kommunfullmäktige och SD:s märkliga argument (mot att utöka migrationsavtalet för att ta emot 2 till ensamkommandeflykingbarn) visade Helsingborgs Dagblad just att de hade framför fel fakta och statistik 7 gånger under debatten. Och som vanligt bidrar de med konspirationsidéer, den här gången om Migrationsverket.

På tal om Sverigedemokraterna och deras märkliga människo/samhällssyn så skriver Gunnar Bergdahl idag en krönika i Helsingborgs Dagblad från New York med den talande titeln "Europas skam och New Yorks mångfald".

"Jag befinner mig i New York – denna sverigedemokratiska mardröm, denna smältdegel av kulturer sida vid sida. Visst kan man föreställa sig Björn Söder stå och orera i en hörna av Central Park bland de andra och ropa ut sina förbannelser över invandringens fasor. Men det är svårt att tänka sig att någon här skulle stanna och ta hans teorier på allvar. Ty denna stad är så präglad av hur en alldeles verklig massinvandring skapar pulserande liv i mångkulturens tecken."

Didn't Cha Know

"Time to save the world,
Where in the world is all the time?
So many things I still don't know,
So many times I've changed my mind.
Guess I was born to make mistakes,
But I ain't scared to take the weight..
So when I stumble off the path,
I know my heart will guide me back"

- Erykah Badu ("Didn't Cha Know)

Väjning för åsna.

MINURSO

Klockren artikel om varför MINURSO bör ha skyddandet av mänskliga rättigheter i det ockuperade Västsahara under sitt mandat.

"Den fredsfrämjande insatsen, Minurso, är den enda av FN:s totalt 17 pågående insatser som inte har mandat att övervaka kränkningar av mänskliga rättigheter .... "

"En effektiv övervakning av de mänskliga rättigheternas efterlevnad är nödvändig för att inte låta straffrihet fortsätta råda och för att inte riskera att folkrätten vidare urholkas av stormakternas realpolitik. Men framför allt skulle övervakningen också bidra till mindre sårbarhet för de civila och människorättsförsvarare som dag för dag riskerar sina liv i kampen för de grundläggande fri- och rättigheterna." 

Det är under all kritik att vetorätten ens finns kvar och missbrukas mot själva syftet med FN. Vetorätten borde avskaffas eller åtminstone villkoras så att man inte kan använda det på sådant sätt att det strider mot syftet med FN. Och tills det händer fortsätter Marocko bryta mot mänskliga rättigheter och Västsaharierna får finna sig i att vänta ännu längre. Det är oerhört sorgligt.

Kommunfullmäktige

• Att staden tecknade avtal med migrationsverket om att ta emot fler ensamkommande flyktingbarn. Solidariskt. Och helt rätt. Vi borde ta emot fler! Och det borde alla kommuner i Sverige också göra. Alla måste vi ta vårt ansvar.

• Efter kommunfullmäktige igår skulle jag bestämma ett möte med en partist. Kunde knappt hålla mig för skratt när 40-talisten drar fram sin iphone och jag, 80-talisten, drar fram min kalender och en blyertspenna. Hänger inte riktigt med i utvecklingen trots min Mac. Det är dock på väg snart.

• Sverigedemokraterna. Gud, vad jag skäms över att de överhuvudtaget får kalla sig svenska. Totalt oempatiska. Igår när de försökte argumenta mot att staden skulle teckna avtal om att ta emot ensamkommande flyktingbarn med argumentet att VI uppmuntrade till människohandel, skämdes jag å deras vägnar. Fruktansvärt att de ens tar de orden i mun. Deras kopplingar och argument är så långsökta att det var väldigt obehagligt för mig att sitta och lyssna på deras argument efter att ha arbetat i ett flyktingläger i 6 månader. Så obehagligt att jag inte kunde gå upp i talarstolen av rädsla för att jag skulle explodera eller bli för känslosam. Hemskt. Nämnde jag att det handlar om 12 platser? Och att utreda om vi 2012 kan ta emot 20 barn?

• Att man röstade ner motionen om en mötesplats i Mörarp. Minoritetsstyret och SD argumenterade märkligt i frågan. Jag hoppas ändå att mörarpsborna så småningom får en mötesplats. Och är alldeles säker på att s-föreningen i mörarp inte kommer sluta kämpa för saken.

Kvinnliga fotbollsdomare

Bilden är tagen från förstasidan i City Helsingborg idag.

Har tydligen ökat markant på senare år. Och en av dem som intervjuats i dagens City Helsingborg är en gammal klasskompis till mig.  Jilan Taher, som hon heter, har alltid brunnit för fotbollen så det är egentligen inte konstigt att hon blev domare. Kände ändå en våg av stolthet när jag läste artikeln. Skönt att gamla stereotyper/könsroller gradvis slopas.

Spanska.

Idag har jag i princip ägnat mig åt att slå upp ord. Och när jag väl förstått meningen så har jag behövt tänka till igen för att förstå vad författaren menar. Ibland blir filosofiska skönlitterära verk överambitiösa oavsett vilket språk de skrivs på men när de skrivs på spanska (som har en oändligt många synonymer) önskar jag nästan att jag inte ens behövt läsa boken.

On writing.

"For a long time now I have tried simply to write the best I can. Sometimes I have good luck and write better than I can."
- Ernest Hemingway.

"There is nothing to writing. All you do is sit down at a typewriter and bleed."
- Ernest Hemingway.

Picasso

Jag gick på världens bästa grundskola. Gustav Adolfskolan (som nu inte finns längre). Och som barn fick jag och mina klasskamrater ägna åt oss att studera Picasso (och besöka utställningen på Louisiana 96/97). Vi fick måla Picassotavlor i pastellfärger och hålla i en egen utställning med våra verk. Sedan gick det över till Frida Kahlo. Och det där har alltid hängt med på något sätt. Intresset för Picasso och Frida. Så, när jag såg att Louisiana skulle ha en Picassoutställning på temat "Fred och Frihet" kunde jag inte hålla mig borta utan besökte den i förra veckan tillsammans med Isabell. Det jag gillade med just den här utställningen var att man fick en inblick i Picassos politiska sida. Och hur han gestaltade det genom sin konst. Sen ligger temat verkligen i tiden.

“Picasso som konstnär och Picasso som kämpar för fred är en och samma person"
 - Pablo Picasso

För övrigt så pågår utställningen tills den 29 maj. Har man tid, lust och möjlighet bör man besöka den. 

Överkörd.

Under SaharaMarathon dök den första löparen upp strax efter att halvmaran börjat (en algerisk löpare).

            Han hade nog lite väl bråttom skulle jag tro.

Har otippat drabbats av åldersnoja.

Människor skrattar när de hör det. Men jag drabbas av små panikattacker av allt jag vill göra. Oron över att behöva ge avkall på drömmar jag inte hunnit uppfylla. Är det galet?

Våren är här.

Och stundvis sommaren (23 grader var det idag). Och allt är bara så mycket bättre när det är varmt och skönt. Folk är trevligare. Man blir själv mindre kinkig. Hoppas det håller i sig. Påskhelgen har varit förvånansvärt trevlig och imorgon är det dags för den traditionella familjemiddagen.

För övrigt träffade jag Sören Sommelius på en fika i förra veckan och han skickade ett exemplar av sin bok Mot Kriget redan dagen därpå (Boken "belyser särskilt omvärldens ansvar för krigen på Balkan"). Det var verkligen en trevlig överraskning. Tack så mycket Sören! Lovar att berätta mer om den här senare.

Det blir bättre.

Vänsterpartiets gruppledare Hans Linde berättar öppenhjärtligt om hur det var att vara homosexuell och bo i en liten by i skåne. Och att livet för en homosexuell ungdom i en liten inskränkt by blir bättre med tiden (Läs gärna Åsa Petersens krönika på samma tema). Det är extremt viktigt att barn och ungdomar känner att det är okej att vara sig själva. Det har nu startats en svensk kampanj som just heter "Det blir bättre" i ett försök att stötta de ungdomar. Kampanjen startades i USA efter en självmordvåg bland hbt-ungdomar. Därför är sådana här budskap så oerhört viktiga. De räddar liv. Det blir bättre!

Håkan Juholt.

Under partidistriktets årskonferens höll Håkan Juholt tal. Det var första gången jag hörde honom live sedan han blivit vald till partiledare. Och det var ett väldigt bra tal. Som alla säger verkar självförtroendet vara på väg tillbaka till partiet. Även om jag nog är försiktigare än många med att ta ut segern i förskott. Han är nog underskattat av många, överskattat av andra men enormt kompetent. Och en skicklig retoriker.

Adele.

Musik som går rakt in i hjärtat.

Musikfreak.

Fullkomligt älskar musik men är musikaliskt obegåvad. Det hindrar mig givetvis inte från att sjunga jämt och ständigt. Har haft den här låtet på repeat ett tag.

/ˌwɛstərn səˈhɛrə/

UNHCR-basen där jag bodde

Idag håller jag mitt första föredrag om Västsahara sedan jag kommit hem. Det har bara gått två veckor men det känns så länge sedan jag stod i öknen. Visst saknar jag det. Länken mellan mig och det västsahariska folket är inget jag kan förklara. Jag bara känner det. Just nu när jag förbereder powerpointen och lägger upp bilderna sveper en sådan obeskrivlig vilja att återvända över mig.

Partidistriktets distriktsårskonferens

Yasmine och jag ;)

Sunrise in my favorite part of the world.

 

Kl. 12. 00

Och jag har slutfört 15 sidor av 32. Lord have mercy.

Översättning à la X2000

Jag fick texten skickad till mig extremt sent och deadlinen var närmare än vad jag trodde. Det är inte den ultimata kombinationen. Dessutom har jag ett nämndmöte ikväll med stadsbyggnadsnämnden där bara informationärendena verkar ta 2 timmar. Tiden räcker inte till. Så nu är det upp till bevis. 32 sidor. En dag. Med en blandning av flamenco, Erykah badu och Adele i lurarna ska det nog gå.

Gudrun Schyman om valfrihet.

Gillade Elinas inlägg om Gudrun Schymans syn på valfrihet så mycket att jag är tvungen att dela med mig av det här. Precis så känner jag. Och som jag kommenterade till Elinas inlägg så träffade jag Gudrun ett år inför 1 maj, hon var då partiledare för Vänsterpartiet. Jag var SSU:are men valde att lyssna på henne efter att vårt 1 maj-firande var över och vi var en grupp från SSU som satt längst fram. Hon var fruktansvärt karismatisk, rolig och extremt kunnig.

"Här som på många andra punkter skiljer vi oss från högern som säger att de folkvalda, politikerna inte ska bestämma. Högern säger att politiken inte ska lägga sig i. Att du själv kan och att du själv ska bestämma din väg genom livet. Som kund och konsument. Din uppgift är att välja. Och att välja rätt!

Det låter lockande: Du ska bestämma själv! Visst vill jag det, också, men inom rimliga gränser. Jag vill inte träffa val som utestänger andra människor från att göra sina val.

Jag vill inte kunna välja en "bra" skola till mina barn om jag vet att det för med sig att andras barn får gå i en sämre. Jag vill inte att min rätt till bostad ska föra med sig att andra saknar tak över huvudet. Det finns ett värde för mig, som människa, att veta att jag lever på ett sådant sätt att också andra har det bra. Det finns ett värde för mig att slippa kliva över lik på vägen till jobbet. Det finns ett värde för mig att slippa se människor som rotar i papperskorgar eller sover på parkbänkar. Det finns ett värde för mig att veta att människor, så långt jag kan överblicka, lever väl."

Dagens komiska moment.

Läste en intervju med mig från 2006.

"Här har hon bott hela sitt liv, vid GA-skolan på Söder. Och det är kanske här Natasa Mirosavics enda begränsning kommer in. Trots att hon vet att de jobb hon siktar på med all säkerhet kommer ligga utanför Helsingborgs gränser har hon svår att se sig flytta härifrån.
- Jag kan egentligen inte tänka mig att bo någon annanstans än i Helsingborg. Och bara på Söder. Högaborg är väl så långt jag kan tänka att sträcka mig, säger hon med ett skratt."

Jag bor nu på landet. Men till mitt försvar var det inte mitt beslut. Högaborg/Eneborg/Söder är fortfarande mina absoluta favoritområden i Helsingborg.
 

Berberapan

På tal om Berberapan, så är kanske intressant att veta att det en matriarkal stam och att hanarna har en stark ställning i barnuppfostrande. På bilderna jag har tagit ser ni dock bara honor med sina ungar.

Annat att göra.

Så fort jag har något jag måste göra är det som att allt annat är viktigare. Jag har städat, mailat, läst alla tidningar jag kan läsa, organiserat papper, läst om handlingar och sms:at extremt många människor. Men jag har fortfarande inte öppnat word-dokumentet jag måste översätta från spanska till engelska. Jag hittar helt enkelt på annat att göra. Lovely.

Dubbelheten i att resa

Läste ett gammalt inlägg i Alexandra Pascalidou's blogg. Jag känner igen mig i hennes tankar kring de dubbla känslorna som faktiskt uppstår under resor.

"Både sorgsna avsked och lyckliga återföreningar. Både ovisshet och överraskningar. Rastlöshet och reslust. Frihetstörst och hemlängtan Framåtanda och nostalgi. Jag viker omsorgsfullt ner drömmar kring destinationen och ser fram emot glädjen i att få upptäcka något nytt. Friheten i att få vara en annan på en plats där ingen ännu hunnit skaffa sig föreställningar och förutfattade meningar om vem jag är."

Regnet i Helsingborg.

En sak jag INTE har saknat under min tid i öknen är när det regnar i Helsingborg. För er som inte känner till det märkliga fenomenet med att det regnar nerifrån, sidledes och uppifrån samtidigt, välkomna till sundets pärla en helt vanlig dag. Ta inte med ett paraply, det hjälper inte.

Apberget.

I Bejaia, Algeriet kan man klättra upp för ett litet berg (Pic des Singes och kallas på engelska Monkey Peak) och längst upp finns det ruiner från ett gammalt fort, och en massa apor (som är utrotningshotade) som lever där. Utsikten är fantastisk. Och trots att jag svor under den långa vägen upp så var det värt besöket. Helt klart.

Morgnarna i Bejaia, Algeriet.

25 år.

Igår firade jag min födelsedag. En dag för tidigt. Jag kan knappt förstå att ett kvarts sekel är förbi. Och jag firade det med levande musik, familj och vänner. Det finaste med födelsedagar är att man får fira livet med de man älskar mest. Den fina tavlan fick jag i present av en del av mina närmaste vänner. Får man säga att den är vacker utan att verka extremt egoistisk?

min finaste mormor och jag.

Min avgång.

SSU. Sveriges socialdemokratiska ungdomförbund. Jag blev medlem som 16-åring och har spenderat 9 år i styrelsen (de 5 senaste åren som ordförande).  Igår avgick jag, och även om det var självmant så kändes det ändå lite vemodigt och extremt känslosamt. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag avtackades. Jag har mer eller mindre växt upp inom SSU. På så många sätt. SSU har gett mig min ideologiska kompass. Men även min människo-kompass. Men alla lärdomar har självklart inte varit smärtfria. Trots detta hade jag aldrig gjort det ogjort. Min viktigaste lärdom har nog varit att alltid lita på sig själv. Man är kapabel till så mycket mer än vad man själv tror.

Jag läste en gång ett råd till ungsocialister som man kan använda sig av i varje parti. Och det är ett av de råden jag verkligen vill lämna efter mig till alla dem som vill hjälpa sitt parti långsiktigt.

"Välj din styrelse, din representant, din förtroendeman, den bäste, den trognaste och ärligaste. Aldrig den late, den svamlande, den slöe, den fege, den vinglande. Döm ej efter orden utan efter gärningarna. Många kan ha vackra ord på tungan, äro radikala i munnen, men lata att arbeta, rädda att våga, fega att handla och lätta att böja."

Sen vill jag verkligen understryka följande. Svik aldrig en vän för en politisk position. Vänner växer inte på träd. Och man vill inte stå på toppen själv. Hjälp varandra upp. Solidariteten måste även vara organisatorisk inte bara politisk.

Jag kan inte tacka SSU tillräckligt allt jag fått uppleva. I synnerhet vill jag tacka SSU Helsingborg som varit som mitt andra hem och med det min andra familj i så många år. Sådan gemenskap går inte att hitta någon annanstans. Alla underbara minnen. Genom SSU fick jag möjligheten att åka till öknen och möta mitt hjärtas folk. En folk jag kommer fortsätta kämpa för. Jag fick möjligheten att kämpa för precis allt jag tror på och lite till. Jag har träffat vänner jag kommer ha kvar för livet och lärt mig mer om politik, människor och mig själv än jag hade gjort i någon annan organisation. På gott och på ont.

Och jag vill tacka alla som jag mött, arbetat med och som berört mig för de är aktiva i en motståndsrörelse som funderar som tändstickor för mörkrädda. Fortsätt kämpa för det samhälle ni tror på. Jag lovar att kämpa med er. Och slutligen vill jag avsluta med ett citat från en Kent-låt (som jag för övrigt inte lyssnar på) men som jag fick på min student av en JHS-vän. Som jag tycker sammanfattar kärnan i att vara aktiv politiskt.

Brinn hjärta brinn, för du kan förändra allting.
Man kan faktiskt förändra precis allting.

Brinn hjärta, brinn!

För du kan förändra allting.

Min Västsahariska syster.

Vi är lika gamla, från två helt olika bakgrunder och med två helt olika livsförutsättningar. Men så otroligt lika när det kommer på vår världssyn. Jag har bott med hennes familj varje gång jag åkt till flyktinglägren och jag saknar innerligt både henne och familjen där. Hon är nog bland de vackraste människorna jag mött i mitt liv. I ordets alla bemärkelser.

FN- basen

Under de första fem veckorna under min praktik bodde jag på UNHCR-basen i Rabuni (i de Västsahariska flyktinglägren). Och under de sista 5 veckorna arbetade jag därifrån, då våra nya kontor blev förlagda där. Mitt kontor är bakom den andra dörren till vänster. Både UNHCR-personal och NGO-personal har sina kontor där.

Insidan av kontoren består av två små kontor (i varje del). Och i varje del var vi minst två som arbetade. Jag delade mitt kontor med resterande personal för "The Protection Office".

Att ta ansvar

Jag har länge varit kritisk till vapenexport. Och jag vet att det finns ekonomiska fördelar, men mitt problem är den moraliska aspekten. Vetskapen av att svenska vapen dödar människor går för mig inte att rättfärdiga. Läste en artikel i DN om att det borde införas håras restriktioner/regelverk för den internationella vapenhandeln. Och jag inte inte mer än att hålla med. 

"Generellt är det svårt att göra några direkta kopplingar mellan vapenförsäljningar å ena sidan och våldshandlingar utförda av en viss regim å den andra. Omvänt är det också omöjligt att med säkerhet hävda att restriktioner för vapenförsäljning skulle ha förhindrat en omfattande blodsutgjutelse i Libyen. Men regeringarnas leveranser av vapen och relaterad säkerhetsutrustning  signalerade ett stöd till Khaddafis regim. "

För övrigt så deltog jag i en demonstration för Khaled Maana, som fått utvisningbesked efter 4 år i Sverige. Trots att vädret var katastrof anslöt sig ändå några hundratals ungdomar och det gjorde mig stolt att höra företrädare från Socialdemokraterna tala. Och ännu stoltare är jag över att en av organisatörerna är SSU:are. Det är vackert med engagemang.

Inblick.

there is nothing in the world I wouldn't do.

to make you feel my love. 

Adele's röst ekar ut ur högtalarna i mitt rum. Hennes cover på Bob Dylans låt "Make you feel my love" har varit på repeat i säkert en halvtimme. Under tiden har jag läst alla handlingar jag borde ha läst tidigare och försökt packa upp alla saker jag borde packat upp tidigare. Det är den delen av att resa som jag avskyr mest (förutom att ta farväl av folk): packningen/uppackningen. Och jag har säkert missat att besvara enormt många mail. Livet hamnar liksom lite på paus när man ska ta sig från punkt A till punkt B. Och man hinner inte alltid med allt man borde direkt så dagen ägnas ofrivilligt åt mina måsten. Förhoppningsvis hinner jag med att ta mig in till stan för att närvara på en manifestation också. Men det återstår att se.

För övrigt tillbringades gårdagen på SSU med en utfrågning av Faraj som kandiderar till ordförande i SSU. Jag njöt av att vara tillbaka bland alla SSU:are på första gången på 6 månader. Och bävar lite inför lördagen då jag avgår efter 9 aktiva år i styrelsen (fem som ordförande).

Ett nomadiskt yrke - en vilande blogg

Jag slutförde min praktik för UNHCR i Tindouf, Algeriet för några dagar sedan och tog beslutet idag att återuppta min blogg. Jag tog en paus på grund av att jag kände att mitt arbete tog för mycket tid och internetuppkopplingen var för dålig för att hålla bloggen vid liv. Och inte för att jag inte hade något att säga. Så där är den korta förklaringen.

Jag ska försöka dela med mig av mina upplevelser i efterhand. Lärdomar som måste dokumeteras. Åsikter som måste ventileras. Mitt liv (och världen omkring mig) är långt i från oförändrat. Under tiden man försöker etablera sig inom sitt yrke utomlands lever man som en nomad. Det senaste året har jag bott på tre kontinenter och har haft världen för mina fötter. Resväskan är ännu inte uppackad, intrycken ännu inte bearbetade och jag har inte den blekaste aningen om vad morgondagen bär med sig. Men en sak är säker: I'm back.