onsdag, januari 05, 2011

tisdag, januari 04, 2011

Hindi Zahra

Älskar hennes röst. Tror hon kan bli en ny favorit.

Elfenbenskusten

Idag slutade en av mina chefer efter att ha fullföljt två år här i Tindouf. Han höll ett litet tal men kunde inte fullfölja det eftersom det blev för känslomässigt laddat. Han kan inte återvända till sitt hemland Elfenbenskusten på grund av de rådande omständigheterna. Hans familj och han själv tillhör oppositionen. Han rörde alla till tårar när han sa att han har förståelse för hur flyktingarna känner sig och att han nu själv är en flykting och detta är andra gången i hans liv han tvingas leva i exil. De internationella nyheterna blev helt plötsligt personliga nyheter.

När rädslan tar över sunt förnuft.

Okej. Jag känner mig tillräckligt bra för att ta itu med vissa åsikter som uppenbarat sig den senaste tiden. Jag pratar om debatten efter självmordbombaren i Stockholm. Jag har all respekt i världen för att människor blev rädda i samband med attacken. Men det ursäktar inte rasistiska kommentarer eller den hetsiga debatt som förts därefter.

Först vill jag bara nämna igen att det är under all kritik att SD försökte använda det som en uppfylld profetia. Fy skäms. Sen när är det okej? Totalt oacceptabelt.

Sen vill jag säga att det i sig lett till att populistiska partier börjat uttala sig om att skärpa regler rörande invandring från att förhindra terroristerna från att komma in i landet. Snacka om totalt analysbefriad diskussion. Man borde diskutera vad som skapar terrorism? Vad gör att folk hamnar i en sådan situation att man beslutar sig för att ta sitt liv för att bevisa något? Terrorism skapas. Och det kommer inte minskas genom att bygga högre murar. Tvärtom skulle jag tro.

Jag läste precis Sören's blogg om ett inlägg som gjorts i Helsingborgs Dagblad från Folkpartisten Tore Bryneholt. Jag blir mörkrädd. Och hållet för övrigt med Sören i hans analys. Vi kan inte skärma av oss mot omvärlden på grund av ett fåtal människor. Vi får inte låta rädslan för vad som kan hända ta över vårt sunda förnuft. Och vår empati. För det är precis det terrorism vill åstadkomma.

2011


Jag vill inte ens titta tillbaka på 2010. Även om jag fick uppleva en hel del underbara ögonblick under det gångna året. Istället blickar jag framåt.

Det finns en miljon saker jag vill göra och säkert en miljon till som jag inte ens vet om att jag vill göra än. Framför allt vill jag försöka göra saker som får mig att må bra istället för att fylla livet med en massa måsten. Låt oss hoppas på det bästa och ta dagarna som de kommer. Med insikten om att man kan lösa det mesta borde allt gå bra.