Det har varit alldeles for lange

sedan jag skrev nagot pa bloggen. Och det beror inte pa mig, ska jag tillagga. Det har inte gatt att komma in pa bloggers hemsida de senaste veckorna. Och sen fungerar inte internet som det ska heller. De haller pa och lagger om natverksanslutningarna, och det paverkar givetvis oss.

Laget i lagren ar som sa att alltfler unga vastsaharier ansluter sig till militaren och genomgar lumpen. Det senaste jag horde kring fragan om att ga ut i krig ar att trupperna endast invantar POLISARIOs direktiv for att inleda det. Alla ar redo. Och jag borjar kanna mig som flickan som ropade krig, men faktum ar att det ar narmare an vad alla verkar tro. I alla fall om man dommer efter omvarldens passivitet. I ovrigt ar det skrammande tyst fran ockuperade Vastsahara och fragan ar om det ar lugnet innan stormen som vi upplever nu.

Jag ska forsoka aterkomma imorgon med bilder. Om internet fungerar dvs.

Nyhetsstorm

For en stund sedan gav min daliga internetanslutning med sig och oppnade upp min facebooksida (ironiskt nog gar inte gmail att oppna). Och tack och lov for mina nyhetsintresserade vanner. Allt jag vill veta finns pa facebook. Men ni forstar min chock over att Mona avgick. Inte for att jag trodde det var omojligt, utan for att jag trodde att hon atminstone skulle lata kongressen fa saga sitt innan. Men det var nog bast for henne. Och forhoppningsvis for partiet men jag ar inte sa himla saker pa det. Dessutom behover en hel del fler rannsaka sig sjalva och avga.

Sen ar jag oerhort glad for att Aung San Suu Kyi frigavs. Jag hoppas att det haller i sig ocksa. Hon ar verkligen en demokratikampe. Det ar beundransvart vilka uppoffringar hon gjort for demokratins skull.

Och slutligen maste jag kommentera faktumet att Aten nu styrs av socialdemokrater. Fantastiskt.
I ovrigt befinner jag mig i Tindouf. Och EID-helgen borjar imorgon. Sa jag kommer endast kunna kontaktas per telefon fram till nasta vecka. I alla fall som det ser ut nu. Jag har dock en rad blogginlagg med bilder som jag hoppas kunna publicera nasta vecka. Inshallah. Eid Mubarak till er alla!

Och vansinnet fortsätter.

Oroligheterna fortsätter i Västsahara och imorgon väntas stora demonstrationer runt om i Spanien. Spanien har tydligen krävt svar från Marocko, men inte fått några. Och frågan är givetvis vad de kommer göra om de inte svarar, för de har inte ställt några ultimatum om jag förstått det rätt.
Ingen har hitintills ställts till svars för det som nu pågår.

Tre spanska journalister utvisades ur Västsahara med motiveringen att de utgjorde ”en allvarlig risk för den allmänna ordningen och för nationell säkerhet”. Och DN har med den artikeln ändrat sin definition av Polisario från att kalla den en rebellrörelse till att kalla den "den västsahariska motståndsrörelsen". Vi får se hur det utvecklas men det går i rätt riktning i alla fall. Här kan ni se ett reportage från AlJazeera på engelska om situationen. 

Imorgon kommer det antagligen hållas en manifestationen här i lägren kommer utanför presidentens kontor för att kräva att man deklarerar krig mot Marocko. Som ni förstår är läget är väldigt spänt även här. Det enda som diskuteras här är möjligheterna kring att gå ut i krig och om det kommer utropas ett krig. Alla verkar rörande överens om att det är den enda lösningen på deras situation här. Och de är fullt medvetna om att de antagligen kommer förlora det kriget men de föredrar det framför att vänta här i öknen. En västsaharier utryckte det som så att "om jag dör i kriget har jag valt mitt liv och min död själv.  Jag går in i döden med öppna ögon. Och jag kommer ge mitt liv för mitt folk, mitt land och för friheten. Jag kommer dö med hedern i behåll till skillnad från om jag stannar här och inte gör något alls. Jag har inte valt det här livet här i öknen och jag vill inte dö här i väntan på frihet".

I övrigt, glöm inte följa tidskriften Västsaharas hemsida (under fliken senaste nytt) för de senaste nyheterna som berör Västsaharafrågan.

Sista samtalet.

Generellt sett varar alla samtal till och från ockuperat område högst en minut. Och i gårdagens fall gjorde det precis det. Det bröts gång på gång. Hassanna ringde mig för att meddela att det var hans sista telefonsamtal till mig på ett bra tag. Enligt honom har Marockanska styrkor listor på alla människorättsaktiviter och i princip jagar dem i El Aiun. Han, liksom många andra, håller sig nu gömda på okända platser. Och en mobiltelefon som kan spåras är det minsta de behöver. Så Hassanna är hädanefter okontaktbar. Och lämnad åt sitt öde. Och vi andra i ovisshet om vad som händer honom.

I övrigt tycker jag det är på tiden att media börjar reagera. Läs en artikel i Svd om situationen här. På grund av min dåliga internetanslutning kan jag inte lägga upp videos från ockuperat område men ni kan se dem här.

Aktuellt: Situationen är dödsallvarlig i El Aiun.

Vi satt och tittade på nyheterna i förrigår natt. Jag och alla arbetare här på basen. Vi hade fått uppgifter om att marockansk polis skulle slå till mot lägret i El Aiun. Och jag lämnade rummet runt klockan ett på morgonen och då hade fortfarande inget hänt. Tidigare den kvällen hade några aktivister från lägret i El Aiun fängslats, men det var det. Men rent strategiskt inleds alltid krig tidigt på morgonen och det gjorde det den här gången. Igår inleddes kriget.

Marockanska styrkor tog sig in i lägren och brände ner tält, kastade bomber av gas och varmt vatten från helikoptrar och slog till med allt de kunde mot befolkningen. Hela lägret ödelas. En dag innan fredssamtalen mellan POLISARIO och Marocko skulle inledas. Och det var brutalt. 25 000 människor flydde till fots mot den västsahariska huvudstaden i ren panik. Och väl i huvustaden forsatte kriget. Vi vet inte hur många döda, skadade eller försvunna där finns. Siffrorna motsägs mellan parterna. Det enda som är säkert är att katastrofen är stor.

På gatorna i El Aiun rådde det ett krigstillstånd igår.

Idag har det varit relativt lugnt. Men det är lugnet innan stormen som råder. Det har kommit uppgifter om att Marockanska styrkor just nu planerar att ta sig in i västsahariska hem och att de i synnherhet kommer slå till mot ungdomarna som befann sig i protestlägret utanför El Aiun. För er som kan spanska kan ni följa händelseutvecklingen minut för minut här. Och här på svenska. Situationen är extremt allvarlig.

Angående situationen i det ockuperade området befann sig Hassanna där i lägret när de marockanska styrkorna slog till. Och igår kväll runt klockan 19.00 ringde han en signal och la på luren. Jag ringde upp och pratade med en otroligt nedstämd och trött Hassanna. Han bekräftade det alla säger, att det känns som att vara i ett krig och att han än så länge mår bra. Men att man inte kan vara säker på vad morgondagen bär med sig. Det kan ingen där.

En Västsaharisk kvinna gråter av desperation utanför Marockanska ambassaden i Madrid.

Jag befinner mig dock inte i ockuperat område. Så oroa er inte för mig. Även om situationen här påverkar av den som råder i det ockuperade området så är det inte farligt för mig. Jag befinner mig i en sandstorm i öknen. That's it. Västsaharierna här vill ut i kring. De säger att det är den enda lösningen. Faktum är att en västsaharisk man sa till mig igår, att de befunnit sig i krig hela tiden men att omvärlden nu äntligen har förstått. Och tydligen hölls det fredssamtal idag som kom fram till samma sak som man gjort tidigare. Marocko vill endast ge autonomi och inte självständighet medan Västsaharierna inte accepterar något annat än en folkomröstningar där självständighet är en möjlighet. Och vad gör man nu?

I övrigt tycker jag att det är otroligt intressant att DN kallar POLISARIO för en rebellrörelse. I synnerhet när FN erkänt dem som befrielseorganisation och håller samtal mellan dem och Marocko just nu. Jag undrar om det beror på okunskap eller om det är ett politiskt ställningstagande?

Öknen

Jag känner en obeskrivlig dragning till öknen. Av någon anledning återvänder jag alltid hit. Kalla det ödet eller någon gravitationskälla. Men faktum kvarstår att jag alltid vill återvända. Men den lugna atmosfären bedrar. Öknen provocerar fram alla möjliga känslor som du vanligtvis försöker förtränga. Och ibland provocerar det fram tankar och känslor du inte visste att du ens hade. Lugnet är förrädiskt. Det finns ingenstans att fly och inget mer att göra än att ta itu med alla inre demoner. Öknen är både förrädisk och förlåtande. Den låter dig bearbeta allt själv men du lämnar den alltid starkare som människa. Så vi får se om och när jag är klar med öknen, eller rättare sagt den med mig.

Möt Gollito

Just det. Längst ner i högra hörnet utanför köket här på basen.

Just det. Där är han. Gollito. Basens lilla hund.

Bortskämd som han är dricker han endast mjölk.

Och han är urgullig.

Isabel och jag

Isabel och jag.

Möt min tältkompis Isabel. Vi har delat tält nu i snart en månad. Och vi kommer överens oerhört bra. Vi är otroligt olika men väldigt lika. Hon arbetar här med en spansk NGO som sysslar med vattensystemen här. Tyvärr verkar det som om jag inte kommer bo kvar med henne. Internationella arbetare för UNHCR är tvungna att bo i Tindouf, och det inkluderar internationella praktikanter som jag. Så I'm off to Tindouf den här veckan verkar det som.

Non, je ne regrette rien

"You ask me about regret? Let me tell you a few things about regret, my darling. There is no end to it. You cannot find the beginning of the chain that brought us from there to here. Should you regret the whole chain, and the air in between, or each link separately, as if you could uncouple them? Do you regret the beginning which ended so badly, or just the ending itself?" - White Oleander.

Palestinamedalj till Sten Andersson

Förre socialdemokratiske utrikesministern Sten Andersson får postumt medaljen Jerusalems stjärna, Palestinas näst högsta utmärkelse. For sitt engagemang i Palestinafragan. Helt ratt.

Tvättdags.

Välkomna till min tvättstuga.

Det finns en riktig tvättmaskin. Men bara en. 

Lägg märke till IKEA-kassen. Den fyller sin funktion även här.

Tada! All done.

Eftersom jag var ledig idag (det är Algeriets självständighetsdag) passade jag på och gjorde allt det jag inte hinner göra under mina fullspäckade helger. Som att tvätta och handla. Mission accomplished. Alhamdulilah. Nu är det dags för en siesta.

I got a pocket full of dreams

If I can make it here, I can make it anywhere. That’s what they say//Even if it aint all it seems I got a pocket full of dreams//I’m gonna make it my any means... I got a pocket full of dreams.