2009

Det blir ett märkligt slut på ett märkligt år. Om jag skulle sammanfatta detta år med ett ord hade det varit: förvirrat. Jag hade stora förväntningar för 2009 under 2008. Och det gick inte riktigt som jag ville. Och när det väl gick som jag ville, var det inte riktigt på det sättet jag trott. Jag kan inte säga att det var ett dåligt år; för jag har fått uppleva så mycket gott under det här året. Jag tog examen, fortsatt mitt ordförandeskap för Sveriges bästa SSU-kommun, arbetade för Olof Palme Centret, skrivit en motion som antogs mot partistyrelsens tycke på den socialdemokratiska partikongressen och besökt min kära öken. Så lärdomen för 2010 är att fokusera på målet; och strunta i hur vägen dit skall se ut.

Om det är något jag önskar mig inför 2010 är det att jag lever varje dag som om det vore den sista. Att jag vågar mer och tvivlar mindre. Att jag lyssnar mer på min magkänsla och ältar mindre. Att jag följer min ”vilja”-röst mer än min ”borde”-röst. Att jag upptäcker världen, reser mer och återser vänner. Att jag får återse öknen. Att den politiska världen färgas röd och att ockupationer upphör. Att jag på nyårsdagen 2010 ser tillbaka på ett fantastiskt år där alla frågetecken jag har nu har rätats ut och att jag arbetar med något jag älskar. Så, även om nyårsafton nu kommer avslutas i 2009-års förvirrade anda så ser jag fram emot 2010 på ett obeskrivligt sätt.

Jag känner på mig att det kommer bli ett fantastiskt år.