är inte deras eget. Det är de ansikten de ockuperar. Det är de ansiktena de förstör och har förstört. Det är ansikten på människor de dödat, torterat och misshandlat. Och ockupationen förgör, samhetslöst. Människor i det ockuperade området torteras för att de kräver sina rättigheter. För att de kräver sitt land. Och situationen blir allt värre. Motståndet är allt hårdare bekämpad. Västsaharierna lider. På sistone har media vaknat i Sverige. Studio ett gjorde ett reportage. Och Svt gjorde ett reportage om omega-3 tabletterna. Och Uppdrag Granskning har verkligen gjort ett sevärt reportage. Och jag kände en sekunds glädje och hopp om att förändringen är nära. Och sen kom de här bilderna. På misshandlade västsahariska människorättsaktivister. Och alla framsteg Västsaharafrågan haft i media känns som detaljer eftersom det inte förändrar något kortsiktigt. Och det skär, rakt in i roten av mitt hjärta av att se det. Av att förstå det. Av att känna det. Och det förtydligar det jag redan vet, och det jag hoppas att världens beslutande organ snart förstår. Västsaharierna är i behov av en förändring. Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar