PERU

Som ni ser har jag inte uppdaterat min blogg pa ett bra tag. Jag befinner mig pa semester i Peru och aker tillbaka till Ecuador pa sondag. Lovar att uppdatera er med bilder da. kram!

Annons

Jag får en annons skickad till mig, och inser snabbt att jag är en del av den. Givetvis hade de redan skickat det till pressen...så jag får nöja mig med valet av bild. Yasmine's bild är i alla fall klockren. Vad tycker ni?

saknad

Fick ett foto skickat till mig per mail. Det föreställer en av mina närmaste vänner från det ockuperade Västsahara: Nhbuha. Hon befinner sig för närvarande i flyktinglägren i Tindouf (och träffar våra vänner - som killen på bilden Said). Jag önskar jag vore där nu för att träffa dem båda. Ah, förhoppningsvis ses vi snart igen.

Västsahara i mina tankar

Jag får nyheter hela tiden om Västsahara. Och läget ser allt mörkare ut. Brahim Dahane, Ali Salem Tamek, Ahmad Anasiri, Yahdih Ettarrouzi och Rachid Sghayar har hungerstrejkat sedan den 18 mars 2010 i protest mot att deras rätt som samvetsfångar inte respekteras. Fångarnas hälsa försämras nu snabbt enligt de människorättsorganisationer som de tillhör. Brahim Dahane ska bland annat ha förlorat medvetandet vid flera tillfällen. Västsahariska samvetsfångar i andra marockanska fängelser har under veckan inlett hungerstrejker för att protestera mot de villkor de lever under och för att stödja Brahim Dahane och de andra i Salé fängelset. Enligt uppgifter hungerstrejkar 32 västsahariska fångar i nuläget.

Amnesty International kräver i en blixtaktion att de sex hungerstrejkande västsaharierna i fängelset Salé omedelbart och villkorslöst friges. Ni kan vara med och påverka. Skriv ett brev till Marockos justitiedepartement. Skriv och låt dem veta att ni vet vad som händer med de västsahariska fångarna! Kräv förändring!

Jag rekommenderar er också att läsa Thawra Ali Salem Tamek's brev till sin pappa Ali Salem Tamek, en västsaharaktivist, som är fängslad för att han opponerat sig mot Marockos ockupation av Västsahara. Han hungerstrejkar också nu, tillsammans med de andra fängslade västsaharier.

"My father that I love brought me up to be stubborn and named me “Thawra” (Revolution), so that the revolution would be the first word I hear and answer to. He wanted me to be a seed of a revolution that grows.. and resists.. and prevails. But my name doesn’t mean anything without my people, because my people are a revolution, and the revolution, to my eyes, is my people."

Det går inte en enda dag utan att jag tänker på det oerhörda lidandet västsaharierna får utstå. Inte en enda dag. Och jag ber för att de uppnår sin frihet snart.

Uppdatering

Så de senaste dagarna har jag hunnit med en del. Jag har fyllt 24 år. Och det tvingar en att titta tillbaka på vad man gjort och hunnit med under den här tiden. Och summan är väl att förra året varit intressant. Och att jag fortfarande har mycket kvar att uppleva. Det intressanta är att man alltid lär sig nya saker, även om sig själv. Mina födelsedagar tvingar mig alltid blicka framåt också, och fundera över vad jag vill göra. En extremt svår fråga ibland, eller hur?Jag har haft tid att bli super-irriterad över att jag inte kan se "världens konflikter" från utlandet. Speciellt eftersom det senaste avsnittet handlar om Västsahara. Fruktansvärt irriterande. Men ni som befinner er i Sverige borde se det. I alla fall för min skull.Sen har jag varit väldigt lycklig överuppdrag gransknings uppdaterings-avsnitt angående fiskeoljan från Västsahara som används i Omega 3 tabletter som säljs i Sverige. Det är enorma framsteg som gjorts i den här frågan de senaste åren. I alla fall när det kommer till medvetenheten. Ockupationen i sig blir allt brutalare.

Politisk uppdatering

Jag vet att det inte blivit så mycket politik (utöver Västsahara) här på ett tag. Men sanningen är den att jag aldrig varit så politiskt arg som jag är nu. Jag försöker bara smälta den politiska maktlösheten jag känner här. Och när jag kan sätta ord på min känsla så lovar jag att dela med mig av det.

Angående svensk politik läste jag ett intressant inlägg av Daniel Mathisen, angående påståendet om att klasskillanderna minskat i Sverige. Jag följer valrörelsens start med en oerhörd nyfikenhet. Ni vet ju redan vem jag hejar på. Men det är alltid lika intressant att se vad de andra partierna får för sig. I synnerhet de populistiska partierna.

Ett paket anlände

efter att jag haft en sådär dag. När jag var på väg in till mitt hus, stannade vakten mig och överräckte ett paket. Just det. Ett blått posten-paket, med ord skrivna med min mammas handstil. Vackert och extremt behövligt. Min kära mamma har skickat lakrits till mig. Gott folk, det är precis det jag trånat efter de senaste månaderna. Den enda nackdelen med paketet är att jag inte kan visa er innehållet. Det var nämligen täckt i smält choklad så jag fick tvätta av alla små lakritsboxar. Efter min ransonering är jag nu helt säker på att jag klarar mig fram till juni. Tack pamsen!

Nothin' on you baby

Jag har skickat den här låten till höger och vänster. Lagt upp den på facebook och pratat om den till i princip alla jag känner. Jag har i princip gjort allt jag kan för att sprida den, förutom att lägga ut den på bloggen. So here it comes.

Religiösa utställningen

Den religiösa utställningen var fylld med antika ikoner. Och alla som känner mig vet att jag inte är jätte-religiös, snaraste spirituell, men att jag avgudar ikoner. Tycker de är så himla vackert målade.

Presidentrummet

Jag besökte presidentrummet (som är en del av stadsmuseumet). Det hade inte varit så himla intressant att se en massa porträtt utan någon som helst information om presidenterna om inte jag redan hade gjort lite efterforskningar om den här mannen under mina spanskalektioner.
Abdalá Bucaram. Han blev president under mycket intressanta omständigheter. Hans syster var nämligen gift med en väldigt omtyckt president; Jaime Roldós Aguilera och båda omkom i en flygolycka. Därefter startade Abdalá ett parti som helst enkelt byggde på hans avlidna svågers popularitet: Partido Roldista Ecuatoriano (Roldista efter svågerns namn Roldós). Han var känd för att vara oerhört populistisk och hade politiska kampanjer för att bland annat förbjuda mini-kjolen. Hans sätt var lite av en seriefigurs, och han ser faktiskt ut som en. Vad exakt tänkte han efterlika med sitt yttre? Eller rättare sagt, vem? Tankarna går bara till en enda person. Efter att ha försökt komma till makten ett flertal gånger och kampanjat med hjälp av pop-artister vann han till slut presidentvalet. Men kaoset förstärktes efter att han tillträtt. Pengar försvann från staten och hans ministrar begick otaliga fel, Så tillslut avsattes han, efter knappt 6 månader som president och flydde landet. Han bor för närvarande i Panama.

Klockan 21:00 svensk tid!

Befinner jag mig på väg till Salinas. Och förutom sol, innebär det inget internet fram till Söndag. Glad påsk på er!

Besökte Guayaquils stadsmuseum

Där kan man lära sig allt om Guayaquils historia. Och se historiska föremål. Om man befinner sig i Guayaquil ska man definitivt besöka det. Det är dessutom gratis. Och utöver den historiska delen finns även en utställning av nutida religiösa målningar, antika religiösa målningar och porträtt av alla ecuadorianska presidenter. Den historiska utställningen förklarar också hur ursprungsbefolkningens religioner blandades med den kristna tron. Jag har tänkt ladda upp bilderna under olika dagar eftersom internetuppkopplingen inte är den starkaste. Ha tålamod ;)

Myten om väljarna

är titeln på en ledare för Dagens Arena. Det handlar om politiska opinionsundersökningar. Här är ett smakprov för att få er att läsa hela ledaren.

"En bild av bräckligheten i den här sortens mätningar är att Socialdemokraterna fick starka förtroendesiffror för sin sysselsättningspolitik 2006, trots att det sannolikt var bristerna i den politiken som Göran Persson förlorade valet på. Och vad mäter egentligen opinionsinstituten när de frågar efter förtroende för de olika partiledarna? Är det Fredrik Reinfeldts slipsfärg, hans mått av trevlighet och vanlighet eller hans politiska åsikter? Ingen som vet."

Jag älskar när någon skriver om vad jag gått och tänkt på och inte kunnat formulera i hela meningar. Jag tänker bara säga att jag håller med fullständigt. Och därför litar jag inte på de där opinionsundersökningarna. Det enda jag litar på är svenska folkets röster, alltså valresultatet. Även om jag inte alltid förstår det.

IUSY erkänner Västsahariernas rättigheter

Och det var givetvis SSU:s delegation som drev frågan hårdast. Stolt.

Jesus staty

Guayaquil har sin alldeles egna Jesus-staty. Den är definitivt värd att besöka, i synnerhet eftersom utsikten från toppen är underbar. Man tar sig nästan hela vägen upp med bil/taxi och därefter är det en del trappor som ska bestigas. Men det är värt det.

LO - UNG

Det känns som en evighet sedan. Och det är nästan en evighet sedan. Men idag hittade jag den här bilden när jag efterforskade LO för en presentation om arbetarrörelsen som jag ska ge imorgon. Ser ni att det är jag?

Luis Fonsi, 18 mars, Guayaquil

I torsdags kväll var jag på Luis Fonsis konsert. Jag lyckades dessutom få biljetter gratis, vilket är helt otroligt. Vi kom dock fram till konserten på tok för sent för alla stolar var upptagna. Men tillslut lyckades vi övertala vakterna att ge oss ett par stolar. Och precis då insåg jag att vi skulle stå på stolarna och inte sitta ner, vilket jag inte hade räknat med.Jag är van vid att stå upp under konserter men detta var absolut första gången jag stod upp på en plaststol under en konsert. Och från början var det tydliga rader med stolar men så fort konserten började flyttade folk sina stolar längre fram och kaos utbröt.Och det fanns olika sektioner i salen, som jag hoppas syns på bilden. De som satt längst fram hade till och med bord.Hur som helst så var publiken helt galen. De sjöng genom alla låtar och överröstade i princip Luis Fonsi hela tiden. Och när den senaste låten dök upp (anledningen till att jag överhuvudtaget känner till honom) hördes det så här:

Ibland är det bara för många sammanträffanden. Jag fick en blandskiva med reggaeton, och fastnade för låten jag har lagt upp "no me doy por vencido". Och den har spelat på repeat sedan dess i min ipod. Och igår gick jag förbi en affish, men just det: Luis Fonsi. Och han spelar i Guayaquil ikväll. Gissa vem som ska gå?

Människor som tror att det inte finns

dåligt väder, bara dåliga kläder har uppenbarligen inte haft förmånen att befinna sig i Guayaquil när störtregnet inträffar. Det kan vara soligt och fem minuter senare kan det regna så mycket att man har vatten upp till knäna. Och det regnar från alla håll. Ett paraply hjälper inte alls. Häromdagen befann jag mig i en taxi när det började ösa ner. Och när vattnet steg upp till bilfönstret började jag att få panik. Kändes nästan som om jag skulle drunkna fastän föntret var stängt. Men blotta vetskapen av att vattnet hade strömmat in i taxin om jag hade öppnat dörren gav mig en mindre panikattack. Lyckligtvis åkte vi upp för en backe, så vattennivån sjönk. Men det var en intressant upplevelse.