Frustration i Västsahara över utebliven frihet

Foto taget av Natasa Mirosavic i det västsaharaiska flyktinglägret Smara.

Sveriges radio gjorde igår ett litet nyhetsinlag om Västsahara - konflikten och jag blev intervjuad där. Jag talade i princip om den nuvarande situationen för västsaharierna och hur det kändes för dem att veta att den nordafrikanske revolutionen startade hos dem. Men att de inte vunnit något på det.

"I Nordafrika känner många västsaharier en stor frustration över att den arabiska våren inte lett till frihet och rättigheter för dem. Sedan 30 år är Västsahara ockuperat av Marocko, och många västsaharier som finns i ett flyktingläger i grannlandet Algeriet vill ha ett befrielsekrig.

– Visst känner de en glädje för dem som har fått sin frihet, men känner kanske en sorg över att de inte fått sin. Så majoriteten av de unga i lägren kräver och vill ut i krig. De menar att man inte når frihet på en fredlig väg, säger Natasa Mirosavic, svensk jurist som nyligen jobbat för FN i Algeriet."

Du kan höra inslaget och läsa resten av artikeln här.

MINURSO

Klockren artikel om varför MINURSO bör ha skyddandet av mänskliga rättigheter i det ockuperade Västsahara under sitt mandat.

"Den fredsfrämjande insatsen, Minurso, är den enda av FN:s totalt 17 pågående insatser som inte har mandat att övervaka kränkningar av mänskliga rättigheter .... "

"En effektiv övervakning av de mänskliga rättigheternas efterlevnad är nödvändig för att inte låta straffrihet fortsätta råda och för att inte riskera att folkrätten vidare urholkas av stormakternas realpolitik. Men framför allt skulle övervakningen också bidra till mindre sårbarhet för de civila och människorättsförsvarare som dag för dag riskerar sina liv i kampen för de grundläggande fri- och rättigheterna." 

Det är under all kritik att vetorätten ens finns kvar och missbrukas mot själva syftet med FN. Vetorätten borde avskaffas eller åtminstone villkoras så att man inte kan använda det på sådant sätt att det strider mot syftet med FN. Och tills det händer fortsätter Marocko bryta mot mänskliga rättigheter och Västsaharierna får finna sig i att vänta ännu längre. Det är oerhört sorgligt.

Överkörd.

Under SaharaMarathon dök den första löparen upp strax efter att halvmaran börjat (en algerisk löpare).

            Han hade nog lite väl bråttom skulle jag tro.

Min Västsahariska syster.

Vi är lika gamla, från två helt olika bakgrunder och med två helt olika livsförutsättningar. Men så otroligt lika när det kommer på vår världssyn. Jag har bott med hennes familj varje gång jag åkt till flyktinglägren och jag saknar innerligt både henne och familjen där. Hon är nog bland de vackraste människorna jag mött i mitt liv. I ordets alla bemärkelser.

On the phone.

Eid - "slaktfesten"

Jag tänkte starta en liten flik. Vardagsbilder. Under Eid - slaktfesten - slaktade man precis varsomhelst. Inklusive framför UNHCR-bilen utanför våra hus. Jag bor i ett hus till vänster om bilden (syns dock inte här). Det var minst sagt en liten kulturchock.

Å andra sidan så fick jag verkligen uppleva Eid här och det är en oerhört trevlig högtid (bortsett från blodet). Alla slaktar ett lamm/får/get och sen äter man i princip kött under hela högtiden (tre dagar). Och 30% av köttet ska gå till familjen, 30 % till vänner/grannar/bekanta och 30 % ska gå till de fattiga. Sen besöker man familj och vänner. Och bjuder hem folk spontant. Jag blev hembjuden till olika familjer och tillbringade den första dagen med den här söta syskonskaran (barnen till en av våra chaufförer Fadli).

Ahmed

Och vansinnet fortsätter.

Oroligheterna fortsätter i Västsahara och imorgon väntas stora demonstrationer runt om i Spanien. Spanien har tydligen krävt svar från Marocko, men inte fått några. Och frågan är givetvis vad de kommer göra om de inte svarar, för de har inte ställt några ultimatum om jag förstått det rätt.
Ingen har hitintills ställts till svars för det som nu pågår.

Tre spanska journalister utvisades ur Västsahara med motiveringen att de utgjorde ”en allvarlig risk för den allmänna ordningen och för nationell säkerhet”. Och DN har med den artikeln ändrat sin definition av Polisario från att kalla den en rebellrörelse till att kalla den "den västsahariska motståndsrörelsen". Vi får se hur det utvecklas men det går i rätt riktning i alla fall. Här kan ni se ett reportage från AlJazeera på engelska om situationen. 

Imorgon kommer det antagligen hållas en manifestationen här i lägren kommer utanför presidentens kontor för att kräva att man deklarerar krig mot Marocko. Som ni förstår är läget är väldigt spänt även här. Det enda som diskuteras här är möjligheterna kring att gå ut i krig och om det kommer utropas ett krig. Alla verkar rörande överens om att det är den enda lösningen på deras situation här. Och de är fullt medvetna om att de antagligen kommer förlora det kriget men de föredrar det framför att vänta här i öknen. En västsaharier utryckte det som så att "om jag dör i kriget har jag valt mitt liv och min död själv.  Jag går in i döden med öppna ögon. Och jag kommer ge mitt liv för mitt folk, mitt land och för friheten. Jag kommer dö med hedern i behåll till skillnad från om jag stannar här och inte gör något alls. Jag har inte valt det här livet här i öknen och jag vill inte dö här i väntan på frihet".

I övrigt, glöm inte följa tidskriften Västsaharas hemsida (under fliken senaste nytt) för de senaste nyheterna som berör Västsaharafrågan.

Sista samtalet.

Generellt sett varar alla samtal till och från ockuperat område högst en minut. Och i gårdagens fall gjorde det precis det. Det bröts gång på gång. Hassanna ringde mig för att meddela att det var hans sista telefonsamtal till mig på ett bra tag. Enligt honom har Marockanska styrkor listor på alla människorättsaktiviter och i princip jagar dem i El Aiun. Han, liksom många andra, håller sig nu gömda på okända platser. Och en mobiltelefon som kan spåras är det minsta de behöver. Så Hassanna är hädanefter okontaktbar. Och lämnad åt sitt öde. Och vi andra i ovisshet om vad som händer honom.

I övrigt tycker jag det är på tiden att media börjar reagera. Läs en artikel i Svd om situationen här. På grund av min dåliga internetanslutning kan jag inte lägga upp videos från ockuperat område men ni kan se dem här.

Aktuellt: Situationen är dödsallvarlig i El Aiun.

Vi satt och tittade på nyheterna i förrigår natt. Jag och alla arbetare här på basen. Vi hade fått uppgifter om att marockansk polis skulle slå till mot lägret i El Aiun. Och jag lämnade rummet runt klockan ett på morgonen och då hade fortfarande inget hänt. Tidigare den kvällen hade några aktivister från lägret i El Aiun fängslats, men det var det. Men rent strategiskt inleds alltid krig tidigt på morgonen och det gjorde det den här gången. Igår inleddes kriget.

Marockanska styrkor tog sig in i lägren och brände ner tält, kastade bomber av gas och varmt vatten från helikoptrar och slog till med allt de kunde mot befolkningen. Hela lägret ödelas. En dag innan fredssamtalen mellan POLISARIO och Marocko skulle inledas. Och det var brutalt. 25 000 människor flydde till fots mot den västsahariska huvudstaden i ren panik. Och väl i huvustaden forsatte kriget. Vi vet inte hur många döda, skadade eller försvunna där finns. Siffrorna motsägs mellan parterna. Det enda som är säkert är att katastrofen är stor.

På gatorna i El Aiun rådde det ett krigstillstånd igår.

Idag har det varit relativt lugnt. Men det är lugnet innan stormen som råder. Det har kommit uppgifter om att Marockanska styrkor just nu planerar att ta sig in i västsahariska hem och att de i synnherhet kommer slå till mot ungdomarna som befann sig i protestlägret utanför El Aiun. För er som kan spanska kan ni följa händelseutvecklingen minut för minut här. Och här på svenska. Situationen är extremt allvarlig.

Angående situationen i det ockuperade området befann sig Hassanna där i lägret när de marockanska styrkorna slog till. Och igår kväll runt klockan 19.00 ringde han en signal och la på luren. Jag ringde upp och pratade med en otroligt nedstämd och trött Hassanna. Han bekräftade det alla säger, att det känns som att vara i ett krig och att han än så länge mår bra. Men att man inte kan vara säker på vad morgondagen bär med sig. Det kan ingen där.

En Västsaharisk kvinna gråter av desperation utanför Marockanska ambassaden i Madrid.

Jag befinner mig dock inte i ockuperat område. Så oroa er inte för mig. Även om situationen här påverkar av den som råder i det ockuperade området så är det inte farligt för mig. Jag befinner mig i en sandstorm i öknen. That's it. Västsaharierna här vill ut i kring. De säger att det är den enda lösningen. Faktum är att en västsaharisk man sa till mig igår, att de befunnit sig i krig hela tiden men att omvärlden nu äntligen har förstått. Och tydligen hölls det fredssamtal idag som kom fram till samma sak som man gjort tidigare. Marocko vill endast ge autonomi och inte självständighet medan Västsaharierna inte accepterar något annat än en folkomröstningar där självständighet är en möjlighet. Och vad gör man nu?

I övrigt tycker jag att det är otroligt intressant att DN kallar POLISARIO för en rebellrörelse. I synnerhet när FN erkänt dem som befrielseorganisation och håller samtal mellan dem och Marocko just nu. Jag undrar om det beror på okunskap eller om det är ett politiskt ställningstagande?

This is Rabuni calling.

De tillfälliga lägren utanför El Aiun, Västsahara.

Som jag nämt tidigare så har västsaharier som bor i det ockuperade området bildat flyktingläger utanför El Aiun i det ockuperade Västsahara för att protestera mot deras situation. Jag befinner mig på andra sidan muren i flyktinglägrena i Algeriet. Och vi följer alla läget härifrån. Om kvällarna sitter alla fastklistrade framför tv:n. Jag scannar de få tv-inslagen från det ockuperade området efter människor jag känner. Men det är nästan omöjligt att ens urskilja något i haven av människor som samlats utanför El Aiun i Västsahara för att protestera mot ockupationen på ett fredligt sätt. De blir allt fler som ansluter sig.

Jag tänker mycket på den situation som nu håller på att ta form. På de som valt att protestera mot ockupationen trots vetskapen om att det kan kosta dem deras liv och att de nu verkligen lever utan tillgång till de vardagliga nödvändigheterna. De är omringade av militär vars enda uppgift är att hålla dessa nödvändigheter borta från dem. Och ändå stannar de. Det är faktiskt helt otroligt. Men det visar också att något håller på att hända. Tålamodet håller på att ta slut och att konflikten nu håller på att utvecklas till ett krig. Allt som fattas är skottet i Sarajevo. Läget är så spänt att det känns hela vägen hit.

Hassanna som just nu befinner sig i de improviserade lägren utanför El Aiun Västsahara

Igår stod på ett litet sandberg vid sidan av tältet där jag bor. I hopp om att jag skulle få täckning för att kunna bekräfta det jag anat de senaste dagarna. Att Hassanna befinner sig i de nya lägren. Och jag vann mitt tekniska krig mot Mobilis (mobilbolaget här) och lyckades ringa. Och efter 10e signalen svarade han.  Han hann berätta att han mår bra och att alla våra vänner mår bra och att han befinner sig i det tillfälliga lägret utanför El Aiun och att situationen är som alla vet, dålig. Och sen försvann täckningen. Jag kände mig så nära, men ändå så himla långt borta. Och som vanligt extremt maktlös. Allt jag kan göra är att be för att det blir en fredlig lösning. Även om realisten i mig gett upp hoppet på att den här konflikten kommer lösas med fredliga medel.

För er som förstår franska (och för er som bara vill se hur situationen ser ut) kan ni se lägren genom det här inslaget. Här är ytterligare ett inslag men på spanska. Och om ni vill hålla er uppdaterade om vad som händer så gå gärna till Tidskriften Västsaharas hemsida under Senaste Nytt.

I övrigt är det intressant att Marocko valde att stänga ner Al Jazeeras kontor i Marocko med följande motivering:  "Al Jazeera's broadcasts had seriously distorted Morocco's image and manifestly damaged its interests, most notably its territorial integrity". Al Jazeera had showed a "determination to only broadcast from our country negative facts and phenomena in a deliberate effort to minimise Morocco's efforts in all aspects of development and to knowing belittle its achievements and progress on democracy". 
 Ursäkta? Va? Är det någon annan som ser det ologiska i det uttalandet?

Gotta be a better world somewhere.

Idag är det den 27e oktober. Det är fyra månader kvar tills Västsaharierna firar 35 år sedan de utropade sig självständiga. Och ännu ar de ockuperade. Det är inte en enkel konflikt att lösa, djupt kantad av ekonomiska och politiska intressen. Som så många andra konflikter. Man kan bli närmast schizofren av att försöka hålla sig uppdaterad genom att lyssna på arabiska medier eftersom de ger två helt olika bilder av vad som håller på och hända på ockuperad område. Men verkligheten är denna. Det är en kaotisk situation i det ockuperade Västsahara. Och det blir allt värre.

Utanför Layoune i det ockuperade Västsahara har det nu bildats flyktingläger av västsaharier som är trötta på ockupationsmakten. De lever utan några som helst bekvämligheter i tält. De är omringade av marockansk militär som hindrar bland annat mat och vatten når de nu ca 15 000 västsaharierna som bor där (det borjade med ca 7 000 manniskor och det blir allt fler). Det är denitivt på väg att bli en ren humanitär katastrof. Och när en redan marginaliserad grupp av människor uppför sådana här sorters läger i marocko, måste man förstå att läget är oerhört svårt .

Sen får man tro vad man vill angående Polisario eller konflikten. Men de nu ca 15 000 människorna är där självmant. Och jag tycker det är otroligt att de vågar göra det i ett ockuperat land. Men det steget har redan krävt offer. Den 14-åriga pojken Nayem El Gareh dog när bilen han färdades i blev beskjuten av marockansk militär. Anledningen att de sköt mot bilen var att de hade med sig vatten och mat till de som nu befinner sig i lägren. Och enligt de senaste uppgifterna begravde de honom utan att ge familjen möjlighet att ta farväl. Omänskligt.

Och jag kan inte låta bli att höra B.B. King's sång i mitt huvud när jag ser bilderna från det ockuperade området flimra förbi "If I ain't dead, Maybe in the year after, instead of tears, I'll learn about laughter, but meanwhile I'm stuck out of here.. It just aint fair, but I know, I said I know, Oh yes.. I know.. There must be a better world somewhere. There's just gotte be...Gotta be a better world somewhere."

Socialdemokratiska talespersoner

Mettu (västsaharisk flykting) och Mikael Damberg i riksdagen 2009

Jag är extremt peppad över att Mikael Damberg blir ny talesperson i utbildningsfrågor för socialdemokraterna och att Maryam Yazdanfar blir ny talesperson för civilutskottet
även om jag tycker att det finns fler personer som kunde ha bytts ut för att bidra till en mer progressiv politik. Politiska bromsklossar. Eller från och med nu kallade: guldklocke-politiker.

Numret du har ringt kan tyvärr inte nås för tillfället

Så lät det i min telefon igår när jag ringde ner till det ockuperade Västsahara i ren panik. Numret du har ringt kan tyvärr inte nås för tillfället.

Jag fick en hel del mail skickade till mig igår från det ockuperade Västsahara. Det har de senaste dagarna pågått demonstrationer mot ockupationen. Men jag hade inte tid förrän under eftermiddag för att läsa alla. När man fått tusentals mail skickade till sig på misshandlade människor blir man i slutändan en aningen avtrubbad. Jag satt och iakttog bilden på en kille som blivit misshandlad länge.


Herregud, tänkte jag. Stackars kille. Och sen skrollade jag ner på sidan och läste namnet. Hassanna Abba. Och sen kom tårarna. Jag känner den här killen. Väl. Men kände inte igenom honom så misshandlad som han hade blivit.

Numret du har ringt kan tyvärr inte nås för tillfället. Det följde knappt med någon information till de blodiga bilderna. Hassanna var en av deltagarna på en kurs som Olof Palmecentret anordnat. Han befann sig i Sverige tillsammans med mig för mindre än en månad sedan.Han var killen som var först framme för att hjälpa till och sist med att gå därifrån. Han var killen som skrattade oavbrutet, ständigt och hjärtligt. Han var killen som reser sig från sin stol för att du ska kunna sitta ner. Och framför allt brinner han villkorslöst för ett fritt Västsahara. Han hade lätt kunnat offra sitt liv för ett fritt Västsahara. Och med den vetskapen i bakhuvudet fortsatte jag igår att ringa under fem timmar till Västsahara. Varje gång jag ringde blev jag mer och mer uppgiven. Numret du har ringt kan tyvärr inte nås för tillfället.


Fan också. Fan. Fan. Fan. Jag målade upp det värsta scenariot i huvudet allteftersom tiden gick. De marockanska myndigheterna har säkert tillfångatagit honom, misshandlat och torterat honom och sen slängt honom i öknen och lämnat honom för att dö där. Som de gör med så många andra. Vanmakten av att inte kunna göra något härifrån höll på att förtära mig. Och när jag ringde för sista gången, svarade han. Han svarade. Jag grät av lättnad. Han kunde knappt prata men lyckades berätta vad som hänt. Det hjärtliga skrattet som kännetecknat honom under hela vistelsen i Sverige var totalt försvunnet.

Han hade blivit arresterad under en demonstration för ett fritt Västsahara i Layoune i måndags kväll. De hade sedan misshandlat och torterat honom i över två timmar. De hade frågat ut honom om vad han gjorde i Sverige och anklagat honom för en massa saker. Han var övertygad att de skulle döda honom för hans kamp för ett fritt Västsahara. Och han var redo att dö för sin övertygelse. De körde ut honom ca 10 km från Layoune och dumpade honom i öknen. De lämnade honom åt sitt öde, precis som de gör med så många andra Västsaharaaktivister. Han hade turen med sig och en västsaharisk man hittade honom. Jag kämpade under samtalet för att inte gråta med tårarna strömmade ner för mina kinder. Han försökte lugna mig genom att säga att detta var vardagsmat för dem i ockuperat område och att jag inte skulle oroa mig. Han lyckades inte avsluta samtalet med mig på grund av att hans röst försvann utan jag fick prata med hans bröder istället. De tackade för att jag ringt och sa att det gav dem styrka nog att fortsätta. Faktumet att någon utifrån brydde sig.

Det pågår ett krig i Västsahara. Det når bara inte ända fram till oss. Det står inte om det i våra tidningar. Vi ser det inte på Aktuellt. Det når inte fram till våra ögon, till våra öron men framför allt till våra hjärtan. Men faktumet kvarstår att det är en omänsklig situation de lever i varenda eviga dag. Och att de genom att tillämpa fredliga medel inte får den uppmärksamheten de förtjänar. Inte ens när de dör till en följd av att ha kämpat för sina mänskliga rättigheter. Västsaharier som Hassanna är just anledningen till att det är många av oss som engagerar oss i Västsaharafrågan, och framför allt varför vi fortsätter kämpa på hemmamark med att sprida budskapet om konflikten. Om de är villiga att offra sina liv för sina rättigheter genom att fortsätta kämpa med fredliga medel måste vi vara villiga att hjälpa dem. Oavsett diplomatiska konsekvenser.

Alla kan vi göra något för att hjälpa dem. Och vi behöver bli fler. Sprid informationen vidare om Afrikas sista koloni. Gå med i kampen för ett fritt Västsahara och tvinga politikerna att erkänna Västsahariernas rätt till sitt eget land. Sahara Libre!

Ytterligare en attack mot utländska Västsaharaaktivister.

Detta är Carmen Roger. Hon blev misshandlad av Marockansk polis när hon tillsammans med 13 andra spanska aktivister, den 28 augusti kl. 18:00, deltog på en demonstration i Layoune (Västsaharas huvudstad) för ett fritt Västsahara. Här finns en förteckning på alla spanjorer som deltog. De misshandlade självklart även Västsaharierna som vågade demonstrera för sin rätt till självständighet och tog sig också in i tre västsahariska hem där de misshandlade de boende. Vissa av de som arresterades under manifestationen fick marockanska flaggor slängda över sina ansikten och polisen försökte tvinga dem att pussa flaggan i ett försök att förolämpa aktivitsterna.

Under tiden befinner sig den mexikanska aktivisten Antonio Velazquez och en av de tidigare spanska aktivisterna Isabel Terraza i husarrest. Både den västsahariska familjen som de bor hos och de internationella gästerna riskerar sina liv i detta skede. De är ständigt omringade av marockansk polis.

Det tog de 14 spanska aktivisterna 14 timmar att nå den spanska ambassaden i Rabat. De befinner sig fortfarande på ockuperat område och känner sig totalt oskyddade gentemot den marockanska poliserna brutala angrepp. Och i praktiken är de oskyddade. Marocko har lyckats avskärma omvärlden från Västsahara och därmed från att se de brutaliteter de begår där.

(Här följer en nyhetssänding på spanska för er som kan det.)

14 españoles denuncian estar bajo ’arresto domiciliario’ tras una protesta en el El Aaiún

Vi måste kräva att blockaden av information från Västsahara bryts och ifrågasätta faktumet att alla turister som sätter sin fot på ockuperat område förföljs och riskerar att misshandlas om de kontatar/kontaktas av Västsaharier. På samma sätt som vi måste tydligt fördömma faktumet att alla Västsaharier riskerar sina liv dagligen när de opponerar sig mot ockupationen eller talar om sin situation. Det är under all kritik att en ockupationsmakt får bete sig på det här sättet obehindrat.

Jag känner en oerhörd respekt för Västsaharierna som fortsätter kämpa mot ockupationen trots att omvärlden inte reagerar i den utsträckningen som den borde. Och en oerhörd respekt för de internationella aktivisterna som åker till Västsahara i ett försök att rikta omvärldens fokus mot vad som pågår där. Låt oss hoppas att det ger resultat.

Västsahara i mina tankar

Jag får nyheter hela tiden om Västsahara. Och läget ser allt mörkare ut. Brahim Dahane, Ali Salem Tamek, Ahmad Anasiri, Yahdih Ettarrouzi och Rachid Sghayar har hungerstrejkat sedan den 18 mars 2010 i protest mot att deras rätt som samvetsfångar inte respekteras. Fångarnas hälsa försämras nu snabbt enligt de människorättsorganisationer som de tillhör. Brahim Dahane ska bland annat ha förlorat medvetandet vid flera tillfällen. Västsahariska samvetsfångar i andra marockanska fängelser har under veckan inlett hungerstrejker för att protestera mot de villkor de lever under och för att stödja Brahim Dahane och de andra i Salé fängelset. Enligt uppgifter hungerstrejkar 32 västsahariska fångar i nuläget.

Amnesty International kräver i en blixtaktion att de sex hungerstrejkande västsaharierna i fängelset Salé omedelbart och villkorslöst friges. Ni kan vara med och påverka. Skriv ett brev till Marockos justitiedepartement. Skriv och låt dem veta att ni vet vad som händer med de västsahariska fångarna! Kräv förändring!

Jag rekommenderar er också att läsa Thawra Ali Salem Tamek's brev till sin pappa Ali Salem Tamek, en västsaharaktivist, som är fängslad för att han opponerat sig mot Marockos ockupation av Västsahara. Han hungerstrejkar också nu, tillsammans med de andra fängslade västsaharier.

"My father that I love brought me up to be stubborn and named me “Thawra” (Revolution), so that the revolution would be the first word I hear and answer to. He wanted me to be a seed of a revolution that grows.. and resists.. and prevails. But my name doesn’t mean anything without my people, because my people are a revolution, and the revolution, to my eyes, is my people."

Det går inte en enda dag utan att jag tänker på det oerhörda lidandet västsaharierna får utstå. Inte en enda dag. Och jag ber för att de uppnår sin frihet snart.

Befria Västsahara/Free Western Sahara/ Sahara Libre/صحراء حرة!

Idag är det Västsaharas nationaldag. Den enda nationaldagen jag firar för att vara helt ärlig. Och det är 34 år sedan de utropade sig själva självständiga. Än lever de under ockupation. Än kämpar de för sin självständighet. Än hoppas de att deras frihet kommer snart. Och än kämpar vi med dem.

Under ett år har otroliga framsteg skett för Västsaharas sak i Sverige. Rent fantastiska framsteg. Den socialdemokratiska kongressen valde att kämpa för ett erkännande på Västsahara. Äntligen. Men Västsaharierna har även genomlidit extrema extrema svackor i år. Även om vår utrikesminister inte verkar ha koll på utvecklingen i Västsahara.

Även i på europeisk nivå har framsteg gjorts. EU-parlamentets jurister erkände att fiskeavtalet mellan Marocko och EU var folkrättsstridigt då det innefattar Västsahara. Det är ett bra steg i rätt riktning. Nu måste de bara göra något åt det.

Men det största steget är ännu inte taget. Steget vi alla väntar på. Så låt oss hoppas på att 2010 är året då det inträffar. Befria Västsahara/Free Western Sahara/ Sahara Libre/صحراء حرة!

Svik inte Västsahara i EU:s nya fiskeavtal

Ibland blir jag bara så förbannat stolt. Heja Orback och Westlund!

I år ska fiskeavtalet omförhandlas och beslutas om igen. Det är viktigt att Sverige fortsätter sitt stöd för internationell rätt. I grunden handlar det om vilken värld vi vill leva i. Om ett samhälle ska fungera krävs lagar och regler som gäller alla och som efterlevs. Det gäller även vårt globala samhälle. Utan en fungerande internationell rätt – som följs, försvaras och därmed stärks av världens länder – blir vårt globala samhälle en anarki byggd på den starkes rätt. Det är oacceptabelt.

Den svenska regeringen måste stå upp för internationell rätt och nu engagera sig i frågan om Europas fiskeavtal med Marocko. Om de västsahariska vattnen inte exkluderas ur avtalet måste Sverige – i linje med Europaparlamentets juridiska experters råd – göra allt för att stoppa avtalet. Trots splittringen inom den borgerliga regeringen.

EU's olagliga fiskeavtal med Marocko

Just precis. Fiskeavtalet som EU har med Marocko och som innefattar Västsahara är folkrättsstridigt. Något som vi vetat länge men som EU-parlamentets jurister nu äntligen slagit fast. SR hade ett reportage igår morse. Jag är så himla glad över detta. Och att Sverige faktiskt röstade nej till avtalet 2006 (det var i och för sig en socialdemokratisk regering då, är osäker på vad Bildt hade gjort med tanke på hur tanklöst han uttryckt sig på sistone).

Över 11 000 namnunderskrifter samlades ihop mot det rådande fiskeavtalet (mitt namn är ett av dem) och kampanjen Fish elsewhere har gjort ett enormt arbete för att väcka medvetenhet kring detta olagliga avtal. Och nu kräver många att avtalet bryts. Däribland Olof Palmes Internationella Center och Åsa Westlund (socialdemokratisk EU-parlamentariker). Vilket är det minsta EU kan göra efter att ha tillåtit och bidragit till det olagligt fiske som ägt rum. De har dessutom bidragit indirekt till den fortsatta ockupationen av Västsahara genom att möjliggöra kapital för ockupanten Marocko. Så EU det är dags att fish elsewhere.

Trodde inte jag kunde ogilla Bildt mer..

och jag hade uppenbarligen fel. Han motbevisade mig precis.

Jag höll på att få ett slaganfall när jag läste hans blogginlägg om Västsahara idag. Jag citerar:

Deras mest konkreta utspel var att de vill att Sverige skall erkänna Västsahara som självständig stat. Detta kommer efter det att vänsterkrafterna besegrat partistyrelsen och dess talesmän - som var mycket mot - på den socialdemokratiska partikongressen. Ställningstagandet innebär att Sverige skulle rycka undan mattan för den FN-process och de samtal som pågår i frågan, och som under de senaste par åren faktiskt har visat på vissa tecken till öppningar.

För det första. Det har inte visats några öppningar under de FN-samtal som har förts. Så det är en direkt lögn. Senast förra veckan uttalade sig FN sändebud Christopher Ross och jag citerar "neither party had accepted the proposal of the other as the sole basis of future negotiations." Och samtalen resulterade till absolut ingenting. Alltså inga framsteg har gjorts och detta var fjärde omgången av förhandlingar sedan 2007. FN lovade Västsahara, som ett land som fortfarande är på avkoloniseringslistan, en folkomröstning 1991 där de själva skulle bestämma om sitt öde. Inget har hänt för att Marocko vägrar låta självständighet vara en möjlighet under folkomröstningen (något som går emot internationell rätt). Han får det att låta som om FN-processerna har lett till något som nu socialdemokraterna vill förstöra. Så: han kanske kan vara så vänlig och redovisa vad det är för framsteg han värnar så hemskt mycket om?!

För det andra. Så är socialdemokraterna en politisk organisation. Som stödjer Polisario och Västsahariernas rätt till ett eget land. Och om vi skulle vinna makten och erkänna Västsahara hade det inte varit första gången Sverige erkänner ett land utan att FN gett oss ett godkännande. Sverige hade dessutom inte varit det enda landet som erkänt Västsahara utan hade stått tillsammans med 83 andra länder och den Afrikanska Unionen.

För det tredje. Jag tycker det är förvånansvärt komiskt att han uttrycker det som om att "vänsterkrafter" vann under den socialdemokratiska kongressen. Vänsterkrafter måste innebära kongressen som sådan eftersom det var en övervägande majoritet för motionen. Chockerande (eller inte). Socialdemokraterna tillhör nämligen vänsterskalan.

För det fjärde. Så regerar faktiskt moderaterna med två andra borgerliga partier Folkpartiet och Centerpartiet som faktiskt krävt eller uttalat sig för ett erkännande av ett självständigt Västsahara. Ni kan läsa ett exempel här .Dessutom är det inga mindre än Cecilia Malmström (Sveriges EU-kommissionär) och Birgitta Ohlsson (Sveriges EU-minister) som kräver det från Folkpartiet. Underminerar de också FN-förhandlingarna?