I wanna be a billionaire.

Den här avskalade videon är till och med bättre än den officiella.

Sucker för soul.

Jag älskar all sorts soul inklusive låten "And I am telling you" från filmen Dreamgirls. Hittade för ett tag sedan den här faninspelade versionen där Jennifer Hudson och Jennifer Holiday sjunger den tillsammans.Men det finns uppenbarligen de som älskar låten mer än jag. Mannen som filmade detta valde att filma sig och sina vänner när han visar videon till dem. Glädjande komiskt.

Logiskt och fel?

Jag kan inte bestämma mig vad jag tycker om att Rafael Correa nu ska höja lönerna för polis och militär efter upproret. Den planerade nedskärningen av befordringsbonusen skall dock fortfarande genomföras. En polis tjänar idag tre gånger mer än minimilönen och har de senaste 4 åren höjt sin lön med i genomsnitt 80%. Samtidigt så är det uppenbart att det är viktigt att polisen är nöjd men sin tillvaro för att förhindra fler uppror och med det stabilisera landets demokrati. Men av någon anledning känns det fortfarande lite fel att de får höjda löner efter det som hände. Vad händer nästa gång de vill höja sina löner?  Och vad sänder det för signaler till landets invånare som lever på minimilöner eller inget alls? Kan det Correa gör vara både logiskt och fel? Jag vet ärligt talat inte.

Redan uppror i riksdagen.

4 oktober. Kanelbullens dag och öppningsdagen för riksdagen. Vi kan ju ana vilken av de två händelserna som redan skapat uppror.

Med SD i riksdagen är det omöjligt att lägga förslag i riksdagen som de inte kommer ta ställning till. Att SD väljer att rösta med alliansens eller med de rödgrönas förslag kan varken det ena eller andra blocket stå till svars för om de inte aktivt sökt det samarbetet. Och jag tycker det är orimligt att begära av oppositionen att inte lägga fram förslag som SD kan tänkas stödja. Oavsett vad det förslaget handlar om.  Hur ska oppositionen veta om SD kommer stödja deras förslag när de vägrar samarbeta med dem? Det kan dem inte. Men att sluta bedriva oppositionspolitik är inte ett alternativ. Så sluta lägga ansvaret för SD:s vågmästarroll på oppositionen. Det är inte rättvist, speciellt inte när minoritetsregeringen vägrat  diskutera talmansposten. Skärpning, Reinfeldt.

En liten flickas hjärtliga sång.

Trippelbokning.

Jag äger en kalender. Men ändå är det som om någon annan bokar in saker där. Och jag har trippelbokat mig till imorgon. Vet inte hur jag ska lösa det. Dessutom kommer min lillebror hem efter att ha varit på Cypern för att få ut sitt medborgarskap där. Ska försöka pussla ihop morgondagens händelser ikväll.

På tal om en råare politik i Ecuador

 

  Rafael Correa Presidente de Ecuador: "Si me quieren matar, matenme"
- Watch more Videos at Vodpod.

Så är den självklart kantad av en extrem machokultur. När upploppen mot den ecuadorianska presidenten Rafael Correa först började höll han ett tal där han uppmanade alla de poliser som ville döda honom att göra det. För er som inte förstår spanska räcker det med att kolla på hans kroppspråk för att förstå vad jag menar.

I övrigt finns det nu en wikipediasida om vad som hände. För er som är intresserade men inte riktigt får ihop händelseförloppet.

Ecuador

Min vän Walter Gracias bild från Quito utanför sjukhuset där Rafael Correa befann sig. Det hade samlats gott om folk som ville stötta presidenten och regeringen under den kris som landet faktiskt befann sig i. Givetvis fick de skingra sig när polisen började använda sig av tårgas. När mannen framför Walter svimmade av gasen insåg han att han var tvungen att ta sig därifrån.

Jag har gripits av en märklig längtan efter Ecuador nu de här senaste dagarna, trots att vissa delar av min vistelse där liknade en svart komedi.  Där är alltid något intressant som händer. Och eftersom jag älskar att betrakta samhällen så var det uppfriskande att bo i ett där man aldrig upphörde att förvånas av människors handlingar och av olika livssituationer. I synnerhet i Guayaquil. Ofta var saker motsägelsefulla.

"Hay días que jamás deberían llegar, hay días que jamás se podrán olvidar." De finns dagar som aldrig borde inträffat och som man aldrig kommer kunna glömma. Så inledde Rafael Correa sitt tal till nationen efter försöket till statskupp. Det var en svart dag i hans historia som president. Han tackade de som stöttat honom och upprätthållit demokratin under den kris som landet befunnit sig i. Hans teori om vad som egentligen triggade igång upproret går ut på att oppositionen försökte destablilisera landet för att på så sätt ta över genom en statskupp och att deras b-plan var att mörda honom och på så sätt försvaga regeringen. En polis dog under tiden de försökte få presidenten till sjukhuset efter tårgasattacken. Correa hävdar nu att den kulan var avsedd för honom. Vilket är högst troligt. Men av vilken anledning den kulan avfyrades eller vem som stod bakom mordförsöket kan man ha hur många teorier som helst om. Han må vara omtyckt av många men han är även hatad av andra. Läget har dock lugnat ner sig i Ecuador även om det antagligen inte kommer vara stabilt på ett bra tag. Hillary Clinton och andra utrikesministerar har gett sitt stöd till Rafael Correa igår efter gårdagens försök till statskupp. Så än så länge har både Correa och demokratin överlevt.

I övrigt är det intressant att Guayaquils borgmästare, Jaime Nebot, som närmaste kan beskrivas som en ärkerival till Correa tydligen gett honom stöd under de här dagarna (det är dock inte helt bekräftat). Även om jag läst att en hel del quayaquileños på sina facebookstatusar har uttryckt en sorg över att presidenten Correa inte blev mördad och ifrågasatt att några kravaller överhuvudtaget skett. Enligt en quayaquileña på facebook är Correa en väldigt bra skådespelare och kan därför iscensätta sådana här saker. Jag undrar hur mycket fritid hon tror att en president har om han ska iscensätta ett försök till statskupp.. men framför allt varför han skulle vilja göra det.

And you don't stop

Bland det mest underhållande, bästa klipp jag sett på hur länge som helst. Stal det från Daniel. För dig som älskar hiphop and just can't stop.

Vilken underbar möjlighet.

Nu kan man skapa sina egna fotoalbum direkt från sin mac. You just gotta love it.

Ecuador i undantagstillstånd

Ecuadors president Rafael Correa

Som jag nämnde tidigare fick jag samtal om situationen i Ecuador igår och undantagstillståndet som råder där. Jag lyckades dock inte få tag på mina vänner i Guayaquil. Ecuador är ett land  med djupa interna konflikter mellan fattiga och rika. Landet är ett av de fattigaste länderna i sydamerika trots att det har mycket olja och naturtillgångar. Kortfattat kan man säga att rikedomarna kommer väldigt få människor till del och det märks i det vardagliga livet (och det är nästan uteselutande de vita i landet som lever bäst). Föraktet mellan de rika och fattiga är påtagligt i vardagliga sammanhang. Och jag fick under många middagar lämna bordet efter kommentarer från människor som bland annat handlade om hur korkade de tycker att fattiga är och att de fattiga bara vill utnyttja de rika genom att kräva obligatorisk grundskola. Och förtroendet för politiken är raserat. Och det är inte speciellt konstigt med tanke på att  Ecuadors historia har kantats av korruption och misär.

Politiken där är inte som här. Den är mycket mer personcentrerad. Och det politiska landskapet är råare. Det är fullt acceptabelt att polisanmäla motståndare arrangera tv-reklamer mot varandra och massiva manifestationer där man för att nedvärdera motståndaren insinuerar saker om dess sexuella läggning under talet. Och presidenter har historiskt kuppats bort innan de hunnit fullfölja en mandatperiod eftersom de inte lyckats fullfölja något konkret förändring i landet, eller inte gjort något snabbt nog. Ecuador är i ett sådant tillstånd att det är i behov av enorma förbättringar på kort tid men där de enda lösningarna tyvärr är långsiktiga sådana. En mardröm för en politiker.

Bild från kravallerna i Quito under gårdagen.

Rafael Correa har suttit på makten sedan 2007 och har konsekvent försökt införa utjämningsåtgärder i landet.  Han har profilerat sig som folkets man och stärkt rättigheterna för ursprungsbefolkningen i landet. Men det har inte varit lätt och inte heller utan protester. Det senaste han försökte genomföra, som nu har lett till ett undantagstillstånd, är att minska statens utgifter under krisen som råder genom att föreslå polisernas och soldaternas löneförmåner minskas. Och detta omfattar enormt många människor eftersom säkerhetsfrågan är den viktigaste i Ecuador just på grund av de interna motsättningarna.

Rafael Correa räddades igår kväll efter att ha blivit utsatt för tårgas.

Stora delar av  den ecuadorianska polisen strejkade igår. Att gå in i ett undantagstillstånd kan i sig vara det smartaste Correa gjort under den här perioden eftersom det främst är polisen vänt sig emot honom och hans förslag. Intressant nog backar militären (som nu gått in istället för polisen) upp Correa. Problemet för honom blir nu att försöka vända den oerhörda opinion emot honom och hålla sig själv vid liv. Och se till att människor inte dör under tiden man försöker återupprätta lugnet i landet. Affärer har redan plundrats och människor skadats. Och man har valt att se det som hände igår som ett försök till statskupp vilket är otroligt allvarligt. Låt oss hoppas att lugnet som råder idag i Ecuador håller i sig så att landet för första gånger på väldigt länge kan få uppleva att en folkvald president sitter på makten under två mandatperioder. Det är ett steg i rätt riktning för hela landet.

I övrigt tycker jag det är synd men ändå rätt att Björn von Sydow inte ens överväger att ställa upp som kandidat till talesman för socialdemokraterna för att han är rädd att han blir framröstad av Sverigedemokraterna.

Uppror

Igår drabbades jag av små panikattacker när jag började få mail efter mail till min inkorg som beskrev den alltmer hotfulla stämningen i det ockuperade Västsahara. Och eftersom min mail är kopplad till min mobil började jag associera telefonens plingande med dåliga nyheter. Pavlov's-klockor-effekten tvingade mig sätta mobilen på ljudlös.

I dagarna har det varit en människorättskonferens i Algeriet och över ett 50-tal västsahariska människorättsaktivister har närvarat inklusive 4 av mina vänner från ockuperat område (Hassanna är en av dem). Jag mådde illa av vetskapen att de antagligen skulle få lida för deras deltagande på den konferensen så fort de återvände. Och precis det inträffade.  Det skär i hjärtat på en att läsa om allt som händer och samtidigt veta att ett svenskt erkännande av Västsahara är långt borta. Det finns utländska aktivister på plats för att försöka skydda de västsahariska aktivisterna men även de utsätts för angrepp. Här kan man följa vad som händer minut för minut (på spanska). Och här kommer en sammanfattning av vad som sker på engelska.

Jag känner en vanmakt som är väldigt svår att förklara. En känsla av att jag borde göra mer än jag kan göra. Och en otrolig sorg över att ockupationen fortsätter. Det enda jag kan göra, mer er hjälp, är att sprida information och sätta press på beslutsfattare och internationella aktörer. Något måste hända snart...annars är risken att vi står med ytterligare ett krig som kommer skörda många människors liv.


I övrigt så ringde min telefon igår angående fler än ett uppror. I Ecuador råder nu undantagstillstånd. Det är ett land där invånarna kräver resultat direkt. Om de inte ser resultat så bytar de presidenter. å den ena presidenten efter den andra har avlösts och jag trodde att Rafael Correa skulle lyckas sitta i två mandatperioder. Presidenten Rafael Correa, som för övrigt hävdar att han tillhör den kristna vänstern, har försökt driva igenom reformer som gynnar de fattigaste i landet. Det kunde han göra fram tills han nu försökte mina polisens bonusar. Då stoppade delar av hans egna förslaget och folket löpte amok för att förändringarna inte skedde och polisen för att de förändringarna var planerade. Men jag har inte haft tid att scanna ecuadors tidningar än så jag får återkomma senare idag med ett mer utförligt inlägg om upproret där.

Robyns

musik har dånar genom mina hörlurar hela året om. Jag har älskat hennes musik sedan 90-talet och hennes första skiva var den första skivan jag ägde (fick den i och för sig som present från min bror men ändå). Hon har verkligen en madonna-förmåga att förnya sig. Och hennes röst går rakt in i mitt hjärta. Här kan ni vill lyssna på hennes cover av Alicia Keys låt Try sleeping with a broken heart.

Jag hatar att vänta...

så mycket att det kryper i kroppen på mig av irritation. Det är helt enkelt min normala reaktion på att vänta. Jag klarar inte ens av att vänta på människor jag tycker om. Oavsett hur mycket jag älskar dem. Och att veta att jag inte kan påverka väntandet gör mig bara ledsen. Måtte väntandet ta slut snart.

Mörarp

Angelina och jag under SSU:s valläger

Har tillbringat dagen ute i Mörarp med Yasminaren och Jessika. Och självklart med underbara Angelina. Ibland är det skönt att ta en paus från ens vardag. Samtidigt har jag insett att jag är mest ineffektiv när jag har minst saker att göra. Travar av brev jag borde ha skickat, böcker jag borde lämnat tillbaka (eller läst...) och en inkorg full av oöppnade mail vittnar om min ovana passivitet. Men man ska ta sig tid till att varva ner också har jag läst någonstans....

För övrigt så blev Mörarp framröstat till Sveriges sorgligaste stad. Utan att ens vara en stad, hur sorgligt är inte det?

[waʝaˈkil]

Guayaquil, Ecuador. Bild tagen i mars månad.

Guayaquil i Ecuador, var min vistelseort i ungefär 5 månader i våras. Om vad jag gjorde där kan ni läsa här.  Jag tänkte dela med mig av mina upplevelser och förhoppningsvis ge er lite tips om ställen i Ecuador ni kan besöka. Och tips om hur man ska bete sig i Guayaquil. Det är en speciell stad och ganska olik övriga städer i Ecuador. Framför allt är det en av de farligaste städerna i Ecuador, och den största. Fattigdomen är hög och med det kriminaliteten. Guayaquil är ett utpräglad klassamhälle och det märks tydligt vilka områden som är fattigare eller rikare. Det är inte många turister som hänger i Guayaquil vilket innebär att man sticker ut från mängden. Men det sagt ska jag säga att jag klarade mig utan några som helst problem under min tid i Guayaquil men jag mötte också både turister och ecuadorianer som blivit rånade under sin tid där. Så här kommer tre av mina viktigaste råd.

1. Bär inte omkring på mycket pengar och att lämna alla värdesaker hemma. Skylta inte med pengar (detta är ett råd man ska ha med sig generellt sett oavsett var man än reser). Man kan klara sig på 10 dollar under en dag om man inte ska göra något särskilt. Och ta gärna med dig 10 extra dollar som du förvarar på något säkert ställe

2. Pruta alltid. I synnerhet om du inte kan spanska eller om de förstått att du är turist. Det var jobbigast för mig under min vistelse. I alla fall i början av min vistelse. Mot slutet hade jag nästan blivit oförskämd i min prutning. I synnerhet när det kom till taxiresorna. Det är ett faktum att de försöker blåsa dig på pengar. I andra städer som Quito brukar taxichaufförerna vara lite mer hederliga ;)

3.  För att få tag på en taxi ställer du dig helt enkelt vid en gata och sträcker ut din hand, som om du ska vinka in någon (detsamma gäller för övrigt för bussar). När taxibilarna är lediga i Guayaquil (och det finns överdrivet många taxibilar) så brukar de antingen tuta på människor som står vid vägkanten eller blinka med lysena på bilen för att signalera att de är lediga. Åk helst inte med pirattaxis (alltså de som ser ut som vanliga bilar och inte tillhör något bolag) eftersom de kan vara särskilt farliga. Och åk aldrig med en taxi som du inte känner dig trygg med. Den obligatoriska prutningen bör ske innan du sätter dig i taxin. I vissa områden i anslutning till universitetsområden finns det "säkra" taxis. Det innebär att de tillhör ett bolag som "garanterar" att du inte kommer råka ut för något och du får givetvis betala lite extra för denna tjänsten. De finns bland annat vid universitetet Católica. Och om du hittat en taxichaufför du trivs med, ta hans nummer (kallas taxi amigo) och se till att ringa honom med god marginal (de är annars alltid sena).

Vad var det som gick fel?

Mariakyrkan i Helsingborg lös upp igår kväll när jag var på väg till Mezzo för att träffa mina vänner. Underbart vacker.

Ilskan efter valet har inte lagt sig utan snarare vuxit sig stärkare. Men framför allt så har önskan om en förnyelse aldrig varit så stark som idag. Men samtidigt ska man inte göra förhastade slutsatser. Det finns otaliga bra artiklar skrivna inifrån rörelsen som just försöker problematisera om förnyelse.  Och vad som gick fel. Vilka väljare vi förlorade. Och idéer om hur vi kan vända trenden.  Och jag är helt säker på att vi kommer lyckas problematisera tillräckligt för att vända trenden. För fler än någonsin inser vilket arbete som återstår att göra inför nästa val.

I övrigt ska de bli intressant att följa utvecklingen i Labour, som precis fått en ny partiledare Ed Miliband.

Tog körkort idag!

Farthinder i Ecuador - som är uppställt på sidan av vägen för att inte vara i vägen för bilarna

Nostalgisk

Det har känts som vår idag. Ni vet så där kallt det brukar vara på tidiga vårmorgnar. Så har det känts hela dagen. Och jag missade den svenska våren i år. Det känns smått nostalgiskt. Men jag tänker tillbaka på den ecuadorianska sommaren jag fick uppleva istället. Magiskt. En del av mig längtar tillbaka dit. Och jag inser att jag inte var duktig på att dela med mig av mina upplevelser där. Så från och med nu ska jag göra små tillbakablickar så ni får se vad jag såg när jag var där. Det som är värt att dela med sig av i alla fall.

För övrigt så har jag idag drabbats av en extrem längtan till att resa igen. Det finns något magiskt med själva resandet utan att räkna med destinationen man åker till.