Jag är där..

... i min tankar. Jag sitter precis där och ser på solnedgången. Jag kommer bort från stressen ett litet tag. Bara för en minut. När allt detta är över kanske jag har tid att förklara stressen jag genomlider nu. Alla har väl perioder i deras liv när de vill krypa ner under täcket och komma fram när allt är över. Allt. Men man kommer till en insikt för eller senare att den enda som kan ta igenom allt är en själv. Jag sänder positiv energi till alla som genomgår sina vardagliga krig (vi har alla våra strider).