Vardagens återkomst

Den smyger sig fram. Vardagen. Överrumplar när min minst anar det. Och så plötsligt är sommaren över och allt tillbaka till hur det var innan sommaren börjande. Minnet av en annan tid bleknar och snart kommer man inte ihåg hur det var att vara "ledig". Min nya kalender är snart fullbokad (med någon enstaka öppning kvar för oförutsedda händelser). Ledig tid är nu formellt sett en lyxvara; något så exklusivt att man utan att blinka hade betalat astronomiska priser för det. Allt som är kvar är bilderna, som bekräftar att man en gång i tiden hade tid att sitta och se på när elden släcktes långsamt. Och önskan av att få vara där igen.