Tvättdags.

Välkomna till min tvättstuga.

Det finns en riktig tvättmaskin. Men bara en. 

Lägg märke till IKEA-kassen. Den fyller sin funktion även här.

Tada! All done.

Eftersom jag var ledig idag (det är Algeriets självständighetsdag) passade jag på och gjorde allt det jag inte hinner göra under mina fullspäckade helger. Som att tvätta och handla. Mission accomplished. Alhamdulilah. Nu är det dags för en siesta.

I got a pocket full of dreams

If I can make it here, I can make it anywhere. That’s what they say//Even if it aint all it seems I got a pocket full of dreams//I’m gonna make it my any means... I got a pocket full of dreams.

Rabuni sunset

När man bor isolerat och långt från det moderna samhället så lär man sig att uppskatta detaljerna i livet. Solnedgången i öknen är en sådan. Jag älskar öknen just för att den är så enkel. Den är vad den är. Vacker.

I rätt ljus är allt vackert.

Inklusive gamla tält som används som bostader av humanitära organisationer här i öknen. Och en toalett med öppen dörr.

På tal om kameler.

Så har jag nu fått en djupare förståelse till varför det finns varningsskyltar för kameler uppsatta längst vägarna trots att man ser så lång ögat når.

Sandkamelen Manuelo

Jag tillbringade delar av min helg med att hjälpa lillasystern i familjen med sitt skolprojekt. Att göra en kamel av sand. Vi döpte honom till Manuelo. Orginellt skolarbete i en öken.

Jag har redan börjat packa...

till Ecuadorresan. Om två veckor åker jag. Ganska exakt. Men det är verkligen inte min stil att packa så här långt i förväg. Jag är den ultimata sista-minuten personen. Sen är jag förvånad över hur mycket jag fick plats med i min resväska; i princip hela min garderob (ihoprullad).Och nu ska jag skriva en massa frågor till morgondagens intervju med Jens Orback angående Olof Palmecentrets Västsaharaarbete. Gud, vilken bra framförhållning jag har.

En sådan där dag.

En sån där dag när man inte riktigt vet var tiden tagit vägen eller vad man fyllt den med. Och en sådan där dag när det inte spelar någon roll hur mycket man försöker fokusera på det man vill göra så svävar hjärnan iväg till allt annat man försöker förtränga. Och man försöker förgäves skaka bort tankarna men det är lönlöst. Så, jag tittar på bilder och lyssnar på musik för fejka att jag är vid mina smultronställen; som är för långt borta för att fysiskt ta mig dit, för tillfället. Så just nu försöker jag förgäves skapa ordning i min lilla kaotiska i-landsvardag som alldeles för snart kommer bytas ut mot en u-landsvardag.

All the coffee in the world

won't make me a morning person. Och ändå är jag uppe klockan sex på morgonen. Kan bara konstatera att det inte går så bra med mitt löfte om att sova minst 7,5 timmar per natt. Som för alla andra sista-minuten människor kommer det en tid när man faktiskt måste offra sin fritid för att ta tag i allt man skjutit upp. För mig är den tiden nu. Förhoppningsvis räcker det med en dag.

Vardagens återkomst

Den smyger sig fram. Vardagen. Överrumplar när min minst anar det. Och så plötsligt är sommaren över och allt tillbaka till hur det var innan sommaren börjande. Minnet av en annan tid bleknar och snart kommer man inte ihåg hur det var att vara "ledig". Min nya kalender är snart fullbokad (med någon enstaka öppning kvar för oförutsedda händelser). Ledig tid är nu formellt sett en lyxvara; något så exklusivt att man utan att blinka hade betalat astronomiska priser för det. Allt som är kvar är bilderna, som bekräftar att man en gång i tiden hade tid att sitta och se på när elden släcktes långsamt. Och önskan av att få vara där igen.