Google. Det är en uppfinning som har blivit ett fenomen, har som blivit ett verb och som nu har blivit en integritetsdebatt. På sistone har rädslan för Google-funktionen dykt upp på dagordningen (åtminstone hos alla tidningar även om jag har svårt att tro att många människor sitter ihopkrupna, av rädslan för vad Google kommer att göra, i sina hem).
Och idag, som ett brev på posten, ringde givetvis en journalist och ställde lite frågor kring denna förbannade tjänst. Jag försökte kväva min irritation över detta ämne när jag pratade med henne. Hon frågade givetvis om jag använder Google. Vilket jag gör. Hela tiden och varje dag eftersom jag har en blogg och en emailadress som båda är kopplade till Google. Och sen frågade hon om jag är rädd för att de ska registrera mig eller mina åsikter?
Och nej, kärt folk, jag är inte rädd för att de ska registrera mina åsikter. Jag är folkvald; nyheten om att jag är socialdemokrat är gammal skåpmat. Det är dessutom tillgänglig information tack vare offentlighetsprincipen. Googla mitt namn. Det lär framgå ganska snabbt vad jag tycker och tänker i olika frågor.
Och sen undrar jag vad de ska göra med den informationen de har om mig? Det var en fråga jag ställde till henne, och då svarade hon: men om någon elak man sitter och samlar på den här informationen vad händer då? Frågan är givetvis, vad skall han med informationen att göra? Om sverige hade varit på väg att bli ett nytt tredje rike, då hade givetvis ett problem uppstått eftersom jag hade haft fler än en anledning till att bli avrättad. Men då är problemet inte Google utan det totalitära styret.
Jag är hetero, socialdemokrat, västsaharafantast, har annan etnisk bakgrund, socialdemokrat och avskyr den nedrustningen av vårt välfärdssamhälle. Mitt liv är som en öppen bok. Varsågod och läs den om du inte har något bättre för dig. Det jag skriver på min blogg förväntar jag mig skall komma ut på nätet. Jag vill dessutom att så många som möjligt ska läsa min blogg. Jag uppskattar verkligen att du bryr dig tillräckligt om mina åsikter och personliga reflektioner för att läsa min blogg. Så tack.
Det som är sekretess hade jag aldrig någonsin skrivit på min blogg. Aldrig. Och sekretessbelagd information hör givetvis inte hemma på nätet. Men ärligt talat så vet jag inte vilken information som är intressant för allmänheten (eller en elak man) och som offentlighetsprincipen inte redan offentliggjort. Så varsågoda, för all del, Google my ass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar