Saknad.

Jag drömmer ofta om öknen. Och vaknar upp förvirrad över att jag är kvar i Helsingborg. För när jag drömmer om öknen, känner jag i princip värmen och hör det melodiska ljudet av hasaniyan. Jag känner doften av bränt socker och te. Minnet är i högsta grad levande trots att jag inte varit där på över ett år. Så, jag drömmer ofta om öknen. I hopp om att återse den snart.