Friheten kan inte vänta

Genom åren som aktivist för ett fritt Västsahara har jag haft otaliga dikussioner med människor som menar på att en självständighet för Västsaharierna kan vänta. Vissa av dem finns även inom mitt parti (trots att de är en minoritet). De rösterna hänvisar ofta till internationella dokument och åberopar alla möjliga rättsliga principer, ofta felaktigt. Och i slutändan kommer allt ner till en osäkerhet eller en ovilja att ta ett beslut som första land i EU. Det är alltid något som måste ske innan det beslutet kan tas. Det är alltid någon som ska "gå före" eller "godkänna".

Det som många gånger inte tas upp är att ett erkännande av en annan stat inte bara är en juridisk fråga utan också en politisk. För visst finns det en skillnad mellan att vara diplomat och politiker. Jag läste en oerhört intressant artikel angående borgelig utrikespolitik, som visar på att det saknas en ideologisk grund för majoriteten av besluten som Bildt tagit.. just för att den borgerliga utrikespolitiken inte nödvändigtvis cirkulerar kring en ideologisk riktlinje utan snarare kring en person. Nämligen Bildt själv. Och det är fruktansvärt farligt.

När det kommer till självkritiken så tror jag att oppositionen och då i synnerhet det socialdemokratiska partiet i många år tampats med att försöka balansera den statliga diplomatin med moraliska/ideologiska ståndpunkter. Det är vår tids balansgång och en balansgång vi måste lära oss gå. Enligt mig har våra idéer/visioner för ofta fått stå tillbaka för våra diplomatiska relationer. Och det är farligt. Just för att det finns länder i världen som har en tydlig ideologisk strävan som inte har en motpol eftersom vi fyller den funktionen längre.

När det kommer till Västsaharafrågan är det just ett typexempel på ett fråga där vi måste visa vägen och bli det första land i EU och västvärlden som erkänner. Det är för många inte en stor fråga men det är en viktig fråga på fler än ett sätt. För i slutändan så är ett erkännande en politisk markering av att vi stöttar och erkänner Västsahariernas rätt. För de har rätt till sin egen självbestämmanderätt och vi (Sverige) måste bidra till att den rätten förverkligas. Det är dags nu. I november månad har ockupationen pågått i 35 år. Det är orimligt att be dem vänta på att Marocko ska ta tillbaka sin ockupation frivilligt. För det kommer inte att hända. Vi måste sätta ner foten och ta ett politisk beslut. För det är som vi alltid har sagt "Alla folks frihet är hela världens fred".