Tillåt mig säga att jag faktiskt tycker det är jobbigt när politiker gör bort sig oavsett vilket parti de tillhör eftersom det bidrar till ett politikerförakt. Men det har förbryllat mig att borgeliga politikers skandaler försvinner så snabbt medan de "skandaler" som cirkulerat kring socialdemokraterna ältas av media. För att inte tala om Tobleronehistorien. Och jag läste precis att det finns en grupp som granskat media och hur de framställt Mona och de rödgröna under valkampanjen. De har kommit fram till en hel del intressanta saker.
"Mona Sahlin har varit utsatt för en negativ mediekampanj som saknar motstycke. I lördags hade Expressen flera sidor om ”Sanningen bakom Tobleroneaffären”. Tidningen påstår att de ”granskar” denna 15 år gamla historia, men inget nytt kommer fram. Läsaren blir dock påmind om att Sahlin är en slarver och skurk. Varför kan man ingenstans läsa en motsvarande ”granskning” av Reinfeldts och Carl Bildts trixande med sina barnflickor? Vi väntar fortfarande på att medierna ska intressera sig för Bildts inbladning i Lundin oil."(och jag återkommer till Lundin Oil; det är en av anledningarna till att jag saknar allt förtroende för Carl Bildt).
Och om nu detta stämmer, så är det en oerhörd farlig utveckling som håller på att ta form i dagens Sverige. Man konstaterar det i inlägget
"En av hörnstenarna i statsvetaren Robert Dahls definition av en demokratisk process är ”upplyst förståelse”: Varje medborgare bör ha adekvata och lika möjligheter att upptäcka och begrunda det val som bäst tjänar hans eller hennes intressen. Som det är i dag ger svenska medier oss inte den möjligheten. När medierna blir partiska i sin nyhetsrapportering om partiernas politik finns det skäl att bekymra sig över tillståndet i demokratin."Och jag är bekymrad. Oerhört bekymrad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar