Aktuellt: Situationen är dödsallvarlig i El Aiun.

Vi satt och tittade på nyheterna i förrigår natt. Jag och alla arbetare här på basen. Vi hade fått uppgifter om att marockansk polis skulle slå till mot lägret i El Aiun. Och jag lämnade rummet runt klockan ett på morgonen och då hade fortfarande inget hänt. Tidigare den kvällen hade några aktivister från lägret i El Aiun fängslats, men det var det. Men rent strategiskt inleds alltid krig tidigt på morgonen och det gjorde det den här gången. Igår inleddes kriget.

Marockanska styrkor tog sig in i lägren och brände ner tält, kastade bomber av gas och varmt vatten från helikoptrar och slog till med allt de kunde mot befolkningen. Hela lägret ödelas. En dag innan fredssamtalen mellan POLISARIO och Marocko skulle inledas. Och det var brutalt. 25 000 människor flydde till fots mot den västsahariska huvudstaden i ren panik. Och väl i huvustaden forsatte kriget. Vi vet inte hur många döda, skadade eller försvunna där finns. Siffrorna motsägs mellan parterna. Det enda som är säkert är att katastrofen är stor.

På gatorna i El Aiun rådde det ett krigstillstånd igår.

Idag har det varit relativt lugnt. Men det är lugnet innan stormen som råder. Det har kommit uppgifter om att Marockanska styrkor just nu planerar att ta sig in i västsahariska hem och att de i synnherhet kommer slå till mot ungdomarna som befann sig i protestlägret utanför El Aiun. För er som kan spanska kan ni följa händelseutvecklingen minut för minut här. Och här på svenska. Situationen är extremt allvarlig.

Angående situationen i det ockuperade området befann sig Hassanna där i lägret när de marockanska styrkorna slog till. Och igår kväll runt klockan 19.00 ringde han en signal och la på luren. Jag ringde upp och pratade med en otroligt nedstämd och trött Hassanna. Han bekräftade det alla säger, att det känns som att vara i ett krig och att han än så länge mår bra. Men att man inte kan vara säker på vad morgondagen bär med sig. Det kan ingen där.

En Västsaharisk kvinna gråter av desperation utanför Marockanska ambassaden i Madrid.

Jag befinner mig dock inte i ockuperat område. Så oroa er inte för mig. Även om situationen här påverkar av den som råder i det ockuperade området så är det inte farligt för mig. Jag befinner mig i en sandstorm i öknen. That's it. Västsaharierna här vill ut i kring. De säger att det är den enda lösningen. Faktum är att en västsaharisk man sa till mig igår, att de befunnit sig i krig hela tiden men att omvärlden nu äntligen har förstått. Och tydligen hölls det fredssamtal idag som kom fram till samma sak som man gjort tidigare. Marocko vill endast ge autonomi och inte självständighet medan Västsaharierna inte accepterar något annat än en folkomröstningar där självständighet är en möjlighet. Och vad gör man nu?

I övrigt tycker jag att det är otroligt intressant att DN kallar POLISARIO för en rebellrörelse. I synnerhet när FN erkänt dem som befrielseorganisation och håller samtal mellan dem och Marocko just nu. Jag undrar om det beror på okunskap eller om det är ett politiskt ställningstagande?