Egen chaufför.

Ett ämne jag faktiskt inte direkt tänkt på att beröra här på bloggen är de sociala för- och nackdelar med att vara utlandsstationerad. Under min tid i Tindouf, Algeriet var jag ibland fullkomligt isolerad från övriga världen. Men det fanns alltid en kategori av människor som piggade upp mig när jag hade det som värst och det var mina chaufförer. Och jag säger mina eftersom jag betraktar många av dem som vänner för livet. Genom Elina hittade jag en text om just expat chaufförer som är humoristiskt skriven men som faktiskt är väldigt talande. Elina kallade sitt inlägg livräddare. Och det sammanfattar faktiskt vad de är.

När jag skulle åka hem så grät de 4 vuxna männen som räddat mig på daglig basis öppet och en vägrade till och med delta i att jag åkte och valde att inte köra mig till flygplatsen. Jag deltog på religiösa fester, bröllop, likvakor och vardagliga samtal med dem alla. Och det är därför de blev de första jag ringde till när jag återvände dit för några veckor sedan. Stöttepelarna, det är en fantastisk grupp människor.