Allt jag kan tänka på är hur många gånger jag själv befunnit mig på läger med SSU. Hur många gånger jag packat väskan och släpat med sovsäcken i sista stund. Hur många nätter jag suttit vid lägerelden eller i ett tält med 100-tals andra SSU:are och sjungit på arbetarrörelsens sånger. Hur många vänner jag funnit under den tiden som alla haft samma vilja att förändra världen. Och hur många gånger det som hänt i Utöya lika väl kunde ha hänt oss.
84 döda. Jag försöker förstå siffrans betydelse genom att omvandla den. Det är lika många människor som en tredjedel av SSU kongressen. Halva min universitetsklass. Hela skånedelegationen till Festivalet. Två och en halv högstadieklass. Halva min SSU-kommun. Tårarna bara rinner. För det kunde varit vi.
Facebook och Twitter har uppdaterats av likasinnade. Vi känner alla samma sak. Och jag kan inget annat än hålla med alla uppdateringar av vanmakt, rädsla, ilska och framför allt sorg. Det är en ofantlig tragedi. Det visade sig snabbt att kopplingarna mördaren har är till extremhögern. Trots SD-anhängares spekulationer kring islamister.
Jens Stoltenberg gick ut redan igår och sa att vi måste slå tillbaka med mer demokrati. Mer öppenhet men inte naivitet. Mördaren, satans mördare, ska inte få frånta oss den fundamentala tron på öppenhet. För den här rädslan som nu går igenom alla är precis det han vill åstadkomma. Han lyckades förvandla ett paradis till ett helvete. Rädslan för andra och misstron mot andra kommer bara leda till ett mer slutet samhälle och mer hat. Vi måste stå för solidaritet och hjälpa de som faktiskt blivit utsatta. Även om det är svårt.
84 döda. Jag försöker förstå siffrans betydelse genom att omvandla den. Det är lika många människor som en tredjedel av SSU kongressen. Halva min universitetsklass. Hela skånedelegationen till Festivalet. Två och en halv högstadieklass. Halva min SSU-kommun. Tårarna bara rinner. För det kunde varit vi.
Facebook och Twitter har uppdaterats av likasinnade. Vi känner alla samma sak. Och jag kan inget annat än hålla med alla uppdateringar av vanmakt, rädsla, ilska och framför allt sorg. Det är en ofantlig tragedi. Det visade sig snabbt att kopplingarna mördaren har är till extremhögern. Trots SD-anhängares spekulationer kring islamister.
Jens Stoltenberg gick ut redan igår och sa att vi måste slå tillbaka med mer demokrati. Mer öppenhet men inte naivitet. Mördaren, satans mördare, ska inte få frånta oss den fundamentala tron på öppenhet. För den här rädslan som nu går igenom alla är precis det han vill åstadkomma. Han lyckades förvandla ett paradis till ett helvete. Rädslan för andra och misstron mot andra kommer bara leda till ett mer slutet samhälle och mer hat. Vi måste stå för solidaritet och hjälpa de som faktiskt blivit utsatta. Även om det är svårt.
Och slutligen vill jag citera Kalle Larsson (v): "hör om 80 döda på Utöya. Svårt att greppa, svårt att förstå. För våra stupade kamrater: Inte en minuts tystnad utan ett liv av kamp."Så i natt packar jag mina väskor igen. Och förbereder mig för IUSY-festivalen. Med mig bär jag sorgen över de mördade kamraterna och vetskapen om att deras kamp för evigt är min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar