Blast from the past.

Det är alltid roligt att hitta bilder från ens förlutna. Speciellt det man inte har så många minnen från själv. Jag ser lite ut som om jag muckar gräl med någon. Inte mycket har förändrats, inte ens min frisyr. Mammas kläder och frisyr (läs permanent) skvallrar lite om årtiondet. Annars en tidlös bild.

Översättning à la X2000

Jag fick texten skickad till mig extremt sent och deadlinen var närmare än vad jag trodde. Det är inte den ultimata kombinationen. Dessutom har jag ett nämndmöte ikväll med stadsbyggnadsnämnden där bara informationärendena verkar ta 2 timmar. Tiden räcker inte till. Så nu är det upp till bevis. 32 sidor. En dag. Med en blandning av flamenco, Erykah badu och Adele i lurarna ska det nog gå.

there is nothing in the world I wouldn't do.

to make you feel my love. 

Adele's röst ekar ut ur högtalarna i mitt rum. Hennes cover på Bob Dylans låt "Make you feel my love" har varit på repeat i säkert en halvtimme. Under tiden har jag läst alla handlingar jag borde ha läst tidigare och försökt packa upp alla saker jag borde packat upp tidigare. Det är den delen av att resa som jag avskyr mest (förutom att ta farväl av folk): packningen/uppackningen. Och jag har säkert missat att besvara enormt många mail. Livet hamnar liksom lite på paus när man ska ta sig från punkt A till punkt B. Och man hinner inte alltid med allt man borde direkt så dagen ägnas ofrivilligt åt mina måsten. Förhoppningsvis hinner jag med att ta mig in till stan för att närvara på en manifestation också. Men det återstår att se.

För övrigt tillbringades gårdagen på SSU med en utfrågning av Faraj som kandiderar till ordförande i SSU. Jag njöt av att vara tillbaka bland alla SSU:are på första gången på 6 månader. Och bävar lite inför lördagen då jag avgår efter 9 aktiva år i styrelsen (fem som ordförande).

Ett nomadiskt yrke - en vilande blogg

Jag slutförde min praktik för UNHCR i Tindouf, Algeriet för några dagar sedan och tog beslutet idag att återuppta min blogg. Jag tog en paus på grund av att jag kände att mitt arbete tog för mycket tid och internetuppkopplingen var för dålig för att hålla bloggen vid liv. Och inte för att jag inte hade något att säga. Så där är den korta förklaringen.

Jag ska försöka dela med mig av mina upplevelser i efterhand. Lärdomar som måste dokumeteras. Åsikter som måste ventileras. Mitt liv (och världen omkring mig) är långt i från oförändrat. Under tiden man försöker etablera sig inom sitt yrke utomlands lever man som en nomad. Det senaste året har jag bott på tre kontinenter och har haft världen för mina fötter. Resväskan är ännu inte uppackad, intrycken ännu inte bearbetade och jag har inte den blekaste aningen om vad morgondagen bär med sig. Men en sak är säker: I'm back.

Me.