IUSY

Min avgång.

SSU. Sveriges socialdemokratiska ungdomförbund. Jag blev medlem som 16-åring och har spenderat 9 år i styrelsen (de 5 senaste åren som ordförande).  Igår avgick jag, och även om det var självmant så kändes det ändå lite vemodigt och extremt känslosamt. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag avtackades. Jag har mer eller mindre växt upp inom SSU. På så många sätt. SSU har gett mig min ideologiska kompass. Men även min människo-kompass. Men alla lärdomar har självklart inte varit smärtfria. Trots detta hade jag aldrig gjort det ogjort. Min viktigaste lärdom har nog varit att alltid lita på sig själv. Man är kapabel till så mycket mer än vad man själv tror.

Jag läste en gång ett råd till ungsocialister som man kan använda sig av i varje parti. Och det är ett av de råden jag verkligen vill lämna efter mig till alla dem som vill hjälpa sitt parti långsiktigt.

"Välj din styrelse, din representant, din förtroendeman, den bäste, den trognaste och ärligaste. Aldrig den late, den svamlande, den slöe, den fege, den vinglande. Döm ej efter orden utan efter gärningarna. Många kan ha vackra ord på tungan, äro radikala i munnen, men lata att arbeta, rädda att våga, fega att handla och lätta att böja."

Sen vill jag verkligen understryka följande. Svik aldrig en vän för en politisk position. Vänner växer inte på träd. Och man vill inte stå på toppen själv. Hjälp varandra upp. Solidariteten måste även vara organisatorisk inte bara politisk.

Jag kan inte tacka SSU tillräckligt allt jag fått uppleva. I synnerhet vill jag tacka SSU Helsingborg som varit som mitt andra hem och med det min andra familj i så många år. Sådan gemenskap går inte att hitta någon annanstans. Alla underbara minnen. Genom SSU fick jag möjligheten att åka till öknen och möta mitt hjärtas folk. En folk jag kommer fortsätta kämpa för. Jag fick möjligheten att kämpa för precis allt jag tror på och lite till. Jag har träffat vänner jag kommer ha kvar för livet och lärt mig mer om politik, människor och mig själv än jag hade gjort i någon annan organisation. På gott och på ont.

Och jag vill tacka alla som jag mött, arbetat med och som berört mig för de är aktiva i en motståndsrörelse som funderar som tändstickor för mörkrädda. Fortsätt kämpa för det samhälle ni tror på. Jag lovar att kämpa med er. Och slutligen vill jag avsluta med ett citat från en Kent-låt (som jag för övrigt inte lyssnar på) men som jag fick på min student av en JHS-vän. Som jag tycker sammanfattar kärnan i att vara aktiv politiskt.

Brinn hjärta brinn, för du kan förändra allting.
Man kan faktiskt förändra precis allting.

Att ta ansvar

Jag har länge varit kritisk till vapenexport. Och jag vet att det finns ekonomiska fördelar, men mitt problem är den moraliska aspekten. Vetskapen av att svenska vapen dödar människor går för mig inte att rättfärdiga. Läste en artikel i DN om att det borde införas håras restriktioner/regelverk för den internationella vapenhandeln. Och jag inte inte mer än att hålla med. 

"Generellt är det svårt att göra några direkta kopplingar mellan vapenförsäljningar å ena sidan och våldshandlingar utförda av en viss regim å den andra. Omvänt är det också omöjligt att med säkerhet hävda att restriktioner för vapenförsäljning skulle ha förhindrat en omfattande blodsutgjutelse i Libyen. Men regeringarnas leveranser av vapen och relaterad säkerhetsutrustning  signalerade ett stöd till Khaddafis regim. "

För övrigt så deltog jag i en demonstration för Khaled Maana, som fått utvisningbesked efter 4 år i Sverige. Trots att vädret var katastrof anslöt sig ändå några hundratals ungdomar och det gjorde mig stolt att höra företrädare från Socialdemokraterna tala. Och ännu stoltare är jag över att en av organisatörerna är SSU:are. Det är vackert med engagemang.

there is nothing in the world I wouldn't do.

to make you feel my love. 

Adele's röst ekar ut ur högtalarna i mitt rum. Hennes cover på Bob Dylans låt "Make you feel my love" har varit på repeat i säkert en halvtimme. Under tiden har jag läst alla handlingar jag borde ha läst tidigare och försökt packa upp alla saker jag borde packat upp tidigare. Det är den delen av att resa som jag avskyr mest (förutom att ta farväl av folk): packningen/uppackningen. Och jag har säkert missat att besvara enormt många mail. Livet hamnar liksom lite på paus när man ska ta sig från punkt A till punkt B. Och man hinner inte alltid med allt man borde direkt så dagen ägnas ofrivilligt åt mina måsten. Förhoppningsvis hinner jag med att ta mig in till stan för att närvara på en manifestation också. Men det återstår att se.

För övrigt tillbringades gårdagen på SSU med en utfrågning av Faraj som kandiderar till ordförande i SSU. Jag njöt av att vara tillbaka bland alla SSU:are på första gången på 6 månader. Och bävar lite inför lördagen då jag avgår efter 9 aktiva år i styrelsen (fem som ordförande).

Socialdemokratiska talespersoner

Mettu (västsaharisk flykting) och Mikael Damberg i riksdagen 2009

Jag är extremt peppad över att Mikael Damberg blir ny talesperson i utbildningsfrågor för socialdemokraterna och att Maryam Yazdanfar blir ny talesperson för civilutskottet
även om jag tycker att det finns fler personer som kunde ha bytts ut för att bidra till en mer progressiv politik. Politiska bromsklossar. Eller från och med nu kallade: guldklocke-politiker.

SSU:s valläger

Jag har befunnit mig i Strömstad på valläger med SSU i fem dagar. Det är alltid lika roligt att träffa gamla vänner, diskutera politik och få nya insikter från seminarier som man har tillfälle och gå på. Framför allt kände man av en sådan stark vilja att förändra och en oerhörd ilska över samhällets utveckling under den borgerliga regeringen. Jag tänkte nämna lite av vad jag gjorde under de dagarna.Jag var delaktig i paneler för två seminarium och bägge handlade om Västsahara (mer om det senare men det gick fruktansvärt bra!). Deltog i andra internationella seminarium och lyssnade på diverse föreläsare i café tältet (bland favoriterna var helt klart Anna Sjödin och Thomas Hartman om deras bok - Vem bryr sig?).Gick omkring i stövlar eftersom det var lera upp till anklarna på en hel del ställen. Läste oerhört många ETC tidningar och hängde med deltagarna och i synnerhet vår yngsta deltagare från Helsingborg - Angelina (4 år gammal).Och jag hade oerhört roligt. Men nu är det över och nu satsar vi alla på arbetet fram till valet.

Befria Västsahara/Free Western Sahara/ Sahara Libre/صحراء حرة!

Idag är det Västsaharas nationaldag. Den enda nationaldagen jag firar för att vara helt ärlig. Och det är 34 år sedan de utropade sig själva självständiga. Än lever de under ockupation. Än kämpar de för sin självständighet. Än hoppas de att deras frihet kommer snart. Och än kämpar vi med dem.

Under ett år har otroliga framsteg skett för Västsaharas sak i Sverige. Rent fantastiska framsteg. Den socialdemokratiska kongressen valde att kämpa för ett erkännande på Västsahara. Äntligen. Men Västsaharierna har även genomlidit extrema extrema svackor i år. Även om vår utrikesminister inte verkar ha koll på utvecklingen i Västsahara.

Även i på europeisk nivå har framsteg gjorts. EU-parlamentets jurister erkände att fiskeavtalet mellan Marocko och EU var folkrättsstridigt då det innefattar Västsahara. Det är ett bra steg i rätt riktning. Nu måste de bara göra något åt det.

Men det största steget är ännu inte taget. Steget vi alla väntar på. Så låt oss hoppas på att 2010 är året då det inträffar. Befria Västsahara/Free Western Sahara/ Sahara Libre/صحراء حرة!

Blast from the past.

Kan inte riktigt placera när detta kortet är taget men vintern 2003/2004. Men så mycket är säkert, att jag vet precis var det är taget. På en Palestina-manifestation i Karlstad. Det är intressant att se sig själv på ett kort där man så tydligt minns känslan, som att titta på sig själv utifrån men fast i ögonblicket. Vi dansade debke (arabisk folkdans) för att dra till oss uppmärksamhet och för att få upp värmen. Solen sken, som alltid i Karlstad och vårt budskap om ett fritt Palestina ekade ut över hela torget. Det var oerhört kallt och våra skånska själar var inte beredda på kylan. Mina skor var inte alla fall inte anpassade för den. Men vi hittade snabbt ett sätt att få upp värmen på. Lycka.

Fattar inte att vi är inne i December månad.

Det är helt otroligt. December-månad. Det känns som om det precis varit nyår. Och vädret är som det var i oktober. Jag ligger efter rent tidsmässigt. Känns som om jag inte hinner ikapp kalendern. Var har det här året tagit vägen? Chocken kom när jag insåg att vi hade vårt styrelsemöte på första advent (och jag missat att det ens var första advent). Den oerhört glittrande julgranen utanför folkets hus påminde mig om vilken månad det var oerhört snabbt. Det känns nästan som om jag behöver solglasögon för att passera den. Den blinkar. I tre olika färger. Angelina (Yasse's treåriga sötnos) såg julgranen från fönstret i SSU-lokalen när jag höll i henne. Hennes recension var i alla fall tydlig: Natttaasssaa, titta på juuuulgranen. Den är såååå fiiin. Jag får väl helt enkelt acceptera att det är december.

Tjugo i fem på morgonen

tänkte jag lägga till lite fler bilder från igår, som jag tog på resan till Göteborg. Ska efter det läsa mina spanska glosor för sista gången och be en stilla bön över att jag klarar den här tentan. Konturerna av Emma Nilsson, den lugnaste medresenären jag skådat. Hon ska hädanefter alltid sitta bredvid mig.
Min bästa vän <3 som tog ett för laget igår genom att köra till Göteborg trots att hon börjar jobba sex på morgonen idag! Stjärna...
Bambi/Bambilicious i ett och samma foto. Jag älskar det här fotot. Tycker det är vackert. Inget mer och inget mindre.
Hasta Luego!

SSU Helsingborg <3 Emmaus Björkå <3 Västsahara

Idag var det alltså dags för att åka upp och överlämna kläder till Emmaus Björkå i Göteborg. Givetvis var vi försenade (man kan inte vänta sig något annat när vi ska iväg), men vi var framme relativt tidigt. Vi började morgonen med att hämta upp de sista kläderna från Montessoriförskolan Fyrklövern på Ramlösa innan vi gav oss iväg (och tack till all de föräldrar som donerat kläder). Det blev sammanlagt mer kläder än vad vi trott vi skulle kunnat samla ihop på så kort tid. Men hjälp av partikamrater, SSU:are, Montessoriförskolor, vänner, familj och bekanta lyckades vi nästa fylla hela skåpbilen (ett stort tack och massa kärlek till er alla). Vi passade även på att göra ett studiebesök på Emmaus Björkå och dess sorteringstation. Det är ett oerhört arbete som görs. Vill man vara säker på att ens pengar (eller kläder) går till bra ändamål ska man köpa (eller donera) kläder till dem. Det ska bli intressant att se om man får se några av kläderna på människor i lägren. Jag njuter av tanken. Men just nu är jag så snurrig att jag snart inte kan se rakt. När jag är sjuk är jag av någon anledning sjukare under morgnar och kvällar och idag märktes det speciellt mycket. I kombination med nervositeten för morgondagens tenta har det paralyserat mig (de senaste timmarna). Men det ska nog gå bra och som ni ser har varit en underbar dag!

Destination Emmaus Björkå...

Det är dags för oss att ge oss iväg med alla kläder vi samlade in till Göteborg. Mer specifikt till Emmaus Björkå. Och det är dags för en roadtrip, tillsammans med tjejerna. Det är speciellt. Brukar alltid sluta med att jag fått uppleva saker jag aldrig gjort tidigare. Eller åtminstone se, saker jag aldrig sett tidigare.

Klädinsamlingen gick bra!

Vi spenderade gårdagen med att anordna en liten klädinsamling till de västsahariska flyktinglägren (och med att se en dokumentär om situationen för de västsahariska kvinnorna). Och jag är mer än nöjd med resultatet. Det är dessutom så att två förskolor engagerat sig i insamlingen, utöver alla partikamrater och övriga solidariska människor. Så det kommer tillkomma en del kläder fram till att vi åker till Emmaus Björkå nästa fredag och lämnar över säckarna. Så om ni har glömt att lämna över kläderna eller har mer att donera så kan ni göra det fram till torsdag nästa vecka. Och jag vill passa på och tacka alla som skänkt ett endaste plagg. Tack!

Några av mina bästa tal

håller jag när jag sover. Och jag vaknade upp i morse efter att jag drömt att jag stod i talarstolen och pläderade för att höja skatten. Och jag var förbannad. Riktigt förbannad. Det var det jag vaknade av.

Idag tänker jag packa för glatta livet. Imorgon 06.36 bär det av till kongressen.

Danmark kan få förbud mot sexköp

Det är helt underbart. Fantastiskt. Jag njuter av nyheterna för första gången på ett väldigt bra tag. Småler åt tanken. Danmark kan få ett förbud mot sexköp eftersom Socialdemokraterna och den Radikale Venstre förmodligen kommer ställa det kravet. Ni, som följt den här bloggen, har säkert sett SSU Helsingborgs kampanj för ett förbud av sexköp i Danmark. Annars kan ni läsa om det här. Det värmer mitt hjärta att vi kanske gjort en skillnad. Nu håller jag tummarna för att kravet ställs.

Jag kan inte ens bestämma mig för titeln på bloggen idag. Så jag skriver så länge i hopp om att något dyker upp. Tänkte mest sammanfatta min vardag under sommaren. Den är fylld av arbete och av politiska möten. Och ofta så vet jag inte vad jag ska göra under kvällarna i förväg.

Igår lyssnade jag på de rödgröna som vad på besök i Helsingborg och deras otroligt roliga moderator Eric Sundström. Och träffade vänner jag inte sett på länge (Rasmus) och såg en hel del välbekanta namn i publiken. Sen har överlämnade jag blommor till Lars Ohly, och hade du frågat mig igår morse om jag skulle ha kramat Lars Ohly under dagen hade jag skrattat hejdlöst. Men det var precis det som hände. Och det är just det jag älskar med sommardagar, man vet aldrig vad som kommer hända under dagen.

Sen måste jag länka till dagens låt (och jag sjunger med Don't you know that you better run, run, run, run, run, run? Yes, finally the tables are starting to turn.):


Mona kommer till Helsingborg

Vädret har äntligen blivit bättre och solen strålar över Helsingborg. Jag har tillbringat de första timmarna av dygnet inomhus och arbetat men ska snart ut en stund. Jag ville bara passa på och reklamera att de rödgröna kommer till Helsingborg nu på torsdag den 25 juni.

Mona Sahlin, Peter Eriksson, Maria Wetterstrand och Lars Ohly skall då tala på Konsul Olssons plats i Helsingborg kl 11:30. Jag hoppas att så många som möjligt kan ta sig dit. Det ska bli intressant att höra vad de har att säga.. det var inte så länge sedan Mona var här senast. Njut av solen medan ni kan :)

Dagstidningen har inte blivit tunnare än

Det är ett märkligt fenomen att tidningen krymper varenda sommar. Det finns inte tillräckligt mycket att skriva om, eländet minskar under semestermånaderna i vanliga fall. Men i år, i år, plockar jag upp min tidning på morgonen och väger den i handen..jo då, jag tror den är lika tjock som den brukar vara. Vi är inte riktigt där ännu.

Internationellt sett har jag de senaste dagarna har jag följt utvecklingen i Iran. Jag får gåshud av motståndet och modet som visas i nyhetssändningarna. Och man kan följa utvecklingen genom nätet och twitter. Och både Maryam Yazdafar och Ardalan Shekarabi kräver att valet i Iran inte skall erkännas av Sverige eller EU. Ali Esbati skriver tankvärt om att valutgången kankse inte är fel. Och jag kan även rekommendera detta inlägget av Ali Esbati. Och oavsett om valutgången stämmer eller inte så är det något står fel till i Iran med tanke på att det är människor som fått offra sina liv för förändring efter valet. SSU har haft en demonstration för att hedra de som dog och för att protestera mot det nuvarande läget i Iran.

Som sagt min tidning har inte blivit mindre.

Och jag vill dessutom passa på och länka till en SSU:are som fick mig att skratta häromdagen. En insändare från MUF fick henne att tända till ordentligt.

It's over. It's finally over.

Det har gått oförskämt snabbt. Faktiskt. Jag var inställd på att plågas till midnatt. Men jag ska inte klaga. Tack och lov. Även om budgeten inte är som vi från S hade velat ha det är den nu antagen. Och vi har reserverat oss till en massa. Och tagit oerhört bra diskussioner. Budgeten för 2010 är nu alltså antagen. Det är bara övriga listan kvar (övriga ärenden kvar). Det bör inte ta speciellt lång tid and then I'll be on my way home. Finally.

Det är paus igen. Bilder från KF i Helsingborg.

Och här kommer bilder från lugnet. Rakt framför mig. Och nu kommer en bild från de tomma stolarna till höger. Och så min plats så klart. Och så sist men inte minst. Jag. Och jag är riktig seg just nu. Ser ni det i mina ögon. Under pauserna praktiskt taget sover jag i kommunfullmäktigesalen. Jag hann med att sova ungefär tre timmar i natt på grund av att min kära broder hade glömt nyckeln hemma.
ps. alla de som skrivit på mot skolmatsavgiften. Tack. Ni ska veta att era namn nu finns diarieförda och alltså med i protokollet från detta kommunfullmäktigemötet. Ni spelar roll. Och tack till er alla som samlat in dem.