Camila

Jag har lyssnat på den här låten sedan jag var i Ecuador. Och jag ser nu att den ligger på top-listorna i Latinamerika. Här är den engelska översättningen även om jag inte riktigt tycker den gör låten rättvisa. Den här låten (av samma grupp) spelades så himla ofta när jag var i Ecuador att jag lärde mig den utantill när jag inte ens kunde göra en beställning ordentligt på spanska. Tilläggas skall att den spelades varje gång jag satte mig i en taxi. Och för er som inte kan spanska så kommer översättningen här.

Det var det

här jag mer eller mindre försökte komma fram till med mitt förra inlägg. Ibland kommer det inte riktigt fram som jag hade velat. Dock framför Anna-Klara Bratt huvuddragen av det jag ville ha sagt.

Sen vill jag bara tillägga för eventuella läsare att jag inte publicerar anonyma kommentarer. Inte ens dem jag håller med. Som jag beräknat fick jag en barnslig "ni har också gjort fel inom ditt parti så peka inte finger på oss"-kommentar. Mycket riktigt. Mitt parti/partiföreträdare är inte felfria. Jag är medveten om anklagelser och brott som begåtts precis som alla andra som läser tidningen. Men det gör inte sexköp okej oavsett vem det handlar om. Jag rättfärdigar inte en påstådd socialdemokratisk sexköpare genom att peka på en påstådd moderat sexköpare. Men uppenbarligen försöker en viss anonym kommentator rättfärdiga ett påstått sexköp genom att peka finger på ett annat påstått sexköp. Omoget och så himla fel.

När det kommer till sexköp pekar jag inte bara med ett finger utan med hela handen. Oavsett vilket parti personen tillhör.

Littorin

Namnet som har cirkulerat i tidningarna den senaste veckan. Jag har gått och tänkt på om jag ska skriva ett inlägg rätt så länge. Men nu har jag fått nog av debatten som uppstått kring den här skandalen. För en skandal är just vad det är. Och det har olika skikt.

Om han köpte sex är det inte okej. Inte under några som helst omständigheter. Det är inte okej att köpa sex. Jag struntar blankt i om han hade det svårt att hitta någon efter sin skiljsmässa eller om han hade behov. Att köpa någon annans kropp är inte okej och dessutom olagligt. Kristina Hultman skriver:

"I min värld är vi är alla skyldiga att försvara den sexköpslag som förbjuder handel med människors sexualitet, och detta oavsett hur uppmärksamheten runt Sven Otto Littorin just nu drabbar enskilda. Ansvaret för den uppkomna situationen är hans och ingen annans. Det betyder inte att vi ska strunta i också "se människan"."

Som skiljsmässobarn tycker jag bara det är smutsigt att använder sina barn för att förklara sitt avhopp om det egentligen handlar om att han köpte sex och inte kan stå för det. Smutsigt. Mona Sahlin uttryckte att hon var besviken på Littorin och att han drog in sina barn i historien när det egentligen handlar om något annat. Jag kan inget annat än att hålla med henne.

Och för er som tror detta handlar om politisk färg, guess again. Jag hade sagt precis samma sak oavsett vem det hade varit som begått handlingen. Det är inte okej.

Själv är jag lika intresserad av om anklagelsen är sann som att få reda på hur länge vår käre statsminister har känt till det. Om Littorin är skydlig anser jag också att Reinfeldts trovärdighet tagit skada, just för att han hjälp till att "mörklägga" det. Helt omdömeslöst. För vad tycker vi om människor som skyddar en brottsling?

Tiden kommer att utvisa sanningen. Men tills dess borde alla inblandande ta sig samman och stå för sina val. Ut med sanningen direkt. Sådana här skandaler skadar alla politiker eftersom det trissar upp politikerföraktet. Och vi behöver inte det.

"Vi kan skapa en bättre värld om vi arbetar tillsammans och gör färre misstag".

Det är dags att återvända.

Till mitt skrivande. För jag har redan återvänt till Sverige, från Ecuador. Det var en underbar upplevelse att vistas på andra sidan atlanten. Chocken över att vara hemma har nu lagt sig, i alla fall delvis. Helt ärligt har jag inte riktigt hunnit känna efter. Jag möttes nämligen av en hög arbetsuppgifter, en igångsatt valrörelse och en att-göra lista som hade kunnat sammanfattas med "the never ending story". Men I'm back.

För att inte tråka ut er med en massa detaljer kan jag försöka sammanfatta mina topp 10 upplevelser under min tid i Ecuador (utan inbördes ordning).

1. Spanskan. Känslan av att först känna sig som en femåring rent språkligt till att kunna samtala med myndigheter. Det finns ingen härligare känsla än när gloslistorna äntligen får en mening och man kan kommunicera obehindrat. Givetvis blev spanskan mer flytande så fort jag var förbannad eller behövde pruta ner överpriser.

2. Galapagos-öarna. Jag vet inte hur jag ska sammanfatta i ord hur vackert det är. Det är faktiskt obeskrivligt. Så det får bli en bild istället för ord.
3. Quito. Det är en otroligt vacker historisk stad. Har ni möjlighet att besöka det tycker jag att ni ska göra det. Vi åkte och besökte ekvatorn, indianmarknader och en massa kyrkor.

4. 2 veckor med bästa vännen (som flög hela vägen från Sverige till Ecuador för att resa Ecuador runt i två veckor). Det blev en väldigt lång resa Guayaquil-Galapagos-Quito-Cuenca-Guayaquil. Vi hann flyga, åka båt, ta metron, buss och givetvis taxi. Vi har gemensamt skrattat oss igenom Ecuador. Det hade inte varit ett lika perfekt avslut på min tid där utan henne.
5. Peru. Oh, Peru. Jag säger bara så här. Om man vill uppleva underbar natur, underbara människor och underbar mat så ska man åka till Peru. Och jag tänker återvända. Snarast möjligt.
6. Åka buss över moln. Ibland upplever man helt surrealistiska saker. Det hände mig under en väldigt intressant bussresa mellan Cuenca och Guayaquil. Givetvis skulle bussresan endast ta fyra timmar (sex timmar senare var vi framme). Men den verkliga chocken kom när jag under resan tittar jag ut genom fönstret och inser att vi befinner oss ovanför molnen. Oerhört surrealistiskt och enormt vackert.
7. Pruta ner priser. Guayaquil är inte en stad man ska befinna sig i om man är oerhört blyg. Inte heller ska man vara kvar i Guayaquil om man har svårt att anpassa sig till nya omständigheter. Guayaquil är en offensiv stad. Och en stad där man måste vara offensiv i. Det tog mig ett tag att vänja mig vid att behöva pruta ner alla möjliga priser men i slutändan tog överlevnadsinstinkten över och jag anpassade mig till den rådande normen dvs. diskutera alltid priset. Och jag blev oerhört bra på det. Övning ger verkligen färdighet.Idag har jag problem med att slå ifrån mig min första reaktion att försöka pruta ner priset på H&M och kommer på mig själv att tänka: "det där är inte värt så mycket" lite väl ofta.

8. Taxiresorna. I och med att Guayaquil är en oerhört farlig stad tvingades jag ta taxibilar kors och tvärs genom staden. Alla samtal med alla taxichaffisar kommer jag bära med mig för alltid. Det var genom dem jag lärde mig det mesta om hur det brutala klassamhället faktiskt fungerade.
9. Min Ecuadorianska familj. Jag hade den oerhörda turen av att ha en underbar vän i Ecuador och av att bli inkluderad i hennes familj. Jag fick uppleva samhället inifrån en ecuadoriansk familj. Det är också den familjen jag saknar mest nu. De är helt klart den bästa delen av Ecuador.
10. Migrationsverket i Ecuador. Stället där absolut ingen talar engelska och tjänstemännen inte kan använda sax. Mitt möte med Migrationsverket är något som blivit roligt med tiden. Det var inte roligt då. Absolut inte. Men idag kan jag skratta åt det. Byråkratin och korruptionen är oerhört stor i Ecuador och jag tvingades åka mellan olika departement och kontor under en hel vecka för att få ett ID-kort som möjliggjorde en utresa ur landet. Just det, man behövde tillstånd för att göra resa ut ur landet.

Och när jag efter jag slitit mig i håret under en hel vecka får jag äntligen kortet utfärdat, det enda problemet är att jag får det oplastat. Jag inser snabbt att de vill jag ska betala för att få det inplastat och efter jag betalat kvinnan vid utgången 50 cents för att plasta in mitt ID-kort (där kortet på mig för övrigt är snett taget) kommer momentet som egentligen borde toppa den här listan. Kvinnan suckar lite grann, tar emot mitt ID-kort och rycker fram sin plattång och som hon sedan använder för att plasta in mitt kort med. Fastän mitt rödflammiga foto har börjat försvinna har jag kvar mitt buckliga ecuadorianska ID-kort som ett bevis för att det verkligen hände. Och jag bär det som en medalj i min plånbok över att jag överlevde hela den processen på spanska, över att jag överlevde det ecuadorianska Migrationsverket.

PERU

Som ni ser har jag inte uppdaterat min blogg pa ett bra tag. Jag befinner mig pa semester i Peru och aker tillbaka till Ecuador pa sondag. Lovar att uppdatera er med bilder da. kram!

Annons

Jag får en annons skickad till mig, och inser snabbt att jag är en del av den. Givetvis hade de redan skickat det till pressen...så jag får nöja mig med valet av bild. Yasmine's bild är i alla fall klockren. Vad tycker ni?

saknad

Fick ett foto skickat till mig per mail. Det föreställer en av mina närmaste vänner från det ockuperade Västsahara: Nhbuha. Hon befinner sig för närvarande i flyktinglägren i Tindouf (och träffar våra vänner - som killen på bilden Said). Jag önskar jag vore där nu för att träffa dem båda. Ah, förhoppningsvis ses vi snart igen.

Västsahara i mina tankar

Jag får nyheter hela tiden om Västsahara. Och läget ser allt mörkare ut. Brahim Dahane, Ali Salem Tamek, Ahmad Anasiri, Yahdih Ettarrouzi och Rachid Sghayar har hungerstrejkat sedan den 18 mars 2010 i protest mot att deras rätt som samvetsfångar inte respekteras. Fångarnas hälsa försämras nu snabbt enligt de människorättsorganisationer som de tillhör. Brahim Dahane ska bland annat ha förlorat medvetandet vid flera tillfällen. Västsahariska samvetsfångar i andra marockanska fängelser har under veckan inlett hungerstrejker för att protestera mot de villkor de lever under och för att stödja Brahim Dahane och de andra i Salé fängelset. Enligt uppgifter hungerstrejkar 32 västsahariska fångar i nuläget.

Amnesty International kräver i en blixtaktion att de sex hungerstrejkande västsaharierna i fängelset Salé omedelbart och villkorslöst friges. Ni kan vara med och påverka. Skriv ett brev till Marockos justitiedepartement. Skriv och låt dem veta att ni vet vad som händer med de västsahariska fångarna! Kräv förändring!

Jag rekommenderar er också att läsa Thawra Ali Salem Tamek's brev till sin pappa Ali Salem Tamek, en västsaharaktivist, som är fängslad för att han opponerat sig mot Marockos ockupation av Västsahara. Han hungerstrejkar också nu, tillsammans med de andra fängslade västsaharier.

"My father that I love brought me up to be stubborn and named me “Thawra” (Revolution), so that the revolution would be the first word I hear and answer to. He wanted me to be a seed of a revolution that grows.. and resists.. and prevails. But my name doesn’t mean anything without my people, because my people are a revolution, and the revolution, to my eyes, is my people."

Det går inte en enda dag utan att jag tänker på det oerhörda lidandet västsaharierna får utstå. Inte en enda dag. Och jag ber för att de uppnår sin frihet snart.

Uppdatering

Så de senaste dagarna har jag hunnit med en del. Jag har fyllt 24 år. Och det tvingar en att titta tillbaka på vad man gjort och hunnit med under den här tiden. Och summan är väl att förra året varit intressant. Och att jag fortfarande har mycket kvar att uppleva. Det intressanta är att man alltid lär sig nya saker, även om sig själv. Mina födelsedagar tvingar mig alltid blicka framåt också, och fundera över vad jag vill göra. En extremt svår fråga ibland, eller hur?Jag har haft tid att bli super-irriterad över att jag inte kan se "världens konflikter" från utlandet. Speciellt eftersom det senaste avsnittet handlar om Västsahara. Fruktansvärt irriterande. Men ni som befinner er i Sverige borde se det. I alla fall för min skull.Sen har jag varit väldigt lycklig överuppdrag gransknings uppdaterings-avsnitt angående fiskeoljan från Västsahara som används i Omega 3 tabletter som säljs i Sverige. Det är enorma framsteg som gjorts i den här frågan de senaste åren. I alla fall när det kommer till medvetenheten. Ockupationen i sig blir allt brutalare.

Politisk uppdatering

Jag vet att det inte blivit så mycket politik (utöver Västsahara) här på ett tag. Men sanningen är den att jag aldrig varit så politiskt arg som jag är nu. Jag försöker bara smälta den politiska maktlösheten jag känner här. Och när jag kan sätta ord på min känsla så lovar jag att dela med mig av det.

Angående svensk politik läste jag ett intressant inlägg av Daniel Mathisen, angående påståendet om att klasskillanderna minskat i Sverige. Jag följer valrörelsens start med en oerhörd nyfikenhet. Ni vet ju redan vem jag hejar på. Men det är alltid lika intressant att se vad de andra partierna får för sig. I synnerhet de populistiska partierna.

Ett paket anlände

efter att jag haft en sådär dag. När jag var på väg in till mitt hus, stannade vakten mig och överräckte ett paket. Just det. Ett blått posten-paket, med ord skrivna med min mammas handstil. Vackert och extremt behövligt. Min kära mamma har skickat lakrits till mig. Gott folk, det är precis det jag trånat efter de senaste månaderna. Den enda nackdelen med paketet är att jag inte kan visa er innehållet. Det var nämligen täckt i smält choklad så jag fick tvätta av alla små lakritsboxar. Efter min ransonering är jag nu helt säker på att jag klarar mig fram till juni. Tack pamsen!

Nothin' on you baby

Jag har skickat den här låten till höger och vänster. Lagt upp den på facebook och pratat om den till i princip alla jag känner. Jag har i princip gjort allt jag kan för att sprida den, förutom att lägga ut den på bloggen. So here it comes.

Religiösa utställningen

Den religiösa utställningen var fylld med antika ikoner. Och alla som känner mig vet att jag inte är jätte-religiös, snaraste spirituell, men att jag avgudar ikoner. Tycker de är så himla vackert målade.

Presidentrummet

Jag besökte presidentrummet (som är en del av stadsmuseumet). Det hade inte varit så himla intressant att se en massa porträtt utan någon som helst information om presidenterna om inte jag redan hade gjort lite efterforskningar om den här mannen under mina spanskalektioner.
Abdalá Bucaram. Han blev president under mycket intressanta omständigheter. Hans syster var nämligen gift med en väldigt omtyckt president; Jaime Roldós Aguilera och båda omkom i en flygolycka. Därefter startade Abdalá ett parti som helst enkelt byggde på hans avlidna svågers popularitet: Partido Roldista Ecuatoriano (Roldista efter svågerns namn Roldós). Han var känd för att vara oerhört populistisk och hade politiska kampanjer för att bland annat förbjuda mini-kjolen. Hans sätt var lite av en seriefigurs, och han ser faktiskt ut som en. Vad exakt tänkte han efterlika med sitt yttre? Eller rättare sagt, vem? Tankarna går bara till en enda person. Efter att ha försökt komma till makten ett flertal gånger och kampanjat med hjälp av pop-artister vann han till slut presidentvalet. Men kaoset förstärktes efter att han tillträtt. Pengar försvann från staten och hans ministrar begick otaliga fel, Så tillslut avsattes han, efter knappt 6 månader som president och flydde landet. Han bor för närvarande i Panama.

Klockan 21:00 svensk tid!

Befinner jag mig på väg till Salinas. Och förutom sol, innebär det inget internet fram till Söndag. Glad påsk på er!

Besökte Guayaquils stadsmuseum

Där kan man lära sig allt om Guayaquils historia. Och se historiska föremål. Om man befinner sig i Guayaquil ska man definitivt besöka det. Det är dessutom gratis. Och utöver den historiska delen finns även en utställning av nutida religiösa målningar, antika religiösa målningar och porträtt av alla ecuadorianska presidenter. Den historiska utställningen förklarar också hur ursprungsbefolkningens religioner blandades med den kristna tron. Jag har tänkt ladda upp bilderna under olika dagar eftersom internetuppkopplingen inte är den starkaste. Ha tålamod ;)

Myten om väljarna

är titeln på en ledare för Dagens Arena. Det handlar om politiska opinionsundersökningar. Här är ett smakprov för att få er att läsa hela ledaren.

"En bild av bräckligheten i den här sortens mätningar är att Socialdemokraterna fick starka förtroendesiffror för sin sysselsättningspolitik 2006, trots att det sannolikt var bristerna i den politiken som Göran Persson förlorade valet på. Och vad mäter egentligen opinionsinstituten när de frågar efter förtroende för de olika partiledarna? Är det Fredrik Reinfeldts slipsfärg, hans mått av trevlighet och vanlighet eller hans politiska åsikter? Ingen som vet."

Jag älskar när någon skriver om vad jag gått och tänkt på och inte kunnat formulera i hela meningar. Jag tänker bara säga att jag håller med fullständigt. Och därför litar jag inte på de där opinionsundersökningarna. Det enda jag litar på är svenska folkets röster, alltså valresultatet. Även om jag inte alltid förstår det.

IUSY erkänner Västsahariernas rättigheter

Och det var givetvis SSU:s delegation som drev frågan hårdast. Stolt.

Jesus staty

Guayaquil har sin alldeles egna Jesus-staty. Den är definitivt värd att besöka, i synnerhet eftersom utsikten från toppen är underbar. Man tar sig nästan hela vägen upp med bil/taxi och därefter är det en del trappor som ska bestigas. Men det är värt det.