Ett barn är begravet i Gaza

Det har börjat igen. Det finns inte mycket mer att säga. Attackerna i Gaza, har börjat igen. Det är bara början, vi är långt ifrån slutet. Denna ockupation, och konsekvenserna av den som är så horribla. Många civila har dött och kommer att dö. Det är bara en tidsfråga innan dödsantalet stiger och reduceras till nummer i trycksvärta, som någon enstaka person kommer låta ögonen vila på, innan den fortsätter och läser sportdelen i tidningen. För andra kommer det att vara början på en livslång sorg. Ockupationens fula ansikte har visat sig igen. 

Detta är en dagsvers som jag hade med i ett tidigare inlägg om Gaza men det kan gott användas igen. 

Mats Nörklints gamla dagsvers i DN.

Ett barn är begravet i Gaza.
En yttersta deportation.
Hans kropp ligger svept i en trasa.
Han avled av ockupation.

Med samma förlamande fasa
som barnen vid Auschwitz´station
han såg när de började gasa
och skjuta helt utan pardon

Så lätt kan ett livsprojekt rasa
Så krossas en världsillusion
Ett barn är begravet i Gaza
förgjort av en herrenation.