50 cents senare

Min dyraste utgift i det här landet är definitivt resekostnaderna. Man blir rådd att inte ta bussarna. Vissa råder en att inte ta de gula taxibilarna eftersom en hel del blir kidnappade eller rånade. Andra säger precis tvärtom. Och i slutändan så gör jag vad jag brukar göra. Ställer mig i taxikön bredvid personerna från Ecuador. Och bevakar vad de gör.

De går fram till tjejen med en uniform som närmast kan liknas till en McDonalds-utstyrsel (detta är alltså ute på gatan, vid universitetets kapell). De säger dit de ska till henne och en taxi (bil utan någon som helst skylt) dyker upp. Hon anger till honom vart tjejen som väntar ska och de kör iväg (och det är nästan bara tjejer i kön).

Så; jag gör precis samma sak. Och eftersom jag är fåordig och inte talar spanska som alla andra.. använder jag den spanskan jag kan för att förklara att jag har ont i halsen. Ja, just det. Jag ljuger. Detta försäkrar mig om att de inte ställer fler frågor och att jag inte gör bort mig när jag pratar och ertappas som "gringa". Det syns i och för sig på långa vägar att jag inte är från Ecuador men jag inbillar mig att det blir värre om de förstår att jag inte talar spanska flytande.

Nå, detta är i alla fall för dyrt. Så imorgon ska jag göra det onämnda i det kvarter jag bor (medelklass område som är instängslat) nämligen åka kollektivtrafik en s.k. "metro". Så håll tummarna för att jag klarar mig i ett system utan just system. Men eftersom tur och returresan kommer kosta mig 50 cents (istället för otaliga dollar) tar jag risken att tappa bort mig fullständigt.