Utrikesdebatten pågick igår i Sverige samtidigt som mitt internet vägrade samarbeta med mig. Och majoriteten av artiklarna som publicerades i samband med debatt fokuserade på vem som vann debatten baserat på deras debattekniker mer än vad de sa: "Urban Ahlin ställde frågor, Carl Bildt svarade på något annat. Urban Ahlin ställde om frågorna till ”herr utrikesminister”. Carl Bildt svarade på något annat. Skickligt. (De är helt ogenerade när det gäller att fullständigt ignorera föregående talare, i förra veckan gjorde Maud Olofsson exakt samma sak.)"
Och sen läste jag den röd-gröna utrikesdeklarationen. Och häpnade över det mest radikala jag sett på länge. Något som uppenbarligen DN:s politiska reporter Henrik Bror antingen missat eller valt att bortse från. Ett erkännande av Västsahara fanns med. Och de röd-gröna är eniga. Och sen kom tårarna. Detta är precis vad de behöver. Ett erkännande. Afrikas sista koloni kan komma att erkännas snart. Jag hade röstat på de röd-gröna även om jag inte varit ideologiskt övertygad: för Västsahariernas skull. Oavsett om Ahlin eller Bildt vann utrikesdebatten. I mina ögon fanns det bara en vinnare: Västsahara. Sahara Libre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar