Folket som ropade krig.

Hotet från Västsaharierna att gå ut i krig har legat som en stor imma över fredsförhandlingarna med Marocko under många år. Det har aldrig varit uttalat hot eller ett tomt hot utan ett hot som legat under ytan och som POLISARIO (den Västsahariska befrielserörelsen) lyckats hålla i schack. Fredsförhandlingarna har varit fruktlösa alldeles för länge. Inga framsteg har gjort. På Västsaharafronten intet nytt. Fram tills nu.

När Marockos styrkor (militär samt polis) ödelade det fredliga flyktinglägret Gdeim Izik, i det ockuperade Västsahara dog inte bara människor utan även hoppet om en fredlig lösning. De Västsahariska ungdomarna i flyktinglägren utanför Tindouf, Algeriet, som POLISARIO lyckats tygla i sin önskan om att gå ut i krig, kastade då in sina handdukar och kräver nu krig.

Inget mer och inget mindre. Krig.

Statusuppdateringar på facebook och den spanska motsvarigheten till facebook kryllar av meddelanden från ungdomar som ”Hur länge ska vi knyta våra nävar och vänta på en frihet som aldrig kommer ges”, ”Vi kan inte vänta på att det internationella samfundet ger oss tillbaka vårt land, vi måste ta tillbaka det själva” eller det berömda ”Toda la patria o la muerte” (Hela fosterlandet eller döden). De sista slagorden är en symbol för det enkla faktumet att de är villiga att offra allt för att kunna återse (eller se) sitt hemland.

Det är inte meddelanden från terrorister, utan uppgivna ungdomar som fötts och växt upp i Saharaöknen för att deras land är ockuperat. Och som aldrig har sett sitt hemland. Och de är trötta på att vänta efter 35 års ockupation och 20 års fredlig väntan. Så de tar värvningen istället. Och POLISARIO har kallat in sina reservlistor till armén. Med glädje ansluter sig västsaharier nu till armén för att det äntligen händer något. Och de är väl medvetna om att många av dem kommer att dö i ett eventuellt krig. Men de föredrar döden över väntan.

POLISARIO har nu försökt på alla möjliga sätt att få omvärlden att reagera. De måste hålla ihop sitt folk och försvara sitt folks rättigheter. Och de kan bara vänta så länge. För sanningen är den att de enda framstegen i konflikten har gjorts genom krigsföring. 20 år sedan. Och medan Västsaharier dör och förföljs i det ockuperade Västsahara läcker wikileaks information om att USA och Frankrike redan beslutat sig för att följa Marockos lösning på konflikten. Det finns inte något förtroende för det internationella samfundet kvar.



Västsaharierna kommer med största sannolikhet inte att klara ett års fredligt väntande till. De kommer antagligen inte ha förtroende nog för FN eller för omvärlden för att försöka medla sin väg till frihet igen. Folket som ropade krig, ropar nu krig en sista gång.