Min avgång.

SSU. Sveriges socialdemokratiska ungdomförbund. Jag blev medlem som 16-åring och har spenderat 9 år i styrelsen (de 5 senaste åren som ordförande).  Igår avgick jag, och även om det var självmant så kändes det ändå lite vemodigt och extremt känslosamt. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag avtackades. Jag har mer eller mindre växt upp inom SSU. På så många sätt. SSU har gett mig min ideologiska kompass. Men även min människo-kompass. Men alla lärdomar har självklart inte varit smärtfria. Trots detta hade jag aldrig gjort det ogjort. Min viktigaste lärdom har nog varit att alltid lita på sig själv. Man är kapabel till så mycket mer än vad man själv tror.

Jag läste en gång ett råd till ungsocialister som man kan använda sig av i varje parti. Och det är ett av de råden jag verkligen vill lämna efter mig till alla dem som vill hjälpa sitt parti långsiktigt.

"Välj din styrelse, din representant, din förtroendeman, den bäste, den trognaste och ärligaste. Aldrig den late, den svamlande, den slöe, den fege, den vinglande. Döm ej efter orden utan efter gärningarna. Många kan ha vackra ord på tungan, äro radikala i munnen, men lata att arbeta, rädda att våga, fega att handla och lätta att böja."

Sen vill jag verkligen understryka följande. Svik aldrig en vän för en politisk position. Vänner växer inte på träd. Och man vill inte stå på toppen själv. Hjälp varandra upp. Solidariteten måste även vara organisatorisk inte bara politisk.

Jag kan inte tacka SSU tillräckligt allt jag fått uppleva. I synnerhet vill jag tacka SSU Helsingborg som varit som mitt andra hem och med det min andra familj i så många år. Sådan gemenskap går inte att hitta någon annanstans. Alla underbara minnen. Genom SSU fick jag möjligheten att åka till öknen och möta mitt hjärtas folk. En folk jag kommer fortsätta kämpa för. Jag fick möjligheten att kämpa för precis allt jag tror på och lite till. Jag har träffat vänner jag kommer ha kvar för livet och lärt mig mer om politik, människor och mig själv än jag hade gjort i någon annan organisation. På gott och på ont.

Och jag vill tacka alla som jag mött, arbetat med och som berört mig för de är aktiva i en motståndsrörelse som funderar som tändstickor för mörkrädda. Fortsätt kämpa för det samhälle ni tror på. Jag lovar att kämpa med er. Och slutligen vill jag avsluta med ett citat från en Kent-låt (som jag för övrigt inte lyssnar på) men som jag fick på min student av en JHS-vän. Som jag tycker sammanfattar kärnan i att vara aktiv politiskt.

Brinn hjärta brinn, för du kan förändra allting.
Man kan faktiskt förändra precis allting.