Jag vill inte ha krig.

”Jag vill inte ha krig” sa en västsaharisk ung kille till mig i somras. Han fortsatte och sa ”jag vill ha självständighet”. Jag nickade instämmande för att försöka visa att jag höll med. Han tvekade ett tag innan han fortsatte prata men när han väl började prata igen sa han ”Jag vill inte ha krig, jag vill ha självständig. Men om krig är enda sättet för oss att få självständighet vill jag ha krig. Jag dör hellre i kampen för mina rättigheter än dör i en öken där ingen kommer att komma ihåg mig”. Jag visste inte vad jag skulle säga till honom då, och jag vet än idag inte vad jag ska säga till mina västsahariska vänner. Förlåt, för att vi inte lyckats åstadkomma mer räcker inte. Och kriget är närmare än vad många verkar förstå.

I helgen avslutade den västsahariska presidenten Mohammed Abdul Aziz sin resa till de sju västsahariska militärförläggningarna. Besöken kommer som en direkt följd till det nya FN-sändebudet Christopher Ross’d besök till lägren. Christopher Ross sa under det besöket att en lösning i Västsaharafrågan måste ha med västsahariernas rätt till självbestämmande. Men det västsahariska folket har i år fått höra ord men inte fått se några resultat. Presidenten valde den här gången att besöka de olika militärförläggningarna för att säga att detta är FN’s sista chans. Om de inte lyckas den här gången med förhandlingarna återstår bara en utväg för att nå självständighet. Någon gång får det vara nog.

Krig. Oavsett hur många gånger jag tänker på ordet och dess konsekvenser så känns det overkligt fast jag vet att det är väldigt nära. Jag vill inte tänka tanken. Men den finns där. Jag försöker föreställa mig mina vänner förbereda sig för krig och för döden. Jag hoppas verkligen jag slipper se det i verkligheten. De följande citaten är tagna från en intervju med Polisarios representant i Tanzania och Mauritius, Brahim S. Buseif

"Q. Do you see fighting against Morocco resuming if the international community fails to negotiate a peaceful resolution of the Western Sahara problem? 

A. We hope that the new envoy of the United Nations Secretary General to Western Sahara, Mr Christopher Ross will implement what has been decided by the Security Council in order to settle the conflict between the Moroccan government and the Saharawi people, that is to say: the holding of a referendum for self-determination of the people of Western Sahara and accomplish the decolonisation process. 

In 1991, we accepted the ceasefire with Morocco in the hope and understanding that the international community would help us achieve a negotiated settlement. But, we will not stay arms folded and let the Moroccans oppress our people and plunder our country’s wealth. 

Q. So you would resume fighting? 

A. Of course. It is not our preferred path but if it is forced on us, we have no other choice."