Jag hade möte med stadsbyggnadsnämnden idag. Och utanför möteslokalen i stadsbyggnadshuset pågår en fotoutställning om kvinnors vardagsrädsla. Utställningen visar de små knepen kvinnor använder sig av i vardagssituationer när de känner sig otrygga och vilka vapen de använder sig av.
Den första bilden visar en kvinna som håller sina nycklar mellan fingrarna, utmärkt vapen om man har många nycklar. Den andra bilden visar ett överfallsalarm med texten "jag är rädd överallt". Den tredje bilden visar någon som pratar i mobilen för att skrämma bort eventuella angripare. På den fjärde bilden står det "jag sträcker på mig för att inte se ut som ett potentiellt offer". Den femte bild visar en text där det står "jag har alltid mobilen redo" (en mobil visas med numret 112 inslaget). Den sjätte visar en text där det står "jag tar inga onödiga risker" framför en mörk gångtunnel. Efter att ha kollat närmare på bilderna inser jag att jag har gjort allt förutom att bära omkring på en gaffel i min handväska som illustrerades på en bild där det står "jag vill inte behöva oroa mig" (men tack för tipset).
Sen blev jag arg. Är det inte för j-vligt att man ska behöva tänka så här? Jag lämnade nämndmötet arg över vardagsrädslan man utsätts för... med mobilen i ena handen och nyckeln i den andra.
4 kommentarer:
Kvinnor är alltid offer.
Amen.
- Jag googlade på Vardagsrädsla för att hitta en särskild boks utgivningsår. Och fann din blogg om min utställning. (!) Det känns så himla fint att det är uppmärksammat, att det syns och att det går fram precis som jag vill. Att det är SJUKT att folk går och tänker allt det här.
I och med att jag inte hänger på Stadsbyggnadshuset hela dagarna, vet jag inte om någon kollar på det, därför är det fint att höra att någon sett och funderar vidare och reagerar.
hej! Jag hänger inte där heller men hade ett nämndmöte där :) jag såg att det var några stycken som tittade under tiden jag väntade på att mötet skulle starta. Väldigt fin var den. grattis.
Amen sister.
Skicka en kommentar