Den senaste utvecklingen i Västsaharafrågan

Händelseutvecklingen inom kampen för ett fritt Västsahara har den senaste månaden åkt en brutal berg- och dalbana. Vi vann som bekant omröstningen om att erkänna Västsahara på partikongressen. Men strax därefter utvidades ett svenskt ambassadråd från Marocko, Anna Block-Mazoyer, anklagad för att ha överträtt sina diplomatiska befogenheter genom att ha överlämnat dokument till "separatister" enligt Marockos utrikesminister. Media använde sig av ordet "separatister" när de rapporterade om händelsen och spelade därmed Marocko rakt in i händerna. Västsaharierna är inga seperatister. De är ett ockuperat folk som kräver sin rätt till självbestämmande. De har aldrig varit en del av Marocko, de är ockuperade. Så enkelt är det.

Igår mottog Brahim Dahanes syster, Per Anger-priset, till förmån för sin bror som är en av av de sju fängslade. Han sitter, som jag tidigare skrivit om, fängslad för landsförräderi, av ett land som inte är hans. Det enda han är skyldig till är att han kämpar för sina mänskliga rättigheter. Svd skrev om både prisutdelningen och utvisningen av den svenska diplomaten igår här och här.

Utöver det arresterades Aminatou Haidar som är en annan väldigt aktiv västsaharisk människorättskämpe, på flygplatsen i El Aiun i Västsahara den 13 november, av marockansk polis. Hon hade varit och mottagit the civil rights prize i USA och var på väg tillbaka hem när de arresterade henne. Anledningen till att hon kvarhölls på flygplatsen var på grund av att hon vägrade skriva att hon var marockan i rutan bredvid "nationalitet". Hon meddelande dem att hon skulle låta det stå tomt tills folkomröstningen ägt rum och hon kunde fylla i sin nationalitet: Västsaharier. Den marockanska myndigheten utvisade henne tillslut till Spanien. Hon vägrade först lämna planet i Spanien och deklarerade att hon ville återvända till sitt land och ville återvända snarast möjligt. Hon är dock olyckligtvis fortfarande kvar i Spanien.

Behandlingen av de Västsahariska människorättsaktivisterna har förvärrats avsevärt under den senaste tiden. Och när den marockanske kungen höll sitt tal till nationen den 6 november i år, sa han att det bara är möjligt för någon under marockansk kontroll är att vara marockan. Vilket ytterligare markerar motståndet mot den Västsahariska befrielseorganisationen och nonchalansen mot mänskliga rättigheter och internationell rätt. Marocko är en allt brutalare ockupationsmakt och den västsahariska befrielseorganisationen är lämnad i en allt större vanmakt. Händelseutvecklingen går inte åt rätt håll; utöver det faktum att media nu börjat uppmärksamma frågan. Men till vilket pris?