This is Rabuni calling.

De tillfälliga lägren utanför El Aiun, Västsahara.

Som jag nämt tidigare så har västsaharier som bor i det ockuperade området bildat flyktingläger utanför El Aiun i det ockuperade Västsahara för att protestera mot deras situation. Jag befinner mig på andra sidan muren i flyktinglägrena i Algeriet. Och vi följer alla läget härifrån. Om kvällarna sitter alla fastklistrade framför tv:n. Jag scannar de få tv-inslagen från det ockuperade området efter människor jag känner. Men det är nästan omöjligt att ens urskilja något i haven av människor som samlats utanför El Aiun i Västsahara för att protestera mot ockupationen på ett fredligt sätt. De blir allt fler som ansluter sig.

Jag tänker mycket på den situation som nu håller på att ta form. På de som valt att protestera mot ockupationen trots vetskapen om att det kan kosta dem deras liv och att de nu verkligen lever utan tillgång till de vardagliga nödvändigheterna. De är omringade av militär vars enda uppgift är att hålla dessa nödvändigheter borta från dem. Och ändå stannar de. Det är faktiskt helt otroligt. Men det visar också att något håller på att hända. Tålamodet håller på att ta slut och att konflikten nu håller på att utvecklas till ett krig. Allt som fattas är skottet i Sarajevo. Läget är så spänt att det känns hela vägen hit.

Hassanna som just nu befinner sig i de improviserade lägren utanför El Aiun Västsahara

Igår stod på ett litet sandberg vid sidan av tältet där jag bor. I hopp om att jag skulle få täckning för att kunna bekräfta det jag anat de senaste dagarna. Att Hassanna befinner sig i de nya lägren. Och jag vann mitt tekniska krig mot Mobilis (mobilbolaget här) och lyckades ringa. Och efter 10e signalen svarade han.  Han hann berätta att han mår bra och att alla våra vänner mår bra och att han befinner sig i det tillfälliga lägret utanför El Aiun och att situationen är som alla vet, dålig. Och sen försvann täckningen. Jag kände mig så nära, men ändå så himla långt borta. Och som vanligt extremt maktlös. Allt jag kan göra är att be för att det blir en fredlig lösning. Även om realisten i mig gett upp hoppet på att den här konflikten kommer lösas med fredliga medel.

För er som förstår franska (och för er som bara vill se hur situationen ser ut) kan ni se lägren genom det här inslaget. Här är ytterligare ett inslag men på spanska. Och om ni vill hålla er uppdaterade om vad som händer så gå gärna till Tidskriften Västsaharas hemsida under Senaste Nytt.

I övrigt är det intressant att Marocko valde att stänga ner Al Jazeeras kontor i Marocko med följande motivering:  "Al Jazeera's broadcasts had seriously distorted Morocco's image and manifestly damaged its interests, most notably its territorial integrity". Al Jazeera had showed a "determination to only broadcast from our country negative facts and phenomena in a deliberate effort to minimise Morocco's efforts in all aspects of development and to knowing belittle its achievements and progress on democracy". 
 Ursäkta? Va? Är det någon annan som ser det ologiska i det uttalandet?