Man brukar säga att man bara får utstå det man klarar av. Jag börjar undra om inte det är en väldigt stor lögn? Just nu känns det så i alla fall.

Västsaharas sak måste vara Socialdemokraternas

Jag blev oerhört glad när jag läste detta på SSU:s hemsida. Västsaharafrågan blir allt starkare. Jag hoppas på ett erkännande snart. Jag hoppas den socialdemokratiska kongressen beslutar i den riktningen.
Västsaharas sak måste vara Socialdemokraternas

På Socialdemokraternas förtroenderåd under lördagen antogs ett nytt Afrikaprogram. SSU:s förbundsordförande Jytte Guteland, förbundssekreterare Mattias Vepsä och internationella ledare Johan Büser fanns på plats för att ställa krav till parikongressen om ett fritt Västsahara och överlämnade ett kravbrev till Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin.

Ord och tankar är inte längre nog - erkänn ett fritt Västsahara!
"Vi vill med vår närvaro och vårt stöd till Polisario visa att vi stöttar dem i arbetet för en fredlig och hållbar lösning på konflikten tillsammans med Marocko. [...] det föreligger alltid en risk att konflikten fördjupas ytterligare om inte en lösning kommer till stånd inom en snar framtid."

Ovanstående formulering uttrycktes av Socialdemokraternas internationella sekreterare Ann Linde i samband med att Polisario fyllde 30 år. SSU instämmer självfallet i uttalandets andemening. Problemet är att detta var 2003 och att någon hållbar lösning ännu inte har kommit till stånd och inte heller kan skymtas vid horisonten.

Vi i SSU har länge arbetat med vår systerorganisation UJSARIO för ett fritt Västsahara. För tredje året i rad åkte i sommar en delegation med volontärer från SSU till flyktinglägren i Algeriet och under tre veckor arbetade de med att förbättra den humanitära situationen och ordna utbildningar och fritidsaktiviteter för barnen och ungdomarna i lägren. Vi hade båda förmånen att förra sommaren besöka de västsahariska flyktinglägren och fick uppleva de svåra förhållanden som de västsahariska flyktingarna lever under. Det var en obeskrivlig resa där vi med egna ögon fick se hur brutalt den marockanska ockupationen slår.

I över 30 år har den marockanska armén ockuperat två tredjedelar av Västsahara och därmed förvägrat västsaharierna rätten till självbestämmande och självständighet. Trots ett stort antal FN-resolutioner och protester från omvärlden har inte Marocko dragit sig tillbaka. Istället har man bara fortsatt att misshandla civilbefolkningen. Marocko bryter inte bara mot internationell lag, folkrätt och de mänskliga rättigheterna, man tömmer också Västsahara på naturresurser. Protester mot Marockos plundring slås kraftfullt ner och de protesterande har länge vädjat till omvärlden om hjälp att skydda Västsaharas naturresurser och rika fiskevatten samt sätta tryck på de marockanska ockupationsmyndigheterna. Enligt FN får de västsahariska havsresurserna enbart utnyttjas om inkomsterna kommer den västsahariska befolkningen tillgodo, en hållning som delas av den svenska regeringen.

SSU anser att EU måste vara tuffa i de fortsatta förhandlingarna med Marocko och utöva påtryckningar så att avkoloniseringen av Västsahara äntligen kan äga rum. Det är rimligt att EU ställer hårda och villkorslösa krav på Marocko att följa FN:s ursprungliga plan för processen. Planen innebär en folkomröstning och en sannolik självständighet för Västsahara. EU:s fiskeriavtal bör omprövas och frågan om att ge Marocko ytterligare fördelar genom en mer förmånlig samarbetsform skrotas.

SSU:s främsta mål är att övertyga den socialdemokratiska partikongressen att erkänna ett fritt Västsahara. Det är ovärdigt att Sverige fortfarande på 2000-talet blundar när länder ockuperas och förvägras avkolonisering. Som vår brittiske partivän Gordon Brown nyligen sa om situationen i Burma säger SSU om ockupationen av Västsahara: Ord och tankar är inte längre nog. Det är hög tid att gå från ord till handling och erkänna ett fritt Västsahara!

Jytte Guteland, förbundsordförande SSU
Johan Büser, internationell ledare SSU

Oslo

Nu har jag befunnit mig i Oslo i två hela dagar. Det är en intressant stad. Relativt liten för att vara en storstad och den saknar verkligen all storstadskänsla. Men, den är på väg åt rätt håll. Och Oslo by night är helt makalöst vacker. Jag har tillbringat dagen med att åka runt och titta på olika sevärdheter. Imorgon åker jag hem. Tänkte se till och publicera lite bilder när jag är hemma igen. Men den här bilden tyckte jag blev jättevacker. Det man inte ser så tydligen i bakgrunden är just roserna som heter "la sevillana". Hur vackra som helst. Och ringen (jag älskar den) är köpt i Lund. Jag fullkomligt älskar rött. Vilket kanske märks.

Google my ass.

Google. Det är en uppfinning som har blivit ett fenomen, har som blivit ett verb och som nu har blivit en integritetsdebatt. På sistone har rädslan för Google-funktionen dykt upp på dagordningen (åtminstone hos alla tidningar även om jag har svårt att tro att många människor sitter ihopkrupna, av rädslan för vad Google kommer att göra, i sina hem).

Och idag, som ett brev på posten, ringde givetvis en journalist och ställde lite frågor kring denna förbannade tjänst. Jag försökte kväva min irritation över detta ämne när jag pratade med henne. Hon frågade givetvis om jag använder Google. Vilket jag gör. Hela tiden och varje dag eftersom jag har en blogg och en emailadress som båda är kopplade till Google. Och sen frågade hon om jag är rädd för att de ska registrera mig eller mina åsikter?

Och nej, kärt folk, jag är inte rädd för att de ska registrera mina åsikter. Jag är folkvald; nyheten om att jag är socialdemokrat är gammal skåpmat. Det är dessutom tillgänglig information tack vare offentlighetsprincipen. Googla mitt namn. Det lär framgå ganska snabbt vad jag tycker och tänker i olika frågor.

Och sen undrar jag vad de ska göra med den informationen de har om mig? Det var en fråga jag ställde till henne, och då svarade hon: men om någon elak man sitter och samlar på den här informationen vad händer då? Frågan är givetvis, vad skall han med informationen att göra? Om sverige hade varit på väg att bli ett nytt tredje rike, då hade givetvis ett problem uppstått eftersom jag hade haft fler än en anledning till att bli avrättad. Men då är problemet inte Google utan det totalitära styret.

Jag är hetero, socialdemokrat, västsaharafantast, har annan etnisk bakgrund, socialdemokrat och avskyr den nedrustningen av vårt välfärdssamhälle. Mitt liv är som en öppen bok. Varsågod och läs den om du inte har något bättre för dig. Det jag skriver på min blogg förväntar jag mig skall komma ut på nätet. Jag vill dessutom att så många som möjligt ska läsa min blogg. Jag uppskattar verkligen att du bryr dig tillräckligt om mina åsikter och personliga reflektioner för att läsa min blogg. Så tack.

Det som är sekretess hade jag aldrig någonsin skrivit på min blogg. Aldrig. Och sekretessbelagd information hör givetvis inte hemma på nätet. Men ärligt talat så vet jag inte vilken information som är intressant för allmänheten (eller en elak man) och som offentlighetsprincipen inte redan offentliggjort. Så varsågoda, för all del, Google my ass.

Helsingborg by night.

Saknad.

Jag drömmer ofta om öknen. Och vaknar upp förvirrad över att jag är kvar i Helsingborg. För när jag drömmer om öknen, känner jag i princip värmen och hör det melodiska ljudet av hasaniyan. Jag känner doften av bränt socker och te. Minnet är i högsta grad levande trots att jag inte varit där på över ett år. Så, jag drömmer ofta om öknen. I hopp om att återse den snart.

surrealistiskt

Jag befinner mig i en surrealistisk period. Lite dåligt med bloggen då. Jag pluggar konstant. Har förlorat tidsuppfattningen. Har det lite stressigt den här månaden med allt. Men det löser sig i slutändan... det brukar det göra. Nästa torsdag åker jag till Oslo med stadsbyggnadsnämnden. Men längtar redan till oktober, när jag kommer få tid för att andas. Återkommer snart (förhoppningsvis med ett lite längre inlägg).

slutet är nära.

September månad. Redan. Och jag det är som vanligt en av de värsta månaderna för mig. I år är det extra jobbigt eftersom det innebär slutet för mina juridikstudier (förhoppningsvis). Jag kan inte börja med att berätta för er hur mycket jag ser fram emot det slutet. Examen är som en luddig dröm (hägring) under studietiden. Och snart, kanske den är verklighet.

Vardagens återkomst

Den smyger sig fram. Vardagen. Överrumplar när min minst anar det. Och så plötsligt är sommaren över och allt tillbaka till hur det var innan sommaren börjande. Minnet av en annan tid bleknar och snart kommer man inte ihåg hur det var att vara "ledig". Min nya kalender är snart fullbokad (med någon enstaka öppning kvar för oförutsedda händelser). Ledig tid är nu formellt sett en lyxvara; något så exklusivt att man utan att blinka hade betalat astronomiska priser för det. Allt som är kvar är bilderna, som bekräftar att man en gång i tiden hade tid att sitta och se på när elden släcktes långsamt. Och önskan av att få vara där igen.

Bryt tystnaden kring Västsaharakonflikten nu!

Man brukar säga att Västsaharakonflikten är en bortglömd konflikt men man glömmer att det även innebär att Västsaharierna är ett bortglömt folk. Deras nuvarande sköra fredliga väg till frihet har också inneburit att den hamnat i skuggan av konflikter där man använder våld för att nå sin frihet. Frustrationen över att leva i skuggan av våldsamma konflikter håller för närvarande på att växa sig allt starkare hos det Västsahariska folket och de står nu i ett vägval över hur de ska agera hädanefter.

Vissa hävdar att ett krig är det enda sättet att fortgå, medan andra förespråkar att man ska invänta vad det nya FN sändebudet Chrisopher Ross kan åstadkomma. En sak är i alla fall säker; om herr Ross inte lyckas åstadkomma någonting återstår enligt dem endast en utväg och det är att ta till vapen igen. Det innebär i praktiken, eftersom Marocko är den starkare vapenmakten, att de kommer ge sig ut i ett medvetet kollektivt självmord för att bryta medias och omvärldens tystnad. Surrealistikt med väldigt verkligt.

Jag arbetade i somras för Olof Palmecentret med en utbildning för västsahariska ungdomar från både ockuperat område och från flyktinglägren i Algeriet. Det är inte ofta de får möjligheten att mötas på grund av ockupationen och Olof Palmecentret har i år för andra året i rad möjliggjort möte bland ungdomar, som annars hade varit omöjligt. Det finns givetvis alltid en risk för att ungdomarna från det ockuperade Västsahara stoppas av Marockanska myndigheter och förvägras möjligheten till att lämna landet. Tack och lov, drabbades vi inte av detta i år. Men sex västsahariska ungdomar som var på väg till en liknande konferens i Storbrittanien stoppades på flygplatsen på väg dit.

Om ni är intresserade av att lyssna på ett reportag på P1 gjorde under utbildningen så finns det en länk dit. Det sändes 06.38. Om ni vill lyssna, klicka på länken nedan, och dra spelaren till slutet så att ni kommer in på "del två". På så vis kommer du snabbare till reportaget. Det är precis i början av del två av sju.

Expressen hade en ledare om Västsaharafrågan där en av deltagarna från årets utbildning finns nämnd. Och Aktuellt i Politiken hade också en artikel om att Västsaharafrågan kommer att bli en kongressfråga för det socialdemokratiska partiet i höst. Och det kommer antagligen bli en relativt kontroversiell fråga dessutom eftersom partiledningen har yrkat avslag till en motion som kräver ett erkännande av Västsahara. Personligen (eftersom jag skrev motionen) hoppas jag att kongressen väljer att följa SSU:s linje och arbeta för ett erkännande av Västsahara. Det är dags för ett erkännande nu. I vart fall kommer det att sända en tydlig signal över vad vi som parti tycker i Västsaharafrågan.

Nu på fredag skall ETC ha med en artikel om Västsaharakonflikten där två av västsaharierna som deltog på årets utbildning medverkar. Jag ser fram emot att läsa den och hoppas innerligt att det hjälper till med att skjuta upp frågan på samhällets dagordning. Det är dags för oss att bryta tystnaden, så att västsaharierna slipper göra det.

Stockholm

Just nu befinner jag mig i Stockholm. Två våningar under marken, i ett litet hotellrum utan fönster. Jag sitter och skriver på min examensuppsats. Den som aldrig verkar bli klar. Och jag kan utan tvekan säga att jag är oerhört trött på den. Så trött som jag kan bli. Kongressen är nu över, och jag har inte hunnit återhämta mig alls från den. Förhoppningsvis lyckas jag göra det i september månad. Just nu är det alldeles för mycket att göra. Imorgon beger jag mig ut i skogen (vilken betyder att jag inte har internet). Men jag ska förska uppdatera er så snart som möjligt. Hoppas ni har det underbart.. <3

No time to speak..

Kongressen so far.

Det är tredje dagen och jag är slutkörd. Verkligen. Just nu ber jag för starkare kaffe och snabbare fingrar. Jag måste klara den här förbannade uppsatsen. Men tröttheten tar över ibland. Alldeles för ofta.

Några av mina bästa tal

håller jag när jag sover. Och jag vaknade upp i morse efter att jag drömt att jag stod i talarstolen och pläderade för att höja skatten. Och jag var förbannad. Riktigt förbannad. Det var det jag vaknade av.

Idag tänker jag packa för glatta livet. Imorgon 06.36 bär det av till kongressen.

Det är dags för kongress

Det är dags för SSU Kongress mellan den 2-7 augusti. Den här gången är det i Uppsala :) Det ska bli en intressant vecka, med massa diskussioner och en massa underbara SSU:are. Och årets konsert.. TIMBUKTU!.. Det är bra kärlek <3

Känn Pepp!

Jag vill inte ha nån nyckel i ryggen,
vill inte ha nån streckkod på min arm
vill inte ha ett mikrochip bakom örat,
eller någon väktares direktlarm
Vill inte fuckin leva mitt liv i rädsla,
över att någon tar bort det jag har
vill inte konstant behöva mätas,
vill inte leva upp till hårda krav
Jag vill inte ha nån etikett eller någon jävla mall att passa in
vill inte ha normer att följa efter,
jag vill bara kasta mig fritt omkring

Det framkallar ett oberoende ni vet,
man provar sen kan man inte få nog av de
Om känslan e beroende e jag en slav,
jag måste få en dos av det varenda dag
jag måste få en dos av de varenda dag

Stockholm Jazzfestival

Jag ska försöka återge vad jag hållit hus den sista tiden men det kommer inte bli i kronologisk ordning. Däremot kommer jag ta upp det viktigaste först. Erykah Badu. Hon uppträdde sist på Jazzfestivalen men var utan tvekan värd både pengarna och väntan. Hon har en scennärvaro och en röst som man ytterst sällan får uppleva i kombination med varandra. Vi stod givetvis längst fram under hela konserten och sjöng med under alla låtar. Hon är verkligen en artist som har skivor där man inte kan peka up en favoritlåt eftersom man älskar helheten. Så bra är hon. Det enda som verkligen var dåligt (bortsett från vädret) var att det tog slut så snabbt.

Stockholm Jazzfestival

Det närmar sig med stormsteg. Och jag har spenderat tid, då jag hade behövt plugga, med att gå igenom programmet. Och det finns en del artister som jag känt till speciellt länge men som jag ändå ser fram emot att lyssna på. Framför allt så är dessa två dagarna mina enda.. ENDA.. semesterdagar och jag kommer nyttja dem fullständigt. Ah. Musik. I just love it. Och framför allt kommer den stora finalen vara helt underbar .. Erykah Badu.

Kom in på spanska till hösten i Lund. Nu är det på riktigt. Jag ska studera språk igen.

Sista minuten människa

Imorgon 06.45 tar jag tåget från Helsingborg mot Lund och sedan X2000 till Stockholm. Och givetvis håller jag på och fixar allt inför resan nu. Klockan är 23:04 och jag har precis hittat mina biljetter (applåder tack). Jag begriper inte hur jag lyckas varenda gång.

Jag håller på och avverka min sista-minuten-att-göra-lista. Sakta men säkert. Plånbok. Mobilen är laddad med pengar och batteriet är laddat. Biljetter. Anteckningsblock. Ipoden är laddad. Kläderna är fixade (jag ber för varmt väder tack). Jag hoppas jag inte glömt något. Pretty please.

Oj då.

Long time no see. Tro inte att jag slutat blogga. Inte för en sekund. Jag har bara bojkottat media de senaste veckorna sedan Mikael Jackson dog. Missförstå mig inte; hans musik var mycket bra. Men Mikael Jacksom som person och hysterin som varit i media har bara blivit för mycket för mig. Så jag har helt enkelt avskärmat mig från allt. Jag jobbar, umgås med vänner och njuter av vädret, Det är i princip det.

Och nyheter följer: Jag tar examen i augusti. Yes. På riktigt. Jag tror inte riktigt på det än. Men snart kanske det sjunker in. Sen så åker jag om 13 dagar till Stockholm för att njuta av Stockholm Jazzfestival. Dock ska jag åka till Stockholm nu på måndag. Men that's all business. Det ska dock bli trevligt att åka till 08-land. Och att återvända hem till Helsingborg ;)

Jag lovar att återkomma imorgon, men ett lite djupare inlägg. Hoppas ni har det bra.