Gmail/Uppsats-blues.

Jag kan inte kolla min mail för att gmail inte fungerar. Katastrof! Och jag kommer dessutom inte igång med min uppsats. Ah, det är för mycket på samma dag. Nej, nu är det verkligen att bruka allvar med den här uppsatsen. Jag ska vinna över den! Min katt har dock beslutat sig för att hålla mig sällskap och verkligen klämt in sig bredvid min pärm och MacBook. Men till och med hon ser lite deppig ut. Nej, nu får det vara nog. Jag ska internet-detoxa mig och sätta igång fas två i mitt krig mot min uppsats. När jag bloggar igen vet jag inte nu (men det kommer inte dröja alltför länge, ge det en dag eller två). Men önska mig lycka till under tiden ;) jag behöver er positiva energi. 

FNSU demands justice for Western Sahara

Statement
End the occupation of Western Sahara

Adopted by the FNSU* board 13.02.09

Western Sahara, Africa’s last colony, is located south of Morocco. It has been on the UN decolonization list since 1966, when it was a Spanish colony. Since 1975 Morocco has been an illegal occupying power in Western Sahara, in violation of over 100 UN resolutions, which call for the Saharawi's people’s right to self-determination and independence.

A big part of the Saharawi population has been living as refugees in the Algerian desert for over thirty years. Since 1991, when the cease-fire between Morocco and Polisario was signed, the Saharawi struggle for self-determination has been a peaceful one. A referendum, where the Sahrawis would decide on the future status of their country, was scheduled to take place in 1992 but has not yet been held due to the Moroccan intransigence. Despite the Sahrawi question being on the international agenda for over forty years little progress has been shown towards the realization of the Saharawi people’s inalienable right to self-determination and independence.

The situation for the Sahrawis still living in the occupied territories or in Morocco is terrifying. Their human rights are being violated on a daily basis; they are being discriminated against at work or in school, arbitrarily imprisoned, tortured and killed. Over 500 Sahrawis have until this day “disappeared” and are still missing. To deny that Western Sahara belongs to Morocco is considered an attack on the kingdom’s “territorial integrity”. Peaceful Saharawi demonstrations for independence are therefore violently attacked by Moroccan authorities. In a recent report called “Human Rights in Western Sahara and in the Tindouf Refugee Camps “ Human Rights Watch recommends that MINURSO (UN Mission for the Referendum in Western Sahara) in its mandate get included human rights monitoring and reporting in the occupied territories of Western Sahara.

Not only is Morocco oppressing the Sahrawi people it is also stealing their natural resources despite UN resolutions against prospecting and export of natural resources in occupied areas. The European Union is currently contributing to the plundering of natural resources by having a fishery agreement with Morocco where the occupied territories of Western Sahara is not excluded. 

The European Union will provide Morocco with an “advanced status” which will further improve the economic situation for Morocco and integrate it even more with the EU. This decision has been made despite the fact that Morocco is occupying Western Sahara and systematically violating human rights. The territory of Western Sahara must be excluded from all agreements between the European Union and Morocco.

On the basis of the facts presented above FNSU requests:

- that all Governments recognize the Saharawi peoples right to self-determination and in the long term SADR (Saharawi Arab Democratic Republic) as a independent state in accordance with international law. 

- that the mandate of MINURSO (UN Mission for the Referendum in Western Sahara) will include human rights monitoring and reporting in the occupied territories of Western Sahara.

- that the present fishery agreement between the EU and Morocco, be suspended and renegotiated in order to exclude the waters off Western Sahara.

- that the EU excludes Western Sahara from the current EU-Moroccan advanced status arrangement and that the EU puts pressure on Morocco to guarantee human rights in general and the human rights in Western Sahara in particular.

- that the Nordic and Baltic governments put pressure on national and international corporations not to invest in the occupied territories of Western Sahara.


[*Sahara Update editor's note: FNSU (Forbundet Nordens Socialdemokratiske Ungdom/Nordic Young Social Democrats) is the Nordic and Baltic coalition of Social Democratic youth organizations. Its member organizations are from Finland, Sweden, Denmark, Norway, Estonia, Latvia, Iceland, Greenland and the Faroe Islands. See http://www.fnsu.org/ for more information]

Jag älskar mitt stadsbibliotek

Helsingborgs stadsbibliotek, fungerar i princip som mitt andra hem. Det låter kanske tragiskt för många men jag trivs verkligen här. Och på senare år har det blivit så ungdomligt. Man satsar verkligen på att utvidga och slå sönder de "traditionella" ramarna för ett stadsbibliotek. 

Man har nyligen startat ett projekt som heter "Brutalt Bra Pocket". Som innebär att: 

På stadens alla fritidsgårdar, samt Jutan och Mediateket finns sen några veckor tillbaka en bokhylla med ett tjugotal utvalda titlar i pocketformat. Barn- och ungdomsbibliotekarierna Martin Bensch och Maria Johansson Näslund har varit ute på gårdarna och pratat böcker sen i början av februari.

– På vissa ställen blir det en hit direkt och de tar böckerna så fort de kommer upp i hyllan, säger Martin Bensch.

Det ovanliga med pocketböckerna som finns till utlåning är att lånetagarna inte behöver ha så bråttom med att lämna tillbaka böckerna – eller lämna tillbaka dem alls.

– Böckerna ska få leva sitt eget liv. Om man tyckte att pocketboken var intressant så går det lika bra att lämna den vidare till en kompis. Det ska inte vara så tillkämpat högtidligt som det kan vara när man ska låna ”vanliga” böcker.

Jag vill också tillägga att de nu har en blogg där man kan läsa om just vilka böcker som är aktuella och vad de handlar om. Mycket bra initiativ. Du kanske vill låna en bok där? 

Världen blir allt mindre och mindre

Jag pratade med en barndomsvän idag över Skype (älskar Skype som möjliggör mina samtal med vänner runt om i världen t.o.m. öknen). Hon har bott i London nu i fem år (sedan vi tog studenten). Under samtalet påtalade hon ett för oss självklart men underskattat faktum; att det är fantastiskt hur lätt vi kan kommunicera trots det geografiska avståndet mellan oss. Tack och lov för det. Det är egentligen helt otroligt hur mycket samhället förändrats på några år. Internet är verkligen underskattat. Den direkta kontakten man kan ha med sina vänner och sin familj, oavsett var man befinner sig i världen är ovärderlig. Världen är mycket mindre nu är den var för några år sedan och den blir allt mindre. Tummarna upp för det, eller hur Iyah?

Vi "stoppade" matchen.

Jytte Guteland, SSU's ordförande, och många andra SSUare skrev detta brev till fritidsnämnden i Malmö angående tennismatchen som ska spelas i Malmö mellan Israel och Sverige. Igår sa de på nyheterna att de beslutat att matchen ska spelas inför tomma läktare. Om det bara vore lika lätt att få slut på en ockupation...

För mycket jag vill göra....

Jag v i l l ha mer tid. Jag har för mycket jag vill göra och för lite tid att göra det på. Hur annars förklarar du att jag är uppe tio i sex på morgonen och pluggar glosor. 

För övrigt hade jag inte tid att läsa hela Carl Bildts nya utrikesdeklaration men jag sökte i dokumentet och givetvis, givetvis "hittades inte" Västsahara i dokumentet. Är jag besviken? Ja. Förvånad? Nej. Verkligen inte. 

ps. eftersom jag inte kommer hinna läsa hela dokumentet, förrän om säg tre veckor eller så, kanske någon vänlig själ vill utvärdera den borgerliga utrikespolitiken och passa på att dubbelkolla att Sverigedemokraternas åsikter inte smugits in i texten à la "åk hem"-koncept och dylikt. Nu för tiden är det bättre att ta det säkra före det osäkra. 

Det luktar unket om alliansen.

CUF:s ordförande, Magnus Andersson, hotar med utträde ur allians för Sverige i ett öppet brev till alliansens ledare. Anledningen? En DN-debatt artikel där en moderat arbetsgrupp med Tobias Billström i spetsen vill göra det lättare att utvisa kriminella invandrare. Samtidigt kräver man då att man ska ha grundläggande kunskaper i svenska för att få svenskt medborgarskap.

Att man ens funderar över att ta ifrån en människa dess medborgarskap anser CUF ordföranden vara vidrigt. Jag kan inget annat än hålla med och med häpnad konstatera att det faktiskt finns liberala tankar var i alliansen trots allt. Jag hade fel. Jag har länge sagt att alliansen består av nyliberala partier som mist sin liberala idé totalt; socialliberalismen är död. Detta utspel visar att det kanske fortfarande finns en och en annan liberal kvar i alliansen. De är dock fortfarande utrotningshotade. Socialliberalismen är ett fenomen som sakta men säkert håller på att bli något våra barn kommer att läsa om i historieböckerna.

Sen ställer Magnus Andersson krav på det jag länge väntat på. Krav på tydlighet från alliansen. Kan ni tänka er att samarbeta med sverigedemokraterna? Hur långt är ni villiga att gå för att rädda ert lilla nyliberala projekt? TYSTNAD räcker inte. Vi vill ha svar (Magnus Andersson, jag och resten av vänstersidan på den politiska skalan). Det ska bli spännande att se om Reinfeldt och hans lilla gäng svarar eller ignorerar.

MEN det verkliga problemet formuleras kristallklart av Lars Ohly.

” Det värsta som kan hända är inte att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen utan att etablerade partier tar över deras politik”

Han konstaterar dessutom att:

“de främlingsfientliga vill utmåla invandring och flyktingar som ett problem, och hela den här artikeln genomsyras av just detta. Men problemet är istället främlingsfientlighet och rasism och att de som kommer till Sverige inte får förutsättningar att leva ett bra liv.”

Jag tänker bara konstatera att jag verkligen håller med om den analysen och att alliansens agerande (moderaternas agerande och övrigas passivitet) öppnar upp för en farlig utveckling dels för att de nu använder sig av samma retorik som Sverigedemokraterna och dels för att de inte tydligt markera att man inte kan tänka sig samarbeta med dem. När till och med SD tror att den moderata politiken kommer gynna dem inför riksdagsvalet kanske det är dags för alliansen att rannsaka sig själva?

För övrigt undrar jag verkligen vad definitionen av invandrare är hos alliansen? Är det samma som sverigedemokraternas? De har för övrigt ingen riktigt definition på något det där "partiet". Buntar man ihop flyktingar, invandrare och människor med annan etnisk bakgrund i samma lilla grupp? Ska man med annan etnisk bakgrund förväntas att bli utkastad ur landet om man begår ett brott trots att ens far/morföräldrar invandrade under tidigt 60-tal. Var går gränsen? Systemet kommer bli godtyckligt. Nej, det luktar bestämt unket om alliansen.

Stockholm again

I'm back. I stekarnas stad, andra gången den här veckan. Jag gillar Stockholm. Jag älskar storstäder och i synnerhet faktumet att allt inte är stängt efter klockan 19.00. Men det är inte därför jag är här. Vi är ett gäng från SSU Helsingborg som ska starta ett projekt i Serbien men vår systerorganisation där. Och för att påbörja ett sådant projekt måste (bör) man gå projektutbildningar där man lär sig allt det praktiska kring att ha ett projekt. 

Palmecentret genomför just nu en enorm satsning på att få igång projekt riktat från ungdomar till ungdomar. Vi är sammanlagt 8 distrikt eller deldistrikt i SSU som får möjligheten att ta del av den här satsningen. Jag tycker det är otroligt viktigt och fruktansvärt bra att en satsning som den här görs. Fler ungdomar behöver aktiveras inom det internationella arbetet och inom socialdemokratin. SSU är en internationell rörelse och behöver utbyta erfarenheter och idéer med SSU:are runt om i världen.  Vi har mycket att lära av varandra.  Jag börjar se fram emot förstudieresan som ska göras i vår inför vårt kommande projekt. Belgrade here we come! 

Wilhelm Moberg och jag.

Jag läser ganska många bloggar på nätet, i synnerhet de som skrivs av människor jag känner. Så jag läste nyligen ett inlägg på Maryam Yazdafars blogg och slogs av hur likt ett samtal jag hade haft med en kompis Abbe nyligen.

Konversationen handlade om allt möjligt men den “intressanta delen” gick ungefär till så här:

Abbe: Alltså, mycket kan man säga om den där Borg (läs Anders Borg) men metaforer använder han sig av ofta och han gör det bra. 
jag: som vad?
Abbe: hörde du inte när han sa det där om att vi alla “sitter i samma båt” vad gäller finanskrisen och att alla måste hjälpa till. Tror du det är genomtänkt att han använder den metaforen eller kommer det naturligt? 
jag: Det är klart det är genomtänkt. Speciellt efter som han inte säger vem det är som kommer sitta vid årorna medan han styr och fel håll dvs. käpprätt åt helvete. Det är inte han som kommer ro, det är folket.
Abbe: Det stämmer, men tror du folk tänker på det?
jag: Det hoppas jag verkligen. Vi får se kommande val. 

Och sen läste jag Maryams blogg där det just står om Borgs metafor:

“Det intressanta är att metaforens upphovsman är Vilhelm Moberg och låter så här;

När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt, det betyder att det är du som ska ro.”

Och Maryam konstaterar att “de som får ro är sjuksköterskor med färre arbetskamrater, deras sparkade arbetskamrater, de sjukskrivna som blir utförsäkrade och fattigpensionärer som betalar mer skatt än vi andra.”

Så, det är Moberg och jag, tillsammans med socialdemokrater och andra motståndsrörelser som synar Borgs och alliansens metaforer med dolda budskap. Vi sitter definitivt inte i samma båt som Anders Borg. 

Angelinga Birgitta Natasa's bilder på mig

Nå, det ska vara rättvist. Angelina tog bilder på mig med under dagens möte. Det är hennes lilla finger som täcker halva mitt ansikte. Och hon lyckades inte riktigt få med hela mitt ansikte på den andra bilden heller. Däremot mina fina västsahariska armband. Något Angelina inte riktigt kunde uttala. 

Angelina Birgitta Natasa

Vår allra yngsta medlem var på SSU möte i kväll, hennes första möte hade hon när hon var två veckor gammal (om man bortser från de hon var med på när hon fortfarande var i sin mammas mage). Angelina Birgitta Natasa (och ja, hon är alltså döpt efter mig vilket för alltid kommer att påtalas så fort jag ska presentera den lilla flickan). Oroa er inte, hon är inte medlem på riktigt bara i våra tankar. Hon refereras oftast till som SSU Helsingborgs maskot. Och idag såg hon verkligen ut som en. 

För övrigt vägrade hon ta av sig alla pins och satte på sig koftan över dem. Hon är så fruktansvärt söt. En dag ska hon bli statsminister. Eller finansminister. 

För övrigt. Ibland känner man till saker som man ignorerar eller förnekar, som alkoholvanorna i Sverige. Jag vet instinkivt att det är en hel del människor som missbrukar alkohol och att det kryper allt lägre ner i åldrarna. Ändå blir jag förvånad och lite upprörd när jag läser att hälften av alla elever i årskurs 9 har varit berusade. En tredjedel av ungdomarna som var med i undersökningen sa att de blivit berusade för första gången vid 14 och 15 års ålder. Tycker ni inte det är väldigt ungt? Sen visar samma undersökning på att en femtedel av gymnasie eleverna aldrig varit berusade. Hur många är det då som aldrig någonsin varit berusade? Jag tillhör den minoriteten. 

Det finns tillräckligt med resurser men för mycket egoism

Jag läste precis en mindre artikel i Time om Millard Fuller som grundade Habitat for Humanity en organisation som byggt 1,5 miljoner hus till fattiga människor världen över. Jag gillade verkligen ett citat av honom i artikeln:

”There are sufficient resources in the world for the needs of everybody but not enough for the greed of even a significant minority”.

Almost lover - A fine Frenzy

Jag älskar den här låten. Så enkelt är det. 

För övrigt vill jag bara säga att allt är okej. Min ipod är inte död. Fick en liten panikattack när jag trodde att den var sönder igår, speciellt med tanke på att min mobil är trasig och jag fick ta min mammas (tack pamsen). Detta samma vecka som mina hörlurar gick i sönder och jag tvingades införskaffa nya. Inte en sak till tack. Snälla rara, skona min macdator å du tekniska otur. Jag och elektroniska saker. Vi funkar inte ihop. 

Stockholm and back - in one day.

 (en helt random bild på Stockholm, men jag älskar hur den kyrkan sticker upp bakom husen)

Idag har jag varit i Stockholm över dagen för att fotas för SSU:s nya kampanj. Det är absolut inget jag är van vid och faktum är min avsky över att vara med på bild egentligen får en att fundera över VARFÖR jag sa ja till det. Ni kan redan svaret. Det handlade om Västsahara. Frida, som är SSU Skånes och Malmös ombudsman var också där för att fotas för Vitryssland och Faraj som är ordförande för Blekinge, representerar Palestinafråga. Jag åker tillbaka till 08-land på lördag. 

                                           (en bild på mig och Frida på väg till Arlanda)

Historia från flyget. Hamnar bredvid två killar som är max 20 år gamla och från 08-land. Alla mina snobbfördomar besannades på 55 minuter och mitt poker-face fick en helt ny dimension. Jag är stolt över mig själv. Detta är som sagt en 30 sekunders konversation av en ack så underhållande 55-minuters föreställning. 

A: Är den här inte stekig? (säger han och pekar på sin mobil som ser ut att vara en iphone)

B: Joooo, den är stekig. fett ball. fett ball. 

A: aaaaaaah nice. jävligt nice. 

B: (tittar ut ur fönstret precis när vi ska landa) Jaha, Helsingborg. (erh, nej tänker jag Ängelholm, men okej) Det är inte precis Rivieran. 

A: Jo men faktiskt. Helsingborg är Sveriges Riviera (säger han och får en "aha, säger du det" blick från B killen). Det är här alla fett niciga rika människor bor. Borde ha en filial här. Kanske när jag blir 22.

B: Fett nice. Stekigt. Jävligt stekigt. 

Allt jag ville säga var: Om ni tycker "stekigt" är något positivt så sitter ni på ett flyg i fel riktning i förhållande till Stureplan. Ibland önskar jag att jag hade haft med mig min diktafon, å andra sidan så kanske det bara är jag som finner det underhållande? 

Medan Palestina ockuperas, kan Israel spela tennis - men de ska jävlar inte spela här!

SSU har lanserat en ny kampanj. Som kallas "Stoppa matchen". Jag har efterlyst en kampanj, vår gamla kampanj med bojkotta Israel knappar och knappar med palestinska flaggan. Jag gillar den här kampanjen men vill ha en till, lite mer långvarig. Men orden bojkott förekommer även här. Man ska inte glömma faktumet att ockupationen av Palestina fortsätter trots att det direkta kriget "slutat". 

Kriget i Gaza chockade omvärlden. Under en knapp månads tid dödades 1300 palestinier däribland mer än 300 barn och uppemot 5000 palestinier skadades. Den israeliska massakern står bortom alla proportioner och nu ser vi att attackerna har fortsatt trots vapenvilan. SSU menar att omvärlden måste fortsätta att aktivt sätta press på Israel. Ett tillfälle är att göra detta är när Davids Cup-tennisen ska spelas mellan Sverige och Israel i Malmö den 6-8 mars. SSU uppmanar därför Sverige att bojkotta matchen och därigenom protestera mot Israels agerande i Gaza. 

För övrigt pågår just matchen under SSU Skånes distriktsårsmöte, det ska vi nog se till att uppmärksamma. 

Erik Fichtelius och Västsahara

Det är inte så att jag har brist på saker att göra. Tvärtom. Jag har för mycket att göra. Men jag finner det mindre intressant än att googla på Västsahara och se om jag hittar något nytt, något som jag ännu inte läst. Och hör och häpna. Det gjorde jag, ett blogginlägg som ledde mig fram till ett förord till en bok som heter "Västsaharas kamp för oberoende" från år 1977 skrivet av Erik Fichtelius. Och för er som undrar var ni hört det där namnet förut. Ordförande Persson. Det är samma person som gjort dokumentären Ordförande Persson och som skrivit boken "aldrig ensam, alltid ensam". Låt mig säga så här. Jag har inte läst hans bok om Persson men jag tänker läsa hans bok om Västsahara, och sen lära hans bok om Persson. I den prioriteringsordningen. Until then. Här är förordet. 

”Låt oss göra ett tankeexperiment. Tänk er att Danmark är en spansk koloni, erövrad någon gång på 1800-talet. Föreställ er vidare att där kämpar en befrielserörelse – Folkfronten för Själlands och Jyllands befrielse. I det fria grannlandet Sverige blommar känslorna för Danmark och dess befrielse, om än på ett något speciellt sätt.
- Danmark ska befrias genom att återförenas med Sverige, hävdar den svenska regeringen, ivrigt uppmuntrad av alla oppositionspartier.

Kungen själv håller tal och förklarar att den danska kronan av hävd tillhör honom. Har inte Danmark och Sverige en gemensam historia? Har inte de två länderna tidigare styrts av en och samma konung? Om vi nu vidare låtsas att de platta danska öarna döljer rika råvarutillgångar i fosfat, då väcks också den svenska industrins intresse. SAF [numera Svenskt Näringsliv] och Industriförbundet trycker på regeringen och betonar hur bra det vore för Sveriges export med tillgång till den danska fosfaten. Se där ytterligare ett argument för att Sverige borde befria Danmark och återföra det till fäderneslandet. 

Men inte heller i Norge har man glömt sin historia. Har inte också Norge och Danmark intima historiska förbindelser? Den norska s.k. Danmarks-bevegelsen växer sig stark under parollen ”Danmark till Norge åter!”.
Samtidigt vacklar den spanska kolonialismen under den danska befrielserörelsens attacker. Folkfronten intar flera mindre öar och upprättar en egen administration. 

Vill Sverige ha Danmark gäller det att agera. Sverige sluter ett hemligt avtal med Norge om att dela Danmark mellan sig, och den svenska regeringen börjar förbereda en ”fredsmarsch” över Öresund. Efter en omfattande kampanj i massmedia samlas hundratusentals svenskar på den skånska kusten vid mängder av små båtar. Efter klartecken från kungen skjuter marschdeltagarna sina båtar i vattnet och tar sig sjungande och flaggviftande över till Danmark. De spanska främlingslegionärerna finns på plats men skjuter inte. Spanjorerna beslutar sig i detta läge för att dra sig tillbaka, och skriver på ett avtal med Sverige och Norge.

Sverige övertar två tredjedelar av Danmark, Norge tar den norra hälften av Jylland. Folkfronten för Själlands och Jyllands befrielse protesterar och riktar sina vapen mot de svenska och norska militärer som ersätter de spanska. Den danska befolkningen jagas undan av de framryckande arméerna från Sverige och Norge. Danskarna flyr över gränsen till Västtyskland [numera Tyskland], där det upprättas tillfälliga flyktingläger för den drabbade danska civilbefolkningen. 

Den danska befrielserörelsen fortsätter ett intensivt gerillakrig mot de svenska och norska ockupanterna, som enbart förmår hålla de större städerna. Gerillan kontrollerar den folktomma landsbygden. Så pågår kriget månad efter månad, med bara en förströdd uppmärksamhet från en blaserad världsopinion.
Ändra Danmark till Västsahara, Sverige till Marocko, Norge till Mauretanien och Västtyskland till Algeriet. Ersätt Folkfronten för Själlands och Jyllands befrielse med Front Polisario. Då får vi bilden av vad som i princip har hänt och håller på att hända i Nordvästafrika.”

Intressant eller hur. Kan någon säga mig hur jag hittar den här boken. Jag ska nog dra i några trådar. 

Skånetrafiken, en ständig vagel i ögat.

Skånetrafiken, en ständig vagel i ögat. Ett irritationsmoment av flera anledningar. 

”Studentrabatten”. När jag började pendla (4,5 år sedan) så kostade det 890 kr att pendla. Den summan var i sig galen då den utgjorde nästan 40%  av pengarna jag fick som studentbidrag.  Nåja, to the point. Förra året, alltså januari 2008 höjdes det till 990 kr. Och i år, januari 2009 höjdes det till 1060. Ah men nu kommer det vackra. Man införde samtidigt en studentrabatt på 20% så nu betalar jag 850 kr. Nu undrar ni säkert vad jag stör mig på när det kommer till det? Jo.. 

Först höjer man priset sen ger man en ”studentrabatt” och jag betalar alltså endast 40 kr mindre än jag gjort fram till januari 2008. Jag kallar det den stora lögnen.  Den stora marknadsföringslögnen. Jag är tacksam för att jag slipper betala 1060; men varför kunde vi inte fått 20% rabatt på det ursprungliga priset à la 890 kr? Nej, det hade varit att faktiskt ge en rabatt och inte bara en teoretisk sådan. Gud förbjude. 

Sen till den andra delen av min irritation. Och jag tänker dela med mig av en personlig upplevelse för att illustrera detta. Det var10 min innan mitt tåg till Lund gick och jag kom på att jag saknade ett pendelkort. Jag skyndade in till Skånetrafikens kontor för att köpa ett:

Natasa: Hej, jag skulle vilja köpa ett skånekort, det ska gälla i hela skåne tack.

Skånetrafikenanställd: Har du kort?

Natasa: Ja, ni tar väl visa?

Skånetrafikenanställd: Nej, ett kort. Som i fotokort.

Natasa: Ursäkta? Ska man ha det utöver sitt visa, studentkort med SJ-märke, och idkort?

Skånetrafikenanställd: Ja, det är ett personligt kort. Jag kan inte sälja kortet till dig om du inte har ett foto på dig själv.

Natasa: Men, vem går omkring med ett kort på sig själv i plånboken?

Skånetrafikenanställd: tystnad.

Natasa: Okej, ge mig en vanlig biljett.

Förseningar. Märk här att det står föreningar (plural) och inte försening (singular). Nu förtiden är det nästan en huvudregel att tåget är försenat. Allt sedan DSB First tog över den 11 januari har det dock blivit värre. Vi pratar om att tågen kommer in fel, ska kopplas om och kopplas ihop. Och detta innebär i regel en halvtimmes försening. Inställda tåg, förseningar och fler förseningar har blivit standarden. För någon vecka sedan var jag försenat varje dag åt båda riktningarna men värst var torsdagen då det inte gick några tåg alls mellan 16.00 och 20.00 från Lund. Och jag var fast. I Lund. Skräckscenario.

Grön lyse. Är du redan försenad från Helsingborg så vet du som trogen resenär att ja, nu kommer vi få vänta på grönt ljus för att fortsätta. Logiskt med tanke på att tåget åker när det inte ska åka dvs. 20 minuter sent.  Efter det att tåget står still fem meter från stationen i Helsingborg kommer alltid ett högtalarmeddelande som ber om ursäkt för att vi står stilla och meddelar att de väntar på grönt ljus.  Suprise. För det första, kommer den ursäkten som ett slag i ansiktet varje gång den framförs. Jag tar det nästan som en förolämpning. En ursäkt framförs när man är uppriktigt ledsen och saken inte kommer att återupprepas. Inte varje dag. Det är inte en ursäkt. Det är tomt prat och jag tror inte på det, så bespara er den ursäkten. Men det finns en mindre positiv sak med att DSB (det danska företaget) tagit över Skånetrafiken, vi har fått variation. Vi väntar nu på Grön Lyse.

Du betalar för resan och inte för sittplatsen.  Inte nog med att man måste stå ut med överbelastningen av bagage och människor när man hamnar på ett tåg med många ”kastrup” resenärer, nu har man inte rätt till sittplats heller. Människor som betalar för en resa (oftast i en riktning) har alltså företräde till sittplatser över människor som betalar för ett dyrt månadskort varje månad. Är detta logiskt? När det är som mest överbelastat med folk får vi resa oss för dem med motiveringen att vi betalar för resan och inte för sittplatsen. Var står det i deras marknadsföring? "Köp pendelkort, du betalar för resan men ingen sittplats". Ingenstans.

Kortkontrollanter. Inte biljettkontrollanterna. Nej, jag menar människorna som kommer ombord och kollar att ditt kort inte är falskt. Securitasvakterna. Det gör bara sitt jobb. Jag förstår det. Men måste de kolla våra kort fem sekunder efter att biljettkontrollanten kommit och kollat färdbevisen och vi glatt stoppat ner våra kort igen. Varför? Som om de skulle lurat oss in i en falsk trygghet genom att först skicka ut en vanlig biljettkontrollant? Vi är på ett tåg. Vi kan inte fly någonstans även om vi skulle ha ett falskt kort.

Nej, Skånetrafiken (DSB) och jag har ett hatkärlek förhållande. Jag behöver ta mig från punkt A (Helsingborg) till punkt B (Lund) och tillbaks. Det gör Skånetrafiken (DSB) och för det älskar jag dem. Jag önskar bara de kunde göra det bättre och i tid. 

Rin on the Rox

Jag har varit hooked på denna duo i månader nu. Nästan besatthet. Och nu har Ellen uppmärksammat dem. Yes. De ska vara med på Ellens talkshow. Youtube har gjort det igen. Jag älskar dem. Hoppas ni gillar dem med. Ellen gör det i alla fall. 

För övrigt inser jag att jag har problem med att säga nej. Jag har hur mycket som helst men förmår inte säga nej till fler saker. Borde ha lärt mig tills nu. Omöjligt. Jag ska dock bli bättre på det. Helgen har jag tillbringat med att måla om vår nya SSU-lokal och det nya kontoret. Erh, jag har fortfarande färg i håret. Just nu är min hårfärg en blandning av Granitgrått och Sidengrått. Lovely. Imorgon börjar dock allvaret. 

Helsingborg-Helsingör t/r

En helt vanlig mulen januaridag. På väg till Helsingör med färjan för att fota inför vår kommande kampanj om att stoppa "sexturismen" som vi ska ha tillsammans med danska SSU (DSU som det så passande heter). Helsingborg ser alltid bäst ut när man får distans till det. 

Jag tänker också passa på och gnälla om att priserna Helsingborg-Helsingör t/r har ökat markant. Idag kostar det hela 58 kr. Skandal. Minns ni när det kostade 40 kr? Ljuva dagar. 

Västsaharafundamentalisten har lyckats igen

Ja, jag känner att jag gjort mitt idag. Jag har propagerat lagom mycket om Västsahara och det har resulterat i något. I dag efter att jag pratat med min kursare (och vän) Sara om Västsahara skrev hon ett blogginlägg om just min hjärtefråga som ni kan läsa här. Ah. My mission is complete. 

Sen lovade jag henne att kategorisera mina inlägg så hon lättare kunde hitta de om Västsahara men istället kommer de här. Jag länkar till de inlägg jag tycker är extra viktiga om Västsahara här och nu (läs dem gärna i ordning).  

Västsahara - Afrikas sista koloni

Mötet med Rabab Amidane I

Mötet med Rabab Amidane II

Västsaharisk hungerstrejk

Krönika i SSU disriktstidningen Rödluvan

Palmedagarna, SSU och Västsahara 

Aminatou Haidari's kamp för Västsaharas självständighet

Två Västsahariska studenter mördade

Västsahariska demonstrationer i Marocko

Frihet eller död. 

Sen så kommer jag att uppdatera min blogg med en massa Västsaharainformation (läs gärna) och hur man kan få mer Västsaharainformation. Följ gärna Saras exempel och börja bojkotta Marockanska produkter, det gör jag. 

Frihet eller död.

Frihet eller död. Jag  läser orden på ryska ”svoboda ili smert”, i Åsne Seierstads bok ”Ängeln i Groznyj” som handlar om Tjetjenien men för mig kommer orden alltid vara länkade till Västsaharakonflikten.

Första dagen i de västsahariska flyktinglägren 2007, satt vi och pratade med en kille som precis kommit hem från sin militära tjänstgöring. Han pratade om befrielsekampen, om självständighetsdrömmen. Han pratade om frihet och han pratade om död. Om risken av att han var tvungen att offra sitt liv för sitt folks frihet.

Frasen har återkommit, gång på gång. I olika samband men med samma resonemang. Man hade offrat sitt liv för sitt folks frihet, för utan frihet vad innebär det att ha ett liv? Inget. I vissa mindre framtidsoptimistiska stunder hörde jag människor säga att döden förmodligen var den enda friheten de skulle få möta. Frasen har satt sig i mitt huvud. Jag läser dem i formen av ryska ord men känner dem med västsaharisk synvinkel.

Framför mig ser jag en katastrof. Hur den västsahariska fredliga kampen tvingas övergå till en ren militant kamp i ett rent desperat försök för att uppmärksamma den marockanska ockupationen av Västsahara. Hur västsaharierna tvingats ut i krig för att vi vänt dem ryggen åt och rationaliserat bort deras kamp för självständighet. Deras rätt till frihet. Ett krig hade utan tvekan lett till ett fruktansvärt nederlag för Västsaharierna på många punkter; förutom på en punkt. Det hade satt deras kamp på kartan. Hur undviker man krigsföring, självmordsbombare och raketbeskjutningar när omvärlden känner till de konflikter som använder sig av sådana metoder men inte västsahariernas kamp?

Orden frihet eller död väcker ilska, sorg och rädsla hos mig. De två ord, som återkommer i alla frihetsrörelser. De går inte att förneka men det går att förhindra. Det behöver inte vara frihet eller död. Det hade bara kunnat vara frihet. Utan död. Utan ilska. Utan sorg. Utan rädsla. Bara frihet.

Västsaharaeldsjälar över hela världen arbetar mot klockan, mot den växande frustrationen och mot den växande misstron på omvärlden. Vi behöver en förändring snart men framför allt får vi inte ge upp hoppet om att frihet kan komma utan död, även när västsaharierna verkar ge upp hoppet.

Jag fick frågan ett tag sedan varför jag arbetar med den västsahariska frågan. Detta är en del av mitt svar, men det fullständiga svaret är ett komplext svar på en lätt fråga. Jag lovar dock att spendera mitt liv med att arbeta för deras sak, fram till deras frihet (och efter) eller min död. 

Västsaharafundamentalist

Det är ingen hemlighet att Västsaharafrågan har en speciellt plats i mitt hjärta, det har blivit frågan jag ägnar mest tid åt i månaden. Därför tog jag det som en enorm komplimang när man startade en facebookgroup "Send Natasa Mirosavic to the desert". Tack kära Kim och alla som gått med i gruppen. Ni är för söta. Och sen kom en till komplimang. Inga kommentarer behövs. 

SSU startar utredning om brott mot folkrätten under kriget i Gaza

Why fix it if it 'aint broken? SSU har anlitat en advokat för att utreda om brott mot folkrätten begåtts av Israel och Hamas under kriget. Igen. Vi gjorde precis samma sak, om man bortser från att Hamas inte var en faktor, back in the day under Mikael Dambergs tid som ordförande i SSU. Att det behövs göras en gång är beklagligt. Men tack Jytte för att du gör det. Det behövs. Och som det konstaterats på SSU's hemsida:

"Kriget i Gaza har skördat mer än 1200 dödsoffer, en katastrof som berör oss alla. Många SSUare har vänner både ibland israeler och palestinier och har fått rapporter från krigets Gaza. SSU anser att det begåtts brott mot folkrätten bland annat då Israels krigshandlingar inte stått i proportion till Hamas angrepp på Israel. Även det stora antalet civila dödsoffer och förhindrandet av ambulanspersonal, medicinsk utrustning och humanitär hjälp att nå fram till civilbefolkningen är exempel på brott mot krigets lagar. Flera organisationer och forskare delar SSUs åsikt om att brott mot folkrätten har begåtts och att en effektiv fredsprocess kräver en juridisk process och upprättelse." Amen. Jag yrkar bifall till den beskrivningen. 

Sen fick jag ett mail om hur man som individ kan hjälpa till i kampen för ett fritt Palestina.

"Som kritisk konsument kan du sätta press på den Israeliska staten att följa folkrätten och lämna sina illegala bosättningar. Det enda som krävs är att du bojkottar varor som kommer från Israel (ofta frukt och grönsaker ). Du kan också ställa krav på din lokala matvaruaffär att inte köpa in israeliska varor. Underskatta inte din egen insats.Hjälp till att få stopp på det hänsynslösa våldet som riktas mot civila. Hjälp till att sätta press på Israel för att skapa en hållbar fred. Israeliska produkter känns igen genom deras streckkod som börjar på 729. Exempel på vanliga israeliska produkter är: sharonfrukt, sötpotatis, avokado, paprika, apelsiner och clementiner."

Sen vill jag bara varna för att vissa affärer börjat märka om sina varor från israeliska till spanska. Själv bojkottar jag israeliska varor sedan länge. Och marockanska varor med av samma anledningar; de ockuperar, förtrycker och torterar andra människor (just i dessa fall är det Palestinierna och Västsaharierna som får utstå förtrycket). Jag vägrar stödja dem. Kan leva utan deras produkter och det tar bort min maktlöshetskänsla en aningen. 

För övrigt. It's the final countdown. Ja, efter de här två seminarieveckorna är det äntligen dags att börja skriva min uppsats. Den långa kampen inleds snart. Men just nu tvingas jag.. rättare sagt torteras jag genom att vara tvungen att gå på seminarier som är lagda sent på eftermiddagen. Jag är i skolan till klockan sex eller sju på kvällen, och är inte hemma förrän en timme efteråt. Utmattad. Genuint utmattad. Men det är snart över, tills dess, får jag stå ut med tidigare morgnar, sena kvällar och en massa kaffe däremellan. 

Marriage? Just not worth the divorce.

Så heter en ny bok om skilsmässa. Jag tvekade ett tag för att skriva ett blogginlägg om skilsmässa. Men artikeln jag läste när jag satt på biblioteket och tyckte synd om mig själv för att jag tvingas läsa en SÅ fruktansvärt dåligt analys av internationell rätt, bara ber om att få kommenteras. Även om det berör skilsmässa eller just därför.

Det är utdrag från en bok där författaren skriver om sin skilsmässa från sin otrogna man. Jag älskar utdragen för att de är så personliga och så ärliga.

“When someone says he wants a divorce, there is an inevitable exclamation point affixed to that statement, as in the statement “Help!” Or “Fire!” Therefore there will be no thoughtful or complete answering of questions, because an exclamation point has rendered all questions moot. Fire! In a move best described as cinematic, I slide slowly to the floor, to the white entryway tiles of our home.”

Ibland är just episoder I våra liv som episoder ur en film. Sakta men säkert börjar hennes liv spelas upp igen. Och hon ifrågasätter allt. Jag tror att man har en tendens att utvärdera alla aspekter i ens liv, speciellt när saker och ting går dåligt. Man ältar helt enkelt alla shoulda-woulda-coulda-scenarion.

 “From a distance it looked like a good marriage. I had almost convinced myself it was like that up close. I thought it was normal.I rationalised that I would never have married a man too encompassing, no challenge there: no friction. I adored him more, added sentiment and romance from my side to even things out, poured love into baby A and wished for the best.”

Ibland gör vi saker som förväntas av oss mer än saker vi vill. Ibland blir jag förundrar över hur djupt man kan sjunka ner i förnekelseträsket. 

Vissa fördelar finns det så klart med skilsmässan.

"Also, I can let myself go. Unfortunately I am not a serious or dedicated drinker and cannot hang from chandeliers, intoxicated with my own hilarity ... but at night when my son is asleep, I can smoke again.”

Och nackdelar.

“Emotionally, it is an environmental disaster; I feel certain that it cannot get any worse.”

Och andra känslor.

 "Someday I will have revenge. I know in advance to keep this to myself, and everyone will be happier.”

Och till slut..slutsatsen.

“The snag about marriage is, it isn't worth the divorce. My new doctrine is, never marry. I won't ever again. It is absolute swill. It's not just my marriage. It's all marriages except a handful. Marriage is a conspiracy from Tiffany's, florists, the diamond industry and Christian fundamentalists. The only good things about it are the diamond ring, the wedding gifts and the honeymoon.”

Är du lätt deprimerad över ett förhållande som gått i kras? Genomgår du en hemsk skilsmässa eller håller på att göra slut med någon? Läs boken. Du kommer säkert må mycket bättre. Själv genomgår jag inget av det ovanstående och den lyckades ändå förgylla min dag. 

För övrigt sitter jag och översätter juridiskt material till ett fall som ska upp i Europadomstolen, mot FRA-lagstiftningen. Jag har två Västsaharaartiklar att skriva klart till i morgon och är fortfarande i fullständig förnekelse över att jag nu ska skriva min kandidat/masteruppsats. 

Jag är disconecctad från omvärlden.

Kära vänner, bekanta och övriga bloggläsare (om ni finns). 

Jag har dåligt samvete för att jag inte bloggat under den här tiden eftersom jag vet att massvis med saker har hänt (i synnerhet i Gaza) som jag hade velat kommentera och dela med mig av. Och jag känner därför att jag måste förklara mig lite. 

Anledningen; en fruktansvärt dålig feministisk analys av internationell rätt som jag måste analysera inför en muntlig och skriftlig tenta på torsdag och fredag. (Missförstå mig inte. Jag är feminist men jag avskyr teoretiskt svammel och ostrukturerade texter.) 

Jag fastnar lätt i internetvärlden; och i alla bloggar och tidningar som rapporterar från Gaza om jag tillåter mig själv börja läsa det. Och eftersom jag alltid är ute i sista minuten så har jag nu tagit drastiska åtgärder. Jag är disconnectad från omvärlden fram till fredag eftermiddag. Min mobil är avstängd, och min internetanvändning begränsad till email à la internetanvänding år 1999. Jag har dock olydigt nog läst bloggarna som jag följer och skrivit flera blogginlägg som ligger på hög i min bloggmapp på skrivbordet. Men nu måste jag åter till "Feminism, imperialism and the mission of international law" av Anne Orford. It's going to be a looooong day (and night). 

Tentaperiod och Gazakrönikor

Ah. Det är tentaperiod och jag hinner inte skriva så mycket. Men oh, idag under min jag-ignorerar-mina-tentor-period så läste jag min morgontidning Helsingborgs Dagblad. Jag vet att det är en oberoende liberal tidning, men jag älskar kultursidorna och med det kulturredaktören Gunnar Bergdahl. Yes, jag ser honom lite här och var. Hans cowboyhatt sticker verkligen ut och dagens krönika "Helvetet i Gaza och naturgasen". Ja, du Gunnar Bergdahl, jag gillar dig och din krönika. Här är en liten del av den.

"När det gällde den amerikanska invasionen i Irak fanns uppenbarligen en dold agenda. Saddam Husseins massförstörelsevapen var hjärnspöken för att hålla opinionen lugn. I själva verket var det oljan och lukrativa affärskontrakt det handlade om. Man ville ha oljekontroll och oljeinflytande i regionen till vilket pris som helst.

Finns det en sådan dold agenda också för bombardemanget av Gaza?"

Sen fullkomligt älskar jag den här artikeln från DN. Och här kommer den del av dem. 

"PÅ GRUND AV MINA föräldrars historia visste de vad det betydde att stänga in människor bakom taggtråd på ett litet område. Ett år, fem år, tio år. Sedan 1991. Vilken tur att de inte är i livet och ser hur dessa inspärrade människor bombas med all överdådig militärteknik från Israel och USA."

Och slutligen. Så läste jag Ardalan Shekarabis artikel om att "EU bär ansvaret för massakern i Gaza". Läsvärd.  Jag verkligen hoppas på att EU börjat ta ansvar. Börjar ställa krav. Börjar kräva att mänskliga rättigheter respekteras. 

För övrigt. Jag återkommer så snart som möjligt med fler blogginlägg. Förvänta er inget imorgon dock. Jag ska låsa in mig och stänga av internet, tv:n och mobilen. Min hemska tentavecka väntar. Och jag kommer be till allt och inget att jag klarar det. Jag behöver något övernaturligt på min sida. 

Jag är en boknörd.

Efter att Cattis gjort det och Markus gjort det, var jag tvungen att göra det. Och för att ni ska förstå till vilken grad jag verkligen är en boknörd kommer jag bifoga en bild på en del av min bokhylla (en bild på hela min bokhylla är omöjligt att få med på bild)... döm mig inte. Jag är en bokoman. Och jag behöver fler hyllor. Jag vet det själv. Och nej, jag kan inte sluta köpa böcker. I love them. I want them. I need them. Så ja, jag är en boknörd.

För övrigt kan jag lugnt erkänna att jag känner en avsky gentemot vissa böcker; mer specifikt mina juridiska böcker just nu. Jag måste fortsätta plugga. Tyvärr. Jag kanske hinner analysera klart SVD artiklarna angående Hamas senare ikväll. Kanske.

Gaza väcker mitt vrede II

Trött. Jag är ack så trött på kriget. Jag är trött på dödandet. Jag är trött på sorgen. Jag är trött på maktlösheten. Jag är trött. Jag orkar inte läsa mer, men ändå sitter jag som fastklistrad vid datorn och läser om; kriget, om dödandet och om sorgen. CNN står på i mitt vardagsrum från tidig morgon till sen kväll. Varenda ord känns som en kniv mot hjärtat, varenda bild gör mig förfärad. Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Jag sitter och upprepar orden "snälla sluta nu, snälla sluta nu" om och om igen inombords när jag ser nyhetsreportagen på tv. Snälla, sluta nu. Men det upphör inte, och det enda jag kan göra är att läsa, titta, skriva och känna. 

Jag läste idag Ali Esbatis blogg som länkade till bloggen Angry Arab som gjort en översättning av antalet döda och skadade i Gaza till vad det hade motsvarat i antal i både Israel och USA. Dödssiffran i Israel hade varit  3596 och i USA hade det varit 149 749. Antalet skadade hade i Israel varit 13 222 och i USA 550 549. Siffrorna är helt otroliga. Kan ni tänka er om 149 749 personer dött i USA och mer än tre gånger som många varit skadade. Kan ni föreställa er omvärldens reaktioner?

För övrigt sitter jag och läser an artikel som Khaled Mashaal, högste chef på Hamas Politbyrå, skrivit i Svenska Dagbladet (läs här). I morgon kommer en artikel från Shai Hermesh, som är ledamot för partiet Kadima i Israels parlament Knesset publiceras i Svenska dagbladet. Jag ska försöka kommentera så fort jag kan. Men jag väljer att vänta till jag har läst båda. 

Gaza väcker mitt vrede

Strax efter demonstrationen; gick Israel in med marktrupper. Jag blev så arg, så arg, så arg så. Sen blev jag ännu argare när jag lyssnade till ett uttalande av vår utrikesminister; Carl Bildt som du också kan lyssna på här.

Han fick frågan om han tror det går så långt som till marktrupper innan det faktiskt skett.  Hans svar var:

"Det kan kan inte uteslutas. Även om jag tror att det vore ett mycket stort misstag. Det är lätt att köra in stridsvagnar i Gaza, men  vad gör man där? När man sitter, de stackars rädda soldaterna sitter inne i sina stridsvagnar mitt inne i hatiska människomassor i detta jättelika flyktingläger. Inget gott kan komma ur det." 

Jag vet inte riktigt om ni reagerar över uttalandet men jag tycker det var ett märkligt sätt att formulera varför det skulle vara katastrofalt om marktrupper går in, vilket de nu har gjort. Jag har inte riktigt samma fokus. Jag tänker på människorna där, som dödas för att “bekämpa” terrorism.  Det finns absolut inget som kan rättfärdiga det Israel gör nu i Gaza, absolut inget. Gaza är en liten landremsa fyra kilometer bred och fyra mil lång. Det våldet som använts där är inte försvarbart. Det är inte det. 

Jag läste ett inlägg av Lars G Linder som ledde mig fram till den här artikeln detta citat av Daniel Barenboim:  

“I have just three wishes for the coming year. The first is for the Israeli government to realise once and for all that the Middle East conflict cannot be solved by military means. The second is for Hamas to realise that its interests are not served by violence, and Israel is here to stay. And the third is for the world to acknowledge that this conflict is unlike any other in history. It is uniquely intricate and sensitive - a conflict between two peoples who are both deeply convinced of their right to live on the same very small piece of land. This is why neither diplomacy nor military action can resolve this conflict.”

Jag tycker det sammanfattar konflikten alldeles utmärkt. Alldeles utmärkt. Jag är för fred. Punkt slut. Jag är för en tvåstatslösning à la 1967 års gränser. Och bara för att jag är för en Palestinsk stat betyder inte det att jag stödjer Hamas fullhjärtat utan att jag stödjer det Palestinska folket. Det finns en skillnad mellan Hamas och det Palestinska folket som inte riktigt verkat nått fram till den Israeliska regeringen som nu för ett krig mot det Palestinska folket med Hamas som argument. 

Vad är poängen med Israels bombningar och marktrupper? Vad leder det till förutom döda civila människor, en stor humanitär katastrof och mer hat?  Vad är poängen med att beskjuta ambulanspersonal, marknader, FN- skolan och andra direkta civila mål om inte att döda civila? VAD? 

Ingen kommer kunna få mig att tro att dödandet som Israel håller på med just nu kan legitimeras av rakterna som Hamas skjuter och som ännu inte tagit ett enda offer. Ingen kommer kunna få mig att tycka att dödandet av civila är nödvändigt för att komma åt terroristerna. Och ingen kommer kunna få mig att backa från min åsikt att Israel som den starkare parten borde ta sitt förbannade ansvar och upphöra med det våld de nu använder sig av om det någonsin ska bli fred. Ingen. 

Den som tror att den israeliska armén försvagar Hamas, borde läsa in sig på de senaste årens växande Islamism runt om i världen. Israels armé kanske lyckas döda ett tiotal Hamasledare men också rekrytera ett tusentals fler Hamasanhängare. Hela situationen på Gaza kan bara beskrivas med två ord barbarisk och kontraproduktiv. Man skapar inte fred med krig; man skapar hat. Mer hat leder till mindre fred, så enkelt är det. Jag är så arg, så arg, så arg så. 

För övrigt är det dags med en mindre personlig uppdatering eftersom jag inte bloggat på ett tag. Jag har jag inga som helst problem med att förknippas med Ung vänster, de ligger på rätt sida av den politiska skalan. Vi tycker inte alltid samma sak i allting men vem gör det? Jag skriver dessutom för de av er som följer min blogg äntligen med två händer, gipset är äntligen av (jippi!) Min julmiddag hos mormor var helt underbar, jag åt (traditionsenligt) för mycket. Imorgon kommer jag spendera mig dag på biblioteket för att ta igen alla studier som jag hitintills lyckats ignorera men som nu hemsöker mig.

Palestinademonstration II

Igår, runt klockan 13.00 befann jag mig på väg till en demonstration till stöd för det Palestinska folket. Jag visste redan då att det skulle dyka upp mycket folk, men att vädret förmodligen skulle förhindra många från att komma. Det kom fler människor än förväntat; vi var fler än 500 personer som begav oss från GA-torg till terasstrapporna vid Kärnan i Helsingborg. SSU's banderoll hade budskapet "Bojkotta Israel", och det budskapet skreks om och om igen av demonstranterna. Andra budskap som skreks var "länge leve Palestina", "rädda barnen på Gaza" och "Stoppa zionismen".  Jag talade själv vid terasstrapporna tillsammans med bland annat representanter från rädda barnen, vänsterpartiet och ung vänster. 

Det står skrivet mer om demonstrationen och om mitt tal här. Detta inlägg blir nog för långt om jag ska ge mig in på vad som hände efter demonstrationerna; nämligen marktruppernas intåg i Gaza. Det kommer ett till inlägg under dagen. 

För övrigt fortsätter diskussionen kring mitt tidigare inlägg om Vit Makt; Kim har bloggat om samma artikel här. Det finns mer att säga kring det. Men om du vill kommentera, se till att stå för din egen åsikt. Jag accepterar hädanefter inte anonyma kommentarer.  

Vit makt?

Helsingborgs Dagblad hade idag en artikel om den etniska bakgrunden av kommunfullmäktigeledamöterna i Helsingborg. Låt oss bara konstatera att rubriken "Vit makt" sa allt. Endast fyra i fullmäktige har utomnordisk bakgrund, och svartskallen längst ut till höger är jag. Vi är alltså fyra av 65 som har utomnordisk bakgrund och jag är född i Sverige. Vi borde ha varit 12 personer med utomnordisk bakgrund för att återspegla samhället. Men icke. Tre av de fyra utomnordiska ledamöter är socialdemokrater, den fjärde är moderat. Resterande partier kommer upp till imponerande 0. Artikeln kan du läsa här. 

Frågan är varför kommunfullmäktige inte återspeglar samhället. Är maktstrukturerna för svåra att ta sig igenom? Mycket troligt. Och en ännu viktigare fråga är, vad händer när man inte känner sig delaktig i besluten som tas i kommunfullmäktige? När man inte kan relatera till beslutsfattarna? Partierna måste göra det lättare för invandrare eller människor med annan etnisk bakgrund att engagera sig. Anledningen är så klart att man breddar kompetensen på besluten som fattas. Vi har alla olika "glasögon" på oss när vi lägger förslag eller fattar beslut. Våra glasögonen formas efter aspekter som kön, etnicitet, sexualitet, religion osv. Vi är helt enkelt produkter av våra samhällen och av våra förutsättningar. Och när man har egna glasögon är det svårt att se genom andras. Och om alla har ungefär samma bakgrund så kommer man högst sannolikt att missa aspekter som man helt enkelt inte ser. Samma resonemang som man använder i den här artikeln vad gäller etnicitet kan användas på kön-, sexualitet- och t.o.m. åldersfördelningen av kommunfullmäktigeledamöterna. Så enkelt är det, tragiskt men sant. 

För övrigt så kan jag inte sammanfatta 2008 i ett blogginlägg. Det är detaljerna som räknas och oftast de obeskrivliga detaljerna. Jag hittade dock ett citat om själva nyårsafton som jag gillar "I've always thought that New Year's eve is proof that human beings are essentially optimistic creatures. Despite hundreds of years of pathetic parties and hellish hangovers, we continue to cling to the notion that it's possible to have fun on that night. It's not. There is too much pressure, too many expectations, too few bathrooms" (från boken Dispatches from the edge av Andersson Cooper). Nå, trots att jag inte dricker så stämmer det överens ganska bra med min egen syn. Här är en bild på mig och Isabell under nyår.