Vardagskomik

Jag har aldrig riktigt känt mig hemma på juridicum. Det är något med vissa människor som går där som gör att jag inte ens vill känna mig hemma där. Men när jag besökte juridicum häromdagen för att hitta det sista materialet till mig uppsats (som Gud glömde) förvånades jag av hur uppenbart det var att jag inte hörde hemma.

Eftersom jag inte varit på juridicum på ett tag så hade jag glömt bort min kopieringskod och mitt datorkonto hade gått ut. Som alla andra som hamnat i den situationen begav jag mig till receptionen för att förnya det. När det äntligen var min tur granskar tjejen på andra sidan mig noggrannt och frågar på sin övertydliga stockholmska "kan jag hjälpa dig?" och tittade på mig som om jag behövde vägbeskrivning någonstans. Hon gav mig samma blick som man ger ett barn som gått vilse och behöver hjälp med att hitta rätt; något i blicken var medlidande. Självklart kunde hon hjälpa mig. Men när jag sa vad jag behövde hjälp med fortsatte hon granska mig sen kom frågan "är du inskriven på juridicum?". Den här gången hade blicken gått från medlidande till ifrågasättande. Och i mitt huvud hörde jag den uppenbara frågan "Om jag inte hade varit inskriven på juridicum, varför skulle jag hänga där?". Men jag fortsatte artigt.

"Ja, jag är inskriven på juridicum" sa jag och tittade tillbaka. Och nu kommer det absolut roligaste scenariot. Hon säger "kan jag få se på ditt legg? jag ska bara dubbelkolla det. Vi brukar göra så." Jag småfnittrade medan jag drog fram mitt pass. Ordet brukar indikerar att det alltid händer på juridicum men jag har studerat där i fem år och det är första gången det händer mig. Givetvis visade ju skärmen att jag var inskriven (och har varit den sedan 2004) så jag fick min kopieringskod och fortsatte med det jag skulle. Hon såg nästan lite besegrad ut när jag gick därifrån; som någon som precis förlorat ett vad. Men jag hoppas hon fick sig en tankeställare; en tjej i nikeskor, hiphop pumpandes ut ur sin ipod, tygpåse och chockrosa nagellack kan också höra hemma på juridicum. Jag tillhör inte den stereotypa juristtudenten och det är många andra som inte hör det. Faktum är att jag väljer att inte vara den stereotypa juriststudenten. Vi behöver bli fler.

En EU-del i tidningen

Är det inte precis det som fattas? Man kanske hade kunnat öka medvetenheten kring EU och dess beslut genom att ha en EU del i tidningarna, så informationen kring EU blir mer lättillgänglig. Det är på tok för många som vet på tok för lite, inte sant?

Försök till kärnfysik

Jag ska vara brutalt ärlig med er. Jag har inte läst hälften av böckerna jag har i min bokhylla och just nu verkar det inte som om jag kommer läsa en bok inom snar framtid. Utan min tid läggs på att läsa facklitteratur och statliga utredningar. Och annat sexigt material som slutbetänkanden. Men jag saknar litteraturen. Den skönlitterära litteraturen.

Och bland mina böcker i min överbelastade bokhylla ligger en bok som heter "ett öga rött". Jag fick boken; och har valt att inte läsa den eftersom man motiverade varför jag skulle läsa den boken med "den är skriven av en invandrarförfattare och du är invandrare, så du borde tycka den är bra". Ja, personen i fråga formulerade sig givetvis inte lika rakt men alla som kan läsa mellan raderna hade förstått vart personen i fråga ville komma. Jag var när jag fick den så oerhört trött på alla fack jag blev placerad i så jag har omedvetet bojkottat boken sedan dess. Men efter att jag idag läst samma författares novell Försök till kärnfysik på DN har jag tagit ett medvetet beslut. Jag ska läsa hans böcker. Novellen är så bra, så uttömmande, så vackert skriven. Detta är ett uttdrag av novellen.

Fortsätt leva ditt normalt inrutade liv. Fortsätt gå på parmiddagar och planera chartersemestrar. Fortsätt ha med dig lunchlåda till jobbet och använda uttryck som ”håhåjaja det är en dag i morgon också”. Ställ inga jobbiga frågor. Gå inte hem och samla på dig fakta om hjärtats alla funktioner. Glöm genast bort att ett normalt hjärta bara klarar av att slå två komma fem miljarder slag innan det ger upp. Låt dig inte påverkas av det sjuka i att vi alla har ett hjärta som en dag ska sluta slå. Tänk inte att insikten känns som en lavin. Tänk på annat i stället. Satsa på karriären. Le på släktmiddagar. Utbringa skålar på tolvslag. Skratta när alla hör. Gråt när ingen ser. Gör inte som jag. Ligg inte vaken om nätterna med handen på bröstkorgen. Lyssna inte när ditt hjärta börjar viska.

Elever på Konstfacks Masterutbildning Storytellingi Stockholm har fått i uppgift att gestalta hans novell i film. Detta är min favorit. Men gå gärna in och titta på de andra bidragen. Och anledningen till att jag gillar novellen är inte för att jag också har invandrarbakgrund (för det har jag så klart) utan för att den är bra. Mycket bra.

Dikter av tupac

När jag var yngre lyssnade jag ganska mycket på tupac. Och det finns några dikter av honom som jag älskar men som jag inte har läst på år. Och idag hittade jag dem. Jag avgudar dem. Jag tycker verkligen att de är bra. Det är i alla fall är det poesi för mig oavsett vad alla andra tycker om dem.

In the event of my Demise by Tupac

In the event of my Demise
when my heart can beat no more
I Hope I Die For A Principle
or A Belief that I had Lived 4
I will die Before My Time
Because I feel the shadow's Depth
so much I wanted 2 accomplish
before I reached my Death
I have come 2 grips with the possibility
and wiped the last tear from My eyes
I Loved All who were Positive
In the event of my Demise

Fallen Star by Tupac

They could never understand
what u set out 2 do
instead they chose 2
ridicule u
when u got weak
they loved the sight
of your dimming
and flickering starlight
How could they understand what was so intricate
2 be loved by so many, so intimate
they wanted 2 c your lifeless corpse
this way u could not alter the course
of ignorance that they have set
2 make my people forget
what they have done for much 2 long
2 just forget and carry on
I had loved u forever because of who u r
and now I mourn our fallen star

Din gata och S.T.I.C.S.

Ni som känner mig vet att jag älskar musik. Älskar. Och det är så att en av mina allra bästa vänners (tjejen som skriver från London och är deras biggest fan; Iyah) småbröder (broshorna Saleh och Rijal)är med i ett band som heter S.T.I.C.S Inte ens jag vet vad det står för, så jag kan tyvärr inte hjälpa er med det. Men de är på väg åt rätt håll, de ska nämligen vara förband åt Mos Def. De one and only. Och igår var de med i Din gata morgonshow. För er som inte pallade lyssna på Din gata 07.00 - 09.00 är det möjligt att lyssna på programet här. Temat var musik med buskap som verktyg och det har de verkligen. Ni har trettio dagar på er innan det försvinner.

OH! De pratade dessutom lite om sms-lån i början av programet som Ardalan Shekarabi, som kandiderar till EU-parlementet (nr 8 på socialdemokraternas lista) speciellt vill arbeta emot. Även om det är eget ansvar det handlar om (enligt DJ Juan) så kanske man inte har några val (det är den starkare parten som bör ha det större ansvaret). Och det är ert ansvar att rösta i EU-valet. Ta ert röstkort och gå och rösta. Det går att poströsta från och med nu till valet den 7 juni.

De dedikerade sin tredje låt "Necu slusati" till en viss KingSash som kämpar i USA (min älskade lillebror som jag saknar så mycket! Han spelar basket i USA om det är någon undrar). Sen vill jag också påpeka att Juans kollega kallas just.. DJ Angie Pangie (var har ni hört det innan?)

Sacrifice me

En av de absolut, utan tvekan, vackraste låtarna jag känner till.

Back from Stockholm

En dag i framtiden, när jag har mycket mer tid än nu ska jag göra min topp 10 lista över saker jag avskyr och älskar i Stockholm. Lämna gärna tips på vad ni tycker är bäst/sämst. Hursomhelst är jag hemma i vackra Helsingborg. Tänkte bara dela med mig av att jag inte kommer vara luspank i sommar utan ha så att klarar mig tack vare en månadslön :)

Sen vill jag passa på och ge en eloge för SSU förbundets kongresshandlingar som äntligen är inbundna. Man slipper alltså bära omkring på en alldeles för stor pärm under hela kongressen. yes! Min rygg är räddad

Termin tre - juristutbildningen

Och så var man tillbaka till square 1, eller rättare sagt square 3 (termin tre) på juristprogramet. Jag kollade upp vilken litteratur de har nu tre år senare; och märk väl.. det är samma litteratur nu som jag hade ht 2005. Är det inte märkligt? I vilket fall som helst var det en trevlig överraskning eftersom jag visste att stadsbiblioteket skulle ha boken. Jag släpade mig ner för backen i morse och lånade den. Är det inte märkligt att en bok som är publicerad 2007 fortfarande är aktuell?

Är på väg till Stockholm imorgon: ska tillbringa sammanlagt sex timmar i huvudstaden.. så bli inte upprörda om jag inte hört av mig. Jag lovar att ringa när jag har tid att umgås med mina väl utvalda 08-bor. Jag hör av mig när jag är hemma från 08-land

There is an appointed time for everything.

And there is a time for every event under heaven.
A time to give birth, and a time to die;
A time to plant, and a time to uproot what is planted.
A time to kill, and a time to heal;
A time to tear down, and a time to build up.
A time to weep, and a time to laugh;
A time to mourn, and a time to dance.
A time to throw stones, and a time to gather stones;
A time to embrace, and a time to shun embracing.
A time to search, and a time to give up as lost;
A time to keep, and a time to throw away.
A time to tear apart, and a time to sew together;
A time to be silent, and a time to speak.
A time to love, and a time to hate;
A time for war, and a time for peace.

Jag är där..

... i min tankar. Jag sitter precis där och ser på solnedgången. Jag kommer bort från stressen ett litet tag. Bara för en minut. När allt detta är över kanske jag har tid att förklara stressen jag genomlider nu. Alla har väl perioder i deras liv när de vill krypa ner under täcket och komma fram när allt är över. Allt. Men man kommer till en insikt för eller senare att den enda som kan ta igenom allt är en själv. Jag sänder positiv energi till alla som genomgår sina vardagliga krig (vi har alla våra strider).

Jag tar tillbaka mitt wtf-moment

Dagens wtf-moment är utan tvekan:

16 maj 2005. E18, norr om Stockholm. Ziba, en 16 år gammal är på väg med sin pappa till Enköping i en skakig Honda – som pappa har lånat av sin arbetsgivare. Tillsammans med sin pappa, mamma och storasyster flydde Ziba från Iran och sökte asyl i Sverige 2001. Våren 2004 fick de det andra avslaget. Familjen valde att stanna kvar och gömma sig. Efter några månader lämnade mamma dem och åkte tillbaka till Iran. Ziba berättar att hon inte längre orkade vara gömd. Storasyster försvann också spårlöst, till en annan stad.

Zibas pappa arbetade i en bilverkstad i en Stockholmsförort. Den där dagen är de på väg till en vän i Enköping. Mitt under resan får Zibas pappa smärtor i bröstet. Han har ett hjärtproblem. Hans mediciner är slut och eftersom han är gömd kan han inte få tag i nya. Han stannar bilen, kliver ur och lägger sig på marken. Ziba blir orolig och tar fram mobilen för att ringa efter hjälp. Hennes pappa hindrar henne: ”Om de kommer tar de dig”. Han dör någonstans mellan Stockholm och Enköping.

Jag tar en paus..

från allt och alla. Så känn er inte särskilt uteslutna. Min blogg kommer användas för att meddela er om hur mitt liv ser ut nu. Men bli inte sura om jag inte svarar när ni ringer eller sms:ar. It's not you. It's me.

Dagens "wtf-moment"

"Under år 2002 beslöt Migrationsverket att det inte skulle behövas
arbetstillstånd för att arbeta med plockning av vilda bär. För att
plocka odlade bär krävs dock alltjämt arbetstillstånd." SOU 2004:74 sida 92

Serbien gick inte vidare..

i Eurovision. Om jag ska vara helt ärligt, har jag inte sett en enda melodifestivalsavsnitt och definitivt inte eurovisiondeltävlingarna. Men detta bidrag åkte ut igår. Så Serbien tävlar INTE i Eurovision. Antagligen tyckte man inte om bidraget, men jag måste erkänna. Ju fler gånger jag hört bidraget, desto bättre tycker jag det är. Jag vet inte vad det är för fel på mig.

Ibland är man alldeles för otacksam

och tänker inte på hur mycket bättre man har det än många andra. Så tack till socialdemokratin som gjorde allt tillgängligt. Tack till familjen som lyssnar på när jag klagar om allt möjligt skit. Tack till alla vänner som stöttar mig. Tack till Erykah Badu för alla hennes låtar som jag lyssnar sönder. Tack till skype och andra internetfunktioner som gör det möjligt att hålla kontakt med vänner och familj på andra sidan jordklotet. Tack till internet. Ett alldeles speciellt tack till regeringens proposition 2007/08:95 "ett starkare skydd mot diskriminering" som gav mig hopp om att min uppsats kanske kommer bli bra. Tack gode gud att det ösregnade idag så att en pollenallergiker äntligen kan andas. Tack för "djungel vrål" som kommer tillförsäkra att jag håller mig uppe minst tre timmar till så jag kan skriva klart en massa. Tack, till er som läser detta.. om ni finns där ute. Tack.

Jag är sjuk...

och därför kommer det inte bli något politiskt inlägg. Jag är sjuk och sjukt trött. Verkligen; jag vet inte vad det är men pollenallergin blandat med oron för min uppsats har gjort mig fysiskt sjuk. Så idag stannar jag hemma. Och för er som känner mig är det enormt för mig att stanna hemma. Så utöver en massa medicin lyssnar jag på musik för att må bättre. Dagens låt: Anouk med Modern World. Vilken attityd den här tjejen har, älskar det.
För övrigt verkar SSU Helsingborg snart få ett internationallt projekt i Serbien, det ska bli kul att fortsätta någon som påbörjades tre år sen. Bättre sent än aldrig, eller hur?

Medina in my heart (and mind)

Jag kan inte få ut den här låten ur huvudet. Go away! Ah Medina, it's pointless. I love you.

Din gata 100,6

Din gata (Alla talar skånska) sprids nu ut från min MacBook (finally). Jag vet inte vad jag gjorde, eller hur jag lyckades men jag är oerhört nöjd. Jag har försökt få Sveriges Radio att fungera på min Mac i en oändlighet och jag kan nu äntligen lyssna på en av mina absoluta favoritradiostationer. Lättnaden är underbar.

Uppsatsen håller på att förbättras och drygas ut, I still hate it men Din gata gör det bättre

Anaa amali

Nå, för att ge er en liten uppdatering av mitt liv. Jag har insett en viktig sak, jag är pollenallergiker. Alla de vårar då jag trott att jag hållit på och förlorat min syn är long gone. Jag förstår äntligen vad det är för fel på mig. Och detta får mig att längta till platser utan pollen. Sen har min politiska ådra vuxit igen (för alla politiska aktiva människor vet vad jag pratar om) det är en som berg- och dalbana; ibland är man mer eller mindre politiskt aktiv (eller rättare sagt förbannad). Men det är på väg tillbaka, jag tror att min stress över min uppsats har dämpat den något, men så fort den är borta är det dags att kasta av silkeshandskarna.

När jag vaknar vet jag inte på vilket humör jag kommer vara under dagen; jag växlar mellan stressad, trött och likgiltig. Detta är mitt tenta/uppsats-stadie. När jag kommer in i likgiltighetsperioden arbetar jag som bäst. Men min hjärna försöker stänga av allt annat runt omkring mig, det fungerar sådär. Min hjärna tar igen det jag stänger av den från när jag sover och jag drömmer på sjukt många språk. Jag känner mig fysiskt utmattad av att sova nu förtiden (och kommer inte ihåg hälften). Som i morse när jag vaknade med orden anaa amali på huvudet (jag också på hasaniya). Vad var det jag instämde i? I will never know.

För övrigt A of Arabia är på väg till Beirut och jag till min uppsats, hoppas alla kan njuta av det fina vädret.

A som i Arabia

Jag hade inte tänkt blogga på ett tag men jag hittade detta. Klockrent.

"Verkligheten har gett en svensk homosexuell man ett uppdrag: att utforska Mellanösterns dolda och förbjudna gayvärld. Under kodnamnet A of Arabia och stationerad i Syriens huvudstad Damaskus tar sig den svenske mannen an uppdraget. Han vandrar upp och ner för 5000 år gamla gator, in i hemliga rum och bakom buskar i parkerna. Sedan rapporterar han tillbaka till hemmaredaktionen. Det är inte helt riskfritt: flera journalister sitter redan i fängelse här."

Jag har lyssnat på de inlägg som finns än så länge och jag tycker han sköter sig underbart. En av de sakerna som jag älskar mest med att åka till andra kulturer är att bryta ner de tabubelagda diskussionerna och se subkulturerna. Jag ska fortsätta följa honom och hoppas på att fler avsnitt kommer. Inshallah, som man säger.

För övrigt så fortsätter kampen mot klockan. Sidor = 37. Antal timmar kvar 10. Wish me luck.

Det är dags nu...

Min kandidat/mastersuppsats suger musten ur mig. Sakta men säkert driver den mig till vansinne. Så, nu ska jag ge mitt allt i några dagar och försaka allt annat. Jag drömmer mig dock bort till några av mina smultronställen. På bilderna är delar av min favoritpark i Belgrad som heter Kalimegdan. Mitt andra smultronställe vet folk redan vart det ligger. Där växer inga smultron (eller mycket annat för den delen). Nu har jag laddat med kamomillte och musik. Mina fingrar ska nu bevisa vad de går för; de ska försöka slå alla rekord i skrivande som de någonsin tagit. Don't try this at home, det är inget för amatörer (efter fem års juridikstudier är de rutinerade).

Beograd, snart möts vi igen

Det har snart gått tre år. Tre hela år sen jag såg mitt kära Beograd sist. Jag ska dit i sommar, på ett eller annat sätt.

SSU Helsingborg på UJSARIO's hemsida

Just det. Jag drog lite på mungiporna när jag läste följande inlägg på UJSARIO's (SSU's systerorganisation i Västsahara)hemsida. Fråga mig inte varför det finns ett enskilt foto på mig. Jag vet inte. Ytterst pinsamt. Men jag är stolt över att SSU Helsingborg finns med där. Kärlek åt både västsaharierna och SSU Helsingborg. Ni tar upp lika mycket plats i mitt hjärta.

För övrigt är SSU Helsingborg idag ute och kampanjar för Ardalan Shekarabi. Jag tänkte bara tacka alla de som lägger ner sin tid på att kampanja inför valet den 7 juni. Ni är guld värda.

Bild från första maj.

Jag tänker bara säga att jag alltid är lyckligast med en Västsaharaflagga i handen. Seriöst. Älskar det här kortet från första Maj. Tack till alla som var med och demonstrerade. Sahara libre!

1 maj i Helsingborg

Det ligger något i luften under 1 maj. Jag älskar den dagen av många olika anledningar, men främst för att jag får chansen att träffa likasinnade och förhoppninsgsvis nå ut till oliksinnade. Temat för SSU Helsingborg i år var "mot förtryck och ockupation". De två konflikter vi specifikt hade i åtanke var just ockupationen av Västsahara och ockupationen av Palestina. Kriget må ha upphört men ockupationen fortsätter fortfarande. Och mitt hjärta klämptar för båda konflikterna. Det är dags för det internationella samfundet att sätta ner foten och slå ett slag för mänskliga rättigheter och folkrätt.

Utöver vårt tåg, var SSU Helsingborg, även närvarande som motdemonstranter mot den nationalistiska demonstrationen som hölls i Helsingborgs centrum. Vi lämnade dock så fort demonstrationen upplöstes och saker och ting urartade. Jag tänker verkligen inte försvara beteendet vissa människor hade MEN har jag en hel del anmärkningar att göra på HUR polisen hanterade situationen. Jag tycker det är ytterst oroväckande att man väljer att spärra av kvarter för att nationalister ska kunna demonstrera ostört när det finns vänstermänniskor som hotats till livet som inte får skydd. Jag tycker inte att det polisiära pådraget igår med helikoptrar, gud vet hur många polisbilar samt ett 50-tal poliser närvarande igår var rättfärdigat för ett 50-tal motdemonstranter. Och istället för att möjliggöra för en fredlig motdemonstration öppnade man upp och delvis framkallade en hotfull situation genom att omöjliggöra en fredfull demonstration. Allt vi ville visa, på ett fredligt sätt, var att vi vägrar ha nazister på våra gator och att vi är mot odemokratiska rasistiska åsikter. Det är inte okej men att vara rasist. Punkt slut.

Jag lyssnade på Mona Sahlins tal idag för att höra vad hon sa under 1 maj och hennes beskrivning över vår ideologi var slående. Hon säger bland annat, klockrent, att vi föds inte i olika former; vi är alla människor, men vi föds med olika förutsättningar. Och socialdemokratin vill möjliggöra förverkligandet av den enskildes dröm genom att öppna upp dörrar för alla. "Det här är mitt land och jag vill att det ska drivas socialdemokratiskt". Under första maj visar vi alla det ställningstagandet och jag njuter av varenda sekund i demonstrationståget.

Så här lycklig var jag igår.. fler bilder kommer senare när jag fått dem skickade till mig.

Mona; Yes you can!

Jag har de senaste månaderna läst om kritiken mot Mona och diskussionen kring henne. Förtroendet har minskat i takt med opinionssiffrorna. Och jag har slutat läsa inlägg där hennes namn nämns i rubriken själv (som mitt). Men idag läste jag Nisha Besaras ledare, som var ett brev til Mona och en liten gnista av hopp väcktes inom mig. Kanske hinner vi fortfarande omvända den negativa trenden. Förväntningarna är skyhöga på både Mona och partiet och nu vill alla ha klarhet i vad exakt den rödgröna alliansen vill. I synnerhet gillade jag följande stycke:

"De rödgröna måste representera och våga stå för en människolinje som bryter mot den borgerliga alliansens så kallade arbetslinje. Vi är människor och inte robotar och alla kan inte prestera på topp. Vad ska hända med dem som inte kan vara lika lönsamma eller högproduktiva? I dag faller de mellan stolarna och fastnar där. Den arbetskraften måste tas tillvara på egna villkor, utan att det skapas en parallell arbetsmarknad. Lär av 90-talets misstag i arbetsmarknadspolitiken: mindre rigiditet, mer smidighet!"

Nästa gång någon frågar mig vad min viktigaste valfråga är tänker jag svara människan; och dens möjlighet att få förverkliga sig själv. Det är inte en fråga som är viktigast utan strukturerna jag vill åt. Den socialdemokratiska samhällsvisionen bygger inte på en fråga utan på flera men med ett fokus och det är att alla människor ska ha lika möjligheter.

Nisha avslutade sitt brev, och jag avslutar detta, med att skriva "Med början i morgon, den 1 maj 2009, kan du visa att Sverige bara har ett arbetareparti. Och det leds av dig."

Ibland kör allt..

ihop sig. Det blir för mycket på en gång. Skola. Politik. Allt. Men man får se positivt på allt. Hade inte haft så mycket i SSU om jag inte hade haft mina underbara medlemmar. Och jag vill inte vara utan dem. Så det är bara att ta ett djupt andetag och arbeta mer.

Låt inte barnen betala krisen..

Jag fick häromdagen mina första politikerbrev från skolungdomar i form av två likadana vykort där det står "Låt inte barnen betala krisen". Det är en kampanj som lärarförbunden driver och jag älskar den kampanjen just för att den för fram en av kärnorna i vår politik nämligen skolan. Men kampanjen har utmynnat ur en otäck verklighet där kommuner gör nedskärningar och varslar lärare. Vi behöver inte färre lärare utan fler.

Det är oerhört viktigt hur vi, som politiker, prioriterar skattepengarna vi har att röra oss med. Och ännu viktigare; vem vi röstar på för att partier prioriterar olika. Det pågår för närvarande en debatt om att höja skatterna för att kommunen ska slippa skärna ner i olika verksamheter. I början av april publicerade MUF i Helsingborg en debattartikel där de sa nej till höjda skatter.

Det mest chockerande var just argumenten de använde sig av i artikeln, eller rättare sagt påståenden. För jag blev inte direkt förvånad över att MUF säger nej till ökade skatter; på högerfronten intet nytt.

Men den enligt mig absolut intressantaste meningen var just att"Vi har lovat väljarna att satsa på tryggheten, skolan och omsorgen." Skatten betalar ju för tryggheten, skolan och omsorgen; och behöver vi mer pengar till det så tycker jag att det är en självklarhet att diskutera att höja skatten. Det borde vara en självklarhet även för MUF, speciellt eftersom de lovat sina väljare det. Och för att inte behöva ge en lång utläggning om hela artikeln länkar jag till Tunström som svarade för vår styrelse.

Men här kommer kontentan av hans insändare:

"Självklart håller vi SSU med MUF om att man även kan rationalisera och effektivisera den kommunala verksamheten. Men samtidigt kan man ställa sig frågande vad det är som skall rationaliseras och effektiviseras? Man kan också ställa sig frågande till var MUF i Helsingborg fanns när Moderaterna tillsammans med övriga femklövern räknade upp arvoden för kommunalråden till riksdagsledamöternas, och där med höjde arvoden med 10 000 kr per månad? Och sedan ytterligare 2000 kr per månad?

Och var fanns MUF i Helsingborg när Moderaterna med femklövern införde vårdnadsbidraget, som man avsatt 12 miljoner kronor till? Ett avdrag som MUF-ordförande för inte så länge sedan, i pressmeddelande med rubriken “Sverige behöver färre hemmafruar inte fler”, ansåg var ett “rejält bakslag för arbetslinjen och i grunden oförsvarbart”.

Man blir också något konfunderad när MUF Helsingbors ordförande Joel Berg talar om att skattehöjningar “drabbar ungdomar och andra med små ekonomiska marginaler” när samma Berg i en insändare 2007 försvarade femklöverns införande av skolmålsavgiften i gymnasiet samtidigt som Helsingborg, enligt Rädda barnen, tillhörde en av de tjugo kommuner i landet med högst barnfattigdom."

Låt inte barnen betala krisen, höj skatterna om det behövs.

Anouk - Nobody's wife

Året var 1997 och Anouk släppte låten "Nobody's wife". Det var mitt i girl-powerrörelsen och jag gick i årskurs 6. Sedan dess har jag älskat låten och den kaxiga rock'n'roll Anouk. Framför allt är inger låten nostalgisk känsla efter ett 90-tal at it's finest.

Senia Bachir Abderhman tar striden

mot advokatfirman Covington & Burling som gav ett "expertutlåtande" som sa att utnyttjandet av fosfat på Västsaharisk mark var i enlighet med internationell rätt då det kom Västsaharierna till del. Detta är självklart en lögn och därför begav sig den Västsahariska studenten Senia till deras kontor för att få svar på hur det olagliga utnyttjandet av naturresurser från hennes hemland som hon aldrig fått se, gynnade henne.



Jag ska försöka få tag på fortsättningen på historien men sist jag pratade med henne sa hon att hon aldrig fick ut dokumentet. Jag har dock glömt bort argumenten de använde sig av för att neka henne det. Advokatfirman har dock fortfarande inte gett ut själva dokumentet där det förklaras att utnjyttjandet av naturresurser på ockuperad mark är lagligt. Om de nu är så säkra på sin sak borde de kunna lämna ut det men de är uppenbarligen bättre på att ljuga för företagen än för sig själva.

För övrigt tyckte jag det var intressant att läsa att en av advokatfirmans anställda nyligen fått ett pris för sitt engagemang för rättvisa. Det är intressant att en människa som arbetar för att upprätthålla rättvisa på hemmaplan kan arbeta på en advokatfirma där man hjälper till med att skapa orättvisor utomlands.

Stockholmssyndromet?

Under den amerikanska valrörelsen försökte republikanerna ingjuta skräck i de amerikanska väljarna genom att jämföra Obamas politik till den socialistiskt svenska politiken.Jag vet inte hur många gånger jag skämtat om USA:s otroliga socialistskräck. Men roligast är det ändå när de själva skämtar om det. Titta på det här och det här. Vad hade ni valt Sverige eller USA?

Min bild...

...på SSU:s hemsida. Jag vill bara ha det bekräftat av er. Visst ser jag inte i syne? Min bild på SSU:s ledning är nu publicerade på SSU:s hemsida. I like. Det är nu bekräftat att det är en bra bild. Jämför gärna. För övrigt så vill jag säga Grattis till dem båda till nomineringen för ett försatt förtroende som SSU:s ledning. Jag hoppas verkligen att kongressen går på valberedningens förslag. Grattis!

Mauretanien och dess presidentval

Jag har varit en aningen upptagen och kommer vara det ett tag framöver. Jag lovar dock att försöka blogga så mycket som möjligt. För ett tag sen skrev jag kort om Mauretanien och situationen i landet. Jag nämnde i inlägget att det kommer att vara ett presidentval där den 6 juni och jag har sedan dess försökt hitta mer information om presidentvalet. Jag hittade det på Maghreb Politics Review som jag läser regelbundet; det är en oerhört bra och kort genomgång av kandidaterna. Jag tänkte att ni kanske också ville läsa om de tre presidentkandidaterna, sammanfattningsvis så kan det kommande valet beskrivas som eller val mellan pest eller kolera. Det finns även korta kommentarer kring förra kuppledaren och förra presidentens avgång och kring aktuella händelser i landet. Enjoy!

Erykah Badu kommer till Sverige

Oh my god. Erykah Badu kommer till Sverige. Erykah Badu. Kvinnan vars röst strömmar ut ur min vita generation-ett-nano via mina hörlurar och rakt in i mitt hjärta varenda dag. Kvinnan vars liv jag följer på twitter minutiöst. Kvinnan som jag inte tror att jag har råd att se. Mitt hjärta blöder.

En kvinnoby

Jag fick detta skickat ett tag sen av Martin Tunström till min mail men hann inte titta på det förrän någon dag sedan. Det är vackert att se hur människor tar tillbaka makten över sina liv.

Byns ledare heter Rebecca Lolosoli och för över femton år sedan fick hon nog. Rebecka och en grupp av kvinnor bildade en kvinnoby (Umoja womens village), en fristad från det kulturella förtrycket de upplevde. Där lever idag ett femtiotal kvinnor och barn trots omgivningens ogillande. De barnen som var unga när byn bildades försvarar idag byn vid eventuella attacker, ibland även mot sina egna fäder. Umoja women village steg rakt in i mitt hjärta men jag hoppas att det en dag inte finns behov för den längre.

Soldier -Erykah Badu

To my boys in iraqi fields, this aint no time to kill.. 

To my girls in theraphy, See I'ma tell you this fo' free..

Helgen är det som händer när man är upptagen..

med att fira min födelsedag (sent) i Köpenhamn med mina vänner från universitetet och nästan fastna i Köpenhamn för att jag missade sista tåget via Öresundbron till Helsingborg. Tack och lov kom jag på att jag kunde åka via Helsingör till Helsingborg två på morgonen (i morse alltså). Men eftersom jag hade löst biljett via Öresundsbron fick jag argumentera mig till en plats på detta tåg, vilket gick hyfsat smärtfritt eftersom jag tog det på engelska (inga kommentarer och nej, jag förstår knappt danska trots att jag är skåning). Fick dock på tok för lite sömn för att jag hade planerat in SSU styrelsemöte och projektmöte tidigt på morgonen (eftersom jag inte planerade att missa mitt tåg). Jag hann äta en glass med tjejerna (våra skor på bilden) innan jag skulle äta påskmiddag hos mormor med hela släkten (eftersom det är ortodox påsk den här helgen). Så som sagt; helgen är det som händer när man är upptagen med annat. 

Mauretanien

Jag skäms nästan för att säga det, men bara för några år sedan hade jag inte kunnat peka ut Mauretanien på en karta. Men sedan jag fick upp mina ögon för detta land; har det fascinerat mig av många olika anledningar. 

Jag skulle egentligen skrivit min kandidatuppsats om det pågående slaveriet i Mauritanien. Inte förrän 2007 kriminaliserade man slavhandeln även om det på pappret var förbjudet. Fortfarande föds människor in i slaveriet. Men en militärkupp kom mellan mig och mitt uppsatsämne. Men saker och ting verkar förändras, mannen som ledde militärkuppen har lämnat presidentposten för att kandidera i presidentvalet den 6 juni i år. Och för första gången i Mauritaniens historia styr en icke-arabisk president landet vid namn Mamadou Ba. Det ska bli intressant att följa utvecklingen i landet framöver.

Ibland är allt...

...enastående vackert.

Tack Katrine Kielos!

för den här underbara krönikan. Helt lysande. Varför bemöda sig med att försöka formulera det hon redan klockrent skrivit.

"I ett av sina mer inspirerade ögonblick skrev Gordon Brown att : ”socialdemokratins främsta uppgift handlar om att individer ska kunna överbrygga klyftan mellan vad de är i dag och vad de i kraft av sin inneboende potential har möjlighet att bli.” Med andra ord, och för att fortsätta i tangentens högtravande riktning: ingen ska behöva dö med musiken inom sig."

Helt riktigt. Precis så är det. Alla ska ha en möjlighet att förverkliga sina drömmar. Tydligen är det svårare i drömmarnas land än i mellanmjölkens land.

"Om din far tillhör de allra fattigaste i USA är sannolikheten 42 procent att du själv kommer att tillhöra de allra fattigaste när du blir vuxen. I Sverige är samma siffra 26 procent."

Katrine avslutar med att konstatera:

"Få saker borde vara viktigare än att se till att vad som spelar roll i samhället inte är vart du kommer från, utan vart du är på väg."

Och jag avslutar med att konstatera att jag håller med henne fullständigt.

Fotoutställning om kvinnors vardagsrädsla

Jag hade möte med stadsbyggnadsnämnden idag. Och utanför möteslokalen i stadsbyggnadshuset pågår en fotoutställning om kvinnors vardagsrädsla. Utställningen visar de små knepen kvinnor använder sig av i vardagssituationer när de känner sig otrygga och vilka vapen de använder sig av. 

Den första bilden visar en kvinna som håller sina nycklar mellan fingrarna, utmärkt vapen om man har många nycklar. Den andra bilden visar ett överfallsalarm med texten "jag är rädd överallt".  Den tredje bilden visar någon som pratar i mobilen för att skrämma bort eventuella angripare. På den fjärde bilden står det "jag sträcker på mig för att inte se ut som ett potentiellt offer". Den femte bild visar en text där det står "jag har alltid mobilen redo" (en mobil visas med numret 112 inslaget). Den sjätte visar en text där det står "jag tar inga onödiga risker" framför en mörk gångtunnel. Efter att ha kollat närmare på bilderna inser jag att jag har gjort allt förutom att bära omkring på en gaffel i min handväska som illustrerades på en bild där det står "jag vill inte behöva oroa mig" (men tack för tipset). 

Sen blev jag arg. Är det inte för j-vligt att man ska behöva tänka så här? Jag lämnade nämndmötet arg över vardagsrädslan man utsätts för... med mobilen i ena handen och nyckeln i den andra. 

Just an ordinary day

För de som undrar varför stadsbiblioteket är ett av mina absoluta favoritställen, kan jag säga att det är helt underbart och fantastiskt ljust...

med takfönster som öppnar sig efter temperaturen i lokalen... 

och är fullt med en massa böcker... 

Vad mer behöver man? Har jag förresten nämnt att de har ett café?

På Guantanamofronten intet nytt

Guantanmo. Det var länge sedan jag tänkte på Guantanamo. Senast var det under det amerikanska presidentvalet som tankarna flög dit för att Obama lovade att stänga ner Gitmo (som det så fint kallas). Tydligen verkar det finnas hinder på vägen. 

Idag när jag läste en artikel slog det mig att jag faktiskt inte tänkt på om det faktiskt blivit någon skillnad sedan Obama valdes till president i just Guantanamofrågan. Artikeln blev som en brutal verklighetslavett och bokstäverna skar rakt in i hjärtat på mig. En kille som är ett år yngre än mig har suttit där sedan han var 14 år gammal. I åtta år av hans liv har han befunnit sig i en av världens mest fruktade fängelser. Han ringde in till Al-Jazeera istället för att ringa en släkting och på så sätt bekräftade han att inget har förändrats sedan Obama kom till makten. 

"al-Gharani greps i Pakistan 2001 och togs till Guantánamo i början av 2002. Den amerikanska regeringen sade att den då 14-åriga pojken hade bott hos al-Qaida i Afghanistan, slagits i striden om Tora Bora 2001, varit kurir åt högt uppsatta al-Qaidamedlemmar och varit med i en Londonbaserad al-Qaidacell."

Fortfarande finns inga bevis för att detta överhuvudtaget stämmer. Det enda vi med säkerhet kan konstatera är att han har förlorat 8 år av sitt liv. I januari fick han besked om att han skulle få lämna Gitmo och fortfarande har inget skett. Slagen från soldaterna har enligt honom inte upphört och hans liv har inte förändrats. På hans anklagelser om att ha blivit slagen säger man från Gitmos sida att det inte finns några bevis.  Uppenbarligen hindrade inte den bristande bevisningen från att hålla honom inlåst där i alla år, de kan åtminstone ta in oberoende organisationer för att undersöka hur det verkligen ligger till. Hur länge till ska detta få pågå? 

Föreläsning om Västsahara

Imorgon (den 15/4) kl. 18.00 så kommer jag hålla en föreläsning i hörsalen i stadsbiblioteket i Helsingborg om Västsaharakonflikten. Jag är en aningen nervös för att jag kommer hålla den för en tom lokal så om du kan komma är du mer än välkommen..

För övrigt. Trots att vädret nu blir bättre verkar ett allt större dystert moln placera sig ovanför mitt huvud. Why does it always rain on me? 

Det var inte bara minan som exploderade..

utan det västsahariska tålamodet verkade försvinna så fort minan exploderade. Som jag skrivit om tidigare så exploderade en mina under en demonstration vid muren som delar det ockuperade Västsahara från det ockuperade Västsahara. Detta i sin tur utlöste en demonstration i flyktingförläggningarna och som tog plats i mitt kära 27 februari. Slagord som detta skreks:

“No other alternative but self-determination! No, no to autonomy! Western Saharan independence is on its way! Through armed struggle we will redeem the Western Sahara with our lives! Ibrahim, rest easy, we will continue the fight!”

Ibrahim syftar till pojken som råkade gå rakt på minan och förlorade sin fot på grund av smällen. Det börjar brinna i knutarna för att försöka få ett fredligt slut på den här olidliga ockupationen...

Poke Her Face

Jag tillhör den gruppen som stört mig något så fruktansvärt på Lady Gaga:s låt Poker Face. Men jag måste erkänna att jag gillar den här versionen mycket mycket mer.

Demonstrationen i Västsahara...

Sidati blickar ut över muren som separerar det befriade området från det ockuperade. 

Igår hölls en demonstration mot Marockos ockupation av Västsahara, både i Stockholm (arrangerades av s-kvinnor) och vid muren som delar det ockuperade Västsahara från det befriade Västsahara (det arrangerades av det Västsahariska kvinnoförbundet). Demonstrationen som hölls vid muren hade många internationella gäster och över tre hundra av dem kom från Spanien för att demonstrera sitt avsky mot ockupationen. Trots att det var en fredlig demonstration skadades fem pojkar när en av dem råkade ställa sig på en mina. Landmine Action arbetar sedan några år tillbaka med att försöka röja alla minor som Marocko spritt ut under kriget, tyvärr försvåras deras arbete av att de inte vet exakt vart alla minfält är. Det är ett oerhört kostsamt och långsamt arbete att röja minor och alldeles för lätt att sprida dem. 

En riktig svensson födelsedag..

Tydigen har jag den vanligaste födelsedagen i Sverige... men den har varit underbar.

Tidigt födelsedagsfirande

Jag tillbringade min dag på stadsbiblioteket med att sätta upp min Västsaharautställning (den är nu klar efter mycket om och men). När jag trodde att hela min dag gått förlorad inomhus slutade det med en shoppingrunda i stan med Isabell innan jag släpade mina fötter till SSU-lokalen och möttes av det här:

En överraskningsfest i min ära (eftersom jag blir 23 år imorgon). Jag har sagt det tusen gånger och jag säger det igen, jag har världens bästa SSU-medlemmar (och vänner). Men ni kommer verkligen förstå hur underbara de är när ni hör talas om min present. Ett silverarmband med inskriptionen "Sahara Libre" på framsidan och "Vi älskar dig" på baksidan. Så nu bär jag på sann kärlek runt min handled. Tack till er alla, ni förstår inte hur mycket det betyder. 

Utmanad!

Jag har blivit utmanad av Josefin. Jag ska tydligen svara på de här frågorna och utmana fyra andra som jag då ska meddela har blivit utmanade. 

Fråga 1. Vilken mat äter du oftast?
Soppa eller pastasallad. 

Fråga 2. När du är på kalas, är du den som sitter kvar eller den som hjälper till att duka av?
Jag hjälper alltid till med att duka av, känns märkligt om jag bara sitter still. 

Fråga 3. Var sitter du helst när du bloggar?
Stadsbiblioteket i Helsingborg eller vid mitt köksbord. 

Fråga 4. Köper du ofta trisslotter?
Nästintill aldrig. Kanske händer en gång per år. 

Fråga 5. I vilken stad eller land har du haft din semester?
Sista gången jag var utomlands var när jag reste till de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. 
 
Fråga 6. Vilken tv-kanal tittar du helst på?
Jag ser inte på tv speciellt ofta, men jag får väl svara tv3. 

Så, då utmanar jag Sabina, Diana, Kim och Jessika. 

Demonstrera med s-kvinnor för ett fritt Västsahara!

Som jag tidigare skrivit så organiserar s-kvinnor i Stockholm en demonstration den 10 april för att demonstrera mot ockupationen av Västsahara. Vid samma tidpunkt kommer det Västsahariska kvinnoförbundet att demonstrera mot ockupationen vid den olagliga mur som delar det befriade området från det ockuperade. Visa gärna ert stöd och gå med i demonstrationståget om ni kan! Sáhara libre!

Do I look like I sell drugs?!

Jag erkänner. Jag är barnsligt förtjust i Adam Tensta. Det är något med hans låtar som får mig att le.

Ta ställning för Västsahara!

De Västsahariska människorättsaktivisterna Sultana Khaya och Rabab Amidane

Nu är det dags att reklamera lite Västsaharaaktiviteter som är inplanerade. Demonstrera med s-kvinnor i Stockholm den 10 april. De träffas på Kungsholmstorg och går mot Hantverkargatan mellan 13.00 och 15.00. Slutstationen är Marockos ambassad. Långfredagen kanske verkar vara en dåligt vald dag men Polisarios kvinnoförbund anordnar samtidigt en marsch för fred och frihet längst den befästa och minerade mur som delar Västsahara. Kontaktperson är Margrethe Höglund, 070 855 20 51.

Den västsahariska människorättsaktivisten Rabab Amidane är på väg till Sverige. Söndagen den 19:e april kl 16.00 kommer hon till Kafé 44 (Tjärhovsgatan 44, Stockholm) och berättar om situationen för västsaharier i det ockuperade Västsahara och Marocko. Rabab har blivit fängslad och misshandlad av marockansk polis för sin kamp för ett fritt Västsahara.

För er som bor längre söderut så har vi en utställning på stadsbiblioteket i Helsingborg som börjar torsdagen den 9 april och pågår till den 17 april. Det kommer att vara en föreläsning om situationen i Västsahara i stadsbibliotekets hörsal den 15 april kl.18.00. Ni är mer än välkomna till alla aktiviteter!

Mer om Västsahara.

Mycket skrivs om Västsahara, mer än vad man kan tro med tanke på den massmediala tystnaden kring konflikten. Just bloggar har verkligen blivit ett sätt att nå ut med information och åsikter som man inte alltid får ut i tidningen. Hur som helst, varenda insändare/bloggartikel/debattartikel om Västsahara som jag hittar publicerar jag så klart på den här bloggen. Så här är ett blogginlägg från en av våra europaparlamentariker för socialdemokraterna Åsa Westlund där hon kräver Frihet åt Västsahara, Afrikas sista koloni. HBT-sossen har publicerat en debattartikel som kräver att regeringen agerar för mänskliga rättigheter och därmed för ett fritt Västsahara. Andrine Winther som jobbar för socialdemokraterna i riksdagen har också uppmärksammat frågan i ett inlägg som hon skriver efter sin semester till Marocko. 

Ann Linde, som är socialdemokraternas internationella sekreterare (och Helsingborgare) är kolumnist i utrikesbloggen och publicerade nyligen ett inlägg där hon kräver att internationell rätt skall respekteras i Västsahara. Hon nämner bland annat att den svenska handelsministern är i Marocko med en företagsdelegation utan att ställa frågor om brotten mot mänskliga rättigheter och internationell rätt som begås av Marocko. Ann beskriver det bra när hon säger att:

"Inga besvärande frågor om Marockos ockupation av Västsahara kommer att ställas. Inga pinsamheter kommer att uppstå för att ministern tar upp hur västsaharierna som bor på av Marocko ockuperad västsaharisk mark behandlas, slängs i fängelse, berövas sina mänskliga rättigheter. Bara leenden och försäkringar om de goda förbindelserna, som inte tål att känsliga ämnen tas upp."

Västsaharas naturresurser exploateras olagligt och vår nuvarande regering reagerar inte alls. Det är makalöst. Skandalöst. Jag saknar ord. Den 15 april kommer jag att hålla en föreläsning om Västsahara i stadsbiblioteket i Helsingborg (hörsalen kl.18.00). Från och med den 9 april och en vecka framåt kommer det dessutom att finnas en utställning om Västsahara på stadsbiblioteket. Ni är mer än välkomna dit om ni vill veta mer om Afrikas sista koloni. 

Västsahariska mammor ber om hjälp!

Jag får ständigt mail från det ockuperade Västsahara. Och jag läser vartenda brev i förskräckelse och med en känsla av vanmakt. Men jag har bestämt mig för att skriva om Västsaharas situation, prata om konflikten och sprida information på alla möjliga sätt som jag kan. Det är det minsta jag kan göra. Så här kommer en vädjan från Västsahariska mödrar vars söner sitter fängslade och hungerstrejkar för att de kämpat mot den olagliga ockupationen av deras land, Västsahara. 

We are mothers of the saharawi students and political prisoners who are in the horrible jail of Marrakech in Morocco .  We appeal to all the world as individuals ,groups and organisations, while we are suffering because our sons are facing the real death as  consequence of hunger strike that has been going on for 50 days.  We appeal you to interference immediately  to save our sons from the death. Their health is very bad, and we are scared of the hunger strikes very dangerous effect. They are experiencing problems of concentration, vomiting blood and are unconscious many times in a day. We hope that you can make an end of their pain and our pain. 

Without forgeting to thank to all the organisations of human rights and humanity , students, and all the democrats who make and still making a big efforts and stand to help our sons in their struggling and arresting period to conveying their voices to the human conscience.      

To you our dear sons, our future light, we are in the same situation (our human rights and our liberty is deprived). We are patient and are counting seconds ,minutes and moments of your 50 days  of hunger and oppression that you are suffering from inside cell of the prison far from our eyes but near of our hearts. 

We know that you arrested because of your peaceful struggle to get your rights like the right to a higher education but we say that you have struggled enough, we don’t want to loose you.      

We appeal you again and again please help us stop the hunger strike please. We need you .

Bazayd Akhdaija Mouloud Echrif mother of the student saharawi Brahim Baryaz

Echakir Mbayrika Med Salem mother of the saharawi student Ali Salem Ablagh

Elghalia Ahmed Aarkouh mother of the saharawi student Khalihna Aboulhassan

MOTHERS OF THE SAHARAWI POLITICAL PRISONERS WHO ARE IN HUNGER STRIKE IN MARRAKECH SATURDAY 04 APRIL 2009

Bilder från helgen.

Jag var stressad under hela fredagen. Jag hade tappat bort nycklarna till kursgården som vi skulle åka till, stressat ner till Lund och tillbaka och insett att jag verkligen hade för mycket att göra och för lite tid att göra det på. Jag var stressad till den milda grad att jag funderade på att inte komma på SSU-helgen som skulle ha på Klostersågen vid Sjöbo. Jag är lycklig över att jag inte stannade hemma, det var en oförglömlig helg av många anledningar. Men vädret och SSU:arna var definitivt de största anledningarna till att min helg förgylldes. 

 Den makalöst vackra utsikten vid Grå Läge efter vi hade lämnat av en SSU:are i Nyhamnsläge. 

Sahar, Diana, Lilla My, Isabell, Sabina och Bambi. 

Vårbilder från Helsingborg

Klockan är åtta och det är fortfarande ljust ute. Ah, våren är här. Den gör mig lycklig. 

Även de tyngst traffikerade gatorna i Helsingborg kan vara vackra i rätt ljus. 

              Personligen tyckte jag det var oerhört roligt att båda fordonen var av märket Volvo. 

Jag älskar när områden förbättras i Helsingborg. Detta är precis vid vårt fula sjukhus, förhoppningsvis kan det lyfta upp området lite. 

Stadsparken blommar. Det finns få saker som är finare än det. Väldigt få. 

Lögndetektortest för Sverigedemokrater?

Jag upphör inte att förvånas över de förslag som Sverigedemokraterna lägger fram. För er som inte har möjligheten att läsa City Helsingborg så kommer jag här citera själva intervjun med Björn Söder. 

Intervjun föranleds av att Bjön Söder (sd) vill att Helsingborgare som söker socialbidrag ska genomgå ett lögndetektor test (!). 

"Ni vill införa en engelskmodell som mäter förändringar i rösten via telefon. Ska en röstdarrning avgöra om man får bidrag eller inte?

- Det skall vara ett hjälpmedel för att komma tillrätta med bidragsfusket. 

Ska det finnas möjlighet att avböja?

- Exakt hur det skulle se ut i Helsingborg vill jag inte svara på. 

Ska de bidragssökande få reda på att de är utsatta för ett lögndetektor?

- Så långt har vi inte kommit.

Ska pengar gå före att Helsingborgs kommun förnedrar människor?

- Pengar ska gå före de som tillskansar sig skattemedel på felaktiga grunder. De enda jag kan se som har invändningar är de som sysslar med fusk. 

Men är det ändå inte idén integritetskränkande och påminner om TV5 "sanningens ögonblick" där människor kränks offentligt ?

- Absolut inte den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig för." 

Jag förkastar detta förslag och jag sysslar inte med fusk. Jag tycker det hela representerar en kass människosyn och jag tycker det låter oerhört förnedrande. Man ger socialbidragsansökarna en sämre behandling än brottslingar och en omvänd bevisbörda. Det man säger är just att "vi antar att du ljuger för oss innan lögndetektortestet säger annorlunda". Herregud, var är samhället på väg? Det finns bidragsfuskare men att utgå från att alla är det är bara vidrigt. 

För övrigt tycker jag att Björn Söder borde leva som han lär. Inför samma lögndetektortest för människor som vill gå med i Sverigedemokraterna men anledning av de rasistiska åsikter som kommit fram nyligen. De hävdar att de inte står för rasistiska åsikter så här är lite tips på frågor för att utesluta rötäggen ur Sverigedemokraterna:

- Är du rasist?

- Anser du att alla Sveriges problem beror på invandring?

- Missbrukar du ordet terrorism och islamist?

- Anser du dig vara bättre för att dina föräldrar är etniskt svenska?

- Förknippar du kriminalitet med människor som är mörka? 

- Anser du att mänskliga rättigheter inte riktigt skall tillfalla alla? 

Föregå med gott exempel och gör en lista på frågor där svaret JA (för att vara tydlig) uppenbart utesluter människor från Sverigedemokraterna. Använd den listan och se hur många det är som är kvar... 

Rätten att ha din fru som sällskap

Just nu sitter jag och skriver på min uppsats (applåder tack) och läser en artikel av Wesley Newcomb Hohfeld i Yale Law från 1919. I ett försök att förklara vad multiple rights är ger han exemplet;

"the right of a father that his daughter shall not be seduced, or the right of a husband that harm shall not be inflicted on his wife so as to deprive him of her company and assistence". 

Vad omtänksamt av honom. 

Ewa Björling, ställ krav på Marocko!

Måste dela med mig av detta öppna brev (som jag så klart håller med om) till den svenska handelsministern Ewa Björling som är i Marocko på besök. Det är dags att ställa krav på upprätthållandet av mänskliga rättigheter! 

"Handelsministern måste ställa krav på Marocko Just nu befinner sig handelsminister Ewa Björling i Marocko. Marocko som under mer än 30 år har ockuperat två tredjedelar av Västsahara och tagit västsahariska naturresurser till sitt förfogande. Varken Björling eller den svenska regeringen har visat något intresse för västsahariernas situation. SSU kräver att Björling lyfter frågan om Västsahara och har därför skrivit ett öppet brev till handelsministern med tre krav som Sverige bör ställa på Marocko.

Öppet brev till handelsminister Ewa Björling

Hej Ewa,

Vi har hört att du befinner dig i Marocko tillsammans med en svensk företagsdelegation. Vi förutsätter därför att du i samband med ditt besök kommer att uppmärksamma Marockos förtryck av Västsahara.

I över 30 år har Marocko ockuperat två tredjedelar av Västsahara. Ockupationsmak tens brott mot de mänskliga rättigheterna blir allt fler och exploateringen av Västsaharas naturresurser ökar. Samtidigt har EU tecknat ett nytt handelsavtal med Marocko.

Trots inbördeskrig, FN-ingripande och protester från omvärlden har inte Marocko dragit sig tillbaka. Istället fortsätter man att misshandla civilbefolkningen och plundra landets naturresurser. Marocko har till och med delat Västsahara på mitten med världens längsta mur, skyddad av taggtråd, cement och ett par miljoner minor.

Sverige borde bli det första landet i EU att erkänna Västsahara. Idag har redan 80 stater erkänt Västsahara och det finns utan tvekan laglig grund för att göra det. 

SSU kräver därför att du, Ewa Björling, riktar följande krav på den marockanska regeringen i samband med ditt besök: 

- Att Marocko ska respektera de mänskliga rättigheterna och stoppa övergreppen mot den västsahariska befolkningen.
- Att Marocko ska upphöra sin plundring av naturresurser från de ockuperade områdena, både på land och till havs.
- Att Marocko, i enlighet med ett FN-beslut taget för snart 20 år sedan, både ska acceptera att Västsahara håller en demokratisk folkomröstning om självständighet och respektera resultatet av densamma.

Och Ewa! Glöm inte att du representerar ett land som har en stolt tradition att värna demokrati och mänskliga rättigheter. Vi kräver att du följer den traditionen när du representerar oss i veckan.

Med vänliga hälsningar

Jytte Guteland
Förbundsordförande SSU