Oslo

Nu har jag befunnit mig i Oslo i två hela dagar. Det är en intressant stad. Relativt liten för att vara en storstad och den saknar verkligen all storstadskänsla. Men, den är på väg åt rätt håll. Och Oslo by night är helt makalöst vacker. Jag har tillbringat dagen med att åka runt och titta på olika sevärdheter. Imorgon åker jag hem. Tänkte se till och publicera lite bilder när jag är hemma igen. Men den här bilden tyckte jag blev jättevacker. Det man inte ser så tydligen i bakgrunden är just roserna som heter "la sevillana". Hur vackra som helst. Och ringen (jag älskar den) är köpt i Lund. Jag fullkomligt älskar rött. Vilket kanske märks.

Google my ass.

Google. Det är en uppfinning som har blivit ett fenomen, har som blivit ett verb och som nu har blivit en integritetsdebatt. På sistone har rädslan för Google-funktionen dykt upp på dagordningen (åtminstone hos alla tidningar även om jag har svårt att tro att många människor sitter ihopkrupna, av rädslan för vad Google kommer att göra, i sina hem).

Och idag, som ett brev på posten, ringde givetvis en journalist och ställde lite frågor kring denna förbannade tjänst. Jag försökte kväva min irritation över detta ämne när jag pratade med henne. Hon frågade givetvis om jag använder Google. Vilket jag gör. Hela tiden och varje dag eftersom jag har en blogg och en emailadress som båda är kopplade till Google. Och sen frågade hon om jag är rädd för att de ska registrera mig eller mina åsikter?

Och nej, kärt folk, jag är inte rädd för att de ska registrera mina åsikter. Jag är folkvald; nyheten om att jag är socialdemokrat är gammal skåpmat. Det är dessutom tillgänglig information tack vare offentlighetsprincipen. Googla mitt namn. Det lär framgå ganska snabbt vad jag tycker och tänker i olika frågor.

Och sen undrar jag vad de ska göra med den informationen de har om mig? Det var en fråga jag ställde till henne, och då svarade hon: men om någon elak man sitter och samlar på den här informationen vad händer då? Frågan är givetvis, vad skall han med informationen att göra? Om sverige hade varit på väg att bli ett nytt tredje rike, då hade givetvis ett problem uppstått eftersom jag hade haft fler än en anledning till att bli avrättad. Men då är problemet inte Google utan det totalitära styret.

Jag är hetero, socialdemokrat, västsaharafantast, har annan etnisk bakgrund, socialdemokrat och avskyr den nedrustningen av vårt välfärdssamhälle. Mitt liv är som en öppen bok. Varsågod och läs den om du inte har något bättre för dig. Det jag skriver på min blogg förväntar jag mig skall komma ut på nätet. Jag vill dessutom att så många som möjligt ska läsa min blogg. Jag uppskattar verkligen att du bryr dig tillräckligt om mina åsikter och personliga reflektioner för att läsa min blogg. Så tack.

Det som är sekretess hade jag aldrig någonsin skrivit på min blogg. Aldrig. Och sekretessbelagd information hör givetvis inte hemma på nätet. Men ärligt talat så vet jag inte vilken information som är intressant för allmänheten (eller en elak man) och som offentlighetsprincipen inte redan offentliggjort. Så varsågoda, för all del, Google my ass.

Helsingborg by night.

Saknad.

Jag drömmer ofta om öknen. Och vaknar upp förvirrad över att jag är kvar i Helsingborg. För när jag drömmer om öknen, känner jag i princip värmen och hör det melodiska ljudet av hasaniyan. Jag känner doften av bränt socker och te. Minnet är i högsta grad levande trots att jag inte varit där på över ett år. Så, jag drömmer ofta om öknen. I hopp om att återse den snart.

surrealistiskt

Jag befinner mig i en surrealistisk period. Lite dåligt med bloggen då. Jag pluggar konstant. Har förlorat tidsuppfattningen. Har det lite stressigt den här månaden med allt. Men det löser sig i slutändan... det brukar det göra. Nästa torsdag åker jag till Oslo med stadsbyggnadsnämnden. Men längtar redan till oktober, när jag kommer få tid för att andas. Återkommer snart (förhoppningsvis med ett lite längre inlägg).

slutet är nära.

September månad. Redan. Och jag det är som vanligt en av de värsta månaderna för mig. I år är det extra jobbigt eftersom det innebär slutet för mina juridikstudier (förhoppningsvis). Jag kan inte börja med att berätta för er hur mycket jag ser fram emot det slutet. Examen är som en luddig dröm (hägring) under studietiden. Och snart, kanske den är verklighet.

Vardagens återkomst

Den smyger sig fram. Vardagen. Överrumplar när min minst anar det. Och så plötsligt är sommaren över och allt tillbaka till hur det var innan sommaren börjande. Minnet av en annan tid bleknar och snart kommer man inte ihåg hur det var att vara "ledig". Min nya kalender är snart fullbokad (med någon enstaka öppning kvar för oförutsedda händelser). Ledig tid är nu formellt sett en lyxvara; något så exklusivt att man utan att blinka hade betalat astronomiska priser för det. Allt som är kvar är bilderna, som bekräftar att man en gång i tiden hade tid att sitta och se på när elden släcktes långsamt. Och önskan av att få vara där igen.

Bryt tystnaden kring Västsaharakonflikten nu!

Man brukar säga att Västsaharakonflikten är en bortglömd konflikt men man glömmer att det även innebär att Västsaharierna är ett bortglömt folk. Deras nuvarande sköra fredliga väg till frihet har också inneburit att den hamnat i skuggan av konflikter där man använder våld för att nå sin frihet. Frustrationen över att leva i skuggan av våldsamma konflikter håller för närvarande på att växa sig allt starkare hos det Västsahariska folket och de står nu i ett vägval över hur de ska agera hädanefter.

Vissa hävdar att ett krig är det enda sättet att fortgå, medan andra förespråkar att man ska invänta vad det nya FN sändebudet Chrisopher Ross kan åstadkomma. En sak är i alla fall säker; om herr Ross inte lyckas åstadkomma någonting återstår enligt dem endast en utväg och det är att ta till vapen igen. Det innebär i praktiken, eftersom Marocko är den starkare vapenmakten, att de kommer ge sig ut i ett medvetet kollektivt självmord för att bryta medias och omvärldens tystnad. Surrealistikt med väldigt verkligt.

Jag arbetade i somras för Olof Palmecentret med en utbildning för västsahariska ungdomar från både ockuperat område och från flyktinglägren i Algeriet. Det är inte ofta de får möjligheten att mötas på grund av ockupationen och Olof Palmecentret har i år för andra året i rad möjliggjort möte bland ungdomar, som annars hade varit omöjligt. Det finns givetvis alltid en risk för att ungdomarna från det ockuperade Västsahara stoppas av Marockanska myndigheter och förvägras möjligheten till att lämna landet. Tack och lov, drabbades vi inte av detta i år. Men sex västsahariska ungdomar som var på väg till en liknande konferens i Storbrittanien stoppades på flygplatsen på väg dit.

Om ni är intresserade av att lyssna på ett reportag på P1 gjorde under utbildningen så finns det en länk dit. Det sändes 06.38. Om ni vill lyssna, klicka på länken nedan, och dra spelaren till slutet så att ni kommer in på "del två". På så vis kommer du snabbare till reportaget. Det är precis i början av del två av sju.

Expressen hade en ledare om Västsaharafrågan där en av deltagarna från årets utbildning finns nämnd. Och Aktuellt i Politiken hade också en artikel om att Västsaharafrågan kommer att bli en kongressfråga för det socialdemokratiska partiet i höst. Och det kommer antagligen bli en relativt kontroversiell fråga dessutom eftersom partiledningen har yrkat avslag till en motion som kräver ett erkännande av Västsahara. Personligen (eftersom jag skrev motionen) hoppas jag att kongressen väljer att följa SSU:s linje och arbeta för ett erkännande av Västsahara. Det är dags för ett erkännande nu. I vart fall kommer det att sända en tydlig signal över vad vi som parti tycker i Västsaharafrågan.

Nu på fredag skall ETC ha med en artikel om Västsaharakonflikten där två av västsaharierna som deltog på årets utbildning medverkar. Jag ser fram emot att läsa den och hoppas innerligt att det hjälper till med att skjuta upp frågan på samhällets dagordning. Det är dags för oss att bryta tystnaden, så att västsaharierna slipper göra det.

Stockholm

Just nu befinner jag mig i Stockholm. Två våningar under marken, i ett litet hotellrum utan fönster. Jag sitter och skriver på min examensuppsats. Den som aldrig verkar bli klar. Och jag kan utan tvekan säga att jag är oerhört trött på den. Så trött som jag kan bli. Kongressen är nu över, och jag har inte hunnit återhämta mig alls från den. Förhoppningsvis lyckas jag göra det i september månad. Just nu är det alldeles för mycket att göra. Imorgon beger jag mig ut i skogen (vilken betyder att jag inte har internet). Men jag ska förska uppdatera er så snart som möjligt. Hoppas ni har det underbart.. <3

No time to speak..

Kongressen so far.

Det är tredje dagen och jag är slutkörd. Verkligen. Just nu ber jag för starkare kaffe och snabbare fingrar. Jag måste klara den här förbannade uppsatsen. Men tröttheten tar över ibland. Alldeles för ofta.

Några av mina bästa tal

håller jag när jag sover. Och jag vaknade upp i morse efter att jag drömt att jag stod i talarstolen och pläderade för att höja skatten. Och jag var förbannad. Riktigt förbannad. Det var det jag vaknade av.

Idag tänker jag packa för glatta livet. Imorgon 06.36 bär det av till kongressen.

Det är dags för kongress

Det är dags för SSU Kongress mellan den 2-7 augusti. Den här gången är det i Uppsala :) Det ska bli en intressant vecka, med massa diskussioner och en massa underbara SSU:are. Och årets konsert.. TIMBUKTU!.. Det är bra kärlek <3

Känn Pepp!

Jag vill inte ha nån nyckel i ryggen,
vill inte ha nån streckkod på min arm
vill inte ha ett mikrochip bakom örat,
eller någon väktares direktlarm
Vill inte fuckin leva mitt liv i rädsla,
över att någon tar bort det jag har
vill inte konstant behöva mätas,
vill inte leva upp till hårda krav
Jag vill inte ha nån etikett eller någon jävla mall att passa in
vill inte ha normer att följa efter,
jag vill bara kasta mig fritt omkring

Det framkallar ett oberoende ni vet,
man provar sen kan man inte få nog av de
Om känslan e beroende e jag en slav,
jag måste få en dos av det varenda dag
jag måste få en dos av de varenda dag

Stockholm Jazzfestival

Jag ska försöka återge vad jag hållit hus den sista tiden men det kommer inte bli i kronologisk ordning. Däremot kommer jag ta upp det viktigaste först. Erykah Badu. Hon uppträdde sist på Jazzfestivalen men var utan tvekan värd både pengarna och väntan. Hon har en scennärvaro och en röst som man ytterst sällan får uppleva i kombination med varandra. Vi stod givetvis längst fram under hela konserten och sjöng med under alla låtar. Hon är verkligen en artist som har skivor där man inte kan peka up en favoritlåt eftersom man älskar helheten. Så bra är hon. Det enda som verkligen var dåligt (bortsett från vädret) var att det tog slut så snabbt.

Stockholm Jazzfestival

Det närmar sig med stormsteg. Och jag har spenderat tid, då jag hade behövt plugga, med att gå igenom programmet. Och det finns en del artister som jag känt till speciellt länge men som jag ändå ser fram emot att lyssna på. Framför allt så är dessa två dagarna mina enda.. ENDA.. semesterdagar och jag kommer nyttja dem fullständigt. Ah. Musik. I just love it. Och framför allt kommer den stora finalen vara helt underbar .. Erykah Badu.

Kom in på spanska till hösten i Lund. Nu är det på riktigt. Jag ska studera språk igen.

Sista minuten människa

Imorgon 06.45 tar jag tåget från Helsingborg mot Lund och sedan X2000 till Stockholm. Och givetvis håller jag på och fixar allt inför resan nu. Klockan är 23:04 och jag har precis hittat mina biljetter (applåder tack). Jag begriper inte hur jag lyckas varenda gång.

Jag håller på och avverka min sista-minuten-att-göra-lista. Sakta men säkert. Plånbok. Mobilen är laddad med pengar och batteriet är laddat. Biljetter. Anteckningsblock. Ipoden är laddad. Kläderna är fixade (jag ber för varmt väder tack). Jag hoppas jag inte glömt något. Pretty please.

Oj då.

Long time no see. Tro inte att jag slutat blogga. Inte för en sekund. Jag har bara bojkottat media de senaste veckorna sedan Mikael Jackson dog. Missförstå mig inte; hans musik var mycket bra. Men Mikael Jacksom som person och hysterin som varit i media har bara blivit för mycket för mig. Så jag har helt enkelt avskärmat mig från allt. Jag jobbar, umgås med vänner och njuter av vädret, Det är i princip det.

Och nyheter följer: Jag tar examen i augusti. Yes. På riktigt. Jag tror inte riktigt på det än. Men snart kanske det sjunker in. Sen så åker jag om 13 dagar till Stockholm för att njuta av Stockholm Jazzfestival. Dock ska jag åka till Stockholm nu på måndag. Men that's all business. Det ska dock bli trevligt att åka till 08-land. Och att återvända hem till Helsingborg ;)

Jag lovar att återkomma imorgon, men ett lite djupare inlägg. Hoppas ni har det bra.

Till alla de som skriver anonyma svar till mig.

Jag tycker att det är oerhört fegt. Oerhört fegt. Så era kommentarer kommer inte att publiceras. Och om era kommentarer endast går ut på att försöka förolämpa mig kommer de inte heller att publiceras. Det är för lågt för min blogg.

Jag undrar hur många "att göra" listor jag skrivit under min livstid..

Danmark kan få förbud mot sexköp

Det är helt underbart. Fantastiskt. Jag njuter av nyheterna för första gången på ett väldigt bra tag. Småler åt tanken. Danmark kan få ett förbud mot sexköp eftersom Socialdemokraterna och den Radikale Venstre förmodligen kommer ställa det kravet. Ni, som följt den här bloggen, har säkert sett SSU Helsingborgs kampanj för ett förbud av sexköp i Danmark. Annars kan ni läsa om det här. Det värmer mitt hjärta att vi kanske gjort en skillnad. Nu håller jag tummarna för att kravet ställs.

Jag kan inte ens bestämma mig för titeln på bloggen idag. Så jag skriver så länge i hopp om att något dyker upp. Tänkte mest sammanfatta min vardag under sommaren. Den är fylld av arbete och av politiska möten. Och ofta så vet jag inte vad jag ska göra under kvällarna i förväg.

Igår lyssnade jag på de rödgröna som vad på besök i Helsingborg och deras otroligt roliga moderator Eric Sundström. Och träffade vänner jag inte sett på länge (Rasmus) och såg en hel del välbekanta namn i publiken. Sen har överlämnade jag blommor till Lars Ohly, och hade du frågat mig igår morse om jag skulle ha kramat Lars Ohly under dagen hade jag skrattat hejdlöst. Men det var precis det som hände. Och det är just det jag älskar med sommardagar, man vet aldrig vad som kommer hända under dagen.

Sen måste jag länka till dagens låt (och jag sjunger med Don't you know that you better run, run, run, run, run, run? Yes, finally the tables are starting to turn.):


Mona kommer till Helsingborg

Vädret har äntligen blivit bättre och solen strålar över Helsingborg. Jag har tillbringat de första timmarna av dygnet inomhus och arbetat men ska snart ut en stund. Jag ville bara passa på och reklamera att de rödgröna kommer till Helsingborg nu på torsdag den 25 juni.

Mona Sahlin, Peter Eriksson, Maria Wetterstrand och Lars Ohly skall då tala på Konsul Olssons plats i Helsingborg kl 11:30. Jag hoppas att så många som möjligt kan ta sig dit. Det ska bli intressant att höra vad de har att säga.. det var inte så länge sedan Mona var här senast. Njut av solen medan ni kan :)

Dagstidningen har inte blivit tunnare än

Det är ett märkligt fenomen att tidningen krymper varenda sommar. Det finns inte tillräckligt mycket att skriva om, eländet minskar under semestermånaderna i vanliga fall. Men i år, i år, plockar jag upp min tidning på morgonen och väger den i handen..jo då, jag tror den är lika tjock som den brukar vara. Vi är inte riktigt där ännu.

Internationellt sett har jag de senaste dagarna har jag följt utvecklingen i Iran. Jag får gåshud av motståndet och modet som visas i nyhetssändningarna. Och man kan följa utvecklingen genom nätet och twitter. Och både Maryam Yazdafar och Ardalan Shekarabi kräver att valet i Iran inte skall erkännas av Sverige eller EU. Ali Esbati skriver tankvärt om att valutgången kankse inte är fel. Och jag kan även rekommendera detta inlägget av Ali Esbati. Och oavsett om valutgången stämmer eller inte så är det något står fel till i Iran med tanke på att det är människor som fått offra sina liv för förändring efter valet. SSU har haft en demonstration för att hedra de som dog och för att protestera mot det nuvarande läget i Iran.

Som sagt min tidning har inte blivit mindre.

Och jag vill dessutom passa på och länka till en SSU:are som fick mig att skratta häromdagen. En insändare från MUF fick henne att tända till ordentligt.

Lycka.

Det är de små sakerna i livet som gör en lycklig. Detaljerna oftare än helheten.

It's over. It's finally over.

Det har gått oförskämt snabbt. Faktiskt. Jag var inställd på att plågas till midnatt. Men jag ska inte klaga. Tack och lov. Även om budgeten inte är som vi från S hade velat ha det är den nu antagen. Och vi har reserverat oss till en massa. Och tagit oerhört bra diskussioner. Budgeten för 2010 är nu alltså antagen. Det är bara övriga listan kvar (övriga ärenden kvar). Det bör inte ta speciellt lång tid and then I'll be on my way home. Finally.

Det är paus igen. Bilder från KF i Helsingborg.

Och här kommer bilder från lugnet. Rakt framför mig. Och nu kommer en bild från de tomma stolarna till höger. Och så min plats så klart. Och så sist men inte minst. Jag. Och jag är riktig seg just nu. Ser ni det i mina ögon. Under pauserna praktiskt taget sover jag i kommunfullmäktigesalen. Jag hann med att sova ungefär tre timmar i natt på grund av att min kära broder hade glömt nyckeln hemma.
ps. alla de som skrivit på mot skolmatsavgiften. Tack. Ni ska veta att era namn nu finns diarieförda och alltså med i protokollet från detta kommunfullmäktigemötet. Ni spelar roll. Och tack till er alla som samlat in dem.

Inne i 12:e timmen. Kulturtimmen.

Och nu har vi avslutat stadsbyggnadsdebatten och precis gett oss in i kulturdebatten. Här går allt sjukt snabbt idag och jag hann ta lite bilder innan min mobil dog (alltså jag kan inte svara på sms). Jag tycker debatten har varit schysst hitintills.
Detta är en bild på presidiet och vår vackra kommunfullmäktigesal. Som ni kanske lägger märke till hänger ett porträtt av vår kommunfullmäktiges förra ordförande och nuvarande s-riksdagskvinna Ann Arleklo till höger.
Så här ser rösttavlan ut. Vi har två stycken på vardera sida av presidiet. Och framför de två rösttavlorna (där även talarlistan står när vi inte röstar) befinner sig våra talarstolar. Det är den mikrofonen ni ser på bilden. Jag är för övrigt den tredje röda pricken från vänster, på andra raden i mitten (förstår ni). Det är där jag sitter. De två röda prickarna till vänster om mig är socialdemokrater. Och de tre gröna prickarna till höger om mig är SPI:arna (pensionärerna). Alla röda prickar förutom den längst ner till höger är sossar. Han är nämligen vänsterpartist. Och de tre gröna prickarna.. mellan de två röda prickarna längst ner till höger är just det, gröna (mp). Så där har ni de rödgröna :) passande inte sant?

ps. Sverigdemokraterna fick precis kritik för deras vilja att ta bort mångkulturen ur kulturen. Lycka till. Ingen mer Mozart till folket. Och givetvis svarar de inte på kritiken.

Snart inne i 12:e timmen i rådhuset

Klockan är snart sju. Vi är alltså snart inne i 12 timmen på plats (i alla fall för den socialdemokratiska gruppen). Energinivån har sjunkit avsevärt (och våra blommor, som vi fick från lärarförbundet som en protest mot de kommunala nedskärningarna, har vissnat). Diskussionen kring utvecklingsnämnden har avslutats. Det mest anmärkningsvärda var kanske att alliansen inte ville teckna avtal med migrationsverket. Med tanke på hur mycket mindre pengar kommunerna får från regeringen hade de pengarna varit välkomna. Sen vill sverigedemokraterna strypa alla pengar till projekt som arbetar för mångkultur till förmån för assimilering. Jag undrar dock vad man ska assimileras till? Att vara svensk är inte ett enhetligt begrepp. Vi är inne och diskuterar stadsbyggnadsnämnden och i synnerhet den bristande bostadspolitiken i Helsingborg. Vi har på tok för få hyresrätter och det byggs på tok för lite. Kanske, kanske har det något att höra med att det inte längre subventioneras av staten? Perhaps.

Pausen är nu över

Och vi är inne på utveklingsnämndens område. Det är dessutom så att min mac behöver laddas. På grund av den vackra inredningen finns inga eluttag vid min plats så jag sitter nu längst bak i rummet. Min mac har fått en snygg stol som viloplats. Förra debatten avslutades med att sverigdemokraterna ville ha en ursäkt från en moderat politiker som kallat dem rasister. Han svarade: aldrig. Och jag kan inte annat än hålla med. Aldrig.

Snart dags för kaffepaus 2 idag..

Ser man att det är min plats? ofcourse. Vi är inne på vård- och omsorgskapitlet. Sverigedemokraterna tiger (tror definitivt att det är en del av deras martyrimage de ska försöka utveckla nu inför valet 2010). De hade dock ett intresssant förslag för en stund sedan om att byta ut meningen "genusperspektiv skall beaktas" med "könsperspektiv skall beaktas" i strategi i styrkorten. Jag undrar vems könsperspektiv de ska använda sig av?

Avskaffa vårdnadsbidrag och inför avgiftsfri skolmat

Nu har jag varit uppe och krävt att det skall vara gratis skolmatsavift i gymansiet under fullmäktigemötet. Vi kräver i ett att vårdnadsbidraget skall avskaffas och att de pengarna skall användas till att finansiera avgiftsfri skolmatavgift för alla. Jag överlämnade dessutom alla namnunderskrifter som vi samlat in till skol- och fritidsnämndens ordförande Christer Rasmussen. Helsingborg är en av 43 kommuner i Sverige som har kvar skolmatsavgifter och vi har även en av landets högsta barnfattigdoms nivåer. Det är tragiskt att alla gymnasieelever inte försäkras samma utgångspunkt i möjligheten att ta till sig information under sin gymansietid. Tragiskt. Jag har ännu inte fått en replik men jag återkommer senare. Vi bryter för lunch nu.

Sitter på budgetmötet i kommunfullmäktige

Kommunfullmäktigemötet är igång. Det kommer hålla på till midnatt. Jag återkommer med citat under dagen. Redan nu kan man säga att det kommer bli en intressant dag. Moderaterna vill höja skatten, dock inte tillräckligt. Och vi kan väl lugnt konstatera att vi inte är överens om vart pengarna skall gå.

Dagens bild

Jag fick en bild skickad till mig idag. På mig själv. Ren och skär konst eller vad tycker ni? Jag tyckte det var sött.

Studenten

Studenten. Varje år tvingas jag tänka tillbaka på min egen student. Jag tog studenten 2004, det är med andra ord ett halvt årtionde sedan jag sprang ner för terasstrapporna i Helsingborg. Och vädret var katastrofalt. Värre än det var i år för de stackars studenterna. Har jag gjort allt jag trodde jag skulle göra? Nej. Har jag gjort saker jag inte ens hade kunnat föreställa mig? Ja. Livet tar en inte alltid var man tror det ska ta en. Å andra sidan så hade det varit tråkigt att veta hur allt slutar eller utvecklar sig i förtid.

Jag vet hemma hos Kim och firade hennes student igår. Jag har inte varit på en studentfest sedan min egen (och min älskade broders), så det var speciellt. Grattis på studenten Kimmi! Hoppas livet tar dig dit du inte ens föreställt dig.


ps. Jag ber om ursäkt för den dåliga kvalitén på korten. Bilderna är tagna med min urkassa mobilkamera eftersom jag glömde kameran hemma..

En kopp kaffe

Kan räcka så långt. Speciellt när man har ont i halsen. Jag måste ta några minuter och klaga över vädret. Varför måste det ösregna? När det regnar i Helsingborg är det inte som i övriga delar av landet för blåsten gör det hela värre. Det finns inte ett enda paraply som är designat för Helsingborgsregnet. Inte ett enda. Det regnar från alla håll och kanter och underifrån lika mycket som ovanifrån. Hur skyddar man sig mot det?

Hur som helst. Jag spenderade några timmar igår kväll med att googla saker jag läst om men inte riktigt kände tills speciellt ingående. Och jag hamnade efter ett tag på språket Afrikaans. Afrikaans är väldigt likt svenska, eller rättare sagt; Ser det inte ut som en blandning mellan skånska och engelska?

ja - ja
Nee - nej
Goeiemôre - godmorgon
Goeienag - godnatt
Wat is jou naam? - Vad heter du?

Och jag blev ännu mer fundersam när jag insåg att man inte kan läsa Afrikaans i Sverige. Är det inte ytterst märkligt att man kan läsa gammal grekiska och latin men inte ett levande språk?

ps. jag tycker så synd om de som tar studenten idag. Vädret är nästan lika dåligt som när jag tog studenten. Hemskt.

EU-valet.. sista gången

En kopp kaffe, tre knäckemackor och Daniel Mathisens blogginlägg är en utmärkt start på dagen. Jag har sedan personvalsräkningen avslutats igår suttit och grubblat över de socialdemokratiska representanterna i EU-parlmentet. Jag hade ljugit om jag sagt att jag inte hade velat se några andra namn i toppen på listan men samtidigt finns det i synnerhet en person jag verkligen verkligen politiskt gillar: Åsa Westlund. Av de som kom in nu hade jag definitivt kryssat henne. Utan tvekan. Och främst handlar det om att hon är SSU:s kandidat men också vår Västsaharakämpe i EU. Och alla som genuint kämpar för ett fritt Västsahara är personer jag kommer stödja. Så enkelt är det. Hon må ha profilerat sig i miljöfrågor men det är den frågan som värmer mitt hjärta.

Och till alla er som undrar om vårt dörrknackande gav resultat. På DR östra fick vi valet 2004 47,90 % av rösterna och detta valet fick vi 53% och på DR västra fick vi valet 2004 43,97 % av rösterna och detta valet fick vi 53,4 % av rösterna. Jag vill tro att vi hade något att göra med det resultatet :)

Jag håller med Peter Wolodarski

Jag är chockad själv över det uttalandet. Men efter jag läst hans analys av valet insåg jag att det gick i linje med min egen analys.

"Varför nådde inte Sverigedemokraterna ända fram på riksplanet?

Svaret stavas Piratpartiet. SD och piraterna driver olika frågor, men SVT:s vallokalsundersökning visar att båda i stor utsträckning stöds av yngre män med ett lågt förtroende för det politiska systemet.

Utan FRA-debatten och domen mot The Pirate Bay hade Sverigedemokraterna av allt döma fått sin efterlängtade Brysselbiljett."

Helt rätt. Helt rätt. Helt rätt. Sverigedemokraterna gjorde inget dåligt val. De utförde en väldigt bra generalrepetition inför kommande val. Om allt hade gått som det skulle så hade de haft ett mandat till EU-parlamentet idag. Det borde vara en väckarklocka för de som räknat bort dem. Den som underskattar Sverigedemokraterna kommer att få en otäck överraskning nästa val. Deras rasistiska agenda har fått en plattform som kommer ta tid att få bort. Och att debattera mot lögnare som dem, är det svåraste man kan göra.

Arbetslösheten stiger till 11,3 %

Det är vad prognosen visar. Jag skakar av rädsla. Varför tar jag examen nu? Kunde jag inte tagit ett sabbatsår tidigare och rest? Det är lätt att vara efterklok.

Bilder från när Jytte Guteland var på besök

Jag har publicerat på tok för lite bilder. Men här kommer de, i efterhand. Lilla Angelina var givetvis med under kampanjen. Hennes uppgift var som alltid att charma alla. Jimmy (valgeneralen i vår kommun) var givetvis med och kampanjade.
Och vår kära ordförande Jytte Guteland var där och agiterade för att människor skulle gå och rösta. Detta är bara början, kampanjen för valet 2010 börjar nu.

Valet är nästan över

Även om vi nu har fått valresultaten, är valet inte riktigt över. Jag undrar givetvis om någon lyckades kryssa sig in till EU parlamentet på sossarnas lista. Svaret kommer snart. Spänningen är olidlig.

SSU Helsingborg hade en fantastisk valvaka på Folkets Hus i Helsingborg. Helt underbar. Maten var god, sällskapet lika underbart. Vi har alltid roligt tillsammans. Efter lite problem med själva tv-kanalerna (varför har man inte hela valvakan på en och samma kanal?) lyckdes vi följa valet både över tv och internet. Jag vill avsluta det här valet med ett stort tack till alla som kampanjat. Ni är bäst. Nu tar vi nya tag inför valet 2010.

Äntligen här.. vårt kära 7 juni

Jag la mig igår efter en lång, oerhört lång, kampanjdag. Som jag skrev i mitt förra inlägg affisherade vi från 8 på morgonen och sen skulle vi knacka dörr. Vilket vi också gjorde. Som vanligt tar det lång tid att knacka dörr. Alldeles för lång tid, men det var roligt och vi fick upp en positiv anda. Många sa att det skulle rösta på socialdemokraterna eller att de redan hade röstat på oss. Vi delade ut rosor och Ardalanmaterial till alla som öppnade dörren (de som inte öppnade fick givetvis också material). Och material hade vi gott om. Vi var ute i ungefär 1000 hushåll igår. Och det tog givetvis på våra krafter.Men det var oerhört skönt att nå slutet och komma ut ur den sista trappuppgången med vetskapen att vi kampanjat i ett helt bostadsområde; och pratat med den lokala pizzerian och dess pizzabagare. Och alla andra människor vi mötte på vägen in och ut ur trappuppgångar utöver de som bodde i området. Vår kundvagn hade också pimpats med tiden. Den började som en enkel kundvagn och slutade som en kampanjvagn. Och idag är det upp till bevis. Jag ska stå utanför vallokalen kl. 14.00-17.00 och avsluta med att rösta själv. Sedan väntar en underbar valvaka med Sveriges bästa SSU:kommun. Det kommer bli mat, skratt och förhoppningsvis en enorm lycka.

It's the final countdown..

Klockan är elva och det är sista dagen.. (ja, nästan sista dagen även om jag vet att det kommer bli kampanjande imorgon också). Jag har ont i armarna på grund av tyngden av allt material när man är ute och springer. Och mina fötter mår inte bra alls. Halva min SSU kommunen lider av sjukdomar och alla är ute och kampanjar. Vi kan vila under valvakan (och det kommer bli en underbar valvaka). Dagen inleddes med att affishera runt om i Helsingborg och kommer avslutas på samma sätt. Däremellan är det tre områden där det ska knackas dörr och jag är redan sen.

Slutspurten är värst

Allt är vi förbannat trötta just nu men fortsätter kampanja i hopp om att vinna de sista rösterna som krävs. Jag kom hem till Helsingborg tidigt imorse efter att ha varit borta i exakt 24 timmar. Jag var en vända i Stockholm; och hann med lite kampanjande där med. Hann inte med att sova speciellt mycket eftersom bebisen i nattkupén bredvid skrek halva natten. Sova kan jag göra någon annan dag.

Hur som helst, så har vi tillbringat dagen med SSU-förbundets ledningsbuss och det innebär att vår kära ordförande Jytte varit på besök. Det är alltid lika roligt att träffa henne och ombudsmännen (som alla var tjejer).

Majoriteten av oss känner en ångest inför valdagen. Kommer det att gå bra för oss? Förhoppningsvis. Vi har gjort vårt bästa i alla fall. Imorgon kommer det bli en tidig morgon och en sen kväll och det ska knackas dörr ute i bostadsområden. Sveriges bästa SSU kommun (läs SSU Helsingborg) ska ut i tre olika bostadsområden (skriver dock inte ut vilka.. catch us if you can). Tycker Markus Blombers EU-inlägg förtjänas att länkas till. Om det är någon som mot förmodan inte röstat se till att göra det senast på söndag.. sen är det för sent.

Kan Obama slå Bush?

I antal lästa böcker per år? Det är tydligen något de amerikanska tidningarna lägger ner tid på att diskutera. Tydligen läser Obama, i den hastigheten han nu läser i, 10 böcker per år medan Bush läste allt mellan 40-95 böcker varje år. Personligen förstår jag inte ens kritiken. Är det inte bättre att han sköter sitt jobb än läser skönlitterära böcker? Han kanske kan läsa mer när landet är mer stabilt efter finanskrisen. Att han inte hinner läsa böcker borde väl tyda på att han har annat för sig; som att vara president. Snälla. Bedöm honom efter jobbet han gör inte vilka böcker han läst det senaste året. Sen undrar jag var Bush hittade tiden för att läsa alla de böcker som han läste?

Planteringsdagen

Idag har jag varit ute i ett bostadsområde (Planteringen) men mina SSU:are och kampanjat inför europavalet. Jag är helt slut men det är dags att fortsätta med det rent akademiska. Tänkte bara passa på och lägga upp en bild som jag tagit med SSU:s söndriga kamera på mig och lilla My under kampanjen. Det var ett tag sen jag hade med en bild i något inlägg. Ska se om jag kan vaska fram fler bilder från idag.

Korseld med Filippa Reinfeldt angående sjukvården

Korseld (aftonbladets debattprogram) med Filippa Reinfeldt kan du se här. Jag rekommenderar det. Framför allt för man får tillfälle att studera hennes argument.

Det som i synnerhet diskuteras är Filippas hjärtefråga: sjukvården. Och faktumet att den privata sjukvården har blomstrat under hennes tid. Hon duckar för frågan om det är rätt att göra skillnad mellan rika och fattiga barn i vården. Lyssna på hennes svar och fundera över om ni tycker hennes svar är övertygande eller ens kan klassas som svar.

Vi ska kampanja idag; för ett socialdemokratiskt Europa.

Fråga mig inte hur

men jag råkade läsa detta spanska talesätt idag:

Cree que es la última coca-cola en el desierto.
Translation: He/she thinks he/she is the last Coke in the desert.

Men innebörden är fortfarande oviss. Är det spanska för He/She thinks he/she is all that?

Ge mig fler timmar på dygnet.

Snälla. Snääällla. Jag behöver mer tid per dygn. Är det inte lite retro att bara ha 24 timmar i dagens samhälle. Give me more! Vi borde modernisera dygnet. Extra timmar till studenter och överarbetade människor. Och i valrörelser, seriöst, då kräver jag fler timmar. Det är ohållbart annars, ohållbart. Puh, tills dess får man sova mindre och arbeta mer. Glöm för Guds skull inte att rösta. Och vet du med dig att du glömmer saker lätt. Ta med dig röstkortet idag och förtidsrösta. Rösta!

Vardagskomik

Jag har aldrig riktigt känt mig hemma på juridicum. Det är något med vissa människor som går där som gör att jag inte ens vill känna mig hemma där. Men när jag besökte juridicum häromdagen för att hitta det sista materialet till mig uppsats (som Gud glömde) förvånades jag av hur uppenbart det var att jag inte hörde hemma.

Eftersom jag inte varit på juridicum på ett tag så hade jag glömt bort min kopieringskod och mitt datorkonto hade gått ut. Som alla andra som hamnat i den situationen begav jag mig till receptionen för att förnya det. När det äntligen var min tur granskar tjejen på andra sidan mig noggrannt och frågar på sin övertydliga stockholmska "kan jag hjälpa dig?" och tittade på mig som om jag behövde vägbeskrivning någonstans. Hon gav mig samma blick som man ger ett barn som gått vilse och behöver hjälp med att hitta rätt; något i blicken var medlidande. Självklart kunde hon hjälpa mig. Men när jag sa vad jag behövde hjälp med fortsatte hon granska mig sen kom frågan "är du inskriven på juridicum?". Den här gången hade blicken gått från medlidande till ifrågasättande. Och i mitt huvud hörde jag den uppenbara frågan "Om jag inte hade varit inskriven på juridicum, varför skulle jag hänga där?". Men jag fortsatte artigt.

"Ja, jag är inskriven på juridicum" sa jag och tittade tillbaka. Och nu kommer det absolut roligaste scenariot. Hon säger "kan jag få se på ditt legg? jag ska bara dubbelkolla det. Vi brukar göra så." Jag småfnittrade medan jag drog fram mitt pass. Ordet brukar indikerar att det alltid händer på juridicum men jag har studerat där i fem år och det är första gången det händer mig. Givetvis visade ju skärmen att jag var inskriven (och har varit den sedan 2004) så jag fick min kopieringskod och fortsatte med det jag skulle. Hon såg nästan lite besegrad ut när jag gick därifrån; som någon som precis förlorat ett vad. Men jag hoppas hon fick sig en tankeställare; en tjej i nikeskor, hiphop pumpandes ut ur sin ipod, tygpåse och chockrosa nagellack kan också höra hemma på juridicum. Jag tillhör inte den stereotypa juristtudenten och det är många andra som inte hör det. Faktum är att jag väljer att inte vara den stereotypa juriststudenten. Vi behöver bli fler.

En EU-del i tidningen

Är det inte precis det som fattas? Man kanske hade kunnat öka medvetenheten kring EU och dess beslut genom att ha en EU del i tidningarna, så informationen kring EU blir mer lättillgänglig. Det är på tok för många som vet på tok för lite, inte sant?

Försök till kärnfysik

Jag ska vara brutalt ärlig med er. Jag har inte läst hälften av böckerna jag har i min bokhylla och just nu verkar det inte som om jag kommer läsa en bok inom snar framtid. Utan min tid läggs på att läsa facklitteratur och statliga utredningar. Och annat sexigt material som slutbetänkanden. Men jag saknar litteraturen. Den skönlitterära litteraturen.

Och bland mina böcker i min överbelastade bokhylla ligger en bok som heter "ett öga rött". Jag fick boken; och har valt att inte läsa den eftersom man motiverade varför jag skulle läsa den boken med "den är skriven av en invandrarförfattare och du är invandrare, så du borde tycka den är bra". Ja, personen i fråga formulerade sig givetvis inte lika rakt men alla som kan läsa mellan raderna hade förstått vart personen i fråga ville komma. Jag var när jag fick den så oerhört trött på alla fack jag blev placerad i så jag har omedvetet bojkottat boken sedan dess. Men efter att jag idag läst samma författares novell Försök till kärnfysik på DN har jag tagit ett medvetet beslut. Jag ska läsa hans böcker. Novellen är så bra, så uttömmande, så vackert skriven. Detta är ett uttdrag av novellen.

Fortsätt leva ditt normalt inrutade liv. Fortsätt gå på parmiddagar och planera chartersemestrar. Fortsätt ha med dig lunchlåda till jobbet och använda uttryck som ”håhåjaja det är en dag i morgon också”. Ställ inga jobbiga frågor. Gå inte hem och samla på dig fakta om hjärtats alla funktioner. Glöm genast bort att ett normalt hjärta bara klarar av att slå två komma fem miljarder slag innan det ger upp. Låt dig inte påverkas av det sjuka i att vi alla har ett hjärta som en dag ska sluta slå. Tänk inte att insikten känns som en lavin. Tänk på annat i stället. Satsa på karriären. Le på släktmiddagar. Utbringa skålar på tolvslag. Skratta när alla hör. Gråt när ingen ser. Gör inte som jag. Ligg inte vaken om nätterna med handen på bröstkorgen. Lyssna inte när ditt hjärta börjar viska.

Elever på Konstfacks Masterutbildning Storytellingi Stockholm har fått i uppgift att gestalta hans novell i film. Detta är min favorit. Men gå gärna in och titta på de andra bidragen. Och anledningen till att jag gillar novellen är inte för att jag också har invandrarbakgrund (för det har jag så klart) utan för att den är bra. Mycket bra.

Dikter av tupac

När jag var yngre lyssnade jag ganska mycket på tupac. Och det finns några dikter av honom som jag älskar men som jag inte har läst på år. Och idag hittade jag dem. Jag avgudar dem. Jag tycker verkligen att de är bra. Det är i alla fall är det poesi för mig oavsett vad alla andra tycker om dem.

In the event of my Demise by Tupac

In the event of my Demise
when my heart can beat no more
I Hope I Die For A Principle
or A Belief that I had Lived 4
I will die Before My Time
Because I feel the shadow's Depth
so much I wanted 2 accomplish
before I reached my Death
I have come 2 grips with the possibility
and wiped the last tear from My eyes
I Loved All who were Positive
In the event of my Demise

Fallen Star by Tupac

They could never understand
what u set out 2 do
instead they chose 2
ridicule u
when u got weak
they loved the sight
of your dimming
and flickering starlight
How could they understand what was so intricate
2 be loved by so many, so intimate
they wanted 2 c your lifeless corpse
this way u could not alter the course
of ignorance that they have set
2 make my people forget
what they have done for much 2 long
2 just forget and carry on
I had loved u forever because of who u r
and now I mourn our fallen star

Din gata och S.T.I.C.S.

Ni som känner mig vet att jag älskar musik. Älskar. Och det är så att en av mina allra bästa vänners (tjejen som skriver från London och är deras biggest fan; Iyah) småbröder (broshorna Saleh och Rijal)är med i ett band som heter S.T.I.C.S Inte ens jag vet vad det står för, så jag kan tyvärr inte hjälpa er med det. Men de är på väg åt rätt håll, de ska nämligen vara förband åt Mos Def. De one and only. Och igår var de med i Din gata morgonshow. För er som inte pallade lyssna på Din gata 07.00 - 09.00 är det möjligt att lyssna på programet här. Temat var musik med buskap som verktyg och det har de verkligen. Ni har trettio dagar på er innan det försvinner.

OH! De pratade dessutom lite om sms-lån i början av programet som Ardalan Shekarabi, som kandiderar till EU-parlementet (nr 8 på socialdemokraternas lista) speciellt vill arbeta emot. Även om det är eget ansvar det handlar om (enligt DJ Juan) så kanske man inte har några val (det är den starkare parten som bör ha det större ansvaret). Och det är ert ansvar att rösta i EU-valet. Ta ert röstkort och gå och rösta. Det går att poströsta från och med nu till valet den 7 juni.

De dedikerade sin tredje låt "Necu slusati" till en viss KingSash som kämpar i USA (min älskade lillebror som jag saknar så mycket! Han spelar basket i USA om det är någon undrar). Sen vill jag också påpeka att Juans kollega kallas just.. DJ Angie Pangie (var har ni hört det innan?)

Sacrifice me

En av de absolut, utan tvekan, vackraste låtarna jag känner till.

Back from Stockholm

En dag i framtiden, när jag har mycket mer tid än nu ska jag göra min topp 10 lista över saker jag avskyr och älskar i Stockholm. Lämna gärna tips på vad ni tycker är bäst/sämst. Hursomhelst är jag hemma i vackra Helsingborg. Tänkte bara dela med mig av att jag inte kommer vara luspank i sommar utan ha så att klarar mig tack vare en månadslön :)

Sen vill jag passa på och ge en eloge för SSU förbundets kongresshandlingar som äntligen är inbundna. Man slipper alltså bära omkring på en alldeles för stor pärm under hela kongressen. yes! Min rygg är räddad

Termin tre - juristutbildningen

Och så var man tillbaka till square 1, eller rättare sagt square 3 (termin tre) på juristprogramet. Jag kollade upp vilken litteratur de har nu tre år senare; och märk väl.. det är samma litteratur nu som jag hade ht 2005. Är det inte märkligt? I vilket fall som helst var det en trevlig överraskning eftersom jag visste att stadsbiblioteket skulle ha boken. Jag släpade mig ner för backen i morse och lånade den. Är det inte märkligt att en bok som är publicerad 2007 fortfarande är aktuell?

Är på väg till Stockholm imorgon: ska tillbringa sammanlagt sex timmar i huvudstaden.. så bli inte upprörda om jag inte hört av mig. Jag lovar att ringa när jag har tid att umgås med mina väl utvalda 08-bor. Jag hör av mig när jag är hemma från 08-land

There is an appointed time for everything.

And there is a time for every event under heaven.
A time to give birth, and a time to die;
A time to plant, and a time to uproot what is planted.
A time to kill, and a time to heal;
A time to tear down, and a time to build up.
A time to weep, and a time to laugh;
A time to mourn, and a time to dance.
A time to throw stones, and a time to gather stones;
A time to embrace, and a time to shun embracing.
A time to search, and a time to give up as lost;
A time to keep, and a time to throw away.
A time to tear apart, and a time to sew together;
A time to be silent, and a time to speak.
A time to love, and a time to hate;
A time for war, and a time for peace.

Jag är där..

... i min tankar. Jag sitter precis där och ser på solnedgången. Jag kommer bort från stressen ett litet tag. Bara för en minut. När allt detta är över kanske jag har tid att förklara stressen jag genomlider nu. Alla har väl perioder i deras liv när de vill krypa ner under täcket och komma fram när allt är över. Allt. Men man kommer till en insikt för eller senare att den enda som kan ta igenom allt är en själv. Jag sänder positiv energi till alla som genomgår sina vardagliga krig (vi har alla våra strider).

Jag tar tillbaka mitt wtf-moment

Dagens wtf-moment är utan tvekan:

16 maj 2005. E18, norr om Stockholm. Ziba, en 16 år gammal är på väg med sin pappa till Enköping i en skakig Honda – som pappa har lånat av sin arbetsgivare. Tillsammans med sin pappa, mamma och storasyster flydde Ziba från Iran och sökte asyl i Sverige 2001. Våren 2004 fick de det andra avslaget. Familjen valde att stanna kvar och gömma sig. Efter några månader lämnade mamma dem och åkte tillbaka till Iran. Ziba berättar att hon inte längre orkade vara gömd. Storasyster försvann också spårlöst, till en annan stad.

Zibas pappa arbetade i en bilverkstad i en Stockholmsförort. Den där dagen är de på väg till en vän i Enköping. Mitt under resan får Zibas pappa smärtor i bröstet. Han har ett hjärtproblem. Hans mediciner är slut och eftersom han är gömd kan han inte få tag i nya. Han stannar bilen, kliver ur och lägger sig på marken. Ziba blir orolig och tar fram mobilen för att ringa efter hjälp. Hennes pappa hindrar henne: ”Om de kommer tar de dig”. Han dör någonstans mellan Stockholm och Enköping.

Jag tar en paus..

från allt och alla. Så känn er inte särskilt uteslutna. Min blogg kommer användas för att meddela er om hur mitt liv ser ut nu. Men bli inte sura om jag inte svarar när ni ringer eller sms:ar. It's not you. It's me.

Dagens "wtf-moment"

"Under år 2002 beslöt Migrationsverket att det inte skulle behövas
arbetstillstånd för att arbeta med plockning av vilda bär. För att
plocka odlade bär krävs dock alltjämt arbetstillstånd." SOU 2004:74 sida 92

Serbien gick inte vidare..

i Eurovision. Om jag ska vara helt ärligt, har jag inte sett en enda melodifestivalsavsnitt och definitivt inte eurovisiondeltävlingarna. Men detta bidrag åkte ut igår. Så Serbien tävlar INTE i Eurovision. Antagligen tyckte man inte om bidraget, men jag måste erkänna. Ju fler gånger jag hört bidraget, desto bättre tycker jag det är. Jag vet inte vad det är för fel på mig.

Ibland är man alldeles för otacksam

och tänker inte på hur mycket bättre man har det än många andra. Så tack till socialdemokratin som gjorde allt tillgängligt. Tack till familjen som lyssnar på när jag klagar om allt möjligt skit. Tack till alla vänner som stöttar mig. Tack till Erykah Badu för alla hennes låtar som jag lyssnar sönder. Tack till skype och andra internetfunktioner som gör det möjligt att hålla kontakt med vänner och familj på andra sidan jordklotet. Tack till internet. Ett alldeles speciellt tack till regeringens proposition 2007/08:95 "ett starkare skydd mot diskriminering" som gav mig hopp om att min uppsats kanske kommer bli bra. Tack gode gud att det ösregnade idag så att en pollenallergiker äntligen kan andas. Tack för "djungel vrål" som kommer tillförsäkra att jag håller mig uppe minst tre timmar till så jag kan skriva klart en massa. Tack, till er som läser detta.. om ni finns där ute. Tack.

Jag är sjuk...

och därför kommer det inte bli något politiskt inlägg. Jag är sjuk och sjukt trött. Verkligen; jag vet inte vad det är men pollenallergin blandat med oron för min uppsats har gjort mig fysiskt sjuk. Så idag stannar jag hemma. Och för er som känner mig är det enormt för mig att stanna hemma. Så utöver en massa medicin lyssnar jag på musik för att må bättre. Dagens låt: Anouk med Modern World. Vilken attityd den här tjejen har, älskar det.
För övrigt verkar SSU Helsingborg snart få ett internationallt projekt i Serbien, det ska bli kul att fortsätta någon som påbörjades tre år sen. Bättre sent än aldrig, eller hur?

Medina in my heart (and mind)

Jag kan inte få ut den här låten ur huvudet. Go away! Ah Medina, it's pointless. I love you.

Din gata 100,6

Din gata (Alla talar skånska) sprids nu ut från min MacBook (finally). Jag vet inte vad jag gjorde, eller hur jag lyckades men jag är oerhört nöjd. Jag har försökt få Sveriges Radio att fungera på min Mac i en oändlighet och jag kan nu äntligen lyssna på en av mina absoluta favoritradiostationer. Lättnaden är underbar.

Uppsatsen håller på att förbättras och drygas ut, I still hate it men Din gata gör det bättre

Anaa amali

Nå, för att ge er en liten uppdatering av mitt liv. Jag har insett en viktig sak, jag är pollenallergiker. Alla de vårar då jag trott att jag hållit på och förlorat min syn är long gone. Jag förstår äntligen vad det är för fel på mig. Och detta får mig att längta till platser utan pollen. Sen har min politiska ådra vuxit igen (för alla politiska aktiva människor vet vad jag pratar om) det är en som berg- och dalbana; ibland är man mer eller mindre politiskt aktiv (eller rättare sagt förbannad). Men det är på väg tillbaka, jag tror att min stress över min uppsats har dämpat den något, men så fort den är borta är det dags att kasta av silkeshandskarna.

När jag vaknar vet jag inte på vilket humör jag kommer vara under dagen; jag växlar mellan stressad, trött och likgiltig. Detta är mitt tenta/uppsats-stadie. När jag kommer in i likgiltighetsperioden arbetar jag som bäst. Men min hjärna försöker stänga av allt annat runt omkring mig, det fungerar sådär. Min hjärna tar igen det jag stänger av den från när jag sover och jag drömmer på sjukt många språk. Jag känner mig fysiskt utmattad av att sova nu förtiden (och kommer inte ihåg hälften). Som i morse när jag vaknade med orden anaa amali på huvudet (jag också på hasaniya). Vad var det jag instämde i? I will never know.

För övrigt A of Arabia är på väg till Beirut och jag till min uppsats, hoppas alla kan njuta av det fina vädret.

A som i Arabia

Jag hade inte tänkt blogga på ett tag men jag hittade detta. Klockrent.

"Verkligheten har gett en svensk homosexuell man ett uppdrag: att utforska Mellanösterns dolda och förbjudna gayvärld. Under kodnamnet A of Arabia och stationerad i Syriens huvudstad Damaskus tar sig den svenske mannen an uppdraget. Han vandrar upp och ner för 5000 år gamla gator, in i hemliga rum och bakom buskar i parkerna. Sedan rapporterar han tillbaka till hemmaredaktionen. Det är inte helt riskfritt: flera journalister sitter redan i fängelse här."

Jag har lyssnat på de inlägg som finns än så länge och jag tycker han sköter sig underbart. En av de sakerna som jag älskar mest med att åka till andra kulturer är att bryta ner de tabubelagda diskussionerna och se subkulturerna. Jag ska fortsätta följa honom och hoppas på att fler avsnitt kommer. Inshallah, som man säger.

För övrigt så fortsätter kampen mot klockan. Sidor = 37. Antal timmar kvar 10. Wish me luck.

Det är dags nu...

Min kandidat/mastersuppsats suger musten ur mig. Sakta men säkert driver den mig till vansinne. Så, nu ska jag ge mitt allt i några dagar och försaka allt annat. Jag drömmer mig dock bort till några av mina smultronställen. På bilderna är delar av min favoritpark i Belgrad som heter Kalimegdan. Mitt andra smultronställe vet folk redan vart det ligger. Där växer inga smultron (eller mycket annat för den delen). Nu har jag laddat med kamomillte och musik. Mina fingrar ska nu bevisa vad de går för; de ska försöka slå alla rekord i skrivande som de någonsin tagit. Don't try this at home, det är inget för amatörer (efter fem års juridikstudier är de rutinerade).

Beograd, snart möts vi igen

Det har snart gått tre år. Tre hela år sen jag såg mitt kära Beograd sist. Jag ska dit i sommar, på ett eller annat sätt.

SSU Helsingborg på UJSARIO's hemsida

Just det. Jag drog lite på mungiporna när jag läste följande inlägg på UJSARIO's (SSU's systerorganisation i Västsahara)hemsida. Fråga mig inte varför det finns ett enskilt foto på mig. Jag vet inte. Ytterst pinsamt. Men jag är stolt över att SSU Helsingborg finns med där. Kärlek åt både västsaharierna och SSU Helsingborg. Ni tar upp lika mycket plats i mitt hjärta.

För övrigt är SSU Helsingborg idag ute och kampanjar för Ardalan Shekarabi. Jag tänkte bara tacka alla de som lägger ner sin tid på att kampanja inför valet den 7 juni. Ni är guld värda.

Bild från första maj.

Jag tänker bara säga att jag alltid är lyckligast med en Västsaharaflagga i handen. Seriöst. Älskar det här kortet från första Maj. Tack till alla som var med och demonstrerade. Sahara libre!

1 maj i Helsingborg

Det ligger något i luften under 1 maj. Jag älskar den dagen av många olika anledningar, men främst för att jag får chansen att träffa likasinnade och förhoppninsgsvis nå ut till oliksinnade. Temat för SSU Helsingborg i år var "mot förtryck och ockupation". De två konflikter vi specifikt hade i åtanke var just ockupationen av Västsahara och ockupationen av Palestina. Kriget må ha upphört men ockupationen fortsätter fortfarande. Och mitt hjärta klämptar för båda konflikterna. Det är dags för det internationella samfundet att sätta ner foten och slå ett slag för mänskliga rättigheter och folkrätt.

Utöver vårt tåg, var SSU Helsingborg, även närvarande som motdemonstranter mot den nationalistiska demonstrationen som hölls i Helsingborgs centrum. Vi lämnade dock så fort demonstrationen upplöstes och saker och ting urartade. Jag tänker verkligen inte försvara beteendet vissa människor hade MEN har jag en hel del anmärkningar att göra på HUR polisen hanterade situationen. Jag tycker det är ytterst oroväckande att man väljer att spärra av kvarter för att nationalister ska kunna demonstrera ostört när det finns vänstermänniskor som hotats till livet som inte får skydd. Jag tycker inte att det polisiära pådraget igår med helikoptrar, gud vet hur många polisbilar samt ett 50-tal poliser närvarande igår var rättfärdigat för ett 50-tal motdemonstranter. Och istället för att möjliggöra för en fredlig motdemonstration öppnade man upp och delvis framkallade en hotfull situation genom att omöjliggöra en fredfull demonstration. Allt vi ville visa, på ett fredligt sätt, var att vi vägrar ha nazister på våra gator och att vi är mot odemokratiska rasistiska åsikter. Det är inte okej men att vara rasist. Punkt slut.

Jag lyssnade på Mona Sahlins tal idag för att höra vad hon sa under 1 maj och hennes beskrivning över vår ideologi var slående. Hon säger bland annat, klockrent, att vi föds inte i olika former; vi är alla människor, men vi föds med olika förutsättningar. Och socialdemokratin vill möjliggöra förverkligandet av den enskildes dröm genom att öppna upp dörrar för alla. "Det här är mitt land och jag vill att det ska drivas socialdemokratiskt". Under första maj visar vi alla det ställningstagandet och jag njuter av varenda sekund i demonstrationståget.

Så här lycklig var jag igår.. fler bilder kommer senare när jag fått dem skickade till mig.